21:a sön efter Trefaldighet

DSCF8028cHögmässa 21:a söndagen ef. Tref. 9:de november 2014

S:t Sigfrids kyrka kl. 11.oo

Skriftermål

Nåd och frid åt er i allt rikare mått genom kunskap om Gud och Jesus, vår Herre. Ty allt, som leder till liv och gudsfruktan, har Hans gudomliga makt skänkt oss genom kunskapen om Honom, som i Sin härlighet och kraft har kallat oss. Amen

Rena o Gud våra hjärtan och samveten, så att Din Son, när Han kommer till oss, finne i oss en beredd boning. Amen.

Episteltexten (2 Kor. 8:1-3, 7-15) kan användas som biktspegel. Församlingarna i Makedonien har haft svårigheter men ändå haft glädje och givmildhet trots fattigdom, över sin förmåga har de gett.

Korintierna får veta att de har överflöd på tro, tal, kunskap, hängivenhet. Nu borde de se till att de kan ge prov på sina nådegåvor, De skall pröva sin kärlek och hängivenhet.

Jesus är det stora föredömet. Han blev fattig, för att vi skulle bli rika. Nu måste vi ha den goda viljan och fullfölja vårt arbete, vår kallelse. Vi behöver inte komma med några stordåd. Vi skall ha den goda viljan och komma med det, som vi förmår.

Ja, så är då Herren i Sitt heliga tempel, Hans tron är i himmelen. Han är ock när dem, som har en ödmjuk och förkrossad ande. Han hör de botfärdigas suckar och vänder Sig till deras bön. Låt oss därför med förtröstan gå fram till Hans nådetron och bekänna vår synd och skuld så sägande:

Predikan text: Matt. 12: 15-21

In nomine…

Idag infaller den sista i Trefaldighetssöndagen. Sedan kommer Söndagen före och Domssöndagarna. De har ett allvarligt tema: Den yttersta tiden. Här gäller vaksamhet: Herren kommer snart. Vaka på ditt liv. Räkenskapens dag med domen kommer.

Denna söndag hade tidigare som överskrift: Trons fäste. Nu: Samhällsansvar. Tidigare fanns vår text på 23:je ef. Tref. med rubriken: Det himmelska och jordiska medborgarskapet. Vi kan få ihop detta utifrån texterna. Vi kan säga, att vi behöver tro för att kunna ta samhällsansvar. Vi ser i vår värld många misstag, eller skall vi kalla det missbruk, hos dem, som styr i samhällena.

I Dom. 6:17 läser vi: Gideon sade: ”Om jag har Din ynnest, ge mig då ett tecken på att det verkligen är Du, som talar med mig.”

Gideon var oviss om vem han talade med. Var uppenbarelsen framför honom Herren själv? Eller var den en av de otaliga kringströvande andar, av vilka helgedomen var fylld och vilka man tillbad i lundar och på höjder? Han önskade, att det var Herren. Han hade behov av Herren. Han hade hört ryktet om vad Herren hade gjort för länge sedan. Men hedendomen hade kommit in över Israels land, precis så som dimman från havet sköljer över och uppslukar landet, till dess man inte ser, vem man möter. Gideon visste inte längre med visshet, hurudan Herren var. Han kunde inte skilja Honom från andra. Men han visste åtminstone, att Gud fanns.

Nu har många människor hamnat så långt borta i andligt mörker, att de icke vet ens detta. Skriften säger: Dårarna säger i sina hjärtan: ”Det finns ingen gud.” De frågar inte efter vem Gud är eller hurudan Han är eller var Han är. Utan de säger: Varifrån har denna underliga inbillning kommit – hur skulle något annat kunna finnas än jordiska ting och jordiska varelser – vem har först uppfunnit Gud, och vem har belastat människorna med den barnsliga sysselsättningen att söka efter Gud?

De flesta är dock inte så säkra i sina omdömen. I synnerhet vid de stora högtiderna erfar många en svag känsla av att behöva Gud, och det händer, att tvivlaren tar plats på kyrkans bänkar. Men lite senare lyssnar han med välbehag till förnekelsen, som gör sig lustig över den gamla orimliga föreställningen om Gud.

När människan hamnar i nöd och olycka, då blir hon med ens hågad att åkalla Gud. Men när olyckan och nöden är över – ja, då glömmer hon sina nödrop och skäms över sin svaghet. Endast den fullständiga ovissheten om det andliga livet kvarstår.

En och annan nöjer sig inte i längden med denna okunnighet. Hon längtar efter visshet. När denna längtan stiger upp i hjärtat, då befinner hon sig på rätt väg. Men hon viker av från den rätta vägen, om hon i nästa ögonblick förklarar för Gud, på vilket sätt Han skall föra henne till klarhet och bevisa Sin makt och existens. Gud har beslutat Sig för att göra Sig känd, då Han inte vill, att människan skall famla i mörker. Han upplyser själen, men Han låter ingen befalla över Sig, utan Han väljer själv det sätt, på vilket Han skall uppenbara Sig. Den väg, som Han lärt oss att söka Honom på, är trons väg. Vill människan använda den förmåga till att söka tron, som Gud givit henne, så kommer hon till visshet på ett eller annat sätt. Men börjar hon kräva av Gud tecken och under eller att uppsätta andra villkor, då kanske Han vänder henne ryggen.

Det är förunderligt, hur människor vill ha tecken och under i stället för Guds rena och klara ord, givet i Bibeln och förkunnat i predikan. Där finns ju allt, som kan föra en människa till tro och evig salighet. Men nej, det är tydligen för enkelt eller, inbillar man sig, för svårt.

