3:e sön. i Fastan

Psalm 354

Psalm 568

Högmässa söndagen Oculi /3 i F/ den 15 mars 2020

S:t Sigfrids kyrka kl. 1100

Texter: Jer. 26:8 – 15, 1 Joh. 3: 7 – 8, Joh. 12: 35 – 43

Liturgisk färg: blå, violett

Skriftetal

In nomine …

Nåd vare med Er och frid ifrån Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus! Amen.

Oremus:

Rena o Gud våra hjärtan och samveten, så att Din Son, när Han kommer till oss, finne i oss en beredd boning. Amen.

Vi lyssnar till några ord ur dagens psalm, den 25:te: 12 Var och en, som fruktar Herren, får veta vilken väg han skall välja. 13 Själv får han leva i ro,… 14 De, som fruktar Herren, blir Hans förtrogna, Hans förbund skall ge dem insikt…. V. 15 från vilken söndagens namn är hämtat: Min blick är ständigt fäst på Herren, det är Han, som löser min fot ur snaran. 16 Vänd Dig till mig, var barmhärtig,… 19 Se på mina fiender – så många de är, 20 Rädda mitt liv, befria mig, svik mig inte, jag flyr till Dig. 21 Låt oskuld och redlighet bevara mig, ty jag hoppas på Dig. 22 O Gud, befria Israel från all dess nöd!

Jag citerar biskop Göran: Om Fastans inledning mer har handlat om försvar, är det nu tid för Kristus, den starkare, att gå till anfall. Lämnade åt oss själva är vi svaga människor, som inte har kraft att bryta igenom det ondas välde. Vårt enda hopp är att låta Kristus komma till vår sida och hjälpa oss.

Vi kristna tror, att det finns onda andemakter, som driver sitt spel i tillvaron. Historien ger också många exempel på hur det djävulska har skaffat sig fritt spelrum. Det pågår en kamp mellan mörkrets och ljusets krafter, mellan vad som river ner och vad som bygger upp, också inom oss själva.

Jes. 49: 25 Så säger Herren: Ja, fången skall ryckas från den starke, bytet räddas undan den grymme. Jag skall strida mot den, som strider mot dig, Jag skall rädda dina (Sions) barn.

Idag, när vi tänker på ondskan, är det viktigt att hålla sina ögon fästa på Herren Jesus. Dagens psalm är en både en uppmaning till och en bön om att hålla sig till Herren. Vi får alltså idag bekänna vår bristande kamp mot det onda inom och utom oss; att vår blick ofta släpper Herren Jesus, att vår bön om hjälp är svag. Men Gud vare lovad! Vi har Herren Jesus vid vår sida. Han kämpar för oss mot det onda. Han hjälper oss i vår kamp mot det onda, vilket vi ibland glömmer att tacka för.

Ja, så är då Herren i Sitt heliga tempel, Hans tron är i himmelen. Han är ock när dem, som har en ödmjuk och förkrossad ande. Han hör de botfärdigas suckar och vänder Sig till deras bön. Låt oss därför med förtröstan gå fram till Hans nådetron och bekänna vår synd och skuld så sägande:

Predikan (text: Joh. 12: 35 – 43)

Gudstjänstfirande församling!

För några år sedan läste jag med tanke på rubriken Jesus och ondskan: Har ni lagt märke till rubriken i psalmboken den här söndagen? Det står inte Jesus och våra psykologiska svagheter, inte heller Jesus och vårt biologiska arv, faktiskt inte heller Jesus och den sociala missanpassningen. Det står fortfarande Jesus och ondskan. Ondska är ett starkt ord, men det vet vi, Jesus är ett ännu starkare. Som Dorothy Sayers skrev: Gud utplånade inte det ondas faktum: Han förvandlade det. Han hejdade inte korsfästelsen. Han uppstod från de döda. Vi alla, som är här idag, känner till ondskan och dess förfärande makt. Vi känner till vårt ansvar att kämpa mot det onda i alla dess former och hur allt detta hänger ihop med Djävulens kamp mot Gud och det goda. Jag hörde berättas en gång, om ett TV-program, som handlade om djävulsdyrkare. De ansåg, att man tydligt ser, att det onda segrar; alltså skall man hålla sig väl med den onda makten. Ett mål för denna sekt var att mörda alla präster och bränna alla kyrkor.

