2 efter Tref

2016

Luk 19:1-10

I Faderns och Sonens och den helige Andes namn. Amen.

Idag hör vi om en man som hette Sackeus. Han var publikan, förman vid tullen och han var

rik. Och om de rika skriver Paulus: De som vill bli rika råkar ut för frestelser och snaror och många

oförnuftiga och skadliga begär som störtar människor i fördärv och undergång. Och Jesus säger:

Men ve er som är rika! Ni har fått ut er tröst. Och på ett annat ställe säger Jesus: Hur svårt är det

inte för dem som har pengar att komma in i Guds rike! Det är lättare för en kamel att komma

igenom ett nålsöga än för en rik att komma in i Guds rike.

Sackeus hade dock inte bara problemet att han var rike, han var även hatad av judarna, inte

minst de religiösa ledarna. Dessa publikaner samarbetade med ockupationsmakten romarna och de

tog även extra pengar och la i sina egna fickor. Religiösa förbjöd att judarna umgicks med dessa

människor. De menade att det inte fanns något hopp för dem, inte en chans för dem att bli frälst, inte

heller att bli älskad. Dessa publikander jämfördes till och med, med de värrsta syndarna, som

skökorna.

Namnet Sackeus betyder ungefär ren eller oskyldig. Men så såg han inte ut eller så tänkte ju

heller inte de andra om honom. Om han hade en renhet, var det att han var rent intresserad av

jordisk rikedom och var blind för alla andra frågor.

Men hans överflöd lämnade ändå honom tom. Det var något som saknades. Vad hjälpte det

honom att han var så rik? Det kanske hjälpte honom i tiden, på jobbet, makten, kunde köpa vad han

ville, men inte så mycket i ett längre perspektiv. Sackeus kände sin tomhet så akut att han var

tvungen att ta en titt på denne Jesus. Utstött, klättrade han upp i trädet för att bara få en skymt av

denne Jesus.

Han hade säkert hört talas om Jesus om det Jesus hade gjort med folket; att han hade helat,

gett föda, förlåtit, tagit emot människor som hade spetälska, samaritaner, ja sådana som ingen annan

ville ha. Kanske Jesus även kunde ta sig an lille Sackeus? Kanske han ville bli vän med honom?

Eller var han ett hopplöst fall?

Sackeus står här som ett exempel och representera alla som dessa fariseer och religiösa

betrakta som utstötta därför att han är en publikan och syndare. Men i Jesu perspektiv är han utstött

för att han är rik. Och du är säkert mycket lik Sackeus. De flesta av oss har mer än vad vi behöver.

Trots det spara vi på hög. Ändå vet vi att vi inte kan ta med oss något över på andra sida. Vi är

säkert lika pengakära som honom. Vi är giriga. Jag har redan nämnt det i beredelseordet. Vi har alla

blivit så materialistiska i västvärlden att den kristna kyrkan har blivit lidande, inte minst här i

västvärlden.

Jesus sa: Sackeus, skynda dig ner, för i dag måste jag gästa ditt hem. Jesus ville inte bara bli

vän med honom, han ville till och med stanna i Sackeus hem, ha måltidsgemenskap med honom.

Vad kunde Sackeus säga och göra? Ja, Sackeus skyndade sig ner och tog emot honom med glädje.

Jesu handling med att ha måltidgemenskap med Sackeus visar också på att Jesus träder ner

på samma nivå som dessa syndare, dessa utstötta.

Vad hade hänt? Jo, Jesus hade rest upp Sackeus ifrån de döda. Han hade förlåtit Sackeus för

hans synder. Och därför ville Sackeus också ge hälften av det han hade till de fattiga. Och till dem

som han hade lurat, betalade han fyrdubbelt igen. Idag hade frälsning, SOTERIA, kommit till

Sackeus hem. Pengälskaren förvandlades till en generös donator. Pengarna förlorade sitt grepp över

hans hjärta. Istället blev Jesus bosatt i hans hjärta.