Ge oss ett tecken, ett bevis på Att Gud finns. Då skall vi tro. Intressant är det faktum, att människan aldrig är sig själv nog. Söker hon inte Gud, hänger hon sig åt olika former av vidskepelse. Inom parentes kan man här fråga sig: Om nu Gud inte finns, varför kan då människan inte bli lycklig i sig själv, utan måste söka något, som finns utanför henne?

Själafienden går till ständiga angrepp. Du måste ha visshet! Han lockar oss till att söka bevis på den andliga verkligheten utanför den kristna sfären, horoskop, kontakt med avlidna och annat sådant.

Jag kan inte här låta bli att tänka på liknelsen om den rike mannen och Lasarus. Han hamnar i helvetet och ber Gud att få varna sina bröder, så att inte också de skulle hamna där. Han får svaret, att de har Skriften, lagen och profeterna. Lyssnar de inte till dem, så inte blir de övertygade, om han skulle återvända för att varna. Vad skulle ett tecken ha för betydelse? Det skulle väcka ett ögonblicks sensation. Men vad mera?

Vår tro kan aldrig bygga på känslor eller enskilda sensationer. Den måste bygga på budskapet från Herren, som vi försöker förstå med den Helige Andes hjälp. Idag lär oss texten om Herrens Lidande Tjänare enligt Jesaja. Vi ser först, att Jesus skiljer sig från dåtidens mirakelmän och profeter. Han förbjuder att utbreda ryktet om Sig och vem Han är. S:t Matteus ser genast uppfyllelsen av Jesajas profetia. Herrens Tjänare – Messias – skall inte ha något som liknar andra profeter eller siare, ingenting högljutt eller pråligt. . Det fanns vid den här tiden många mirakelmän. De såg minsann till att bli omtalade. Så gjorde inte Jesus. Han skall vara helt upptagen med att göra Guds verk, förkunna rätt och öva barmhärtighet. Guds herravälde skall Han förkunna. Det knäckta skall Han icke bryta av, det rykande skall Han icke släcka. Det måste, när det förkunnades, ha väckt hopp hos de förtryckta, liksom det nu väcker hopp och glädje hos oss. Till oss har Gud sänt Sin Tjänare, Sin älskade. Och genom oss till alla de brutna och slocknande i alla folk.

Jesus säger i Matt. 11: 28Kom till Mig, alla ni, som är tyngda av bördor; Jag skall skänka er vila. 29Ta på er Mitt ok och lär av Mig, som har ett milt och ödmjukt hjärta, så skall ni finna vila för er själ. 30Mitt ok är skonsamt och Min börda är lätt.

Bibelorden, som vi hört idag, ger oss tröst, när vi försöker arbeta på vår egen förbättring. Vi upptäcker mycket snart, att det finns så mycket i vårt liv, som kunde vara bättre. Vi känner ibland detta, att vi är som en rykande veke. Vi vill, men vi förmår inte. Vi förtvivlar; vi känner oss som ett knäckt strå. Då kommer löftet: Herren Jesus ser till att veken börjar brinna. Han läker det knäckta strået.

Vår tro kan aldrig bygga på känslor eller enskilda sensationer. Den måste bygga på budskapet från Herren, som vi försöker förstå med den Helige Andes hjälp. Så kan vi säga, att denna dag vill lära oss att leva i Guds Ord med den Helige Andes hjälp, så att vi finner tron och stärks i den.

Vidare, att Jesus är den barmhärtige, Han vill stödja den svage, upprätta den fallne och förlåta oss alla. Han vill vara med oss alla dagar intill tidens ände.

Jesus har kommit för att frälsa mänskligheten. Detta ger oss ett stort ansvar. Vi är förpliktigade till att föra ut evangelium i hela världen. Vi har ett ansvar för den värld, som vi lever i. Vi får inte dra oss undan. Samhällsansvar. Det är viktigt, att vi engagerar oss i samhällsdebatten. Det är inte fult att syssla med politik! De kristna skall finnas inom alla områden i vårt samhälle, ty även om vi inte lever av världen, så lever vi i världen och har ansvar för att livet blir så bra som möjligt för alla människor.

Amen.

Bön efter predikan:

Lovad vare Gud och välsignad i evighet, som med Sitt Ord tröstar, lär, förmanar och varnar oss. Hans Helige Ande stadfäste Ordet i våra hjärtan, att vi icke må varda glömske hörare, utan dagligen tillväxa i tro, hopp, kärlek och tålamod intill änden och så varda salige, genom Jesus Kristus, vår Herre.

Amen

 Pålysningar;

               Kollekten idag tillfaller vår koinonia. Nästa söndag predikar biskop Göran. Som Ni kanske sett i vårt senaste församlingsblad blir det Kyrkostämma här söndagen den 23 november, Domssöndagen, efter högmässan.

 

Välönskan över församlingen:

               Fridens Gud själv helge Er till hela Er varelse, så att hela Er ande och Er själ och Er kropp finnes bevarade ostraffliga vid vår Herres, Jesu Kristi, återkomst! Amen.

 

Trosbekännelsen

Psalmer:   488: 3 – 4 Styrk Din kyrkas svaga skara

595:-         Förgäves all vår omsorg är och allt vad vi bedriver, Om inte Gud är med oss där

79: 1 – 3 Gud är mitt ibland oss. Låt oss nederfalla, Och Hans höga namn åkalla

79: 6 – 7 Gör mig tyst i anden, Inåtvänd och stilla, Oberörd av världens villa

12:-         Brist ut min själ i lovsångsljud På denna glädjens dag

 Till tack för all den nåd som Gud Så gränslöst rikt dig gav!

 Ditt sinne vänd mot himlens höjd, Med glatt och ödmjukt mod.

Stäm in i helgonskarans fröjd, Och sjung att Gud är god!

 

DSCF8029c

DSCF8030cd

DSCF8033cd

DSCF8034cd

Lyssna till en liten bit av Postludium