4:e Advent

Högmässopredikan 4 adv. den 20/12-09

S:t Sigfrids kyrka, kl. 11.oo

S K R I F T E R M Å L

Rena o Gud våra hjärtan och samveten, så att Din Son, när Han kommer till oss, finne i oss en beredd boning. Amen.

Dagens psalm är hämtad från Ps 145: 8 – 13

Nådig och barmhärtig är Herren,
sen till vrede och rik på kärlek.
Herren är god mot alla,
barmhärtig mot allt, Han har skapat.
Herre, allt Du har skapat skall tacka Dig,
Dina trogna skall lovsjunga Dig.
De skall tala om Ditt rikes ära
och förkunna Din väldiga kraft,
så att alla lär känna Din makt,
Ditt rikes ära och härlighet.
Ditt rike står i alla tider,
Ditt välde från släkte till släkte. 

Det här är en härlig psalm att börja ett skriftermål med. Nådig och barmhärtig är Herren, sen till vrede och rik på kärlek. Det är också ett fint ord att inleda julfirandet med. Gud är rik på kärlek. Vi beaktar ånyo Guds frälsningsplan. Så står då jag, lilla människa, inför Guds majestät, Gud som har väldig kraft och makt. Visst upplever jag då min litenhet och mina tillkortakommanden. Vi talar ofta om föredömen. Är jag ett bra föredöme för andra? Visar jag på Guds väldiga kraft? Berättar jag om Hans kärlek? Medvetet eller omedvetet hungrar människor efter tro, efter Guds ord. Hjälper jag då dem att finna ett svar? De trogna skall tala om Guds rike, säger psalmen. Den säger vidare, att vi skall lovsjunga den Helige. Gör vi det? Tackar och lovar vi Honom var dag och stund? Det är också en kristens plikt, bön lovsång och tillbedjan. Tillbedjan, ja, vad är det? Är det något vi gör? Tillbedjan. Jag skulle vilja förklara det så, att tillbedjan kan liknas vid stum beundran. Vi formar inte direkt ord och böner till Gud utan är bara där i Hans närhet. Kanske kan vi jämföra det med att vara tillsammans med människor, som vi tycker om. Vi behöver inte prata hela tiden eller göra något. Bara vara i varandras närhet. Alltså: Avsätter vi tid för samvaro med Gud?

Herren är i Sitt heliga tempel, Hans tron är i himmelen. Han är ock när dem, som har en ödmjuk och förkrossad ande. Han hör de botfärdigas suckar och vänder Sig till deras bön.

Låt oss därför med förtröstan gå fram till Hans nådetron och bekänna vår synd och skuld så sägande:

P R E D I K A N

Nåd vare med Eder och frid ifrån Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus! Amen.

Denna söndag hade tidigare, innan den blev en slags Mariadag, överskriften Herren är nära. Idag kan det vara på sin plats att påminna sig de gestalter, som visat på det dubbla budskapet: Herren är oss alltid nära och Herren är nära nu,  när vi snart skall fira Hans födelse. I den Evangeliebok, som vi använder, har man sparat en text ur Jes. 52 från förr: 7Huru ljuvliga äro icke glädjebudbärarens fotsteg, när han kommer över bergen för att förkunna frid och frambära gott budskap och förkunna frälsning, i det han säger till Sion: ”Din Gud är nu konung!” (Gamla översättningen)

I vår almanacka finns så här före Juldagen en rad gestalter ur frälsningshistorien. Intressant är, hur  ibland deras dag är involverad i förberedelser eller firande. Annadagen, Jungfru Marias mor hette Anna,  den 9 december är väl den första. Då skulle lutfisken läggas i blöt. Enligt vissa källor skulle lutfisken vara klar, då julfastan började, föregången av en Annakarneval. Vidare skulle man börja brygga julölet och stöpa julljusen. Utöver detta kunde man även förutspå väder utifrån Annadagen. ”Braskade Anna skulle det bliva kallt om julen, slaskade det, blev väderleken mild”.

