22:a efter Tref.

Sida 1 av 6 f Hans-Åkes postilla, 22 e T -16

Predikan 22 e. Tref. den 23 okt. 2016

S:t Sigfrids kyrka kl. 1100

S K R I F T E T A L

Oremus:

Rena o Gud våra hjärtan och samveten, så att Din Son, när Han kommer till oss, finne i oss en beredd boning. Amen.

Orden när kungen kom in för att se sina gäster ur dagens evange-lium tar vi till inledningsord idag. Herren Jesus syftar här på Himmelrikets Ko-nung, inför vars ögon allt ligger blottat. Det blir en varning, förmaning och tröst för oss, som nu i detta skriftermål står inför Hans granskande blick. För den obotfärdige syndaren borde detta vara mycket varnande. Herren genomskådar allt, all hemlig falskhet, all synd, som icke synes i människors ögon. Här har även den troende behov av att besinna sig. Vi måste undvika allt, som icke tål det ljus, vari Herren en gång skall visa fram allt det, som varit dolt i mörkret. Vi måste bekänna våra felsteg, så att vi får dem förlåtna. Ps. 10:17 Herre, Du hör, vad de betryckta begär, du lyssnar och stärker deras mod. Jer. 31:34 Jag skall förlåta dem deras skuld, och deras synd skall Jag inte längre minnas.

Detta är trösterikt: Herren ser, Herren lyssnar, Herren förlåter.

Ja, så är då Herren i Sitt heliga tempel, Hans tron är i himmelen. Han är ock när dem, som har en ödmjuk och förkrossad ande. Han hör de bot-färdigas suckar och vänder Sig till deras bön.

Låt oss därför med förtröstan gå fram till Hans nådetron och bekänna vår synd och skuld så sägande: Sida 2 av 6 f Hans-Åkes postilla, 22 e T -16

P R E D I K A N

Gudstjänstfirande församling!

Nåd vare med Er och frid ifrån Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus! Amen.

Vi läste (22: 1) Än en gång talade Jesus till dem i liknelser: 2Med himmelriket är det som när en kung höll bröllop för sin son.

Bilden av de heliga i himmelen är ofta tecknad såsom ett bröllop. Det är glädje och fest. Vi läser i Uppenbarelseboken 19: 7Låt oss vara glada och jubla och ge Honom vår hyllning. Ty tiden har kommit för Lammets bröllop, och Hans brud har gjort sig redo. 8Hon har fått rätt att klä sig i skinande vitt linne-tyg. Ty linnetyget är de heligas rättfärdiga gärningar.

Det glada budskapet är egentligen enkelt: Gud älskar oss och vill, att vi skall vara Hans barn och lyda Honom. Nu är människan så funtad, att inte all-tid går ett enkelt budskap in i sinnet. I Gudsriket skall veta och vara bli ett. När vi vet om Guds rike och tar emot det, då har det kommit till oss i, ska vi säga, inre betydelse. Sedan kommer också Guds rike till oss i en yttre skepnad. Det är Kristi Kyrka på jorden. Där skall vi både veta och vara, dock med denna tidsål-ders begränsning. Först i himlen blir vetandet och varandet fullkomligt. Så kan vi också idag tänka på Kyrkan som Guds rike på jorden, där Evangeliet och Guds vilja förkunnas. Så finns naturligtvis det osynliga Gudsriket, de frälsta själarnas samfund.

Till oss har Herren Jesus givit många bilder, bilder som förklarar, bil-der som vi kan spegla oss i. Bilden av brud och brudgum är så talande. Kyrkans, och även själens, förhållande skildras som detta förhållande brud – brudgum. De skall i innerlig kärlek växa till ett. Bruden får dela sin brudgums härlighet. Hans kraft skall skydda henne. Han, den evige Gudens Enfödde, steg ner från Sin himmelska härlighet till den gråtande synderskan i stoftet; Han tar henne upp, Han sluter henne i Sin famn och Han kröner henne till slut med ovansklig ära.

