2 efter Tref
2016
Luk 19:1-10
I Faderns och Sonens och den helige Andes namn. Amen.
Idag hör vi om en man som hette Sackeus. Han var publikan, förman vid tullen och han var
rik. Och om de rika skriver Paulus: De som vill bli rika råkar ut för frestelser och snaror och många
oförnuftiga och skadliga begär som störtar människor i fördärv och undergång. Och Jesus säger:
Men ve er som är rika! Ni har fått ut er tröst. Och på ett annat ställe säger Jesus: Hur svårt är det
inte för dem som har pengar att komma in i Guds rike! Det är lättare för en kamel att komma
igenom ett nålsöga än för en rik att komma in i Guds rike.
Sackeus hade dock inte bara problemet att han var rike, han var även hatad av judarna, inte
minst de religiösa ledarna. Dessa publikaner samarbetade med ockupationsmakten romarna och de
tog även extra pengar och la i sina egna fickor. Religiösa förbjöd att judarna umgicks med dessa
människor. De menade att det inte fanns något hopp för dem, inte en chans för dem att bli frälst, inte
heller att bli älskad. Dessa publikander jämfördes till och med, med de värrsta syndarna, som
skökorna.
Namnet Sackeus betyder ungefär ren eller oskyldig. Men så såg han inte ut eller så tänkte ju
heller inte de andra om honom. Om han hade en renhet, var det att han var rent intresserad av
jordisk rikedom och var blind för alla andra frågor.
Men hans överflöd lämnade ändå honom tom. Det var något som saknades. Vad hjälpte det
honom att han var så rik? Det kanske hjälpte honom i tiden, på jobbet, makten, kunde köpa vad han
ville, men inte så mycket i ett längre perspektiv. Sackeus kände sin tomhet så akut att han var
tvungen att ta en titt på denne Jesus. Utstött, klättrade han upp i trädet för att bara få en skymt av
denne Jesus.
Han hade säkert hört talas om Jesus om det Jesus hade gjort med folket; att han hade helat,
gett föda, förlåtit, tagit emot människor som hade spetälska, samaritaner, ja sådana som ingen annan
ville ha. Kanske Jesus även kunde ta sig an lille Sackeus? Kanske han ville bli vän med honom?
Eller var han ett hopplöst fall?
Sackeus står här som ett exempel och representera alla som dessa fariseer och religiösa
betrakta som utstötta därför att han är en publikan och syndare. Men i Jesu perspektiv är han utstött
för att han är rik. Och du är säkert mycket lik Sackeus. De flesta av oss har mer än vad vi behöver.
Trots det spara vi på hög. Ändå vet vi att vi inte kan ta med oss något över på andra sida. Vi är
säkert lika pengakära som honom. Vi är giriga. Jag har redan nämnt det i beredelseordet. Vi har alla
blivit så materialistiska i västvärlden att den kristna kyrkan har blivit lidande, inte minst här i
västvärlden.
Jesus sa: Sackeus, skynda dig ner, för i dag måste jag gästa ditt hem. Jesus ville inte bara bli
vän med honom, han ville till och med stanna i Sackeus hem, ha måltidsgemenskap med honom.
Vad kunde Sackeus säga och göra? Ja, Sackeus skyndade sig ner och tog emot honom med glädje.
Jesu handling med att ha måltidgemenskap med Sackeus visar också på att Jesus träder ner
på samma nivå som dessa syndare, dessa utstötta.
Vad hade hänt? Jo, Jesus hade rest upp Sackeus ifrån de döda. Han hade förlåtit Sackeus för
hans synder. Och därför ville Sackeus också ge hälften av det han hade till de fattiga. Och till dem
som han hade lurat, betalade han fyrdubbelt igen. Idag hade frälsning, SOTERIA, kommit till
Sackeus hem. Pengälskaren förvandlades till en generös donator. Pengarna förlorade sitt grepp över
hans hjärta. Istället blev Jesus bosatt i hans hjärta.