Nästa gestalt och förebild är S:ta Lucia, den 13 december. Man har funnit uppgifter om firande på 1760-talet, men det är först vid 1800-talets slut som den vitklädda Lucian dyker upp, senare med kaffe och lussekatter. Enligt en uppfattning kom luciafirandet att fylla tomrummet efter Annakarnevalen. S:ta Lucia led martyrdöden år 304. Ljuskronan kan vara helgonglorian eller martyrkronan samt det röda skärpet en bild för blodet, som utgöts.

18, 19 och 20 december firas det Gamla Testamentets tre patriarker. Abraham, han som litade på Gud och lämnade sitt hem med löfte om att hans släkt skulle bli talrik. Hans tro på och kärlek till Gud fick honom att i prövningen gå så långt, att han var villig att offra sin son Isak. Den berättelsen är även en förebild till vad komma skulle med Jesus.  Dagen efter firar vi just Isak. Jakob lurar till sig fadern välsignelse på sin moders, Rebecka, inrådan. ”Esau var luden, men Jakob han var slät”. Modern sätter getskinn på honom, så att Isak, som var nästan helt blind, skulle känna det ludna och så välsigna Jakob i stället för brodern. Då han fått välsignelsen, blir Jakob den tredje patriarken trots detta svek och får senare namnet Israel, det som nu står i vår almanacka. Vi minns väl också Jakobs långa kamp för att få sin Rakel till hustru.

Ja, vi har bara bibliska namn här kring Jul. Vi skall väl även påminna oss Jultomtens förebild. Tron på tomtar, som vaktar gården är gammal. Tanken på en Tomte, som kommer till Jul med gåvor, är yngre. S:t Nikolaus var biskop på 300-talet. Han var under senmedeltiden ett av de populäraste helgonen, som firas 6 december. Han är också ett helgon, som finns både i den östliga och västliga kyrkan.  Än idag är han älskad i sin nya skepnad som jultomten, Santa Clas, som han heter i engelsktalande länder.

En gång, innan han blev biskop, ska han enligt legenden ha räddat tre unga flickor från vanära. Det var en fattig ädling, som inte hade pengar till hemgift åt sin tre döttrar. Han såg ingen annan möjlighet att få dem försörjda än att låta dem bli skökor. Då kastade Nikolaus tre nätter i rad guldklimpar genom fönstret, så att flickorna kunde bli anständigt bortgifta.

Martin Luther avskaffade år 1535 julklappsutdelningen åt barnen genom den helige Nikolaus, som fram till dess varit den, som kommit med gåvor

till barnen. Så fick barnen sedan dess gåvorna på Juldagen genom den ”helige Kristus”.

   Dagarna före Jesu födelse minns vi de första människorna, Adam och Eva, en bild för hur vi som deras ättlingar vilar under förgängelse och död. Men så kommer det nya livet med Jesu födelse, Han som kan frälsa oss till det nya livet i Guds rike, som börjar här och nu. Så ser vi då, hur hela frälsningsbudskapet skymtar fram i almanackans namn. Det visar oss på att Herren alltid är nära Sitt  folk. Livet i julbudskapets glädje och frid förstärks, när vi tänker på alla dem, som före oss har låtit sig inspireras av tron på den Allsmäktige och kärleksfulle Guden med den Helige Andes hjälp. Må Han nu ge oss samma glädje, frid och inspiration, när vi går att fira Jesu födelse.

Nu ligger också ett ansvar på oss att vara förebilder och glädjebudbärare. Huru ljuvliga äro icke glädjebudbärarens fotsteg, när han kommer… om han kommer. En påminnelse om det allmänna prästadömet och vårt ansvar att vittna.

Denna dag är en Mariadag. Vi har alltså idag den största  förebilden i frälsningshistorien: Himladrottningen, Gudaföderskan, Jungfru Maria. Hur skulle det gått,  om hon tvekat. Nu är det väl en lite konstig fråga, ty Gud hade säkert en plan B, eller… Ja, det får vi väl veta, när vi kommer hem till Honom. Men, tack och lov! Jungfru Maria sade: Jag är Herrens tjänarinna! Ett stort föredöme i att följa Guds kallelse. Följer Du och jag Guds kallelse i alla lägen?

