2:a sön i Advent

Ingångspsalm 421

Gradualpsalm 423

Predikan 2 Advent (I) 1983 års Evangeliebok

10 December 2017 i S:t Sigfrids kyrka vid Högmässa med S:t Stefanus Koinonia

över Mal 4:1-2, 5-6. Rom 15:4-7. Luk 21:25-36 , av pastor Kåre Strindberg VDM

Firningsämne: Riket som kommer

Psalmer:

Ingångsps.421 När vintermörkret

Psaltarps. 656 Visa mig, Herre

Grad. ps. 423 Kom Jesus, kom Immanuel

Off. ps. 107 Gör porten hög

Lovps. 490 Guds Son, en gång

PREDIKAN

I Faderns och X Sonens och Den Helige Andes namn:

Kan du minnas den otåliga väntan som barnen känner på julafton

innan paketen skall öppnas?

Timmarna går långsamt fram. Man försöker glömma sin väntan

genom att göra något praktiskt.

Men så tänker man på tiden och klockorna blir besvärligt tröga.

Ett svenskt ordspråk säger:

”Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge.”

En fiffig yngling i en svensk 40-tals-film tillade:

”Men den som väntar på någon som gått – väntar alltid för länge.”

Ordet vänta kommer från latinets ”adventum”, och betyder ankomma,

komma fram. När det gäller om tid betyder det nalkas, vara på väg.

Adventstiden är en förberedelsetid för jul, ungefär som fastan före påsk.

Därför violett; botens och förberedelsens färg.

Många kristna fastar eller drar ner på födan före jul.

Många gånger är det bra att vänta innan man får en sak, för att hinna vara beredd

och uppskatta den mer, när man väl får den.

”Det enda odrägliga är att inte ha någonting att vänta på”,

skriver Hjalmar Bergman i Swedenhjelms, akt 2.

Om man inte tror att någon skall komma, så väntar man inte heller på honom.

Vi har fått höra läsning ur profeten Malachi´s bok.

Han var Israels siste profet och levde under 500-talet f.kr.

Herren har talat genom profeterna och Själv direkt,

det viktigaste är samlat i Guds ord – Bibeln – Den Heliga Skrift.

Genom Bibeln vet vi att Herrens dag kommer, Kristi Återkomst

vare sig vi tror det eller inte, vare sig vi vill det eller inte.

Många har fått för sig att skiljelinjen går mellan onda och goda människor.

De kan inte sin Bibel. Skiljelinjen går mellan onda och rättfärdiga.

Rättfärdiga är de som i tro har tagit emot Kristi rättfärdighet.

De har ”iklätt sig” Kristi rättfärdighet – fått gratis ”lånta fjädrar”.

”To know You is to Love You, sjöng Stevie Wonder 1972

att känna Dig är att älska Dig. Den som känner Herren älskar Honom.

Malachi´ såg för sin inre syn glada ivriga kalvar som varit instängda i lagården

och som i den tidiga vårvärmen ystra får springa ut.

Det kallas för ”Kalvrusningen” – en syn att minnas!

Lika glada borde vi vara över rättfärdighetens gåva, som vi inte har tjänat ihop till själva!

”Se, Jag skall sända till er profeten Elia”, sade Herren.

Denne Elia igenkänner kyrkan som profeten Johannes Döparen, Jesu släkting,

som förberedde för Jesu Kristi ankomst.

Elias och Döparen både varnade och uppmuntrade.

Vi får höra av Malachi´ att fäderna skall vända sina hjärtan till barnen.

Det finns en hårdhet och hänsynslöshet som inte heller Herren tål och kan med.

Det är en fara med makt och styrka och rikedom, att man riskerar att förtrycka svaga.

Jesus framhåller ofta barnen som föredömen i att visa förtroende och tillit.

Barnen får här, i vidare mening, innefatta alla människor som är i underläge:

sjuka, handikappade, fattiga, flyktingar, orkeslösa, maktlösa.

”Fäderna” får innefatta alla med makt och möjligheter – de skulle ta sig an de svaga.

Dessutom finns det, förstås, en direkt mening att fäder skall vara riktiga pappor

till sina barn och vara god förälder.