På samma sätt skedde med en annan pengaälskande publikan, Levi eller Matteus, som
senare blev både en evangelist och en apostel. Kyrkofadern Klemens av Alexandria skriver att
Sackeus kan vara Mattias, som blev apostel, Judas Iskariots ersättare.
Den store Paulus, han tillhörde den religisa eliten. Han liksom alla fariseer var pengakära.
Men så hände något med honom när han såg ner från sin pedistal, sitt träd, då Herren Jesus mötte
honom på vägen. Paulus skriver: Men allt det som förr var en vinst för mig räknar jag nu som
förlust för Kristi skull. Ja, jag räknar allt som förlust, för jag har funnit det som är långt mer värt:
kunskapen om Kristus Jesus, min Herre. För hans skull har jag förlorat allt och räknar det som
skräp, för att vinna Kristus och bli funnen i honom – inte med min egen rättfärdighet, den som
kommer av lagen, utan med den som kommer genom tron på Kristus, rättfärdigheten från Gud
genom tron.
Det stora var att Paulus, Levi och Sackeus hade fått se evangeliet, de hade övergett
mammon och istället tillbad han det ende sanne Guden. I stället för sin rikedom här i världen, hade
de fått den ultimata rikedomen, räddningen, frälsningen förlåtelsen för sina synder.
Jesus som kom för att söka och frälsa det som var förlorat, hade räddat detta hopplösa fall,
Sackeus. Han som sa att det var lättare för en kamel att komma igenom en synålsöga än för en rik
att bli frälst. För människor är det omöjligt, men för Gud är allting möjligt.
För det finns inga hopplösa fall. Så stor är Kristi kärlek till syndare, så stor är nåden. Ingen
person är undantagen från denna nåd, varken de fattiga eller rika, varken de stora eller de ödmjuka,
varken den mest gudlösa eller den mer hedervärde, varken den enkle eller den lärde. Sådan är hans
nåd för syndare.
Jesus kom för syndare. Det är dagens evangeliums budskap. Det är Lukas budskap. Det är
hela bibelns budskap.
Även om en syndare, kan ha fallit så djupt att även världens tidningar anser oss som
avskum, inte värt nånting, så gör inte Kristus det; Han vill ha dig. Även om en syndare haft de mest
skamliga laster och har begått de mest skamliga missgärningar som varje hederlig person skulle
skämmas över, så gör inte Kristus det. Han anser att det är hans största glädje och ära om han kan
förlåta en sådan avskyvärd syndare och göra honom till ett heligt Guds barn.
Den bästa syndabekännelsen i bibeln kommer inte från någon hedervärd människa utan
kanske just ifrån en sådan som Sackeus, iallafall en publikan som var i templet, stod långt borta och
vågade inte ens lyfta blicken mot himlen, utan slog sig mot bröstet och bad: Gud, förlåt en syndare
som mig.
Den utstötte Sackeus använde trädet för att se han som skulle bli utstött och fastspikad på ett
träd. För den mest utstötte eller den mest övergivne, det var varken Sackeus och det är heller inte du
och jag, utan det är Jesus Kristus som själv fick klättra upp på ett träd, Golgata träd och därifrån ge
mänskligheten, hela världen, den största skatten av de alla, syndernas förlåtelse och evigt liv.
Detta är min Fars vilja: att var och en som ser Sonen och tror på honom ska ha evigt liv,
och jag ska låta honom uppstå på den yttersta dagen.
Därifrån det trädet går syndernas förlåtelse ut via dopets källa som vi hörde om förra
söndagen. Därifrån det trädet flödar blodet till synderas förlåtelse som vi får i nattvardens heliga
måltid. Därifrån det trädet ropade Kristus ut det avgörande orden som fortfarande gäller, inte bara
för Sackeus, Levi och Paulus, utan även dig och mig. Det är fullbordat och då var allt fullbordat.
I Jesu namn. Amen.
215
665
241
390
45
259
Psalm 259