4:e sön i Advent

Psalm 478

Psalm 663

Psalm 480

Högmässa 4 adv. den 22/12–19

S:t Sigfrids kyrka, kl. 11.oo

Texter: Jes. 52: 7 – 10, 2 Kor. 1: 20 – 22, Luk. 1: 39 – 45

Liturgisk färg: blå eller violett

S K R I F T E R M Å L

In nomine …

Nåd vare med Er och frid ifrån Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus! Amen.

Oremus:

Rena, o Gud, våra hjärtan och samveten, så att Din Son, när Han kommer till oss, finne i oss en beredd boning. Amen.

Dagens psalm är hämtad från Ps 145: 8 – 13

Nådig och barmhärtig är Herren, sen till vrede och rik på kärlek.
Herren är god mot alla, barmhärtig mot allt Han har skapat.
Herre, allt Du har skapat skall tacka dig, Dina trogna skall lovsjunga Dig.
De skall tala om Ditt rikes ära och förkunna Din väldiga kraft,
så att alla lär känna Din makt, Ditt rikes ära och härlighet.
Ditt rike står i alla tider, Ditt välde från släkte till släkte.

Det här är en härlig psalm att börja ett skriftermål med. Nådig och barmhärtig är Herren, sen till vrede och rik på kärlek. Det är också ett fint ord att inleda julfirandet med. Gud är rik på kärlek. Vi beaktar ånyo Guds frälsningsplan. Så står då jag, lilla människa, inför Guds majestät, Gud som har väldig kraft och makt. Visst upplever jag då min litenhet och mina tillkortakommanden.

Vi kan tala om föredömen, förebilder så här före Jul. Är jag ett bra föredöme för andra? Visar jag på Guds väldiga kraft? Berättar jag om Hans kärlek? Medvetet eller omedvetet hungrar människor efter tro, efter Guds ord. Hjälper jag då dem att finna ett svar? De trogna skall tala om Guds rike, säger psalmen. Den säger vidare, att vi skall lovsjunga den Helige. Gör vi det? Tackar och lovar vi Honom var dag och stund? Det är också en kristens plikt, bön, lovsång och tillbedjan. Tillbedjan, ja, vad är det? Är det något vi gör? Tillbedjan. Jag skulle vilja förklara det så, att tillbedjan kan liknas vid stum beundran. Vi formar inte direkt ord och böner till Gud utan är bara där i Hans närhet. Kanske kan vi jämföra det med att vara tillsammans med människor, som vi tycker om. Vi behöver inte prata hela tiden eller göra något. Bara vara i varandras närhet. Alltså: Avsätter vi tid för samvaro med Gud?

Ja, så är då Herren i Sitt heliga tempel, Hans tron är i himmelen. Han är ock när dem, som har en ödmjuk och förkrossad ande. Han hör de botfärdigas suckar och vänder Sig till deras bön.

Låt oss därför med förtröstan gå fram till Hans nådetron och bekänna vår synd och skuld så sägande:

P R E D I K A N

In nomine …

Gudstjänstfirande församling!

Vi har talat om föredömen tidigare. Vi skall idag först se på vår almanacka och de namn, som finns där kring jul. Här finns många gestalter att studera, ibland är deras dag involverad i förberedelser eller firande. Annadagen den 9 december är väl den första. Då skulle lutfisken läggas i blöt. Enligt vissa källor skulle lutfisken vara klar, då julfastan började, föregången av en Annakarneval. Vidare skulle man börja brygga julölet och stöpa julljusen. Utöver detta kunde man även förutspå väder utifrån Annadagen. ”Braskade Anna skulle det bliva kallt om julen, slaskade det, blev väderleken mild”. Ja, enligt legenden hette Jungfru Marie mor Anna.

Nästa gestalt och förebild är S:ta Lucia, den 13 december. Man har funnit uppgifter om firande på 1760-talet, men det är först vid 1800-talets slut som den vitklädda Lucian dyker upp, senare med kaffe och lussekatter. Enligt en uppfattning kom luciafirandet att fylla tomrummet efter Annakarnevalen. S:ta Lucia led martyrdöden år 304. Ljuskronan kan vara helgonglorian eller martyrkronan samt det röda skärpet en bild för blodet, som utgöts.

18, 19 och 20 december firas det Gamla Testamentets tre patriarker. Abraham, han som litade på Gud och lämnade sitt hem med löfte om att hans släkt skulle bli talrik. Hans tro på och kärlek till Gud fick honom att i prövningen gå så långt, att han var villig att offra sin son Isak. Dagen efter firar vi just Isak. Jakob lurar till sig faderns välsignelse på sin moders, Rebecka, inrådan. ”Esau var luden, men Jakob han var slät”. Modern sätter getskinn på honom, så att Isak, som var nästan helt blind, skulle känna det ludna och så välsigna Jakob i stället för brodern. Då han fått välsignelsen, blir Jakob den tredje patriarken trots detta svek och får senare namnet Israel, det som nu står i vår almanacka. Vi minns väl också Jakobs långa kamp för att få sin Rakel till hustru.

