3:e sön i Fastan

Psalm 568

Högmässa söndagen Oculi, 3:e i Fastan den 24/3-19

S:t Sigfrids kyrka kl. 1100

Texter: Sak. 3: 1 – 5, 2Kor. 12: 7 – 10, Luk. 4 31 – 37

Liturgisk färg: Blå eller violett

 

S K R I F T E T A L

 Oremus:

Rena o Gud våra hjärtan och samveten, så att Din Son, när Han kommer till oss, finne i oss en beredd boning. Amen.

                             Vi lyssnar till några ord ur dagens psalm, den 25:te: 12Var och en, som fruktar Herren, får veta, vilken väg han skall välja.13Själv får han leva i ro,… 14De, som fruktar Herren, blir Hans förtrogna, Hans förbund skall ge dem insikt…. 16Vänd Dig till mig, var barmhärtig,… 19Se på mina fiender – så många de är, 20Rädda mitt liv, befria mig, svik mig inte, jag flyr till Dig. 21Låt oskuld och redlighet bevara mig, ty jag hoppas på Dig. 22O Gud, befria Israel från all dess nöd!

Kravet på bot och bättring går som en röd tråd genom profeternas förkunnelse. Också hos S:t Johannes Döparen: Gör bot, ty Herrens dag med dess dom står för dörren!

Den helige Paulus skriver: Många – jag har ofta sagt det och säger det nu med tårar – är fiender till Kristi kors. (Fil. 3:18) Detta är ett ord från en själasörjares innersta hjärterum, ett ord fyllt av smärta. Dessa ord är att tänka på under hela Fastan. När han här talar om fiender till Krist kors, är det nog inte heningarna, som han i första hand tänker på. Nej, han har märkt, att det i de kristna församlingarna finns medlemmar vilka vandrar såsom fiender till Krist kors. Han fortsätter: De lever så, att de slutar i fördärvet, deras gud är buken, och sin ära får de genom könet, dessa som bara tänker på det jordiska. Vårt hemland är himlen.

Det här är domsord till den kristne! Tänker jag för mycket på det jordiska?

Det här borde också vara ett nödrop för de oomvända; en maning till oss att verka för evangeliets spridning.

Av David får vi rådet, att vända oss till Herren, ty Herren vill leda oss på rätta vägar. Det gäller att vara beredd, när Riket kommer. I glädje över att ha funnit frälsningen i Jesu blod, skall man bryta upp ur gamla bindningar och leva i Hans efterföljd. Därmed blir boten lika med tron. Vi skall ta emot den förlåtelse, som Jesus ger, och låta glädjen och lyckan över detta forma livet och mötet med andra människor.

 

Så kan vi låta texten ur dagens psalm bli en biktspegel och en lovsång.                                           Herre, Du vill ge oss insikt, hjälp oss att lyssna till Din röst.

Vår tros många fiender med Själafienden i spetsen vill hindra oss att följa Dig, hjälp oss segra över otro och ondska.

Vi tackar, att vi får fly till Dig. Vi vill hoppas på Dig, ty Du har lovat, att befria oss från all nöd.

Herren vill visa oss den väg, som vi skall vandra. Följer vi den får vi ro. Förlåt, att vi så ofta överger Din väg, Herre.

Ja, Herren är i Sitt heliga tempel, Hans tron är i himmelen. Han är ock när dem, som har en ödmjuk och förkrossad ande. Han hör de botfärdigas suckar och vänder Sig till deras bön. Låt oss därför med förtröstan gå fram till Hans nådetron och bekänna vår synd och skuld så sägande:

 

PREDIKAN   Text: Luk. 4: 31 – 37

Nåd vare med Er och frid ifrån Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus! Amen.

 För några år sedan läste jag med tanke på rubriken: Jesus och ondskan – tyvärr har jag inte noterat skribentens namn: Har ni lagt märke till rubriken i psalmboken den här söndagen? Det står inte Jesus och våra psykologiska svagheter, inte heller Jesus och vårt biologiska arv, faktiskt inte heller Jesus och den sociala missanpassningen. Det står fortfarande Jesus och ondskan. Ondska är ett starkt ord, men det vet vi, Jesus är ett ännu starkare. Som Dorothy Sayers skrev: Gud utplånade inte det ondas faktum: Han förvandlade det. Han hejdade inte korsfästelsen. Han uppstod från de döda.

