Högmässa 3:je sönd. ef. Tref. den 6 juli 2014
S:t Sigfrids kyrka kl. 1100
Skriftetal
Nåd och frid åt er i allt rikare mått genom kunskap om Gud och Jesus, vår Herre. Ty allt, som leder till liv och gudsfruktan, har Hans gudomliga makt skänkt oss genom kunskapen om Honom, som i Sin härlighet och kraft har kallat oss. Amen
Oremus:
Rena o Gud våra hjärtan och samveten, så att Din Son, när Han kommer till oss, finne i oss en beredd boning. Amen.
Jag plånar ut dina synder som ett moln, dina brott som en sky.
Kan man börja en gudstjänst med ett ljuvligare Gudsord? Skriftetalet skall av hävd hjälpa gudstjänstdeltagarna att se sitt syndafördärv och bekänna sina felsteg. Men behöver jag säga mer idag än detta citat: Jag plånar ut dina synder som ett moln, dina brott som en sky. För när vi hör dessa ljuvliga ord, gripes vi först av en oändlig tacksamhet, men samtidigt får vi också ett styng i hjärtat, då vi vet, att synderna är många. Låt oss alltså idag åter storligen glädjas över förlåtelsens gåva i Jesu blod.
Vi bekänner så sägande:
Predikan
In nomine…
Vi har lämnat den festrika delen av vårt kyrkoår, som tar upp de stora frälsningshistoriska händelserna. Nu är vi inne i Trefaldighetstiden, som behandlar vårt liv som kristna. De tre första söndagarna efter Trefaldighet kan benämnas Kallelsens söndagar. Först kallelsen genom dopet, sedan kallelsen till Guds rike och sedan vilka som kallas.
Gud söker oss allra först i dopet. Vi är alla Adams avfallna barn genom arvsynden. Vi är alla födda i synd, då vi genom våra fäder blivit delaktiga just av arvsynden. Det betyder, att vi föds utan fruktan för Gud, utan tillit till Gud och med ond begärelse. Den synden tas bort i dopet. Dopet är det kristna livets grund. Dopet har en oerhörd kraft och betydelse. Det kristna dopet äger ett verkligt frälsningsmoment, verkat genom den Helige Ande. Det är en ny födelse, som sätter den döpte i en helt ny situation. Hon ikläder sig en ny människa och inlemmas i Kristi kropp, Kyrkan. För den döpte öppnar sig möjligheten att få tillhöra den nya mänskligheten, som äger livets förtecken, och att få lämna den adamitiska, vars förtecken är döden.
Kom! Här är ännu rum. Så kallar Herren. J. O. Wallin säger härom: O J alle, som så arbeten och ären betungade! Hvi hören J ej eder Frälsares rop? Hvi kommen J ej till delaktighet af Hans kärleks härliga, upplåtna gåfvor? En stor nattvard hafver Han tillredt, och bjudit många, bjudit eder. Både i naturens och nådens rike har Han åt eder förvaradt hvad J behöfven både för detta lifvet och det tillkommande. Och ingen kan så vederqvicka, ingen kan så gifva ro. Han har kallat, och Han kallar, och förskjuter ingen, som till Honom kommer, medan tid är. Nu är den behaglige tiden; derföre, christne, må af eder i dag med glädje höras och hörsammas den evigt Mildes utgångna kallelse: Kommer! Här är ännu rum.
Texten idag handlar om hur Jesus kallade lärjungar då. Kallelsen är typisk för den messianska tiden. Det finns inte tid att fundera. Det gäller att följa kallelsen genast. Så gör Matteus. Det berättas sedan om honom, att han varit verksam i den arameisktalande urkyrkan. Han ligger på ett eller annat sätt bakom Matteusevangeliet.
Vi vet, att messiasförväntningarna var stora vid den här tiden. Det kunde alltså ske, att människoöden tog en blixtsnabb ändring vid ett ord eller i en speciell situation. I Jesu närhet, kunde stunden bli något, som genast ledde till något nytt. De, som tvekade, förstod inte stundens allvar. Vi minns texten i Luk. 9: 59Till en annan sade Han: ”Följ mig!” Men mannen svarade: ”Herre, låt mig först gå och begrava min far.” 60Då sade Jesus: ”Låt de döda begrava sina döda, men gå själv och förkunna Guds rike.” 61En annan man sade: ”Jag skall följa Dig, Herre, men låt mig först ta farväl av dem där hemma.” 62Jesus svarade: ”Den som ser sig om, när han har satt sin hand till plogen, han passar inte för Guds rike.”