Ja, vi har bara bibliska namn här kring Jul. Vi skall väl även påminna oss Jultomtens förebild. Tron på tomtar, som vaktar gården är gammal. Tanken på en Tomte, som kommer till Jul med gåvor, är yngre. Sankt Nikolaus var biskop på 300-talet. Han var under senmedeltiden ett av de populäraste helgonen, som firas 6 december. Han är också ett helgon, som finns både i den östliga och västliga kyrkan. Än idag är han älskad i sin nya skepnad som jultomten.

En gång, innan han blev biskop, ska han enligt legenden ha räddat tre unga flickor från vanära. Det var en fattig ädling, som inte hade pengar till hemgift åt sin tre döttrar. Han såg ingen annan möjlighet att få dem försörjda än att låta dem bli skökor. Då kastade Nikolaus tre nätter i rad guldklimpar genom fönstret, så att flickorna kunde bli anständigt bortgifta.

Martin Luther avskaffade år 1535 julklappsutdelningen åt barnen genom den helige Nikolaus, som fram till dess varit den, som kommit med gåvor till barnen. Så fick barnen sedan dess gåvorna på Juldagen genom den ”helige Kristus”.
Första gången dyker ordet jultomten upp på 1700-talet. Den typiskt röda klädnaden med vit pälsgarnering fick han 1932 genom en stor aktion från Coca Cola. Alltsedan detta utomordentliga värvningsfälttåg har julgubben blivit ”Standard” med sin röda klädsel med den vita pälskragen.

Dagarna före Jesu födelse minns vi de första människorna, Adam och Eva, en bild för hur vi som deras ättlingar vilar under förgängelse och död. Men så kommer det nya livet med Jesu födelse, Han som kan frälsa oss till det nya livet i Guds rike, som börjar här och nu. Att tillhöra Guds rike är inte bara fröjd och frid. Därom påminner oss Annandagens S:t Stefanus, den förste kristne martyren. Det onda ansätter oss från alla håll. Vi har att kämpa mot det onda i alla dess former. Låt oss då minnas S:t Pauli ord i Efesierbrevet 6: Hämta nu styrka hos Herren, av Hans oerhörda kraft. Ta på er Guds rustning, så att ni kan hålla stånd mot Djävulens lömska angrepp.

Livet i julbudskapets glädje och frid förstärks, när vi tänker på alla dem, som före oss har låtit sig inspireras av tron på den Allsmäktige och kärleksfulle Guden med den Helige Andes hjälp. Må han nu ge oss samma glädje, frid och inspiration, när vi går att fira Jesu födelse.

Denna dag är en Mariadag. Vi har alltså idag en stor förebild: Himladrottningen, Gudaföderskan, Jungfru Maria.

Hell Dig, Maria, Du högt benådade! Herren är med Dig. Välsignad vare Du bland kvinnor och välsignad vare Din livsfrukt Jesus. Heliga Maria, Guds moder, bed för oss syndare nu och i vår dödsstund. Amen.

Så lyder den gamla bönen Ave Maria i en svensk översättning, där man instämmer i ängelns och Elisabets saligprisning av Maria enl. Luk. 1: 28 och 42. I vår kyrka hade vi flera Mariadagar fram till den stora helgdöden 1772. Läser vi Ave Maria, kan vi notera två ting: Först är det ett instämmande i ängelns och Elisabets saligprisning av Maria, sedan är det en begäran om förbön. Det är alltså ingen obiblisk bön om hjälp direkt av Maria, bara en hyllning och en begäran om förbön. I Marias lovsång Luk. 1:48 läser vi: Från denna stund skall alla släkten prisa mig salig. Så var det i den gamla kyrkan, att det sedan i den folkliga fromheten blivit så, att man ber Maria direkt om hjälp, är väl något vi som lutheraner har svårt att acceptera, men att prisa den Heliga Jungfrun, bedja om hennes förbön och framställa henne som föredöme kan inte vara obibliskt. Intressant att notera i samband med abortdebatten Elisabets ord: När mina öron hörde din hälsning, sparkade barnet till i mig av fröjd. I dagens evangelium ser vi, hur hon vill berätta om sin kallelse för Elisabet. Denna fylls av den Helig Ande och profeterar om barnet, som är hennes Herre. Salig hon som trodde, ty det, som Herren har låtit säga henne, skall gå i uppfyllelse.

