5:e sön i Fastan

DSC_0172c                   Inledningstal inför gudstjänsten DSC_0175c                            Läsning av Evangelietexten   DSC_0185c

5e i fastan

2016

Matt 21:33-43

I Faderns Sonens o den Helige Andes namn. Amen.

Se vi går upp till Jerusalem i heliga fastetider att skåda hur Jesus Krist, Guds Son, i syndares ställe

lider. Om två veckor är det påskdagen, då vi kommer att ropa ut: Kristus är uppstånden, ja, han är

sannligen uppståden. Och det är han ju också. Varje söndag är ju en påskdag sedan år 33. Men i

kyrkoåret har vi ännu inte kommit till påsk, vi är på väg upp mot Golgata. Vi följer Jesus på vägen

mot korset.

På väg upp till Jerusalem berättar Jesus den liknelse som vi nyss hört. Vi läste om vingården

och vingårdsägaren. Utifrån det som inträffade så skulle ju inte vingårdsägaren arenderat ut marken.

Han skulle stannat hemma och fortsatt haft kontroll över sin vingårdsodling. För det gick ju inte

som han hade tänkt precis. Vi läste att när vingårdsägaren skulle få betalt och sände iväg tjänare för

att få sin del av frukten, så tog vinodlarna fast hans tjänare. En slog de, en annan dödade de och en

tredje stenade de. På samma sätt hände med de andra tjänarna som han sände dit. Och tillslut sände

han iväg sin egen Son. Och de tog fast honom, kastade ut honom ur vingården och dödade honom.

Vår värld styrs av både lagar, och även oskrivna lagar. Exempelvis herdar dör inte för får,

utan får dör för herdar. Det är ju därför herdar har dem. Handlare investera ju inte i ett företag som

skall gå i konkurs, eller som de inte kan sälja. Vingårdsägare betala inte för arbete som inte har

utförts, eller han ger mer till den som har jobbat 12 timmar än den som endast jobbat 2 timmar och

man skickar inte sina söner dit efter att arbetarna redan slagit ihjäl andra tjänare. Man kastar inte

pengar efter dåliga människor. Det finns inga fria luncher.

Men, för Herren finns det fria luncher. Han kastar pengar efter dåliga, dåliga, dåliga

människor. Han säger: Ja kommer med kärlek till dig oavsett vad gör mot mig. Eller som det heter i

skriften: Kom till mig, alla ni som arbetar och är tyngda av bördor, så ska jag ge er vila. Och på ett

annat ställe heter det: Gå och älska din hustru igen, fastän hon älskas av en annan och har begått

äktenskapsbrott. Älska henne som jag, Herren , älskar Israels barn, fastän de vänder sig till andra

gudar och älskar druvkakor.

Vi gillar andra chansen, men hur många gånger låna du ut 10000 kr till din syster som är

alkoholist, när hon aldrig betalar tillbaka? Vi kan talar om andra, tredje, kanske fjärde chansen, men

där går vår gräns. Obegränsad förlåtelse är nästinill oansvarigt.

Herren vill ge dig en vingård, med frukt och vin, glädje och skörd. Och Herren har satt dig i

denna vingård. Lite senare i Matteusevangeliet säger Jesus: Från denna stund ska jag inte dricka av

vinstockens frukt förrän den dag jag dricker det nytt med er i min Fars rike. Och han säger också på

ett annat ställe: Denna bägare är det nya förbundet genom mitt blod som blir utgjutet för er.

Jesu blod till syndernas förlåtelse. Han dör vår död, för våra synder. Han tog vår plats. På

korset. Sådan är Jesus. Och hans förlåtelse är obegränsad. Sådan är hans nåd. Den är obegränsad,

även i de mest förfärliga, fruktansvärda, återkommande, vanemässiga synderna. Han slutar inte att

älska oss. Han älskar oss intill slutet.

Hans kärlek och barmhärtighet kommer inte på grund av oss. Kristus älskar oss, det är sant,

men hans nåd kommer inte av hans kärlek till oss, utan hans nåd kommer från hans kärlek till sin

fader. Han löd sin faders vilja. Han fullbordade sitt uppdrag. Han gav sitt liv åt sin fader. Och hans

fader älskar honom för det. Han gick hela vägen upp till Golgata kors och gjorde det han var satt att

göra och ropade ut: Det är fullbordat. Dina synder är förlåtna. Allt är färdigt.

