4:e söndagen i Advent 2011

Högmässa 4:de Advent den 18 december 2011

S:t Sigfrids kyrka kl. 11.oo

 

                                   S K R I F T E R M Å L

                 In nomine…

Rena o Gud våra hjärtan och samveten, så att Din Son, när Han kommer till oss i Sin Heliga Nattvard, finne i oss en beredd boning. Amen.

 

Dagens psalm är hämtad från Ps 145: 8 – 13

Nådig och barmhärtig är Herren,
sen till vrede och rik på kärlek.
Herren är god mot alla,
barmhärtig mot allt Han har skapat.
Herre, allt Du har skapat skall tacka Dig,
Dina trogna skall lovsjunga Dig.
De skall tala om Ditt rikes ära
och förkunna Din väldiga kraft,
så att alla lär känna Din makt,
Ditt rikes ära och härlighet.
Ditt rike står i alla tider,
Ditt välde från släkte till släkte.

 

Det här är en härlig psalm att börja ett skriftermål med. Nådig och barmhärtig är Herren, sen till vrede och rik på kärlek. Det är också ett fint ord att inleda julfirandet med. Gud är rik på kärlek. Vi beaktar ånyo Guds frälsnings-plan. Så står då jag, lilla människa, inför Guds majestät, Gud som har väldig kraft och makt. Visst upplever jag då min litenhet och mina tillkortakommanden. Vi kan fråga oss: Är jag en god kristen, som visar på Guds väldiga kraft? Berättar jag om Hans kärlek? Medvetet eller omedvetet hungrar människor efter tro, efter Guds ord. Hjälper jag då dem att finna ett svar? De trogna skall tala om Guds rike, säger psalmen. Den säger vidare, att vi skall lovsjunga den Helige. Gör vi det? Tackar och lovar vi honom var dag och stund? Det är också en kristens plikt, bön lovsång och tillbedjan. Tillbedjan, ja, vad är det? Är det något vi gör? Tillbedjan. Jag skulle vilja förklara det så, att tillbedjan kan liknas vid stum beundran. Vi formar inte direkt ord och böner till Gud utan är bara där i Hans närhet. Kanske kan vi jämföra det med att vara tillsammans med människor, som vi tycker om. Vi behöver inte prata hela tiden eller göra något. Bara vara i varandras närhet. Alltså: Avsätter vi tid för samvaro med Gud?

Herren är i Sitt heliga tempel, Hans tron är i himmelen. Han är ock när dem, som har en ödmjuk och förkrossad ande. Han hör de botfärdigas suckar och vänder Sig till deras bön.

Låt oss därför med förtröstan gå fram till Hans nådetron och bekänna vår synd och skuld så sägande:

PREDIKAN

 

Nåd vare med Er och frid ifrån Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus! Amen

Hell Dig, Maria, Du högt benådade! Herren är med Dig. Välsignad vare Du bland kvinnor och välsignad vare Din livsfrukt Jesus. Heliga Maria, Guds moder, bed för oss syndare nu och i vår dödsstund. Amen.

Så lyder den gamla bönen Ave Maria i en svensk översättning, där man instämmer i ängelns och Elisabets saligprisning av Maria enl. Luk. 1: 28 och 42. I vår kyrka hade vi flera Mariadagar fram till den stora helgdöden 1772. Läser vi Ave Maria, kan vi notera två ting: Först är det ett instämmande i ängelns och Elisabets saligprisning av Maria, sedan är det en begäran om förbön. Det är alltså ingen obiblisk bön om hjälp direkt av Maria, bara en hyllning och en begäran om förbön. I Marias lovsång Luk. 1:48 läser vi: Från denna stund skall alla släkten prisa mig salig. Så var det i den gamla kyrkan, att det sedan i den folkliga fromheten blivit så, att man ber Maria direkt om hjälp, är väl något vi som lutheraner har svårt att acceptera, men att prisa den Heliga Jungfrun, bedja om hennes förbön och framställa henne som föredöme kan inte vara obibliskt.

