2:a sön e tref.

DSCF0393c

Skriftermål

Rena o Gud våra hjärtan och samveten, så att Din Son, när Han kommer till oss, finne i oss en beredd boning. Amen.

I versen före evangelietexten läser vi: ”Salig den som får vara med om måltiden i Guds rike.” Mannen, som utbrister detta, har strax innan hört Jesus tala om gästfrihet mot de fattiga. När vi idag har detta som ingångsord, kan vi genom dessa ord begrunda, huru den skall vara, som får vara med i Guds rike.

Orden är hos mannen, som uttalade dem, en slags bekännelse. I vår mässa sägs: Saliga är de, som är kallade till Lammets måltid. Vi känner oss kallade. I kallelsen finns dock krav. Först har vi kravet på fullständigt överlämnande i Jesu händer. Finner Jesus hos oss verklig tro på dessa ord? Går vi verkligen Honom till mötes med en verklig bekännelse? Längtar vårt hjärta till den himmelska måltiden? Sätter vi Guds rikes gåvor främst i våra liv?  Trängtar vi efter Livets Bröd och Välsignelsens Kalk?  Dessa frågor måste vi ständigt ställa oss. Vi har en mäktig fiende, som försöker ta tron ifrån oss eller åtminstone göra oss likgiltiga. Här har vi varningsorden ur Upp.: 3 16Men nu är du ljum och varken varm eller kall, och därför skall Jag spy ut dig ur Min mun.

Att vandra i Jesu efterföljd innebär vidare goda gärningar och gästfrihet. På helgelsens väg faller vi ofta. Vi måste ständigt ställa oss under den dom, som Guds Ord uttalar över oss.

Domen faller över oss, men Jesus har sagt i Matt.: 11:28 ff. Kom till Mig, alla ni, som är tyngda av bördor; Jag skall skänka er vila. 29Ta på er Mitt ok och lär av Mig, som har ett milt och ödmjukt hjärta, så skall ni finna vila för er själ. 30Mitt ok är skonsamt och Min börda är lätt.”

Herren Jesus är frids- och tröstekällan i världens öken. Kallelsen till Hans Rike ljuder varje stund. Kom! Som vanligt har vi egentligen också mycket att tacka för. Naturligtvis först för att Jesus kallat och funnit oss samt att vi funnit Honom. Hos Honom erfar vi ro och vila. Hans börda är inte alltid så tung, som vi inbillar oss. Vi får mer till sinnes än vi förtjänar. Han prövar oss icke över vår förmåga.

Ja, så är då Herren i Sitt heliga tempel, Hans tron är i himmelen. Han är ock när dem, som har en ödmjuk och förkrossad ande. Han hör de botfärdigas suckar och vänder Sig till deras bön. Låt oss därför med förtröstan gå fram till Hans nådetron och bekänna vår synd och skuld så sägande:

DSCF0396cd

DSCF0397c

DSCF0404c                                  Predikan

Nåd vare med Er och frid ifrån Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus! Amen.

Vi har lämnat den festrika delen av vårt kyrkoår, som tar upp de stora frälsningshistoriska händelserna. Nu är vi inne i Trefaldighetstiden, som behandlar vårt liv som kristna. De tre första söndagarna efter Trefaldighet kan benämnas Kallelsens söndagar. Först kallelsen genom dopet, sedan kallelsen till Guds rike och sist vilka, som kallas: Publikaner, syndare, förlorade.

Genom Kyrkan kallar Gud oss, innan vi själva något förstår eller förmår, i det Heliga Dopet. Den helige Paulus skriver i 1:a Timoteusbrevet 1: 15Detta är ett ord att lita på och värt att helt ta till sig, Kristus Jesus har ju kommit till världen för att rädda syndare. Dessa ord anger klart och tydligt syftet med Jesu ankomst i världen. De förklarar Hans verk och lidande. Herren Jesus är Frälsaren, som räddar syndare. Detta är också början och slutet av allt, vad den Heliga Skrift säger om Honom, och av allt, som Kyrkan i sin förkunnelse uttalar om Honom, och av allt, som den återlösta människan betygar och vittnar om Honom. Vore Han icke Frälsaren, så kunde Han ha varit vad som helst, utfört vilka storverk som helst – vi skulle ändå inte ha kallat oss kristna, vi skulle inte ha blivit döpta och undervisade i Hans namn, vi skulle icke ha kunnat ta vår tillflykt till Honom, när själen är orolig, och vi skulle inte kunna vända våra egna och våra käras blickar till Honom i dödens sista svåra stunder. Kristus Jesus har kommit till världen för att rädda syndare… ett ord att lita på och värt att helt ta till sig.