Nu vet vi, att Jesus har segrat över Djävulen, och att denne ligger i sina dödsryckningar. Därför är han så aktiv. Det gäller för oss att kämpa. Gud är med oss, vem kan då vara emot oss? Vår text talar om att vandra i ljuset, följa Jesus och därmed motarbeta det onda. Jesu ord är egentligen ett svar på folkets fråga: ”Vi har lärt oss i lagen att Messias stannar för alltid. Hur kan Du då säga, att Människosonen måste bli upphöjd? Vem är denne Människoson?” Jesus svarade: ”Ännu en kort tid är ljuset bland er. Villfarelsen var den, att man trodde, att, när Messias kommit, allt skulle bli bra för Israel. Nej, säger Jesus här, med uppenbarelsen och Riket börjar den religiösa problematiken på allvar. Det gäller att följa ljuset, medan det ännu finns kvar. Det kommer en stund, när människans evighetsväl bestäms. En gång är det för sent. Som ett synligt tecken på detta, lämnar Jesus åhörarna och är försvunnen. Detta sker inför egendomsfolket, alldeles innan Han skall gå till Fadern. För S:t Johannes är det också en uppmaning till Kyrkan. Vi måste vandra i ljuset, ty den, som vandrar i mörkret, ser inte, var hon går och är prisgiven åt de onda makterna.

Som en sammanfattning av dagens budskap i evangeliet kan sägas: Vi lever i den dyrbara nådatid, då vi har tillgång till ljuset.

Jesus vill vara Ljuset i syndanödens mörker. Det är olyckligt att vara i detta mörker; många känner inte av det direkt och bekymrar sig icke – men ibland kommer eftertankens kranka blekhet. Kommer vi till Jesus, får vi förlåtelsen.

Jesus vill vara Ljuset i frestelsernas mörker. Vi talade härom söndagen om detta. Synden lurar och lockar; vi åtrår den! Så kan vi lätt falla. Det gäller att se på Jesus för att få kraft att stå emot.

Jesus vill vara Ljuset i lidandets och dödens mörker. Se på Jesus, Han ger kraft och mod. Som också nämndes härförleden: Vi har dött och uppstått med Honom i dopet. Vad är då döden mer än en port till Livet? Inget att vara rädd för; vi har ju redan dött en gång! Tro på ljuset medan ni har ljuset, så att ni blir ljusets söner.

Gamla postillor betonar denna dag vikten av predikans betydelse. Här behöver vi predikanter mycken förbön. I en postilla läste jag följande överskrift: Guds Ords predikande på sabbatsdagarna såsom medförande Djävulens utdrivande och Jesu ryktes utbredning. Det är alltså viktigt, att prästen vet, vad han talar om. Lika viktigt är det, att församlingen tar till sig hans ord. På ett sätt är det gamla, skall vi kalla det, halvskämtet: Ni skall göra som jag säger, inte som jag gör, ett, på ett sätt, viktigt ord. Javisst, prästen har lovat, att hans leverne skall vara föredömligt, men även han faller och gör fel.