Dagens evangelium är Marias lovsång. Inom parentes kan sägas, att den finns första gången tryckt på svenska i Göteborgspsalmboken 1650. Forskare säger, att den influerats av dåtidens fromhet och poesi. Grundtanken i dikten är detta, att Gud älskar och tar hand om de små. De stora, de övermodiga förkastar Han. Vi kan säga, att detta är en lärdom, som det judiska folket lärt sig så småningom. Utkorelsetanken, att man var Guds eget folk, hade nog från början gjort människor förmätna. Man förtröstade på att den, som lydde Gud, henne gick det väl. Man förhävde sig. De rika förtryckte och även föraktade de fattiga. Profeterna förmanar mot detta. Så lärde man sig med tiden, vad Gud ville, och hur Han handlade. Under trycket av den sociala orättvisan lärde sig Gudsfolket förstå, att Gud älskar den, som är föraktad av människor; den ringe och ödmjuke står Hans hjärta när. Jesus träder in i denna tradition. Matt 5:3: Saliga de som är fattiga i anden, dem tillhör himmelriket. Så kan man se, att Evangeliet från början är småfolkets glädjebudskap. Människosonen kommer från ett fattigt hantverkarhem, och Hans lärjungar är av den arbetande klassen. Budskapet är, att Gud är hjälparen i nöden. De, som vill hjälpa sig själva, som lever i stolt och övermodig förtröstan på sin egen kraft och förmåga, är Guds motståndare och skall komma på fall. Men Han upphöjer de ringa och mättar de hungriga. Denna djupa misstro gent emot allt mänskligt anseende, rikedom och makt är egentligen grundläggande i kristendomen.

Magnificat är också tydligen inspirerad av Hannas lovsång i 1 Samuelsboken 2:

Mitt hjärta jublar över Herren,

jag kan bära huvudet högt.

Jag kan skratta åt mina fiender

i glädje över att Du räddat mig.

Ingen är helig som Herren,

det finns ingen utom Du,

ingen klippa är fast som vår Gud.

Sluta upp med ert stolta skryt,

spara de fräcka orden,

ty Herren är en Gud, som vet allt,

Han väger varje gärning.

Hjältarnas båge är bruten,

men de svaga rustas med ny kraft.

De, som var mätta, måste slava för brödet,

de, som hungrade, vilar från mödan.

Sju söner får den ofruktsamma,

medan den barnrika vissnar bort.

Herren dödar och ger liv,

leder ner i dödsriket och räddar därifrån.

Herren gör fattig, och Han gör rik,

Han förnedrar och Han upphöjer.

Den hjälplöse reser Han ur gruset,

den fattige lyfter Han ur dyn.

Han ger dem rum bland furstar

och låter dem trona på hedersplats.

Ty jordens fästen tillhör Herren,

på dem har Han lagt jordens rund.

Herren skyddar Sina trognas steg,

men de onda går under i mörkret,

av egen kraft lyckas ingen.

Herrens fiender krossas,

när den Högste dundrar i himlen.

Herren dömer jordens alla länder,

åt Sin konung ger Han styrka,

lyfter högt Sin smordes spira.”

Hur skall nu vi förbereda oss att värdigt fira Jesu födelses fest?

På ett sätt är det väl, som när vi firar en kär anhörigs födelsedagsfest. Vi börjar lite före festen tänka på födelsedagsbarnet. Vi minns tidigare händelser, vad hon betytt i mitt liv. Så tänds en tacksamhetens tanke. Likadant får vi förbereda oss med att tänka på vad Jesus betytt just för mig. Vi får tänka på att Han kommit för att uppsöka och frälsa det förlorade. Då växer kärleken till Honom,

och vi vill göra bättring.

Födelsedagen kommer. Vi gläds med festföremålet. Vi har klätt upp oss och äter en god middag tillsammans. Vi tänker på vad vännen har gjort och betytt för oss. Så ock med Jesu födelse. Vi får tänka på vad allt Han har gjort och betytt. Har vi någon gång tänkt på hur det skulle se ut i världen, om Jesus inte hade kommit? Nog har väl andra talat om behovet av mänsklig godhet. Men ingen av dessa har så att säga missionerat i samma utsträckning som Jesu lärjungar. Hade vi haft asatron kvar i Norden? Plundringar och krigståg. Vildsinta stammar på kontinenten. Lyx och sedeslöshet samt fattigdom och elände i Sydeuropa. Ja, vi vet inte säkert, men man kan ju alltid spekulera.

