2 söndagen i fastan

Luk 7:36-50

I Faderns, Sonens och den helige Andes namn. Amen.

Vem är den som kan förlåta? Och vem kan få förlåtelse?

Vi läste om Jesu besök hos fariseen Simon. Han hade måltidsgemenskap med honom. En

kvinna fick veta att Jesus var där och tog med sig en flaska med balsam och ställde sig bakom hans

fötter och grät. Hon började väta hans fötter med sina tårar och torkade dem sedan med hans hår.

Kysste hans fötter och smorde in dem med balsam.

Detta var dock inte vilken kvinna som helst. Det var en synderska. Hon var stadens kända

synderska. Hon var alltså inte en vanlig enkel from kvinna.

Då kan man kanske förstå fariseens reaktion när han märkte att kvinnan smörjde Jesu fötter.

Hur kunde Jesus acceptera att en synderska gjorde så? En oren människa, med Jesus och dessa så att

säga rena fariseerna. Hur kunde han ha med syndare att göra? Om Jesus är profet, så borde han veta

vem denna kända synderska var…

Ja, Jesus visste allt. Han var profet och mer därtill. Han kunde till och med förlåta syndare.

Ja, det var endast han som kunde förlåta syndare, men endast syndare. Kvinnan hade funnit nåden

och funnit Jesus. När hon hade fått så stor kärlek, kunde hon inte annat än älska Jesus. Kanske var

hon en före detta prostituerad, som hade gång på gång brutit mot det sjätte budet, du skall inte begå

äktenskapbrott. Men, Jesus hade förlåtit hennes synder. Därför överflödade glädjen från henne och

det gav sig uttryck i det hon gjorde med hans fötter. Johannes skriver: Vi älskar därför att han först

har älskat oss.

För det stora i dagens evangelium, det var inte kvinnan som smörjde Jesu fötter, utan det var

Jesu fötter. För det var Jesus fötter som skulle gå den tunga vägen vägen till korset och vinna seger

och syndernas förlåtelse genom sin död och uppståndelse. Syndernas förlåtelse satt inte i hennes

händer, eller hennes ord, eller hennes tankar. Syndernas förlåtelse sitter i Jesu fötter som

fastspikades på korset, där blodet rann ner ifrån. Johannes skriver att Jesu blod renar, rensar från allt

ont.

Kanske är det Maria Magdalena som smörjer Jesu fötter, hon som Jesus drivit ut de 7

demonerna från. Det var då hon som var trofast hela vägen till korset, till graven, till uppståndelsen.

Hon stod vid Jesu kors när Jesus somnade in. Hon såg när Jesus lades i graven. Och hon var kanske

den förste som mötte den uppstådne frälsaren. Men det var Jesus som kom med förlåtelse till henne,

det var hans fötter det kom syndernas förlåtelse ifrån.

Men hur var det med Simon, den fromme fariseen. Han såg henne endast som en syndare,

stans ökända syndare. Hon var en syndare. Men Jesus tar bara emot syndare. Han är inte intresserad

av rättfärdiga människor. Han är inte intresserad av människor som tror klara sig på egen hand. Han

vill endast ha med syndare att göra. Han vill endast ha med människor som inte klara sig på egen

hand. Och Maria bryr sig inte vad Simon tycker, tänker och säger om henne. För hon vet vad Jesus

tänker om henne, att Jesus skall dö för henne, att Jesus älskar henne.

Och Jesus försvarade henne. Hon är fri. Han är förlåten. Hon har hört herdens röst. Hon har

funnit glädjen och friheten i den uppståndne Herrens sår, i de fötter hon smörjer. Rösten hade kallat

henne från synden till rättfärdigheten och hade rensat och renat henne. I honom och av honom var

hon fullständigt oklanderlig. Hon var sannerligen en syndare, men hon var rättfärdig i Kristus. Hon

hade fått sin skuld på mer än femhundra denarer efterskänkt, utstruken. På korset skedde.

Simon älskade inte, för Jesus passade inte för Simon. Jesus var för mycket, för extrem, för

radikal. Hur kan han ta emot en prostituerad?