Idag tecknas så för oss himmelrikets bröllopsfest. Till den festen är vi alla kallade. 3Han skickade ut sina tjänare, för att kalla de inbjudna till bröllo-pet, men de ville inte komma. Gud kallar ständigt genom Sitt Ord och Sitt hand-lande i historien. Vill vi då lyssna till Hans kallelse? Det är ju ingen idé att här tala om alla dem, som inte lyssnar till kallelsen, viktigare är, att vi frågar oss själva: ”Lyssnar jag till Guds kallelse?” – ”Är jag lyhörd för Hans vilja med mig?” – Lyder jag Hans vilja och tjänar Guds Rike?

Vi fortsätter med v.4: Då skickade han ut andra tjänare och lät dem säga till de inbjudna: ’Jag har ordnat för måltiden, mina oxar och gödkalvar är Sida 3 av 6 f Hans-Åkes postilla, 22 e T -16

slaktade och allt är färdigt. Kom till bröllopet.’ 5Men de brydde sig inte om det. En gick bort till sina åkrar och en till sina affärer. Gud slutar aldrig att kalla Sina barn till den himmelska bröllopssalen. Han vill icke i det ondas våld lämna dem, som Han har skapat till Sin avbild. Här ser vi väl åter en varning för rikedomen. Det är svårt för den, som är rik, att komma in i Guds Rike. Naturligtvis är det inte så, att det skulle vara fel att bli rik, men rikedomen kan förblinda, den kan bli till en avgud.

6De andra tog fast tjänarna, skymfade dem och slog ihjäl dem. Helt säkert har Jesus här tänkt på profeter, Sig själv och det förestående lidandet, Kyrkans martyrer i den kommande historien.

7Då greps kungen av vrede, skickade ut sina soldater och lät döda mördarna och bränna ner deras stad. Detta är en bild av den vredesdomen, som kan träffa människor här i världen. Gud har fördragsamhet och vill inte fö-regripa Domens Dag. Han vill att ogräset och vetet skall växa tillsammans intill skördetiden i förhoppning om bättring och omvändelse. Men samtidigt kan Han inte heller låta människor förleda och förledas i all oändlighet. Därför måste Han ibland, trots att Han hatar det onda, straffa synden här i tiden androm till varnagel och väckelse.

8Sedan sade han till sina tjänare: ’Allt är ordnat för bröllopet, men de inbjudna var inte värdiga. 9Gå ut och ställ er där vägarna skiljs och bjud alla ni ser till bröllopet.´ Alla inbjuds till bröllopet. Det behövs inga speciella egen-skaper eller förtjänster för att bli bjuden. Alla får komma. Detta är också en uppmaning till oss att föra inbjudan vidare. Vi får inte stänga in oss i oss själva eller i den lilla gruppen för inbördes beundran.

10Och då gick tjänarna ut på vägarna och samlade ihop alla de träf-fade på, onda och goda, och bröllopssalen fylldes med gäster. Kallelsen till Guds Rike gäller alla, som vi nyss konstaterade. Både onda och goda nås av kallelsen, och hör och häpna: båda grupperna får komma in i bröllopssalen. När Gud kal-lar, tänker Han inte på vad vi är utan på vad vi kan och skall bliva.

11När kungen kom in för att se sina gäster, upptäckte han en man som inte var klädd i bröllopskläder. Vid bröllop på den här tiden fick gästerna en klädnad att bära på festen. Att man inte hade denna klädnad betydde, att man smitit in en bakväg utan att vara bjuden. Frågan till oss idag blir: Har jag de rätta bröllopskläderna? Om inte, varifrån skall jag få dem? Bibeln och ibland även förkunnelsen har många gånger flera bottnar. Så är Guds Rike det nå-derike, som vi har här på jorden, och samtidigt det härlighetens rike i himme-len, som vi hoppas och tror på. Vidare kan vi säga, att bröllopskläderna är sam-manvävda av flera olika klädnader. Först kan vi väl säga, att det är den vita dop-dräkten. Vi har en gång i dopet iklätts Jesu rättfärdighet och blivit lovade arvslott med de heliga i ljuset. Men vi kan bli avfällingar eller mycket bristfälliga Sida 4 av 6 f Hans-Åkes postilla, 22 e T -16