På samma sätt skedde med en annan pengaälskande publikan, Levi eller Matteus, som

senare blev både en evangelist och en apostel. Kyrkofadern Klemens av Alexandria skriver att

Sackeus kan vara Mattias, som blev apostel, Judas Iskariots ersättare.

Den store Paulus, han tillhörde den religisa eliten. Han liksom alla fariseer var pengakära.

Men så hände något med honom när han såg ner från sin pedistal, sitt träd, då Herren Jesus mötte

honom på vägen. Paulus skriver: Men allt det som förr var en vinst för mig räknar jag nu som

förlust för Kristi skull. Ja, jag räknar allt som förlust, för jag har funnit det som är långt mer värt:

kunskapen om Kristus Jesus, min Herre. För hans skull har jag förlorat allt och räknar det som

skräp, för att vinna Kristus och bli funnen i honom – inte med min egen rättfärdighet, den som

kommer av lagen, utan med den som kommer genom tron på Kristus, rättfärdigheten från Gud

genom tron.

Det stora var att Paulus, Levi och Sackeus hade fått se evangeliet, de hade övergett

mammon och istället tillbad han det ende sanne Guden. I stället för sin rikedom här i världen, hade

de fått den ultimata rikedomen, räddningen, frälsningen förlåtelsen för sina synder.

Jesus som kom för att söka och frälsa det som var förlorat, hade räddat detta hopplösa fall,

Sackeus. Han som sa att det var lättare för en kamel att komma igenom en synålsöga än för en rik

att bli frälst. För människor är det omöjligt, men för Gud är allting möjligt.

För det finns inga hopplösa fall. Så stor är Kristi kärlek till syndare, så stor är nåden. Ingen

person är undantagen från denna nåd, varken de fattiga eller rika, varken de stora eller de ödmjuka,

varken den mest gudlösa eller den mer hedervärde, varken den enkle eller den lärde. Sådan är hans

nåd för syndare.

Jesus kom för syndare. Det är dagens evangeliums budskap. Det är Lukas budskap. Det är

hela bibelns budskap.

Även om en syndare, kan ha fallit så djupt att även världens tidningar anser oss som

avskum, inte värt nånting, så gör inte Kristus det; Han vill ha dig. Även om en syndare haft de mest

skamliga laster och har begått de mest skamliga missgärningar som varje hederlig person skulle

skämmas över, så gör inte Kristus det. Han anser att det är hans största glädje och ära om han kan

förlåta en sådan avskyvärd syndare och göra honom till ett heligt Guds barn.

Den bästa syndabekännelsen i bibeln kommer inte från någon hedervärd människa utan

kanske just ifrån en sådan som Sackeus, iallafall en publikan som var i templet, stod långt borta och

vågade inte ens lyfta blicken mot himlen, utan slog sig mot bröstet och bad: Gud, förlåt en syndare

som mig.

Den utstötte Sackeus använde trädet för att se han som skulle bli utstött och fastspikad på ett

träd. För den mest utstötte eller den mest övergivne, det var varken Sackeus och det är heller inte du

och jag, utan det är Jesus Kristus som själv fick klättra upp på ett träd, Golgata träd och därifrån ge

mänskligheten, hela världen, den största skatten av de alla, syndernas förlåtelse och evigt liv.

Detta är min Fars vilja: att var och en som ser Sonen och tror på honom ska ha evigt liv,

och jag ska låta honom uppstå på den yttersta dagen.

Därifrån det trädet går syndernas förlåtelse ut via dopets källa som vi hörde om förra

söndagen. Därifrån det trädet flödar blodet till synderas förlåtelse som vi får i nattvardens heliga

måltid. Därifrån det trädet ropade Kristus ut det avgörande orden som fortfarande gäller, inte bara

för Sackeus, Levi och Paulus, utan även dig och mig. Det är fullbordat och då var allt fullbordat.

I Jesu namn. Amen.

215

665

241

390

45

259

Psalm 259