4 sönd efter Trettondedagen

Matt 14:22-33

I Faderns och Sonens och den helige Andes namn. Amen.

Jesus hade precis mättat 5000, med de 5 bröden och 2 fiskarna. Till och med 12 fulla korgar blev över. Ett mirakel, såsom undret i öknen, då Herren sände manna från himlen som räckte för Israels 12 stammar.

Jesus bad sina lärjungar att fara i förväg över till andra sidan sjön, medan han själv sände i väg folket och för att han ville vara för sig själv och be till sin fader. Men så läser vi om det som sker där på sjön…

Genesarets sjö är inte speciellt bred, det vill säga det borde gått ganska fort att fara över på andra sidan under normala omständigheter. Istället fick de motvind, höga vågor. De kämpade och kämpade. Vid den fjärde nattvakten, det vill säga klockan 3 på natten kom Jesus gående på vattnet och då hade de endast kommit till mitten av sjön.

De ropade säkert efter hjälp. Var var Jesus? Kunde han inte hjälpa oss här i denna sitation? Snart går vi alla under…

I den hjälplösa situationen. Utan att veta om det kommer Jesus gående på vattnen. Men lärjungarna kände inte igen honom. De blev rädda och förskräckta. De bekänner nästintill en anti-bekännelse: Det är ett spöke.

Men, Jesus svarade: Var lugna! Det Är Jag. Var inte rädda. Han använder här det gudomliga ordet: Ego Eimi. Det är Jag. Det samma namn som Mose fick höra från den brinnande busken i samband med att han blev kallad att föra folket ut från Egypten. Det är samma namn som när Jesus säger: Jag är livets bröd.

Vi läser att Petrus hoppade över båten och försöker gå Jesus till mötes på vattnet. När han släppte blicken från Jesus och istället såg hur stark vinden var, blev han rädd, fick panik, och började att sjunka och ropade: ”Herre, rädda mig!” Genast räckte Jesus ut handen och grep tag i honom och sade: ”Så lite tro du har! Varför tvivlade du?”

Petrus tvivlade inte bara en gång, utan två, först att han var ett spöke och sedan när han här gick på vattnet. Det vill säga: Var det verkligen Jesus? Och kunde verkligen Jesus göra det han sa att han kunde göra? 

Efter att Jesus kom i båten, så lugnade sig vinden. Och lärjungarna tillbad honom.

Vad lär vi av detta? Jesus bekymrar sig aldrig. Han har aldrig någon oro. Han som själv skapade världen, han styr även vågorna och vinden. Han som ensam spänner ut himlarna och skrider fram över havets rygg, som Job skriver. Och i Psaltaren heter det: Du täckte den med djupet som en dräkt, högt över bergen stod vattnen. Vid din tillrättavisning flydde de, för din dundrande röst skyndade de bort. Berg höjde sig, dalar sänkte sig på den plats du bestämt för dem. Du satte en gräns som vattnen inte får gå över, aldrig mer ska de täcka jorden.

Och han gör vad han vill, oavsett om vi förstår det eller inte. Han har aldrig panik. Han vet allt och han styr allt.

Och han vill hjälpa oss med allt, stort som smått. Han vill inte att vi skall bekymra oss. I Bergspredikan läser vi om fåglorna och liljorna som inte oroa sig. Bekymra er inte för ert liv, vad ni ska äta eller dricka, eller för er kropp, vad ni ska klä er med. Är inte livet mer än maten och kroppen mer än kläderna? Se på himlens fåglar. De sår inte, de skördar inte och samlar inte i lador, och ändå föder er himmelske Far dem. Är inte ni värda mycket mer än de? Vem av er kan med sitt bekymmer lägga en enda aln till sin livslängd?