kristna. Hur är de rätta bröllopskläderna vidare? Aposteln skriver i 1 kor 6: 9Har ni glömt, att ingen orättfärdig skall få ärva Guds rike? Låt inte bedra er. En präst i S:ta Klara, Grafström, skrev på 1800-talet att vår självprövning måste gå på djupet. Hur är det med renheten i tanken, osjälviskheten i tanke och handling, kärleken till Gud och medmänniska? Blir vi då belåtna med egenrättfärdighet-ens mantel, som är prydd med lappar, som kallas mänskliga dygder, broderier, som kallas människors berömmelse, eklöv, stjärnor och band, som betecknar egna förtjänster? Nej. Vi vet, att detta icke är den rätta bröllopsdräkten. Nej, en annan bit av dräkten är säck och aska. Vår självprövning måste leda till bättring och ödmjukhet. Det blir ödmjukhetens mantel, på vilken Jesu kors skall lysa. Liksom fordom korsriddarna skall vi vara prydda därmed. Vi har upplevt sorg över synden, glädje över förlåtelsen och längtan efter trons rättfärdighet. Så blir det då en ödmjukhetens botgörarmantel. Vi måste ikläda oss hela Guds va-penrustning i omvändelsen och i kampen mot synden och Djävulen. Efesierbre-vet 4: 24och att ni klär er i den nya människan, som har skapats efter Guds bild, med den rättfärdighet och den helighet som hör sanningen till. S:t Paulus skri-ver vidare i Kolosserbrevet 3: 12Som Guds utvalda, heliga och älskade, skall ni alltså klä er i innerlig medkänsla, vänlighet, ödmjukhet, mildhet och tålamod. 13Ha fördrag med varandra, och var överseende, om ni har något att förebrå någon. Liksom Herren har förlåtit er, skall också ni förlåta. 14Men över allt detta skall ni ha kärleken, det band som ger fullkomlighet.

Evangeliet v. 12Han sade: ’Min vän, hur kan du vara här utan att ha bröllopskläder på dig?’ Mannen kunde inte svara. 13Då sade kungen till tjä-narna: ’Bind honom till händer och fötter och kasta ut honom i mörkret där ute. Där skall man gråta och skära tänder.’ För att få stanna i bröllopssalen måste vi ha den rätta bröllopsdräkten. Som vi sett består den av olika delar. En del har vi fått i dopet, en del har vi på olika sätt fått kämpa oss till. När vi kommer till fes-ten är vår dräkt solkad och trasig, men är det den rätta dräkten, så får vi där en ny. Här finns åter igen talet om den dubbla utgången. Vi får inte glömma detta: man kan gå evigt förlorad. Dock icke, om man håller sig till Jesus och av Honom får den rätta bröllopsklädnaden.

14Många är bjudna, men få är utvalda. Detta är ett svårtolkat ord. Det har funnits tankegångar inom kristendomen att endast vissa förutbestämda skulle få komma till himlen. Om detta vore sant, skulle Gud inte vara en god Gud. Nej, Han låter alla få chansen. I dessa ord torde väl ligga det, som här sagts om att vara utan rätta bröllopskläder. Det är tydligen många, som icke tar emot evangeliet på rätt sätt eller inte alls trots Guds ständiga kallande. Utvald blir bara den, som tagit emot Guds nåd. Utvald blir bara den, som kämpat för sin frälsning och överlämnat sig åt Herren Jesus. Utvald blir bara den, som förli-Sida 5 av 6 f Hans-Åkes postilla, 22 e T -16

tar sig på Jesu försoningsverk. Utvald blir bara den, som inspirerad av Jesu kär-lek och i lydnad för Hans krav, för denna kärlek vidare ut i världen till medmän-niskorna.

Vilka kläder skall vi då se till att kläda oss med?

Ef. 4 23Se till att ni förnyas i ande och förstånd, 24och att ni klär er i den nya människan, som har skapats efter Guds bild, med den rättfärdighet och den helighet som hör sanningen till.

Så också Gudsvapenrustning, som vi tar på oss ovanpå rättfärdig-hetens klädnad, så länge som vi är i denna fallna värld. Ef. 6: 13Ta därför på er Guds rustning, så att ni kan göra motstånd på den onda dagen och stå upprätt efter att ha fullgjort allt. 14Stå alltså fasta, spänn på er sanningen som bälte och klä er i rättfärdighetens pansar 15och sätt som skor på era fötter villigheten att gå ut med budskapet om fred. 16Håll ständigt trons sköld framför er, med den skall ni få den Ondes alla brinnande pilar att slockna, 17och grip frälsningens hjälm och Andens svärd, som är Guds ord.