Jesus framställer tanken på Guds rike som ett gästabud – ett uttryck för glädjefylld gemenskap. Att sedan försöka likna detta gästabud vid en jordisk högtidsmåltid är nog att gå lite för långt. Vi kan ha bilder för Himmelriket, men vi kan aldrig i vår vildaste fantasi föreställa oss, hur där egentligen är. Matt. 22:30 utan alla är som änglarna i himlen; liknelsen om jungfrurna visar oss, att man kan bli utanför.

Texten idag beskriver alltså Guds rike som ett gästabud. Gud är den, som bjuder in. Jesus är den, som sänds ut för att välkomna, nu när allt är färdigt. Tydligen var det så, att man sände ut två inbjudningar. En i förväg och sedan en, när allt var klart. Man kunde tacka nej vid den första inbjudan; men att först tacka ja och sedan vid andra inbjudan tacka nej, det ansågs som en skymf.  När Jesus berättar denna liknelse, räknar Han tydligen profeternas omvändelsekallelser till folket såsom ”den första inbjudan”. Allt var förberett. Nu kommer Han med den andra slutgiltiga inbjudan. Man skulle kanske kunna säga, att Gudsfolket i gemen var alltför upptaget av världsliga intressen. I berättelsen måste något göras, då allt var tillrett. Maten kunde förfaras. Alltså måste nya gäster kallas in. Matt. 11: 4 f. Gå och berätta för Johannes, vad ni hör och ser: 5att blinda ser och lama går, spetälska blir rena och döva hör, döda står upp och fattiga får ett glädjebud. Matt. 21: 31 f. Då sade Jesus till dem: ”Sannerligen, tullindrivare och horor skall komma före er till Guds rike. 32Johannes kom, och han visade er vägen till rättfärdighet, men ni trodde inte på honom. Tullindrivarna och hororna trodde på honom, och ni såg det, men inte heller då ångrade ni er och trodde på honom. 

Nu skall inbjudan gå ut till hela världen; evangelium skall predikas för alla folk. Man får icke tacka nej till kallelsen. Den, som gör det, hamnar utanför. 24Jag säger er, att ingen av alla dem, som först blev bjudna, skall få vara med på Min fest. Berättelsen efter denna i Lukasevangeliet framhåller samma tema; inget får hindra oss att följa Jesu kallelse. 26Om någon kommer till Mig utan att hata sin far och sin mor och sin hustru och sina barn och sina syskon och därtill sitt eget liv, kan han inte vara Min lärjunge. Hårda ord, men, ack, så viktiga! Kanske skall vi inte helt lägga vår vanliga betydelse av hata i detta sammanhang. Här vill Jesus inskärpa, att inget får hindra oss att söka Honom.

Här skall vi även påminna oss om vårt ansvar. Den helige Paulus skriver i Filipperbrevet 3: 18 f. Många – jag har ofta sagt det och säger det nu med tårar – är fiender till Kristi kors, 19de lever så, att de slutar i fördärvet, deras gud är buken, och sin ära får de genom könet, dessa som bara tänker på det jordiska. Hur är det med våra tårar över dem, som går förlorade? Jesus vill, att alla skall bli kallade och komma till Honom. Matt. 23: 37b Hur ofta har Jag inte velat samla dina barn så, som hönan samlar sina kycklingar under vingarna, men ni ville inte.

Mark. 12: 34 När Jesus hörde, att mannen svarade klokt, sade Han: ”Du har inte långt till Guds rike.” Så är det för många människor idag. Man brukar ju säga, att andligheten är stor, men har fel mål. Människorna söker; därför har de inte långt till Guds rike. Någon måste visa på den rätta vägen. Det är en stor fara, att stanna på vägen och kanske tro, att det räcker med förtröstan på möjligheten att bli frälst. Det måste till ett fullt överlämnande i tro på Jesu frälsargärning. Vi måste också vara på vår vakt. Amos predikar i 8: 11 f. Ja, den tid kommer, säger Herren Gud, då Jag sänder hunger över landet – inte hunger efter bröd, inte törst efter vatten, utan efter att höra Herrens ord. 12Då skall de irra från hav till hav, driva omkring från norr till öster och söka efter Herrens ord, men de skall inte finna det. Detta måste vara en varning; en dag skall Herrens ord fattas. Är vi månne på väg dit, då så mycken falsk lära sprider sig? Guds folk måste alltid vara på vakt och värna om det rätta Guds Ord. Ännu låter Gud Sitt ord ljuda. Vi läser i Ords. 8: 1Hör, visheten ropar, insikten låter höra sin röst. 2Hon står uppe på höjderna, vid alla vägar och vägskäl. 3I portarna ljuder hennes rop, vid ingången till staden. Visheten syftar på Frälsaren. Han kallar ständigt överallt, ännu!