Vi kan bekymra oss för det ena och det andra, för stort och smått. Vi kan vara modlösa. Vi kan vara frustrerade och besvikna och se dystert på framtiden. Vi kan nästan ge upp allt och fundera meningen med livet. Vi kan slita ekonomiskt och få det att gå ihop. Vi kan bekymra oss hur det skall gå för barn och barnbarn. Vi kan har problem med grannen och vi kan äktenskapliga bekymmer… Det kommer tvivel och man börjar ifrågasätta Guds barmhärtighet. Och så faller man i den synden, om och om igen…

Olycker kan svepa in i våra liv, kan medföra allvarliga skador, man kan få allvarliga sjukdomar, hjärtinfarkt, stroke och annat. Döden kommer in i hemmet vare sig vi vill det eller inte. Vi ropar ut? Varför, varför? Förtjäna jag allt detta? Vill han hjälpa mig? Vill han frälsa mig? Tvivel…

Jesus kom först och främst hit till jorden för att frälsa oss ifrån synden, ifrån döden och ge oss evigt liv. Jesus kom för att dö på ett kors. Han sträckte ut sina armar på korset i plågor. Han led och dog och han uppstod. Allt det Gud kräver för en människa för att frälsa henne har Herren gjort  i vårt ställe. Syndaskulden är redan betald, med Jesu rena och oskyldiga blod. Det var dit han skulle där han gick där på vattnet, han var på väg mot korset. En gång för alla har han vunnit seger. Detta är det viktiga och det avgörande. Det är evangeliet. Och detta har han gett oss i dopet. Och på detta löftesord får vi glada och tacksamma vandra mot målet, himmelen.

Men detta innebär också stormiga tider här på jorden. Stormiga vindar i livet varierar. Ibland blåser det mycket, andra dagar mindre. En kristen sitter alltid som på en båt, vars hav ofta storma, dvs kors och lidande. Johannes Bugenhagen, samtida med Luther skriver: Vårt kors och lidande är hundra gånger ädlare inför Gud än våra gärningar.

Och Paulus skriver i dagens epistel: bär också du ditt lidande för evangeliet genom Guds kraft.

Först kommer korset, sedan kommer härligheten. Kom ihåg berättelsen på förklaringsberget, men de var inte länge de var däruppe. Härligheten varade inte så länge för hans lärjungar… Tvärtom. Och när vi ser in i oss istället för på Jesus, så sjunker vi i förtvivlan. 

Herren behöver ofta tillrättavisa oss, så att vi inte tappa blicken på Jesus, så att han kan upprätta, förlåta oss. Herren behöver ofta påminna oss om hur små och hjälplösa vi är utan honom, så att han kan lyfta upp oss på hans axlar.

Jesus övergav aldrig Petrus. När vårt liv sjunker och vi håller på att ge upp helt. Låt oss höra Jesu ord: Det är Jag. Du är förlåten och fri från din synd, från syndens slaveri. Detta om något kan fylla våra hjärtan med oändlig glädje.Vi har också svag tro som Petrus. Vi är ovärdiga på alla sätt och vis, men han vill hjälpa oss. Han överger oss inte. Hans löften håller i all evighet. Han har segrat över allt ont. Vi får gå på hans löfte om att det han gjort håller.

Herren tar sig an stora som små problem. Glöm aldrig det. Jesus säger: Kom till mig, alla ni som arbetar och är tyngda av bördor, så ska jag ge er vila. Om Jesus är mäktig, Herre över sjön, vill han även frälsa och hjälpa oss när vi åkallar honom.

I Psaltaren heter det: Jag väntar på Herren, min själ väntar, och jag hoppas på hans ord. Min själ längtar efter Herren mer än väktarna efter morgonen, mer än väktarna efter morgonen. Israel, hoppas på Herren, för hos Herren finns nåd, full lösen finns hos honom. Han ska friköpa Israel från alla dess synder.

Jesus är i din båt, med sina utsträckta händer, med nåd och helande, så finner vi också hopp i hans löften och styrka i hans ord. Han kommer in i vårt mörker, vår mörka natt med ljus och tröst. Han säger: Jag är världens ljus. Den som följer mig ska inte vandra i mörkret utan ha livets ljus.

Han tar bort all rädsla, all oro och osäkerhet. Han säger till oss som han sa till sina lärjungar på Genesarets sjö. Det är JAG. Var inte rädd

I Jesu namn. Amen

3:1-4

669

240:1-4

239:1

239:2-3

42:1-4

8:1-3

Psalm 3

Psalm 42

Psalm 239