Sonen kommer till vingården och vet vad han skall göra och vet vad de skall göra med

honom. Inte för att han älskar dem som dödar honom, vilket han ju också gör, men för att fadern har

sänt honom.

Han vill ta riket från dessa förfärliga tjänare och ge det till andra. Han vill ge det till

hedningarna och som kommer producera frukt. Judarna hade dödat profeter efter profeter. De hade

inte lyssnat på dem.

Och vad är då denna frukt? Trasighet, brustenhet, ja, helt enkelt går i konkurs. Som det

heter: Den som faller på den stenen blir krossad, och den som stenen faller på blir söndersmulad.

Och i Psaltaren 51, den kända syndabekännelsen, Davids syndabekännelse, där heter det: Det offer

Gud vill ha är en förkrossad ande. Ett förkrossat och bedrövat hjärta föraktar du inte, Gud.

Betyder det att judar inte kan tillhöra detta rike? Nej och åter nej! Vår frälsar är ju själv jude,

hans mor och han apostlar likaså. Men det gäller samma regler för juden som för hedningen. En

jude behöver förkrossas och ge upp sin egen judenhet och så kan hon gå in i detta rike, inte som en

människa med stolthet och ära, men som ett barn.

Hedningen måste ge upp sin etnicitet och sin identitet som människa och bli förkrossad. Det

offer Gud vill ha är en förkrossad ande.

Människan som kan klara sig på egen hand, som inte vill bli förkrossade, som inte vill ge

upp sitt eget jag, de förkasta samtidigt Jesu inbjudan i detta riket. Och då går det som det gick med

vingårdsarbetarna. Gud kan ge oss det. Om vi behandlar honom som en fiende, så bli han också det.

Det blir till dom.

Stenen som husbyggarna förkastade har blivit en hörnsten. Den har träffat oss hårt, men i

nåd. Han krossar inte bara oss, utan bryter även våra kedjor. Och han ger oss ett rike som vi inte

förtjäna. Vi skördar där vi inte sår. Vi bor i palats som vi inte själva har byggt. Vi har en make som

inte borde ta oss tillbaka eller älska oss, men som gör det. Glädje och jubel, kärlek och liv.

Så stort är det att vara ett döpt barn in i detta rike av nåd, inte på grund av några lagar och

rättigheter, men av nåd och barmhärtighet. Och Paulus skriver: Ni är uppbyggda på apostlarnas och

profeternas grund, där hörnstenen är Kristus Jesus själv. I honom fogas hela byggnaden samman

och växer upp till ett heligt tempel i Herren, och i honom blir också ni sammanbyggda till en boning

åt Gud genom Anden.

Jesus skäms inte för att kalla dig för bror, syster och arvinge till hans rike. Jesus kom just för

att dö för orättfärdiga, vars liv är fulla av fel och brister, vars kläder är smutsiga och utslitna.

Han kom för att finna dig, för att ge dig hopp istället för förtvivlan, tro istället för tvivel.

Jesus kommer med andra, tredje, fjärde, femte, sjätte chansen osv… Han håller inte räkningen. För i

slutändan handlar det inte om hur många gånger eller hur stora syndare vi är, utan om att Kristus har

fullfört försoningsverket, att han löd sin faders vilja och genom det är Faderns kärlek orubblig till

dig.

Herren har gjort den till detta, underbart är det i våra ögon. Och här skall man åter höra

rop av fröjd och rop av glädje, rop för brudgum och rop för brud, och röster av dem som säger:

Tacka Herren Sebaot, ty Herren är god och hans nåd varar i evighet.

439:1-4

670

439:5-8

700:1

452

453

345:6

DSC_0187c                         Inför Herrens Heliga Nattvard DSC_0188cDSC_0190cDSC_0191c

DSC_0203c

Efter gudstjänsten hjälper barnen till DSC_0205c

DSC_0207c                  Tillsammans vid kaffe och saftbordet  DSC_0210cDSC_0213cMai bjud på födelsedagsbröd och församlingen stod för sången ”Ja må hon leva” grattis mai