2:a Advent


                              Inledningsord

Predikan 2 Advent (II)  1983 års Evangeliebok

6 December 2015 i S:t Sigfrids kyrka vid Högmässa med S:t Stefanus Koinonia

över

Joel 2:20-32.  Heb 10: 34-39.  Mark 1: 14-15

Firningsämne: Riket som kommer

Psalmer:

Ingångsps. 39  Jesus från Nasaret går här fram

Psaltarps. 661  Vaka och bed

Grad. ps. 100  Tillkomme Ditt rike

Off. ps.  76  Gud, vår lösta tunga

Lovps.  1:1-6  Gud, vår Gud

PREDIKAN

I Faderns och Sonens och Den Helige Andes namn:

Kan du minnas den otåliga väntan som barnen känner på julafton

innan paketen skall öppnas?

Timmarna går långsamt fram. Man försöker glömma sin väntan

genom att göra något praktiskt.

Men så tänker man på tiden och klockorna blir besvärligt tröga.

Ett svenskt ordspråk säger:

”Den som väntar på något gott väntar aldrig förgäves.”

Då tillla fiffig  yngling i en svensk 40-tals-film:

”Men den som väntar på någon som gått – väntar alltid förgäves.”

Ordet vänta kommer från latinets ”adventum”, och betyder ankomma,

komma fram. När det gäller om tid betyder det nalkas, vara på väg.

Adventstiden är en förberedelsetid för jul, ungefär som fastan före påsk.

Därför violett; botens och förberedelsens färg.

Många kristna fastar eller drar ner på födan före jul.

Många gånger är det bra att vänta innan man får en sak, för att hinna vara beredd

och uppskatta den mer, när man väl får den.

”Det enda odrägliga är att inte ha någonting att vänta ”,

skriver Hjalmar Bergman i Swedenhjelms, akt 2.

Bara den som hoppas väntar sig att få något.

Om man inte tror att något skall komma

så väntar man inte heller!

Hittills har allt varit förberedelser, nu framträder Han själv.

Han är väl förberedd. När Han får höra att släktingen och häroldern

Johannes Döparen  blivit fängslad drog Han sig undan ett tag

för att straxt framträda med ett starkare budskap.

”Det ser ut som om Herren [Jesus] predikade detsamma

som Johannes [Döparen], nämligen: ”Omvänd er,

Guds rike är nära” … men det finns en skillnad”,

skriver kyrkofadern Theophylaktos i en kommentar

(han var ärkebiskop i Akrida i dåv. Bulg. Dog 1120).

”Johannes sade: ”Omvänd er så att ni kan bli fria från synderna”,

men Jesus säger: ”Omvänd er så att ni blir fria från lagens bokstav.”

Därför tillade Han: ”Tro evangelium.”

Ty den som kommer till tro på evangelium har gjort lagen överflödig”,

dvs som frälsningsväg. Nu är Guds rike nära,

omedelbart för handen. Jesus ger det.

”Det är livet enligt evangeliet, och det liknas med full rätt vid himmelriket.

Ty om du ser någon leva efter evangeliet och inte efter köttet”

kan du säga att han har himmelriket.

”Att göra kött till sin arm” och ”lita till hästar och vagnar”

är målande hebreiska gammaltestamentliga bildord

för detta när människor bara vet om eller litar till helt inomvärldsliga krafter.

Som litar till sin egen styrka och förträfflighet

och hoppas att ingen skall upptäcka bristerna.

Profeten Joel levde i Juda och profeterade sannolikt i Jerusalem,

efter Nordriket Israels fall 722/21 f. Kr.

Joel proklamerar att

”var och en som åkallar Herrens namn […] skall bli frälst”.

Varje planet i Universum har sin tid att leva.

Jordens, planeten Tellus´, tid kommer också att ta slut.

Bara forntidens Gud kan hjälpa oss att planera för evigheten.

Speciellt för Joel är också att han skildrar gudsrikets härlighet,

och de omistliga nådegåvorna

för en segrande framgångsrik kyrka.

Aposteln Petrus sa på Pingstdagen i Jerusalem:

”Detta är vad som har sagts genom profeten Joel:

Det skall ske i de sista dagarna, säger Gud,

att Jag utgjuter Min ande över alla människor.

Era söner och döttrar skall profetera,

era unga män skall se syner

och era gamla män ha drömmar …

Jag skall låta sällsamma ting visa sig uppe på himlen

och tecken nere på Jorden”,

hämtat från Apg 2:16-17, 19, citerande Joel 2:28-32.

Johannes Döparen förkunnade omvändelse från,

Jesus förkunnar omvändelse till.

Från synd – till Jesus.

Från evig död – till evigt liv.

Båda förkunnelserna är nödvändiga.

Så här predikade Petrus inför Stora Rådet i Jerusalem:

”Jesus är stenen som förkastades av er husbyggare,

men blev till en hörnsten.

Hos ingen annan finns frälsningen

och ingenstans bland människor under himmelen

finns något annat namn som kan rädda oss” (Apg 4:11-12).

Gud rike är där Guds vilja sker.

Men Guds vilja sker inte alltid ens där man kunde förvänta det.

Kyrkan finns i kyrkan.

Kyrkan med stort ”K” – Kristi Kyrka

finns i kyrkan med litet ”k” i kyrkosamfunden.