Den lärdom, som vi skall ta till oss idag, är, att Herren kallar alla till gästabudet. Man får emellertid inte någon plats där, om det saknas flit, allvar och trohet. Upp. 22: 14Saliga de, som tvättar sina kläder rena. De skall få tillgång till livets träd och få gå in i staden. Vi som börjat vandra på den väg, som till himmelen bär, måste alltså med allvar arbeta på frälsningen. Ja, frälsningen ges oss av nåd, men vi måste ta till oss nåden och förlita oss på Guds kärlek. Men vi vet, att förlita sig på Guds nåd och sedan leva hur som helst, det håller inte. Vi kan uttrycka det så: i ett kärleksförhållande måste kärleken vara ömsesidig. I trons värld: Guds kärlek till oss skall mötas av vår kärlek till Honom. Därav följer naturligt, att vi vill föra ut Hans kärlek i världen till våra medmänniskor. Den man älskar, vill man inte göra ledsen. Likaså med kärleken till Gud. Vi vill inte göra Honom ledsen genom att svika Hans vilja.

Vi skall heller inte glömma tanken på målet. Det får emellertid inte bli så, att vi försummar våra jordiska plikter. Det kan bli så, om vi längtar för mycket. Men visst längtar vi. Nils Ferlin skriver: Men den vackraste dagen, som sommaren gav, har det hänt, att jag längtat dit.

Amen.

 Bön efter predikan

O Herre Gud, himmelske Fader, Du som vill, att alla människor skall bliva frälsta och därför, genom Ditt Ord, kallar oss till Ditt rike. Vi beder Dig: Bevara oss från att göra vad förgängligt är till ett hinder att hörsamma Din kallelse. Frigör oss från all tvekan att efterkomma Ditt Ord, så att vi begynner och fullföljer vandringen till Ditt rika hus och av Din nåd får rum vid det stora gästabudet i himmelen. Amen.

 Pålysningar

Kollekten idag tillfaller vår koinonias diakonala arbete. På tisdag bibelstudium hemma hos f Andreas. Onsdag har vi här i kyrkan Öppet Hus med kaffeservering mellan kl. 1800 och 2000. Kvällen avslutas med aftonbön. På lördag firar vi S:t Johannes Döparens dag med högmässa kl. 1100, då f Andreas predikar; nästa söndag 3:je efter Trefaldighet predikar biskop Göran. 

Välönskan över församlingen

Gud, som förmår göra mer, ja, långt mer än allt, vad vi ber eller tänker, efter den kraft, som är verksam i oss, Honom tillhör äran i församlingen och i Kristus Jesus, alla släkten igenom, i evigheternas evighet! Amen

Psalmer: 220: 1 – 2 Till den himmel, som blir allas, Som hör Jesus Kristus till

686:- Söken först Guds rike och Hans rättfärdighet

Så skall det andra tillfalla er. Halleluja. Amen.

534:- Allt är redo! Lyssna alla!

583: 1 – 2 Pärlor sköna, ängder gröna, Skatter många jorden bär

583: 3 – 4 Går du trägen på den vägen, Som är smal men uppåt bär

263:- Det är saligt på Jesus få tro Och att vara Guds barn blott av nåd.

Det blir härligt hos Jesus få bo Och där prisa Hans trofasta råd.

//:Gud ske lov, Gud ske tack, att Hans salighet även är min.://

Det är saligt att samlas i tro Omkring Ordet till bön och till sång.

O, hur härligt det blir vid Guds tron Att få stå bland de frälsta en gång.

Gud ske lov …

 Det är saligt att tro, fast vi än Ej fått skåda vår Frälsare kär.

Men en dag skall Han komma igen, Vi får se Honom sådan Han är.

Gud ske lov …

DSCF0406cd

DSCF0407c

DSCF0410cd

DSCF0413cd

DSCF0416cd

DSCF0419cd

DSCF0422c

DSCF0425c

DSCF0426c

DSCF0428cd

DSCF0429cd

DSCF0431c

DSCF0432c

DSCF0434c

DSCF0435cd

Psalm 686