Innan gudstjänsten började officiellt

                        Evangeliet från Johannes 11:46-57

5 i fastan
2015
Joh 11:46-57
I Faderns, Sonens och den helige Andes namn. Amen.
Precis innan dagens evangelium läser vi om Lasarus död, om Jesu sorg. Det står att Jesus grät. Men
det slutar inte där. Jesus uppväckte sin gode vän, Lasarus ifrån de döda. Det är efter den händelsen
dagens evangelium kommer.
Alla är dock inte glada och tacksamma för det som hade skett. Översteprästen Kaifas kallade
samman Sanhedrin eller Stora rådet. Stora rådet var rädda, fruktade, men då handlade det inte om
att Jesus kunde var en bedragare, utan det handlade om, tänk om han var Messias. Rabbinerna hade
generationer efter generationer studerat skrifterna noga. De trodde att i och med Messias var
kommen så skulle det orsaka stor förödelse i Israel, av templet, av Jerusalem. Messias skulle även
samla människor omkring sig, även hedningar till en nation, till ett folk. Så om Jesus var en bluff,
en bedragare, inga problem för de religiösa ledarna. Men om han var Messias, så kommer allt
förändras, inte minst deras sätt att leva kommer att få ett slut, alla deras privilegier, osv.
De var medvetna om detta när stora rådet samlades. De hade hört om allt Jesus hade gjort,
om de tecken och mirakel och inte minst Lasarus uppståndelse ifrån de döda. Och det var många
judar som kom till tro på Jesus i samband med det. Ja, Jesus från Nasaret hade gjort stora ting. Var
han kanske Messias eller vem var denna man? Vad skulle de göra? Det var ont, djävulskt att döda
honom, du skall inte dräpa, och om de gjorde det skulle kanske folket gå emot dem. Men de kunde
ju heller inte följa honom och om de inte gjorde någonting, så skulle snart hela folket tro på honom.
Något måste göras! Vad skulle de göra?
Det är då Kaifas svarade: Ni förstår ingenting. Inser ni inte att det är bättre för er att en man
dör för folket än att hela folket går under? Detta sa han inte av sig själv, utan Gud tvingade honom
att uttala dessa ord, Gud la dessa ord i hans mun. Kaifas sa också detta i det heliga ämbetet han
hade, inte som profet utan som överstepräst, han som bar fram offret. Översteprästens ämbete var
att döda och offra det oskyldiga djuret, som var en ställföreträdare för folket, och så föra folkets
synder över i syndabocken som sedan skickades ut i öknen för att dö. Inte minst översteprästens
årliga offer på den stora försoningsdagen förebådade det som skulle ske med Messias på korset.
Även om det Kajfas gjorde och menade att gripa Jesus och döma honom till döden, var ont i
sig, så överensstämmer det med gamla testamentets budskap om Messias. Det är i själva verket bra,
rätt och på alla sätt välgörande att Messias dog för folket, ja inte bara för folket, utan för att samla
och förena Guds skingrade barn.
Messias är inte Messias för Israel, utan Messias för alla nationer. Folket som blir frälst i och
med Messias död är inte nationen Israel, utan det är för hela mänskligheten.
Stora rådet förväntade sig att om Jesus levde, så skulle han samla Guds barn till ett folk. Låt
oss döda honom. Men i själva verket var det precis tvärtom, det var inte genom att leva, utan genom
att dö han samlade Guds barn till ett folk.
De trodde att deras religion etablerade Guds folk. Men det faktiska upprättandet av detta
folk var genom ett offer, av nåd, för all folk, jude och hedning, som det hade varit från början. Stora
rådet trodde att de säkrade sig själva makt och inflytande genom Kristi död, när det i själva verket
är Kristi död, hans offer som störtar deras religion, ja krossar deras makt och inflytande.
Dessa religiösa ledare borde vetat bättre, men så är syndens dårskap, otron och så förhärdade
var deras hjärtan. De var blinda i allt de gjorde och utförde, och missade det Gud skulle göra och
hade lovat sedan syndafallets dagar, då han lovade att kvinnans ätt skulle krossa ormens huvud.
Eller som Jesaja profetera att Messias skulle bli genomborrad för våra överträdelsers skull, slagen
för våra missgärningars skull. Straffet var lagt på honom för att vi skull får frid och genom hans sår