Men hur gör vi? Vem är du? Vi ser ner på de så kallade stora syndarna, som Maria och

menar oss vara så mycket bättre. Och så rättfärdiggör man sina egna handlingar, man är ju så

mycket bättre än dem …. Men är du verkligen det? Hur är vår historia? Är det något vi skulle vilja

visa för någon annan? Eller tänk på nutid och det du har i ditt hjärta…

Å andra sidan försöker vi att förklara för moderna Simon, ursäktar oss eftersom Gud inte

beter sig på ett sätt som gläder dem eller kanske oss? Vi har svårt att förklara att Gud är så

kompromisslös när det gäller sådana där moderna frågor, som kvinnliga präster/predikanter,

homoäktenskap, samborskap, aborter osv.

Och hur ofta har vi inte hört: Hur kan Gud tillåta? Hur kan dessa tragedier, svält, krig och

annat ont äga rum?

Vänd om! Detta är ingen lek. Vi styr inte över Gud. Vi bestämmer inte över Gud. Gud är en

helig Gud. Och vi har ingen yttranderätt.

Han är Gud och vi är inte det! Hans tankar är inte våra tankar. Men han är god och hans nåd

varar till evig tid. Herrens nåd är det att det inte är ute med oss, ty det är inte slut med hans

barmhärtighet. Där ligger allt. Det var det Jesus hade visat för Maria. Och det får han gång på gång

visa för oss.

Herren söker, frälser, rena, rensa, förlåter och älska. Vi får så tro och leva av hans nåd och

barmhärtighet.

Han rensa och renar syndare, även de mest fruktansvärda, även prostituerade, även dig och

mig. För han hela, försonar, offra, ge liv, från död till evigt liv. Han kropp och blod renar från allt

ont. Han välkomnar och trösta syndare.

Luther skriver: Ingen är så hög, eller kommer att komma så högt att han inte behöver vara

rädd för att han kan bli den allra lägsta. Å andra sidan, har ingen fallit så djupt, eller kan falla så

djupt att han inte kan hoppas på att bli den högsta, eftersom all förtjänst avskaffas och endast Guds

godhet prisas. Han tar bort all din arrogans och förbjuder dig att upphöja dig över någon

prostituerad, även om du var Abraham, David, Petrus eller Paulus. Han förhindrar all förtvivlan

och förbjuder dig att kasta dig under något helgon, även om du var Pilatus, Herodes, Sodom och

Gomorra.

Jesus kom till världen just för syndares skull. Eller med ett annat ord: Vi är bara tiggare,

såsom Maria. För det finns inget vi har i oss själva som vi kan erbjuda Gud, inte ens vår bön, kamp,

tro, ånger. Allt handlar om Jesu nåd. Allt handlar om hans barmhärtighet.

Detta är evangelium. Detta är det glada budskapet. För han är Abrahams, Isaks, och Jakobs

Gud. Han är barmhärtighetens och nådens Gud. För han ta straffet i vårt ställe. Hans namn är Jesus,

för han frälser sitt folk… Och han har förlåtit oss alla överträdelser och utplånat skuldebrevet som

vittnade mot oss med sina krav. Det tog han bort genom att spika fast det på korset. Dina synder är

förlåtna.

Låt oss följa Synderskan Marias exempel. Låt oss älska och tjäna varandra. Låt oss göra gott

mot alla medan vi har tillfälle, och särskilt mot dem som tillhör trons familj Men låt Gud ha äran för

att han förlåter oss. Vi är tiggare, men vi är också älskade söner, döttrar till Herren Gud.

Vi bekänner oss till de heligas samfund, syndernas förlåtelse. Kristi kyrka handlar alltid om

syndare. Men, inte bara syndare, utan om rättfärdiga syndare i Jesus Kristus och han som korsfäst.

Jesus kom för och till syndare och i nattvarden får vi som syndare äta med honom, där han

är värd och tjäna oss.

Amen

439

670

239

700:1

545

230

241:4-5