Våra texter idag talar vidare om glädje och frid. Genom Jesu födelse bringas glädje och frid till jorden. Nu skall Kyrkan och den kristne visa världen, hur det är att leva i hoppet om Guds seger över ondskan. När vi lever i detta hopp, får vi frid i vårt inre. Löftena visar oss, att Gud hör bön och vill låta allt ske till det bästa. Vi har nu inget att frukta. Kyrkan är det nya Sion, och vi ser, hur Gud gläder Sig över Sitt Sion, som håller sig till sin Hjälte och Räddare. Må vi besinna orden hos profeten Jesaja, som vi hörde: Härligt är att höra budbärarens steg, när han kommer över bergen, han som bär bud om seger, som ropar ut goda nyheter, bär bud om räddning och säger till Sion: ”Din Gud är Konung!” När han kommer – om han kommer.

Vi är kallade att vara glädjebudbärare och ljus i världen. Vi skulle vara brinnande i anden. Vi kan se ett samband med den brinnande busken, som Mose får syn på; en buske, som inte förtärs. En kommentar säger, att människor, som blir brinnande i anden, är sällsynta. De flesta vet mycket litet om själen, allra minst har de upplevt, att själen börjat glöda av andligt liv. Däremot känner de väl till begärelsernas brand i sina sinnen. Somliga har brunnit av lusta eller hat. Denna eld har varit förtärande, och efteråt är själen som en svartbränd ruin. Men att det finns en helig eld, som brinner utan att förtära, det är dem obekant.

Herrens trogna vet mycket mer om elden, som brinner utan att förtära, dock icke alla. Somliga har inrättat en skyddad härd i själen och nöjt sig med att hålla elden brinnande i denna vrå. Somliga har inte ens tillräckligt vårdat denna lilla eldstad utan misskött den, så att falaskan lagt sig i lager på lager, och det som från början var en klart brinnande låga, har blivit lite pyrande glöd. Men de kan dock komma ihåg, att hjärtat en gång stod i brand vid den första kärlekens iver och hänförelse till Frälsaren. Vid detta minne blossar elden hastigt upp, och för ett ögonblick önskar den fromme, att hon verkligen vore brinnande i anden.

Advent är tid för bot och bättring, att försöka lära känna sig själv och se på goda föredömen. Alltså skall vi söka oss till Frälsaren, för att låta Honom blåsa liv i vår eld. Då kan vi bli Gudsröster och vittnen i världen, ljus för människor. Det brinnande ljusets natur är att lysa. Så kan inte heller människor, som är brinnande i anden, annat än lysa. Men hon är icke medveten härom. Hon lyser klarast då! Vad människor tänker, bryr sig den fromme inte om. Hon går sin väg rakt fram och låter ljuset lysa i världen, vare sig någon bryr sig eller ej. Detta är emellertid icke alltid lätt. En lampa kan slockna, när oljan tar slut eller någon släcker den. Världen ställer ofta den fromme i korsdrag för att söka släcka.

Vi måste alltid söka vår Frälsare, ty Han är den ständigt ånyo tändande elden och den aldrig sinande oljan för vår lampa.

Den här dagen har gett oss historiens vingslag både i trons värld och i den allmänna världen, Kyrkans åminnelse av trons stora både före och efter Jungfru Maria. Måtte dessa föredömen alltid föra oss till vår själs Store Herde, så vi kan efterfölja Honom och lysa i världen.

A M E N

Bön efter predikan:

Lovad vare Gud och välsignad i evighet, som med Sitt Ord tröstar, lär, förmanar och varnar oss. Hans Helige Ande stadfäste Ordet i våra hjärtan, att vi icke må varda glömske hörare, utan dagligen tillväxa i tro, hopp, kärlek och tålamod intill änden och så varda salige, genom Jesus Kristus, vår Herre.

Amen

Pålysningar:

Kollekten idag tillfaller Frälsningsarméns Skogsbo, som ger kvinnor stöd. Juldagen Högmässa kl. 1100 med undertecknad, den Helige Stefanus´ dag, vår högtidsdag, predikar biskop Göran. Fredag Tredjedag Jul mässa kl. 1830 med biskop Göran, lördag Menlösa barns dag, Fjärdedag Jul mässa kl. 1100 ledd av undertecknad. Nästa söndag predikar biskop Göran. Jag vill påminna om att vi numer har webbradio, det vill säga att man kan lyssna på våra gudstjänster på hemsidan.

Välönskan över församlingen:

Fridens Gud helge Er helt igenom och bevare Er hela och oskadda, när vår Herre Jesus Kristus kommer! Amen.

Trosbekännelsen

Psalmer: 478: 1 – 2 Du morgonstjärna, mild och ren

663:- Kom och se vad Gud har gjort

480:- Var hälsad, Herrens moder. O Maria!

110: 1

110: 2 – 3

39:-

108:-

Armi sjunger

Gabriel’s message

Psalm 110

Psalm 39

Psalm 108

Postludium