2:a sön i Advent

Psalm 107

Psalm 661

Psalm 424

Högmässa 2:ra söndagen i Advent den 8 december 2019

Texter: Jer. 23: 19 – 20, Jak. 5: 7 – 10, Luk. 17: 20 – 30

Liturgisk färg: blå/violett

In nomine …

Nåd vare med Er och frid ifrån Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus! Amen.

Oremus:

Rena o Gud våra hjärtan och samveten, så att Din Son, när Han kommer till oss, finne i oss en beredd boning. Amen.

Skriftetal

Vi läser i 2 Petri brev 1:19 Nu kan vi ännu mer lita på profetorden. Dem bör ni låta lysa för er som en lampa i ett mörkt rum, tills dagen gryr och morgonstjärnan går upp i era hjärtan.

Ge akt på det profetorden! Detta ord tar vi till oss idag, då vi förbereder oss för firandet av Jesu födelse. De var ju vägröjare för Herren Jesus. I gamla Evangelieboken var Tredje advent tillägnad vägröjarna. I vår har nu texterna koncentrerats till Johannes Döparen. Därför påminner vi oss, i detta skriftermål, profeternas budskap. Jeremia skriver i 22:29 Land, land, land, hör Herrens ord! Hör herrens ord! Vi får genom dem kallelse att vända om och göra bättring inför Herrens ankomst. I alla tider har människor väntat på Herren, väntat på bönesvar, väntat på Hans hjälp, väntat på Hans återkomst. Vi läser i Ps 130: 5f. Jag väntar på Herren, jag längtar, jag hoppas få höra Hans ord. Jag längtar efter Herren mer än väktarna efter morgonen. Vi väntar Herrens närhet här och nu. Vi skall även se framåt och förlita oss på Guds löften. Att våga tro är, har någon sagt, som att stå vid kanten av ett stup och höra någon ropa: ”Hoppa, jag tar emot dig!”

Så får vi idag bekänna, förutom våra synder och underlåtelser, bekänna vår bristande tro på Guds närhet och vår brist på nära stunder med Herren Jesus, och att vi behöver hjälp för att ta emot Jesus och Guds rike i våra hjärtan.

Ja, så är då Herren i Sitt heliga tempel, Hans tron är i himmelen. Han är ock när dem, som har en ödmjuk och förkrossad ande. Han hör de botfärdigas suckar och vänder Sig till deras bön. Låt oss därför med förtröstan gå fram till Hans nådetron och bekänna vår synd och skuld så sägande:

Predikan

In nomine …

Gudstjänstfirande församling!

Studerandet av gamla postillor ger vid handen, att man denna dag talat över frågan: När kommer Herren? I väntan på Honom skall vi bedja och vaka. Vi måste vara beredda, då det kommer att gå en dom över kyrkan. Hennes reningstid såsom genom eld är inne. Agnarna skall skiljas från vetet. Det sägs då, att ömkligheten skall uppenbaras; vilka namnkristne; vilka överlöpare! Den sammansmultna skaran av Herrens trogna skall förfäras. Men då nalkas deras förlossning: Herren kommer. Han kommer då ännu icke för att döma utan för att segra. När Hans Kyrka syntes död och begraven, skall hon uppstå i seger.

En kommentar betonar, hur viktig predikan är, när det gäller tillfällighetsbesökare. Hur går det för den, som upplevde 1:a Advent positivt och nu vill se, om det här är något för henne? Det gäller nog också för den kristne, som vill vittna, att betänka dagens människors dåliga kunskaper om kristen tro. Dagens tre texter är allvarliga och delvis svåra.

Wallin tar fram 2 Petri brev 3: 11 f. När nu allt detta skall upplösas, då måste ni leva heligt och fromt på alla sätt, medan ni väntar på Guds dag …

Vi förmanas, att icke fästa oss för mycket vid det jordiska. Vi skall söka Guds Rike. Vi skall här på jorden ha en stilla hjärtats överlåtelse genomgå de prövningar och prov, som föreläggs oss. Sedan skall vi med en helig själens upplyftande från gruset komma till den nya himmelen och den nya jorden – en himmel utan moln, en jord utan synd.

Min själ går fri ur dödens dal,

Der bojan man begrafver;

I himlen, bland de trognes tal,

Umgängelse hon hafver.

Säll den, som är i Herrans hand!

Säll den, som hem till fridens land

Från lifvets stormar hunnit!