I samband med födelsedagsfest tänker vi också framåt. Vi funderar på vad mycket trevligt, som kan komma att hända i framtiden. Så även på juldagen. Vi står inför ett barn, som vi vågar nalkas. Hade Han kommit i makt, glans och härlighet, hade vi vågat närma oss Honom då? Vi förnimmer en öppen himmel, ett löfte om evig gemenskap.

Efter en jordisk födelsedag vill vi gärna berätta om festen och födelsedagsbarnet för andra. Så skall det vara efter Juldagen också. Vi har ett uppdrag som vittnen om Herren Jesus.

Så kan vi säga, att denna dag har ett trefaldigt budskap till oss.

För det första: Vi har läromästare, föredömen. Vi har idag nämnt Gudaföderskan Jungfru Maria samt Hanna i GT. Vi har en profetissa Hanna i NT också. Men genom hela den bibliska frälsningshistorien och i Kyrkans historia finner vi förebilder.

För det andra: Vi har ett löfte, ja egentligen många löften. Kristen tro är en löftestro. Jesus har lovat att ständigt vara med oss ända in i evigheten.

2 Kor 1:20 Ty alla Guds löften har fått sitt ja genom Honom (Jesus). Därför säger vi också genom Honom vårt Amen (som betyder Ske allt så), Gud till ära.
2 Kor1:22 Han har satt Sitt sigill på oss och gett oss Anden som en borgen i våra hjärtan.

För det tredje: Vi har ett uppdrag. Vi läser i en av dagens texter ur Jes. 52: 7: Huru ljuvliga äro icke glädjebudbärarens fotsteg, när han kommer över bergen för att förkunna frid och frambära gott budskap och förkunna frälsning, i det han säger till Sion: »Din Gud är nu konung!»

(Jag har med flit valt 1917-års översättning, som jag tycker är vackrare.)

Huru ljuvliga äro icke glädjebudbärarens fotsteg, när han kommer, om han kommer. Ja, ständigt påminns vi om vårt uppdrag att vittna. Det är ingen lätt uppgift. Först kan vi konstatera, att ingen är profet i sin hemstad. Visst brinner våra hjärtan för våra nära och kära, men ett ihärdigt vittnande kan få

motsatt effekt. Det är nog bättre att försöka vittna i gärning i stället för med ord. Sedan tror jag, att många har upplevt, att vittnandet mottas med en fnysning. Det är ett konstigt fenomen, så jag tror det är viktigt, att vi inte får alltför dåligt samvete, när vi inte lyckas med vårt missionerande alla gånger. Vi får bedja för dylika människor och lita på att Gud sänder andra glädjebudbärare i deras väg.

Så får vi då lägga vårt julfirande i Herrens händer, att det må bli välsignat till kropp och själ. Hans Ande vill verka i oss.

 

A M E N

 

Bön efter predikan:

Lovad vare Gud och välsignad i evighet, som med Sitt Ord tröstar, lär, förmanar och varnar oss. Hans Helige Ande stadfäste Ordet i våra hjärtan, att vi icke må varda glömske hörare, utan dagligen tillväxa i tro, hopp, kärlek och tålamod intill änden och så varda salige, genom Jesus Kristus, vår Herre.

 

Pålysningar: Juldagen: Högmässa med predikan av biskop Göran, den Helige Stefanus dag, Annandag jul, koinonians högtidsdag: Högmässa med predikan av undertecknad. Kollekten tillfaller idag Hjälparbetet i Etiopien.

 

Välönskan över församlingen:

Fridens Gud helge Er helt igenom och bevare Er hela och oskadda, när vår Herre Jesus Kristus kommer!

 

Trosbekännelsen

 

Psalmer:     478: 1 – 2

663:-

481:-

Cecilia 464:-

106:-