är vi helade. Jesus var denne Messias.
Försoningsoffret och uppståndelsen skänker Jesus, Guds rike till hedningar, och till judar
som är villiga att bli som hedningar. Jesus vill bara ha med syndare att göra. Han äter bara med
syndare. Han var kommen till jorden just endast för syndare, för de som inte lyckas att uppfylla det
Gud kräver, för de som inte lyckas, för de misslyckade. Hör du det? Han tar bara emot syndare.
Ingen kommer in i detta Guds rike, in i denna nya nation, in i detta nya folk på grund av några
rättigheter eller på grund av födelsen, varken jude eller hedning. Det kan heller aldrig ärvas.
Nikodemus som tillhörde det stora rådet och kanske fick med egna öron höra Kajfas profetia måste
födas ovanifrån läser vi i Johannes 3, trots att hans mor var judisk. Det hjälpte intet för Nikodemus.
Ingen har nån rätt stamtavla. Inte du eller jag heller. Det går heller inte att komma in genom någon
slags gärning, alltså något vi gjorde, för allt vi gör är påverkad av synden. Det handlar inte om
något du gör eller har gjort. Allt handlar om Jesus och hans död.
Här handlar det oavsett om man hette Adam, Abraham, David, Kajfas, Nikodemus, Petrus,
Paulus, Martin Luther, eller du och jag som är samlade här idag, att komma in i detta rike sker
endast och helt och hållet av nåd till syndare, genom Jesus offerdöd. Allt handlar om vad Jesus
gjorde för dig.
Säger en predikant, präst, biskop eller någon annan kristen ledare något helt annat, kommer
med ett annat evangelium, där det inte längre handlar om Jesu död och uppståndelse, eller att det
kommer i skymundan, kommer på andra plats så att säga, så är det heller inte längre något kristet
budskap. Är det nåd, så är det just nåd. Av nåden är ni frälsta genom tron, inte av er själva. Guds
gåva är det, inte på grund av gärningar för att ingen ska berömma sig.
Inte ens tron är en gärning, utan det är en gåva från Gud. Allt handlar om nåd, att ta emot det
som en gåva i annat fall förkasta man det och då hjälper intet och då har man heller inget. Då är
man lika blind som de i stora rådet.
Din största vinst du har vunnit, vad är det? Det är att Jesus är Messias, att han blev gripen av
översteprästen och de skriftlärda, att de dömde honom till döden, att han blev utlämnade till
hedningarna, som hånade honom, spottade honom, gisslade honom, korsfäste och dödade honom,
men också uppstod ifrån de döda, så att vi inte bara skulle slippa att döden dö, utan att vi också skall
samlas till det nya israel och ha gemenskap med Herren Gud.
Därför tackar vi idag Kajfas. Det onda som du gjorde, bestämde att gripa och döma Jesus till
döden, var det bästa du kunde göra. Tack! Det enda rätta och felfria lamm skulle offras, en gång för
alla, och det är Jesus och det har nu ägt rum, då Jesus gick in i det allra heligaste, inte med bockars
och kalvars blod utan med sitt eget blod och vann en evig återlösning, på korset. Jesus är också den
sanna överstepräst som vi behövde, helig, oskyldig, obefläckad, inte som Kaifas som måste bära
fram offer gång på gång, år efter år, på den stora försoningsdagen, både för sina synder och folkets,
utan det Jesus gjorde, det gjorde han en gång för alla, när han offrade sig själv, inte för sina synder,
han hade inga, men för hela världens synder för dina och mina.
Därför käre vän, ser på på denna offerplats, på korset för där är evangeliet, där är syndernas
förlåtelse. Det gäller inte bara denna söndag, det gäller alla söndagar. Det gäller inte bara söndagar,
det gäller alla dagar. Det var där det hände. Där hängde och dog vår frälsare, Messias, Jesus Kristus
för att frälsa oss ifrån alla vår synd och skuld. Det gäller även idag och det gäller även när vi en
gång skall dö. För det var där Jesus sa: Det är fullbordat. Och då var allt fullbordat.
Gud var tack för detta enda heliga och rena offer för dig och mig. Gud vare tack för
syndernas förlåtelse. Påsken närmar sig.

                          Inbjudan till Herrens Heliga Nattvard

                          Här får Erik hjälp med att släcka ljusen

Lyssna och sjung med i psalm 45. Lägg märke till de fina barnrösterna