Vi får också höra att barnen skall vända sina hjärtan till deras fäder

– Vi hör ett eko av det IV:e budet; Du skall hedra din fader och moder.

Att barn skall lyda föräldrar och vuxna får knappast sägas i denna tid.

Men det går illa för upproriska barn förr eller senare.

Det ligger en trygghet i att våga underordna sig en erfaren och ansvarstagande.

Vuxna skall vara förebilder. Äldre kollegor kan berätta om vad som var bra och dåligt

i deras egen barndom och ungdomstid – och vad de har lärt sig.

Vi måste våga berätta.

Men man måste inte ha egna barn för att kunna dela med sig till yngre.

Herren är Gud för alla generationer. Han är framtidens, samtidens och historiens Gud.

Så berättas det från en kristendomslektion i skolan för länge sedan,

där dagens ämne var Josefs första besök hos Farao i Egypten:

”Nå”, frågade fröken en pojke, ”vad sa Farao till Josef?”

Men pojken var alldeles tyst.

”Men det är ju bara två dagar sen som vi läste om detta”, envisades fröken.

Pojken svalde lite nervöst och så sa han:

”Nej, men goddag på dig, Josef. Jasså, du är ute och går!”

När kommer Guds rike? frågade man Jesus.

Det är en lustig fråga, när man har tillgång till Bibeln/ Den Heliga Skrift.

De stod framför Jesus och frågade detta.

De kunde ju lika gärna ha frågat: ”När kommer Du?”

”När ska vi få träffa Dig?”

”När ska vi få se Dig, egentligen?”

Vi kan tänka att det borde ha varit lättare att förstå för dem som var med där, med Jesus.

Så behöver det inte alls vara!

Men det finns ett rum för Gud i varje människa, som Han Själv har ställt i ordning.

Du blir aldrig en hel människa innan du låter det rummet fyllas med Gud Själv.

Många söker fylla det med politik och materialism, konsumtion och underhållning.

Men det släcker ingen evig törst eller mättar en evig hunger.

Kalla det rummet för ditt hjärta – din ädlaste plats – det skall vara en kyrka för Herren.

Där skall den Helige bo.

Kristus kommer tillbaka, har Han lovat.

Det har apostlarna och evangelisterna lärt oss.

Kyrkan känner 3 ankomster av Jesus:

1. födelsen i Betlehem 2. Intåget i Jerusalem 3. Hans igenkommande i härlighet.

Väntan kan kännas lång, tung och tröstlös tidvis.

Till uppmuntran gav oss Jesus bilden av fikonträdet.

I Medelhavsländerna kan man se att fikonträden har en årlig dvalperiod, då den ser död ut.

Fikonträden blommar vid Påsk i Israel.

Här i Norden har vi många lövträd som ser döda ut, så här års; björk, ek, lönn, etc.

Men: ”När de börjar knoppas då förstår ni av er själva att sommaren är nära.”

Firningsämnet för 2.a Advent är alltså ”Riket som kommer”.

Den andra av Jesu böner i Fader vår-bönen är denna:

”Tillkomme Ditt rike!” – Låt Ditt rike komma!

Martin Luther skriver i Lilla Katekesen:

”Guds rike kommer väl av sig själv, utan att vi ber om det,

men vi ber i denna bön, att det skall komma till oss.”

Hur sker det?

”Det sker när vår himmelske Fader ger oss Sin Helige Ande,

så att vi genom Hans nåd, sätter tro till Hans heliga ord

och så lever i Honom häri tiden och sedan i evigheten.”

Trons folk behöver särskilt minnas Jesu ord:

”Guds rike är inom er” (Lukas 17:21).

Och det var ändå fariseerna som Han sa detta till, de som ville döda Honom.

Det gäller för oss att låta Guds rike få breda ut sig inom oss.

Vad är problemet?

Det är vår egen köttsliga vilja, som söker tränga ut Guds vilja inom

oss. 

Vi måste våga ta ett steg tillbaka och låta Den Helige Ande

få leda oss och kyrkan.

Så kan Guds rike komma och slå rot och växa.

Amen.

Ära vare Fadern X och Sonen och Den Helige Ande,

såsom det var i begynnelsen,

nu är, och skall vara,

från evighet till evighet.

AMEN. 

psalm 107

Psalm 39

Psalm 490