Hell Dig, Maria, Du högt benådade! Herren är med Dig. Välsignad vare Du bland kvinnor och välsignad vare Din livsfrukt Jesus. Heliga Maria, Guds moder, bed för oss syndare nu och i vår dödsstund. Amen.

Så lyder den gamla bönen Ave Maria i en svensk översättning, där man instämmer i ängelns och Elisabets saligprisning av Maria enl. Luk. 1: 28 och 42. I vår kyrka hade vi flera Mariadagar fram till den stora helgdöden 1772. Läser vi Ave Maria, kan vi notera två ting, som jag tidigare nämnt: Först är det ett instämmande i ängelns och Elisabets saligprisning av Maria, sedan är det en begäran om förbön. Det är alltså ingen obiblisk bön om hjälp direkt av Maria, bara en hyllning och en begäran om förbön. I Marias lovsång Luk. 1:48 läser vi: Från denna stund skall alla släkten prisa mig salig. Så var det i den gamla kyrkan, att det sedan i den folkliga fromheten blivit så, att man ber Maria direkt om hjälp, är väl något vi, som lutheraner, har svårt att acceptera, men att prisa den Heliga Jungfrun, bedja om hennes förbön och framställa henne som föredöme kan inte vara obibliskt.

Gud kallade Maria genom ängeln Gabriel, läste vi i dagens evangelium. Vi kan tänka oss in i Marias situation: Ung, gudfruktig och trolovad med Josef. Bröllopet hade inte ägt rum ännu. Så skulle hon föda ett barn på övernaturlig väg. Hur skulle det gå till? Vad skulle folk tro? Äktenskapsbrott var ju belagt med dödsstraff. Trots allt förlitade hon sig på Guds löfte.

Legenden berättar, att Josef och prästerna blev förfärade, när Maria blev havande sexton år gammal. Hon måste genomgå vattenprovet enl. 4 Mos kap. 5. Men någon synd visade sig inte hos dem. Maria fick så erfara, att Gud aldrig sviker sina löften. Gud uppenbarade sig för Josef, och han stötte inte bort henne.

Jungfru Maria fick löfte om att bli förhärligad. Förhärligandet sker i himlen. Det kan inte ske på jorden bland synd och ondska. Men genom tron hade Maria, liksom alla troende, del i Kristi härlighet redan här på jorden. Om Marie förhärligande finns också legender. Jungfru Maria uppenbarade sig för den Heliga Birgitta: Sedan min Son uppstigit till himmelen, levde jag femton år i världen och dessutom så lång tid som förflyter mellan samme min Sons himmelsfärds dag och min dödsdag. Sedan låg jag död i denna grav femton dagar. Därefter blev jag upptagen i himmelen med oändlig heder och glädje.

Jag hörde en gång en katolsk präst säga, att Jungfru Maria var den bästa kristendomslärarinnan. Hon är ett gott föredöme. Andra tankar om Maria är, att hon är barmhärtig, barmhärtigare än andra. Vid Yttersta Domen frågar Jesus olika grupper, hur han skall döma i enskilda fall, berättas det. Alla vill ha en förkastelsedom, men den Heliga Jungfrun manar till barmhärtighet. Då säger Jesus: ”Goda moder! Hur kan jag neka Dig något?”

Jungfru Maria hade hört ängelns ord, och hon förlitade sig på dem. Vi har fått Guds ord i Bibeln. Förlitar vi oss på Herrens ord? Liksom Maria är vi kallade att bli Guds tjänare här i världen. Vi får själva välja att säga ja eller nej till Guds kallelse. Många säger sig inte kunna tro, då de inte ser något av Guds verk i sina liv. De ber till Gud om än det ena, än det andra. Men inget sker. Inget känns. Varför inte först titta på fakta utanför det egna jaget? Redan 700 år före Jesu födelse profeterar Jesaja om den unga kvinnan, som skall bli havande. Jesu motståndare kunde inte förneka, att under skedde. Graven var tom. Jesu lärjungar gick i döden för sin tro. Studerar vi den Heliga Skrift och dessa fakta om Guds löfte, blir själen mer lyhörd för Gud och kan lättare se, huru Han verkar den dag, som idag är. Vi skall liksom Maria säga ja till Gud, ty Hans löften står fasta.