Berättelsen om den efterföljande måltiden får texten att passa på den söndag, som handlar om vilka, som kallas till Guds rike. Att Jesus deltog i måltid hos Sin nyvunne vän, det är inget märkvärdigt. Det var bara ett tecken på den ingångna gemenskapen. Men vid måltiden deltog andra tullindrivare och syndare. Detta irriterade, ty genom att vara med orena, blev man själv oren. Här ser vi den djupa klyftan mellan Jesus och de lagfromma. Han har ett annat renhets- och helighetsbegrepp än de. Det judiska helighetsbegreppet var, vad som kallas, negativt opersonligt. Det gäller att undvika all orenhet, rituell och moralisk, att strängt isolera sig i sin renhet. Jesus, full av Gudsrikets nåd, barmhärtighet och liv, helgar och renar Sin omgivning. Hans helighet är positiv. Han uppsöker dem, som behöver helgelse och rening. Det är en positiv helighet, och det positiva, som skiljer Jesus från lagiskheten, är kärleken; barmhärtighet, som är personligt, inte offer, som är opersonligt. Kärleken söker den sjuke och förlorade, inte den friske och självhulpne. Jag fann detta härliga gamla ord självhulpne – av ordet hjälpa – i en av kommentarerna till texten. Jag har kommit för att kalla syndare. Sjuka behöver läkare inte friska.
Jesu uppgift är att kalla med Guds egen frälsande kärleks makt och myndighet. Jesus har kärlekens obegränsade fullmakt. Därför upptar Han publikaner och syndare i Sin gemenskap genom att äta tillsammans med dem.
Här kan vi fundera på hur fel det tycks vara, att helt isolera sig från syndare och den syndiga världen, som vissa samfund gör. Det är tydligt, att våra liv skall vara vittnesbörd om tro och kristet liv. Hur skulle det gå, om alla kristna drog sig undan från världen?
Hos. 6: 6Ty jag vill se kärlek, inte slaktoffer, kunskap om Gud hellre än brännoffer. Detta ord anser tydligen Matteus vara ett Jesu favoritord. Vi läser exempelvis i Matt. 12: 7 Om ni förstod vad som menas med Barmhärtighet vill jag se och inte offer, så skulle ni inte döma oskyldiga.
Döm icke!
I sin iver att behaga Gud, glömde man bort medmänniskan och kunde inte heller se sin egen synd, sitt syndafördärv. Hur är det med oss idag? Hur förhåller vi oss till våra medmänniskor? Att det är lätt att umgås med våra skötsamma vänner, vet vi. Men hur är det med de andra? Han, som av en eller annan anledning fick ett fängelsestraff: Tänker du på honom någon gång? Får han något besök i fängelset? Eller har du gjort, som de flesta: Tigit ihjäl saken och skäms för honom, som tidigare var din vän. Betänk, att det finns inget, som smärtar en människa så, som när en vän sviker!
Ja, hur är det med väninnan, som var otrogen i sitt äktenskap och nu är frånskild? Hur kunde hon? Henne kan man ju inte umgås med längre.
Jesus vill idag visa oss på vår synd gentemot våra medmänniskor. Vi är inte bättre än dessa. Vi skall komma ihåg, att inför Gud är synd synd. Det är inför Honom inte värre att stjäla en silverskål än en knappnål. Båda är ett brott mot Guds lag. Det är bara i den borgerliga lagen, som man måste gradera brotten. Men inför Gud är alla brott lika stora och skiljer oss från Honom och Hans rike.
Måltiden har en stor betydelse i denna del av världen. Den var nästan något heligt. Måltiden har också betecknat himmelriket. I vår text för Jesus fram, vilka det är som kallas. Vi ser också, att Jesus har ett nytt helighets- och renhetsbegrepp. Tidigare var det viktigt att inte besmittas och bli oren. Jesus helgar med Sin närvaro. Jag har kommit… Därför söker Han upp de ”orena” för att rena dem. Publikaner och synndare är ett ofta återkommande begrepp. Prof. Fridrichsen skriver härom: Publikanerna uppträder i dåligt sällskap. Publikanerna, uppbördsmännen, finansmännen i större eller mindre skala, bildade en samhörig grupp i det palestinska samhället, en ytterligt ökänd klass. Namnet var förknippat med fula associationer, ungefär som ”fritänkare”, ”bohème”, ”leveman” osv. Det var folk med gott om pengar och med ett hett livsbegär, livsglada och livsnjutande, i det utfattiga, torftiga Palestina. ”Syndarna” får vi väl icke tänka oss som rena slumtyper, vulgära, drinkare, tjuvar, prostituerade, skojare osv. Snarare var det personer, som suveränt satte sig över lagen och levde efter sitt eget huvud och sin egen drift, i publikanstil. Just i dessa kretsar och i dessa typer fann Jesus ”sjukdom”, hjärtats ångest och oro bakom den världsliga masken, ett kämpande liv, som saknades hos de friska och rättfärdiga. Här kunde Han vara läkare med ordet om syndernas förlåtelse och Sitt: ”Synda icke härefter!” Och detta är enligt Hans egen utsaga Hans principiella uppgift. Han har icke kommit för att kalla rättfärdiga utan syndare.