Denna dag talar allvarsord till oss, så att vi verkligen söker det Rike, som kommer. Så har kyrkan satt ihop detta: 1:a Advent med ljus och fröjd och 2:ra Advent med domsallvaret. Man kan tala om mitt Advent och Kristi Advent. Mitt advent blir det, om jag bara följer med i ljuset och glädjen – ljuvliga känslor. Kristi Advent blir det, då jag låter Kristus komma till mig och leda mig till bättring. Blott det hjärta, som låter sig böjas och dömas, blott det blir hugsvalat och upprättat. Vi får minnas Lasse Lucidors psalm:

Domen fruktar jag väl stort,

Efter det jag illa gjort,

Men den trösten jag ej glömmer,

Att min broder Jesus dömer.

Hinder för Kristi Advent är de dagliga omsorgerna, som på Noas och Lots tid. Ett annat hinder är svärmerier. Falska profeter skall framträda och framträder. Men så kommer icke Guds rike. ”Guds rike kommer inte på ett sådant sätt, att man kan se det med sina ögon. Ingen kan säga: Här är det, eller: Där är det. Nej, Guds rike är inom er.”

Man kan slå ihop bilderna av Lot och Noa. Då kan man först säga:

  1. Fly ut från syndens Sodom.

Lot bodde i Sodom. På många sätt var det som överallt annars. Man

åt och drack. Arbetade och planerade; som livet vanligtvis är. Men där var det också så, att man levde i lastbarhet och ogudaktighet. Sådant sker även i denna dag. Men synd är inte bara att leva så, som man gjorde i Sodom. Den värsta synden och syndens upphov och rot är, att vända sig bort från Herren och Hans vilja. Man tar inte Guds Ord på allvar liksom Lots mågar. När de fick varningen, trodde de, att Lot skämtade. Då tar man inte Herrens Ord på allvar eller bekymrar sig om sitt eviga väl. Herren vill emellertid inte, att någon skall förgås. Fly från synden och se framåt, inte bakåt, som Lots hustru gjorde. Herrens änglar är med dig. Frågan inställer sig dock: Vart skall jag fly? Jo,

  1. Skynda in i frälsningens ark.

Där är du säker. Då Gud beslöt, att utplåna allt på jorden för

Mänskornas ondskas skulle, ville Han skona den rättfärdige Noa och hans släkt. Inom parentes kan vi kalla dessa för en rest. Tanken på en rest av människor, som blir räddade, finns på många ställen. – När vattnet kom, var de säkra i arken. I vattnet dödades alla andra. Syndens lön är alltjämt döden, framför allt den eviga döden, där människan för alltid skiljs från Herren Zebaoth.

Skillnaden mellan oss och Noa är det faktum, att vi inte kan bygga frälsningens ark. Den har byggts åt oss av Herren Jesus. Hans blod räddar oss.

  1. Då är du trygg, när Människosonens dag kommer.

Jesus säger, att det kommer en dag, då Människosonen skall

uppenbaras. Han visar Sin makt och härlighet. Han kommer att veta allt om alla. Då dömer Han med den fullkomliga rättfärdigheten. Hans dom kan ingen överklaga. Men vi tror, att den blir mild och rättvis. Den dagen är det för sent att skynda till frälsningens ark. Vår önskan måste bli, att denna adventstid blir en Kristi Advent, då Herren Jesus får komma in i mitt hjärta, leda mig till bot och bättring. Jag sade i början: Blott det hjärta, som låter sig böjas och dömas, blott det blir hugsvalat och upprättat.

Må så vår adventstid bli en välsignad tid, när vi söker Herren Jesus och Hans gemenskap i Ordet och Sakramenten. En tid med bot och bättring. Att möta Herren i det lilla Jesusbarnet blir på det sättet en stor högtid till välsignelse.

Amen.

Bön efter predikan:

Lovad vare Gud och välsignad i evighet, som med Sitt Ord tröstar, lär, förmanar och varnar oss. Hans Helige Ande stadfäste Ordet i våra hjärtan, att vi icke må varda glömske hörare, utan dagligen tillväxa i tro, hopp, kärlek och tålamod intill änden och så varda salige, genom Jesus Kristus, vår Herre.

Amen.

Pålysningar:

Kollekten förra söndagen till vår församling blev Kr. Idag tar vi upp kollekt till Östanbäcks kloster. På onsdag minns vi Jungfru Marie utkorelse i mässan kl. 1830, ledd av undertecknad. Inget bibelstudium. Det tas upp i början av nästa år. Nästa söndag predikar f Kåre.

Välönskan över församlingen:

Fridens Gud helge Er helt igenom och bevare Er hela och oskadda, när vår Herre Jesus Kristus kommer!

Trosbekännelsen

Psalmer: 107: 4

661:-

424:-

422: 1 – 2

422: 3 – 5

39:-

109:-

Psalm 422

Psalm 39

Psalm 109

Postludium