Vi alla, som är här idag, känner till ondskan och dess förfärande makt. Vi känner till vårt ansvar att kämpa mot det onda i alla dess former och hur allt detta hänger ihop med Djävulens kamp mot Gud och det goda. Jag hörde berättas en gång, om ett TV-program, som handlade om djävulsdyrkare. De ansåg, att man tydligt ser, att det onda segrar; alltså skall man hålla sig väl med den onda makten. Ett mål för denna sekt var att mörda alla präster och bränna alla kyrkor. Nu vet vi, att Jesus har segrat över Djävulen, och att denne ligger i sina dödsryckningar. Därför är han så aktiv. Det gäller för oss att kämpa. Gud är med oss, vem kan då vara emot oss? Idag firar Själafienden stora triumfer, då de kristna förföljs över hela vår jord.

Vi har idag en lite annorlunda syn på detta med demoner och sjukdom. Men med Den Heliga Skrift som bakgrund måste vi erkänna, att onda andar finns. Det är Satan och hans anhang. Det onda kan ju inte komma från Gud. Hur dessa onda andar påverkar oss, så att vi blir sjuka, kanske vi inte skall fördjupa oss i; bara konstatera, att det onda finns på olika sätt inom och utom oss. Efesierbrevet 6: 12Ty det är inte mot varelser av kött och blod vi har att kämpa utan mot härskarna, mot makterna, mot herrarna över denna mörkrets värld, mot ondskans andekrafter i himlarymderna. Viktigare är ju också, att vi står emot Själafiendens angrepp på vår tro. Här finns mycket konstiga tankar hos oss, som behöver rensas ut. Därför är det viktigt med närheten till Herren Jesus och Hans Ord. Känner vi oss självtillräckliga? Har vi en falsk ödmjukhet inför världen och andra människor, så att det i stället blir att vara till lags?

I dagens text beskrivs, att Jesus hade myndighet och makt i Sina ord. Det är inte alltid så, när någon talar. Ofta kan orden vara tomma och kraftlösa, litet osäkra och trevande. Myndighet och makt verkar därför som en överraskning, en glad och befriande överraskning för många. Men även som en utmaning – till de onda andarna. Jesus, som helt gick upp i den himmelske Faderns vilja – därav makten i Hans ord – störde andarna och drev dem till motvärn. Så pågår i människans inre striden mellan Satan och det goda i denna person. Där kan det onda drivas ut. Där denna världens furste fått hela personligheten i sitt våld, framkallar utmaningen en dödsfiendskap, som reste korset på Golgata. En sådan – den människa, som gett upp kampen och förlorat den mot Själafienden, hon är förtappad.

Jesu ord väcker alltid motstånd, antingen därför att man är missnöjd med svaren på de frågor, som man ställer – det passar inte ihop med det man själv menar – eller därför att man är rädd för svaren på sina frågor, rädd för att de skall rubba den invanda rutinen och säkerheten, som man lagt sig till med. ”Bort härifrån”, sade Hitler, när Kyrkan ville blanda sig i politiken, och bildade en ny tysk kyrka. ”Bort härifrån”, säger även idag regeringar, när Kyrkan vill blanda sig i. ”Bort härifrån”, säger dagens profeter i massmedia, kulturradikalerna, när de kämpar för sin moral och sina värderingar. Vad har du med oss att göra?

Intressant i texten är detta, att vet man namnet på någon, så har man makt över denne. Därför uttalar demonen Jesu namn. Föreställningen lever kvar, åtminstone hos zigenarna. Jag har nämnt det tidigare, då jag har varit med om det själv flera gånger. Man meddelar prästen barnets namn i förväg, men precis före själva dophandlingen säger någon, vanligen en fadder, hon skall heta Eva också. Man får titta på föräldrarna, som nickar, och lägga till det namn man nu fått till de övriga. Detta för att Djävulen inte skall få hela namnet, innan barnet döps. Inom parentes kan sägas, att såvitt jag förstått, så bestämmer här faddrarna barnets namn, inte föräldrarna.