Hämta nu styrka hos Herren, av Hans oerhörda kraft. Ta på er Guds rustning, så att ni kan hålla stånd mot Djävulens lömska angrepp. Ty det är inte mot varelser av kött och blod vi har att kämpa utan mot härskarna, mot makterna, mot herrarna över denna mörkrets värld, mot ondskans andekrafter i himlarymderna. Efesierbrevet 6: 10 ff. Detta är också något som förs fram hos de gamle. Jag brukar säga, att det finns mycket mer mellan himmel och jord, än vi kan ana. I våra dagar finnes väl många, som vill förneka onda andar. Men studerar vi den Heliga Skrift, anser jag, att vi inte kan förneka deras existens. I Luk. 11 läser vi: 14 En gång drev Han ut en demon, som var stum. När demonen for ut började den stumme tala, och folket häpnade. Kyrkoherden i S:ta Klara vid mitten av 1800-t, Grafström, skriver: Hvad veta vi om onda andar? Vi veta, att det finnes högre väsen än vi, hvilka på ett hemlighetsfullt sätt fresta oss till synd; vi veta, att det finnes en ande, som kallas djefvulen och äfven denna verldens furste, som herskar i denna verldens mörker, som verkar i otrons barn, men som äfven har en bundsförvandt i den trognes egen syndiga natur. Syndiga natur – det vi brukar kalla köttet eller den gamle Adam i oss.

Vi moderna människor kan ha lite svårt att ta till oss talet om sjukdomsandar. Vi har våra kunskaper om baciller och virus och missbildningar. Jag vill ändå i detta sammanhang undra: Vad vet vi egentligen om de onda andarnas sätt att arbeta? Det här kan ge oss uppslag till många funderingar. Men kanske vi inte skall ägna oss så mycket med detta. Vad vi i första hand skall tänka på är, att Jesus är den starkare. Till sist skall Djävulen och hans onda anhang förgöras! Då är Kristi seger fullständig! En annan predikoöverskrift: En lycklig förlossning från den olyckligaste fångenskap, då Jesus förlossar djefwulens fångar. Ja, så är det! Jesus räddar oss ur Djävulens garn. Det är en lycklig frihet, då vi kastar oss i Jesu armar.

En sångare sjunger:

Om någon mig åtspörja vill Min grund till salighet.

Om vad allena räcker till För tid och evighet,

Vad som här gäller och består, Förutom Jesu blod och sår.

Jag svarar då: Min grund är god, Den heter Jesu blod.

Det är min fasta klippegrund, Som evigt skall bestå.

Ja, även i min sista stund Jag vilar trygg därpå.

Och när jag hän från världen går, Jag sjunga vill om Jesu sår.

Ty Lammets blod är nyckelen Till själva himmelen.

(Okänd dansk förf. 1748, SMF:s sångbok 431)

Amen.

Bön efter predikan:

Lovad vare Gud och välsignad i evighet, som med Sitt Ord tröstar, lär, förmanar och varnar oss. Hans Helige Ande stadfäste Ordet i våra hjärtan, att vi icke må varda glömske hörare, utan dagligen tillväxa i tro, hopp, kärlek och tålamod intill änden och så varda salige, genom Jesus Kristus, vår Herre. Amen.

Pålysningar:

Kollekten idag tillfaller vår koinonia. Kollekten förra söndagen till Open Doors uppgick till kr. Vilket härmed tacksamt erkännes. På onsdag 18 mars bibelstudium kl. 1700, samt mässa kl. 1830 här i kyrkan ledda av biskop Göran. Nästa söndag predikar f Kåre. Som postludium spelas

Med anledning av pesten råder vi gudstjänstdeltagarna att icke ta i hand vid fridshälsningen. Man kan ta på armen eller bara nicka och säga Herrens frid. Vid kalkens utdelande finns ännu så länge tre förfaringssätt: Som vanligt, eller man doppar oblaten i vinet – det gäller då att se till, att man inte doppar ner fingrarna i vinet. I undantagsfall kan man avstå från vinet.

Välönskan över församlingen:

Gud, som skänker all nåd och som har kallat Er till Sin eviga härlighet genom Kristus, om vi nu än får lida en kort tid, Han upprätte Er, stödje Er och give Er fasthet! Amen.

Trosbekännelsen

Litanian

Psalmer: 354:-

658:-

568:-

700:1

388: 1 – 3

388: 4 – 7

45:-

454: 3

Psalm 700

Psalm 388

Psalm 45

Psalm 453

Postludium