2:a sön efter Epifania

Psalm 100

Psalm 664

Psalm 332

Predikan på 2 e. Trett. (III) 1983 års Ev.bok

för S:t Stefanus Koinonia i S:t Sigfrids kyrka 19 Jan 2020

över Jes 35:1-6. Heb 2:9-10. Joh 5:31-35.

av Kåre Strindberg

Firningsämne: Jesus visar Sin härlighet

Beredelseord: Joh 7:37-38.

Psalmer: SvPs 100. 664. 332. 113:1-3, 4. 432. 132: 2-3

I Faderns och Sonens och Den Helige Andes namn:

Vi firar idag den andra Söndagen efter Trettondedagen.

Den är den tredje av de sju trettondedagshelgerna,

eller Epifánia = gr. ”Lysa över, synlig uppenbarelse”.

Trettondedagstiden är perioden då vi särskilt firar

att Herren visar sin härlighet.

Det nya Gudsriket har brutit in

i.o.m. Frälsarens, Jesu Kristi ankomst.

Epifania handlar om uppenbarelse.

Säker kunskap om Gud, Hans vilja och rike

kan bara vila på vad Gud Själv har uppenbarat.

Våra föreställningar måste anpassa sig efter

vad Herren har uppenbarat.

De motstridiga religionerna och de splittrande teologierna

är tecken på att människor inte har följt detta.

Bibelläsningarna idag är mäktiga och härliga.

Jesaja skådar från sin forntid

hur hans karga och glädjelösa samtid

skall avlösas av en fröjdefull tid,

då öknen och ödemarken skall blomstra.

Efter profeten Malachí på 400-talet f.Kr.

har det varit tyst och öde i Israel

och inga profeter har talat trösteord till framtiden.

Men Jesajas profetior ligger ännu och glöder

och talar in till Johannes Döparens och vår egen tid;

Den messianska tiden.

Ja, hela skapelsen skall få ta del av hur Herrens härlighet

befriar Sitt folk och hela skapelsen:

”Den skall blomstra skönt och fröjda sig,

ja, fröjda dig och jubla” (Jes 35:2).

”Säg till de modfällda:

Var frimodiga, frukta inte” (Jes 35:4).

Guds rike har kommit!

Nådens tid är här!

Men Ordet blev motsagt – då som nu.

Tillvaron är inte entydig och Moses instruktioner

och Jesajas vision motsägs av många destruktiva krafter,

ofta under religionens täckmantel.

För att kunna se att något avgörande nytt har brutit in

så förutsätter det tro och vilja till efterföljelse.

Med trons ögon i den troende församlingens gemenskap

kan man tolka verkligheten och se visionen.

Tecknen på att den nya tiden har brutit in

ger aposteln och evangelisten Johannes

i sina ögonvittnesskildringar.

Johannes Döparen frånkänner Gudsfolkets officiella representanter

att de hade verklig Gudskunskap och Gudsgemenskap.

De står utanför.

De är sekulariserade mitt i deras religiösa nit.

Jesus menade att Hans vittnesbörd om Sig Själv inte var avgörande.

”Eget beröm luktar illa”, brukade vi säga på Mammas gata.

”Om Jag själv vittnar om Mig, är Mitt vittnesbörd inte giltigt.

Men det är en annan som vittnar om Mig.”

Det gör Johannes Döparen och profeterna i GT

och fr.a. Gud Fader genom evangelierna.

Vittnesbörd är en allvarlig sak.

Därför finns särskilt Andra och Åttonde buden:

”Du skall inte missbruka Herrens, din Guds namn”, och

”Du skall inte vittna falskt mot din nästa”.

Man får inte säga någonting om Gud som inte ar sant.

De modernistiska teologerna borde darra

och ligga sömnlösa om nätterna,

” ty Herren kommer inte att lämna den ostraffad

som missbrukar Hans namn.

Tron är en Guds gåva och förmedlas genom förkunnelsen i predikan,

i proklamation och vittnesbörd av trovärdiga.

Därför uppmanar Judas i sitt brev:

”kämpa för den tro som en gång för alla

har anförtrotts de heliga” (Jud 3).

Guds lag skall ha en fortsättning i våra världsliga lagar.

Domarreglerna är förord av Olaus Petri

till Sveriges Rikes Lag.

Läs dem gärna en gång till, vid tillfälle!

Brister i rättskipningen var ett återkommande tema

i profeternas sociala förkunnelse.

Vid rättsröta uppväcker Gud oss till örlig, till krig.

Det finns bara en värld och en gemensam verklighet

som vi alla måste lära oss att leva i.

Där människor förväntar sig någonting av Gud

just i deras liv, i deras kyrka, i deras område,

där får Guds Ande spelrum.

Då kan Guds härlighets ljus återspeglas

och människor få uppleva en förnyelse

både kvalitativt och kvantitativt.

Herrens härlighet måste dessvärre gå igenom lidande.

”Genom Guds nåd skulle det komma alla tillgodo

att Han fick möta döden”, skriver aposteln i dagens epistel.

Om inte Herren Själv kunde välja bort allt lidande,

så ska inte heller vi räkna med att alltid

kunna slippa ifrån varje prövning.

Jesu makt visade bl.a. att lidandet inte var slutgiltigt.

Hans allsmäktighet visar sig i

Hans slutgiltiga seger över döden

och undren då Han botar, än idag,

och uppväcker döda,

men inte att Han aldrig möter motsägelse, motstånd och motgång.

Det krävs tro och mod att kunna se mönster och sammanhang

mellan ljusglimtarna.

Låt oss dela med oss av vittnesbörden med varandra

i Kristi världsvida kyrka

och bland våra egna församlingsmedlemmar

vad man varit med om, och vad andra berättar om

vad de har varit med om, ty

”Jesus Kristus är densamme i går, i dag och i evighet” (Heb 13:8).

Ära vare Fadern och Sonen och Den Helige Ande,

nu och alltid och i evigheters evighet. AMEN

Psalm 113

Psalm 432

Psalm 132

Postludium