Några ord till om den så kallade brudmystiken. Joh. 3: 29Brudgum är den, som har bruden. Jesus älskar världen och därmed varje själ. Han kallar: Kom, min brud … Du har fångat mitt hjärta, min syster och brud. H V 4. Vi har många bilder på detta. Herren står vid porten och klappar, vill komma in och hålla måltid – ta vår själ till brud. Så finns sedan i Skriften många exempel på hur bruden skall uppträda. Någon kommentar talar om hur kallelsen också är att anse såsom inbjudan till fröjder i det jordiska. Intressant tanke. Den kan få oss att tänka på allt gott och skönt här i världen, bara vi inte glömmer, att vi är i främlingslandet.

De skall slita av dig kläderna. Hes. 16. Vår egen klädnad skall slitas av oss; den som består av egna gärningar, egenrättfärdighet. Då står vår själ naken. Förhoppningsvis har vi då skaffat oss och bevarat den rätta bröllops-dräkten. Må för oss gälla orden om Israels barn i öknen: Jag ledde er …, och era kläder blev aldrig utslitna, inte heller sandalerna på era fötter. 5 Mos. 29:5.

Wallin sjunger:

Min´ kläder klädas af

Min synd, o Gud, begraf

I Christi sidosår!

Så skall min skröplighet

Bli vänd i härlighet,

När jag av jord uppstår.

Hur gladligt skall jag då

Inför Ditt anlet stå

Uti en härlig skrud Sida 6 av 6 f Hans-Åkes postilla, 22 e T -16

Och sjunga Dig med fröjd

Uti Din himmelshöjd,

Min Herre och min Gud!

A M E N

Bön efter predikan:

O Herre Gud, himmelske Fader, Du som har kallat oss till Ditt rike och anförtrott oss Dina gåvor. Vi beder Dig: Bevara oss från att försumma Din nåd, och lär oss noga besinna vårt ansvar inför Dig. Stå oss bi genom Din Helige Ande, så att vi icke förakta den rättfärdighetens klädnad, som Din käre Son har förvärvat oss, utan fröjdas över Din kallelse för varje dag, till dess Du av nåd för-unnar oss rum i Din himmelska bröllopssal. Amen.

Tillkännagivanden:

Förra söndagens kollekt till vår koinonia uppgick till 950:-, vilket här-med tacksamt erkännes. Dagens kollekt tillfaller Östanbäcks kloster. På tisdag bibelstudium hemma hos f Andreas. Nästa söndag predikar +Göran. Som post-ludim spelas

Välönskan över församlingen:

Fridens Gud själv helge Er till hela Er varelse, så att hela Er ande och Er själ och Er kropp finnes bevarade ostraffliga vid vår Herres, Jesu Kristi, åter-komst! Amen

Psalmer: 175: 6 – 7 O, låt oss då lova och bedja vår Gud, när stunderna växlar och skrider

651: 3 – 4 Akt vel på tidens tegn, for Jesus kommer, Snart skyter treet blad

529: 1 – 2 Jag till Din måltid bjudits in. Säg mig, o Gud, att jag är Din. Ge åt mig bröllopskläder

391: 4 – 6 Du har till mig Ditt budskap sänt, och yrväckt jag nu lampan tänt.

391: 7 – 10 Jag är beredd här i Ditt hus och omvärvd av Din mildhets ljus;

608:- Vi sätter oss i ringen och tsar varann i hand. Vi är en massa syskon, som tycker om varann.

265: 3 Härlighetens himmel är värd all din flit, Värd all din bön och din längtan. Ingen ångrar sig, som har väl hunnit dit, Kronan förtjänar din trängtan. Därför vakna upp och se dig flitigt om, Gör dig väl beredd till Herrens stora dom. Bröllopskläder fordras av var och en själ,

Som in i staden skall komma.

Psalm 608

Psalm 265

dsc_8485cdsc_8490c
dsc_8494cddsc_8495c

dsc_8499cddsc_8500cddsc_8502cdsc_8503cxdsc_8504cd