Sida 1 av 5 f Hans-Åkes postilla 4 e T -16
Högmässa 4:e söndagen efter Trefaldighet den 19 juni 2016
S:t Sigfrids kyrka kl 1100
SKRIFTERMÅL
Oremus: Rena o Gud våra hjärtan och samveten, så att Din Son, när Han kommer till oss, finne i oss en beredd boning. Amen
Denna söndag har haft olika överskrifter: Rättfärdighet och barmhärtighet, Fria eller fälla samt Att inte döma.
Jesus sade: Den av er, som är fri från synd, skall kasta första stenen. Vi männi-skor har så lätt att finna fel hos andra. Särskilt om någon har gjort något riktigt dumt. Då förhäver vi oss själva: Så dålig är inte jag. Ibland kanske vi också dömer vår nästa på felakt-iga grunder. Vi känner även till ordet om grandet och bjälken. Denna dag, som talar om dom över nästan, kan det vara nyttigt att börja med dom över sig själv. Kh Nelson skriver, att endast den, som gör bättring, dömer rätt både om sig själv och om Gud. Vi skall här alltså tänka på oss själva. Inga jämförelser med andra. Vill vi göra bättring? Jag hoppas, att både Ni och jag vill det; detta, därför att Gud kräver det.
Vi sjöng i den gamla psalmboken en psalm av Wallin om de tio budorden, ur vil-ken vi skall använda några verser till vårt skriftermål idag igen.
Ej falskt och argt om andra döm, om nästans goda namn var öm. Var sann, var skonsam, aldrig hal, Sky både smicker och förtal. Minns Herrens bud.
Kväv syndens frö uti ditt bröst, Lyd ej begärens falska röst. Ett renat hjärta Gud begär, För Honom viljan gärning är. Minns Herrens bud.
Så säger Han: Jag är din Gud, som hämnar Mina kränkta bud. Förakta ej Mitt majestät, Ty straffet går i brottets fjät. Så talar Gud.
Säll den som håller dessa bud! Han finner nåd för Herren Gud, En nåd, som i mång tidevarv Till fromma barn skall gå i arv. Minns Herrens bud.
Så bekänner vi idag särskilt, då vi skall betrakta mänskligt beteende smicker, för-tal och dom,
att vi inte alltid tar Herrens bud och befallningar på allvar,
att vi ibland försummar gudstjänsten och dess kraft,
att vi har svårt att vara fridsamma,
att vi inte behandlar våra ovänner på rätt sätt,
att vi smickrar andra för att vinna fördelar,
att vi förtalar för att framstå i bättre dager,
att vi dömer andra förhastat,
att vi ibland låter Själafienden för lätt vinna inträde i vårt hjärta,
att vi ibland glömmer, att Gud är den dömande,
att vi lika ofta glömmer, att Gud är den kärleksfulle och förlåtande.
Herren är i Sitt heliga tempel, Hans tron är i himmelen. Han är ock när dem, som har en ödmjuk och förkrossad ande. Han hör de botfärdigas suckar och vänder Sig till deras bön. Låt oss därför med förtröstan gå fram till Hans nådetron och bekänna vår synd och skuld så sägande: Sida 2 av 5 f Hans-Åkes postilla 4 e T -16
Predikan
In nomine…
Syrak 18: 20 Pröva dig själv, innan domen faller, I en gammal översättning: Straffa dig först självan, förr än du andra dömer. Denna förmaning har följt oss i över två årtusenden. Syrak hade erfarit människors vrånga och orättvisa omdömen. En gammal ju-disk regel lyder: Döm icke din nästa, förrän du råkat i hans omständigheter.
Att döma andra ligger i den mänskliga naturen. Detta för att framhäva sig själv. Här finns även hämnden. Men aposteln skriver i Rom. 12: 19: Ta inte rätten i egna händer, mina kära, utan låt Guds vrede ha sin gång, ty det står skri-vet: Min är hämnden, Jag skall utkräva den, säger Herren. Vi skall begrunda några tänkespråk. Zeller skriver: Den, som icke söker eller begär Jesus såsom Frälsare, måste en gång ha Honom som domare. – En okänd säger: Det onda, som icke kommer fram här i tiden, skall föras fram en gång vid världsdomen. Vi skall alltid ha allt klart med Herren, så att vi har förlåtelsen och icke kommer under någon dom. Ett tänkespråk till: Döm icke allt, det du ser; tro inte allt, det du hör; gör inte allt, vad du kan; säg inte allt, vad du vet; förtär inte allt, det du har. Ett ordspråk: Mången har hundra ögon, när hon är borta, men hemma knappast ett. Så några tankar om dom och dömande: C. Lichtenberg skriver: Förr än man dömer, bör man pröva, om man ej skulle kunna ursäkta. – Lavater säger: Vandra på pliktens, ord-ningens och kärlekens raka väg, och akta sedan varken vänners eller fienders omdömen. Och så till sist Thomas a Kempis: Den, som själv handlar rätt och opartiskt dömer sina egna handlingar, finner sällan någon orsak att döma andra strängt. Först, när vi skall betrakta dagens text, påminner vi oss fariséernas starka religiösa tro. Israel var ett heligt folk; alltså måste man leva heligt och rent. Man var Guds utkorade folk och skulle leva därefter. De såg hela den religiösa verkligheten i fara genom Jesu uppträdande och förkunnelse. De fastnade hårt i lagtänkandet. Trots allt är ju Lagen i sig inte av ondo. Jag citerar biskop Görans far: Den äkta kristendomen har alltid varit på sin vakt mot svärmeandar och mystikers försök att spela ut något slags inre uppenba-relse mot Ordet, men faran ligger i risken att förvandla det religiösa livet till en yttre an-ständighet, till en borgerlig ärbarhet … som inte har gjort den fruktansvärda upptäck-ten, att inför Gud är all mänsklig existens synd, att himmelen välver sig så högt över människornas värld, att människan aldrig kan tillverka någon stege, som för henne dit-upp. Vid studier av gamla predikningar, kan man se, att förkunnelse om äktenskapet var vanligt. Kvinnan var ju äktenskapsbryterska. Naturligtvis finns tankarna på själv-prövning med. Kanske skulle Kyrkan tala lite mer om äktenskapet i våra dagar, då det är alldeles för lätt att både gifta sig och skiljas, och då så många lever ihop utan att vara gifta. Men detta måste naturligtvis framföras på rätt sätt. Vi fördömer en handling men inte utövarna, liksom Gud hatar synden men älskar syndaren.
|
Psalm 161