Kampen och lidandet har en central plats i hela Jesu livsverk. Men allt detta ses ur segerns synpunkt. Ursprunget – förebilden – kommer från det sakrala konungadömet i det gamla Israel. Konungen var Guds smorde, som skulle skydda riket. Det var i mycket en mytiskt färgad kamp mot fienderna, som konungen skulle utkämpa med Guds hjälp. När konungadömet försvinner, förs tankarna över till messiasföreställningen. Så knyts texter och psalmer, som hänfört sig till konungen, i stället till Messias.

I konungens kamp, folket till godo, har även lidandet sin plats. Till denna kamp knöts även skapelsemotivet. Skapelsen var Guds seger över kaosvidundren. Vid Israels årsfest förnyades denna skapelse – ur kaos kosmos. Här stod konungen som Guds representant inför folket men även som folkets representant inför Gud. Detta förs sedan över på Messias. Den messianska tiden, frälsningstiden, skulle återställa skapelsen i dess ideala tillstånd, frälsningen skulle vara en ny skapelse. Dessa tankegångar fanns hos de första judekristna och kastar ljus över urkyrkans Kristusbild. Någon har sagt, att för förkunnelsen betyder detta ett övervinnande av den sentimentalitet, som gärna hotar att insmyga sig vid mötet med Smärtornas Man. Också som den törnekrönte är Kristus Konungen.

Som Messias, Guds Smorde, Konungen, bekämpar Jesus de onda makterna. Ur kaos skapar Han kosmos. Där Han går fram, bryter Guds Rike genom tidens järnridå. Man kan förstå, hur imponerande Jesu botande var. Vi kan knappast föreställa oss de sjuka, som samlades kring Jesus, för att få hjälp. Detta ar samhällets bottenskikt. Tanken fanns väl lite kvar från tidigare, att led man, så hade man nog gjort något ont. Dessa människor var trashankar, smutsiga, stinkande.

Idag lär vi oss om kampen mot det onda; där också vi är delaktiga. Men Jesus är den, som vinner fullkomlig seger. Därför måste vi iklädas Hans rättfärdighet. I den gammaltestamentliga texten (Sak. 3: 1-5) ses en bild av detta, när Josua ikläds högtidskläder. Vandrar vi på helgelsens väg, ikläds vi Kristi rättfärdighet. Vi avkläds den gamla syndiga dräkten, och det behöver göras dagligen, ty vi smutsar alltid ner vår fina dräkt, ständigt och jämt. Den kan endast renas i Kristi blod. Han hjälper oss också med att hålla de onda andarna borta från oss. Vi kan slutligen säga, att det är farligt att vara borta från Jesus. Då ligger vägen öppen för ondskan. Det är farligt att vara nära Jesus. Det får ondskan erfara. Det är farligt också för oss, ty Jesus vill med kraft ta bort synden i våra liv och får oss beroende av Honom. Men se, det är så, det blir saligt att vara nära Jesus!

AMEN.

Bön efter predikan:

Lovad vare Gud och välsignad i evighet, som med Sitt Ord tröstar, lär, förmanar och varnar oss. Hans Helige Ande stadfäste Ordet i våra hjärtan, att vi icke må varda glömske hörare, utan dagligen tillväxa i tro, hopp, kärlek och tålamod intill änden och så varda salige, genom Jesus Kristus, vår Herre.

Amen.

 Pålysningar:

Kollekten förra söndagen till Missionsprovinsen inbragte               Kr. . I morgon på Jungfru Marie bebådelsedag firar vi här högmässa kl. 18.30 med predikan av biskopen. På onsdag den 27 mars har vi bibelstudium kl. 17.30 med efterföljande mässa kl. 18.30 ledd av undertecknad, som även predikar i högmässan nästa söndag, Midfastosöndagen.

Välönskan över församlingen:

Gud, som skänker all nåd och som har kallat Er till sin eviga härlighet genom Kristus, om vi nu än får lida en kort tid, Han upprätte Er, stödje Er och give Er fasthet! Amen.

  Trosbekännelsen.

 Psalmer:                           354: 1 – 2                                              

673:-

568:-                                 Seger giv, Du segerrike

700: 1                               Litanian

441: 1          Jesu, djupa såren Dina

441: 2-3      Har jag Dig i hjärtat inne,

                                              45:-

454:-                                 När jag den törnekrona för mina tankar har

 

Psalm 441

Psalm 454

Postludium