Ur dagens text kan man dra många viktiga lärdomar.
Gud kallar oss alla till Sitt rike genom Sin Kyrka och församling. Vi kan falla ur dopnåden, men Han kallar oss ständigt på nytt. Genom Anden kan vi kallas till något och måste ta ett snabbt beslut liksom den Helige Matteus.
Barmhärtighet är viktigt. Vi är förpliktigade att sprida karlek i världen. Detta innefattar även barmhärtighetsgärningar. Gud kräver dem, och vår nästa behöver dem.
Måltidsgemenskapen har i många kulturer och i långliga tider varit nästan helig. Så bland judarna på Jesu tid. Vilka skall man ha måltidsgemenskap med? Jesus visar här vägen. Måltiden hemma, kyrkkaffet, bjudningen är viktiga tillställningar. De visar hän till den viktigaste måltiden av alla, den tillsammans med Herren Jesus. När man betänker, tillsammans med vilka Jesus åt, blir det lite svårt att förstå, hur tanken på rena nattvardsbord uppstod.
De sjuka behöver läkare. Vi måste hjälpa till att sprida budskapet. Vi måste även inse, att också vi är sjuka. Vi är inkrökta i oss själva, själviska, ställer oss själva i tillvarons mitt, eller vi är tyngda av sorg över våra synder, som ger oss oro, eller vi kan vara egenrättfärdiga – se så bra jag är!
Synd är synd och skall kallas vid sitt rätta namn. Inga undanflykter. Vad är då synd? En bra sammanfattning: Allt som skiljer oss från Gud. Det har gjorts syndakataloger genom tiderna. Brott mot Tio Guds bud är synd. Sedan är det inte så mycket mer – men allt kan bli till synd. Som jag brukade säga till konfirmanderna, att spela kort om lite pengar för att förhöja spänningen kan inte vara synd, men när man börjar spela bort alla sina pengar och lånar eller förskingrar för att kunna spela vidare, då blir det synd. Numer vet vi väl också att bakom kan ligga nedärvda orsaker, som leder till missbruk. Därför är det viktigt att se upp. Man brukar ju säga om synden, att först lockar den, och det verkar spännande och lustigt. Man kan hålla på och sluta, när man vill. Men sedan snärjs man in i syndens nät och fastnar.
Så säger vi till sist, att Jesus är Syndares Frälsare. Rom. 3: 23Alla har syndat och gått miste om härligheten från Gud. Ja, detta är hela frälsningsbudskapet: Jesus är syndares Frälsare, då vi alla är syndare. Han kan frälsa oss alla, bara vi tar emot Honom.
Amen.
Bön efter predikan:
O Herre, all nåds Gud, Du som sänt Din Son, vår Herre Jesus Kristus, i världen att uppsöka och frälsa det förlorade. Vi beder Dig: Bevara oss alltid i tron, och om våra själar dragas bort från Dig, hjälp att vi då, genom Ditt Heliga Ord och Din försyns skickelser, föras åter till Dig. Giv, att vi icke förtrösta på något annat än Din oförskyllda nåd. Väck hos oss en rätt omsorg om alla vilseförda, att de må komma åter till Dig, och giv, att Dina änglar i himmelen må kunna fröjdas också över oss, Dina förlorade men återfunna barn. Amen.
Pålysningar:
Dagens kollekt tillfaller Open Doors, som hjälper förföljda kristna världen över. På onsdag Öppen kyrka kl. 18 – 20 med andakt av undertecknad kl. 1930. Nästa söndag predikar biskop Göran.
Välönskan över församlingen:
Gud, som förmår göra mer, ja, långt mer än allt vad vi ber eller tänker, efter den kraft, som är verksam i oss, Honom tillhör äran i församlingen och i Kristus Jesus, alla släkten igenom, i evigheternas evighet! Amen.
Trosbekännelsen
Psalmer: 321:-
659:-
241:2 – 5
258:4 – 5
258:6- 7
346:8