Våra texter idag talar vidare om glädje och frid. Genom Jesu födelse bringas glädje och frid till jorden. Nu skall Kyrkan och den kristne visa världen, hur det är att leva i hoppet om Guds seger över ondskan. När vi lever i detta hopp, får vi frid i vårt inre. Löftena visar oss, att Gud hör bön och vill låta allt ske till det bästa. Han har tagit bort domen över oss, läser vi hos profeten Sefanja. Han talar domsord över de otrogna, men rika löftesord från Gud till de rättfärdiga: Var stilla inför Herren Gud, ty Herrens dag är nära… Jubla, dotter Sion, ropa ut din glädje, Israel! Gläd dig, dotter Jerusalem, fröjda dig av hela ditt hjärta! Herren har upphävt domen över dig och undanröjt dina fiender… Herren, Israels konung, bor hos dig. Du har ingenting mer att frukta. Jag skall hjälpa dem, som vacklar, och samla dem, som skingrats. Jag skall göra dem ärade och ryktbara

Överallt, där de lidit smälek… När den tiden kommer, skall Jag föra er hem, då skall Jag kalla er samman. Jag skall göra er ryktbara och ärade bland alla jordens folk, då jag vänder ert öde inför era ögon, säger Herren.

Vi har nu inget att frukta. Kyrkan är det nya Sion, Gud gläder Sig över Sitt Sion, som håller sig till sin Hjälte och Räddare. Så får vi fira vår Jul betänkande Guds frälsningsplan och alla de gestalter, som följt Hans kallelse. Vi får i tacksamhet följa deras exempel förlitande oss på, liksom de, att vi har en god Fader i himmelen, Han som är Allhärskare. Som avslutning: Herren är nära, det kan även syfta på Jesu återkomst.Vi hörde hos Sakarja: När den tiden kommer.  Den är alltid nära. Vi vet inte hur nära; men vi skall alltid leva, som om varje dag vore den sista. Jesus kommer snart!

A M E N

Bön efter predikan:

Lovad vare Gud och välsignad i evighet, som med Sitt Ord tröstar, lär, förmanar och varnar oss. Hans Helige Ande stadfäste Ordet i våra hjärtan, att vi icke må varda glömske hörare, utan dagligen tillväxa i tro, hopp, kärlek och tålamod intill änden och så varda salige, genom Jesus Kristus, vår Herre.

Amen.

Pålysningar:

Kollekten idag tillfaller vår koinonia. På Juldagen predikar biskop Göran, den Helige Stefanus´ dag, församlingens dag, undertecknad samt Tredjedag Jul  f Andreas. Jag har hälsningar från Oskar. Jag talade med honom igår. Han är hemma nu efter sin operation och mår efter omständigheterna bra. 

Välönskan över församlingen:

Fridens Gud helge Er helt igenom och bevare Er hela och oskadda, när vår Herre Jesus Kristus kommer!

Trosbekännelsen

Psalmer: 478: 1 – 2 Du morgonstjärna, mild och ren, Guds nåds och sannings klara sken

661:- Vaka och bed, ty dagen är nära, då Herren kommer.

480:- Var hälsad, Herrens moder, o Maria

481:- Alla källor springer fram i glädje, när Maria sjunger om sin Herre

106:- Jerusalem, höj upp din röst Och dotter Sion, fatta tröst. Din Konung kommer och Hans  hand Skall råda över alla land.

En sanningens och nådens tolk Till världens konungar och folk Han kommer, Frid Hans hälsning är, Och kärleken Hans spira bär

Ett salighetens sändebud Till jordens barn från jordens Gud, Han kommer, hoppet föregår, och glädjen följer i Hans spår.

All världen stämme upp med fröjd: Pris vare Gud i himlens höjd! Välsignad blive jordens krets, och mänskan bättrad och tillfreds.