Om man inte håller isär dessa begrepp

är det risk att man tappar tron

redan första gången man upptäcker att

”Kyrkan (…) omfattar både gudfruktiga och gudlösa”,

för att anföra Augustanas Apologi VII, VIII (SKBS s. 176).

Gud är nära de bedjande och Hans vilja sker tillslut.

Därför har också själva kyrkolokalen en sådan sällsam kraft,

som en landningsplats och avskjutningsramp för himmelen.

Kärleken till kyrkan är en följd av kärleken till Gud.

Mäktiga ting skall tima – för det finns en Gud!

Hebreerbrevets skriftställare ger perspektiv

åt ofrånkomligt lidande, ty allting har sin tid, dessvärre.

Han manar till uthållighet.

Inte den ensamme självplågarens uthållighet,

utan Guds vänners uthållighet, stunden före genombrottet.

Det finns många begynnelser. När episteln skrevs

under första århundradet hade redan den första pingsten kommit.

Många begynnelser och förnyelser har sedan stärkt kyrkans folk

och gett hopp i världen.

Ja, det där låter ju finemang, tänker många,

men problemet är att vi ser väldigt lite

av Guds rike här och nu!

Det är inte bara det katastrofala läget

för våra trossyskon i den muslimska världen,

och den hinduiska och buddistiska,

med terror mot kristna,

utan också trons stora tillbakagång i traditionellt kristna länder.

Svenska Kyrkans ledare gör oss ofta besvikna.

Vi kommer samman och utbyter nya skräck-exempel med varandra.

Vad många tycks ha glömt

är att lidandet är störst för Herren Själv,

som måste åse allt och veta allt.

Herren är ofta hårt trängd och ser fram emot

att återkomma för att göra upp räkningen med ondskan

och avsluta denna tidsålder.

Det gäller både för Honom som för oss

att klara tiden fram till dess.

Lågkyrkliga är ofta bra på att vittna och uppmuntra varandra

med de glädjeämnen som ändå finns.

Nog kan vi, här och nu, finna tackämnen

som vi kan hylla vår Herre och Gud med!

”Att mitt under striden, vi börjar

Dig tacka och lova för segern”, sjöng vi i gradualpsalm 100

”Dig bekänner fröjdefullt

kyrkan hela Jorden runt”, skall vi få sjunga i vår slutpsalm.

Prästen Yngve Kalin knyter an till dagens firningsämne

”Riket som kommer” och utbrister:

Välsignad var Han som kom!

Välsignad är Han som kommer!

Välsignad är Han som skall komma!

…Guds Son kom i världen med en enda uppgift,

att söka upp och rädda det som var förlorat.

Han kommer nu i Sin kyrka

och Han skall komma tillbaka vid tidens slut.

…Han kommer fortfarande till oss.

Han möter oss för att du och jag

skall få del av Hans seger.

…Advent betyder ju ankomst;

”Jesus från Nasaret går här fram,

än som i gången tid”.

Han kommer till oss genom Sitt ord

och de heliga handlingarna, sakramenten.

…När vi i nattvardsmässan sjunger:
”Välsignad vare Han som kommer i Herrens namn”

är det inte en minnessång över någonting

som hände bara för länge sedan.

Det är någonting som händer här i vår kyrka.

…Det är viktigt att vi kommer ihåg

att Han skall komma [tillbaka] vid tidens slut

för att hämta Sitt folk.

Det är Kristi sista advent”,

skrev Yngve Kalin.

Kyrkans framtid beror av hennes vilja att ta emot och bruka

den hjälp som Den Helige Ande ger.

Vi behöver Den Helige Ande och Hans livgivande

vatten och värme.

Den dyrbara skörd som kyrkan absolut behöver

är en allmän uppväckelse av slumrande tro;

1)  En ny ödmjukhet med omsorg om alla.

2)  En sanningslidelse mot dimridåerna hos makten

som aldrig frågar Gud till råds,

utan bara följer sina egna infall.

3)  En trygghet och stolthet

oberoende av egen styrka och svaghet,

utblottad och utlämnad till Guds nåd allena.

Du är kallad att illustrera detta!

Vi sjöng i gradualpsalmen: ”Tillkomme Ditt rike”.

”Guds rike kommer väl av sig självt, vår bön förutan,

men vi ber i denna bön att det må komma även till oss”,

skriver Martin Luther i Lilla Katekesen.

”Att Guds rike är mitt ibland oss hjälper oss icke,

så länge det icke har kommit in i våra hjärtan”,

skriver Oscar Bensow i en förklaring.  (NT med förklaringar)

Jesus sade till lärjungarna: ”Guds rike är inom er.”

Därför finns det anledning för oss alla och envar

att ställa frågan:

”Är Guds rike inom mig?”

-När är det så?  -Hur är det då?

Långt därframme glimmar ett ljus

som låter oss ana att glädjen som skylts i mörkret,

en gång helt skall få bada i ljus.

Guds rike är nära    ja, gå Honom till mötes!

Var finns andra med samma längtan?

Lär dig igenkänna trossyskon,

de är dina bästa vänner, i mörka och ljusa dagar.

AMEN

Ära vare Fadern och Sonen och Den Helige Ande,

såsom det var i begynnelsen,

nu är, och skall vara,

från evighet till evighet.

Amen. DSCF1671cd