20:e sön e Tref.

DSCF1359c                      Andreas läser 1 Mos 1:27-31

DSCF1362c           Inför läsning av Evangelietexten Mark,10:2-6

DSCF1363c

Högmässa 20:de söndagen efter Trefaldighet den 18/10-2015

S:t Sigfrids kyrka kl. 1100

 

Skriftermål

 

Rena o Gud våra hjärtan och samveten, så att Din Son, när Han kommer till oss, finne i oss en beredd boning. Amen.

 

 

Idag, när vi talar om hem, skall vi bekänna, att vi inte alltid har Jesus som gäst därhemma. Det kan vara att inte be bordsbön, när vi har icketroende gäster, att icke tala om tro i dessa sammanhang, Som jag sagt förut: Vi måste vara kloka, så att vårt vittnande inte får motsatt effekt. Men kanske en tyst bordsbön, som ändå visar besökaren på vad som sker i stillhet.

Vi får inte glömma bort de ensamma vid våra bjudningar.   Alltså bekänna, att vi ibland glömmer bort vissa av våra medmänniskor.

Vi skall också bekänna, att vi inte tycker om alla människor. Visst i vår fallna värld är det så, att, som man nu säger, personkemin inte alltid stämmer. Det är bara så, att vi inte kan tycka om alla, som vi möter. Men vi får aldrig låta någon känna, att vi har svårt för henne.

 

Herren är i Sitt heliga tempel, Hans tron är i himmelen. Han är ock när dem, som har en ödmjuk och förkrossad ande. Han hör de botfärdigas suckar och vänder Sig till deras bön.

Låt oss därför med förtröstan gå fram till Hans nådetron och bekänna vår synd och skuld så sägande:

Predikan

 

Nåd vare med Er och frid ifrån Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus! Amen.

Med anledning av dagens texter och ämne skall vi idag betrakta människans fem boningar.

Den första är jorden. Vi börjar därför med att sjunga psalmen 608:- (Vi sätter oss i ringen …)

Den GT-liga texten berättar om människans skapelse som Guds avbild till att råda över jorden. De viktigaste orden kommer på slutet: Gud såg, att allt, som Han hade gjort, var mycket gott.

Så kom syndafallet. Vi ser dess följder: Människan, som kan göra så mycket gott och glädja andra, kan också förstöra, fördärva, såra och förnedra. Som kristna och Guds barn måste vi försöka utveckla förmågan att göra gott. Det behövs många gånger så lite, när vi skall använda vår gudomliga gåva att göra något gott till glädje. Vi måste också minnas, att vi har ansvar för jorden, dess djur, natur och resurser. Vi skall nyttja jordens möjligheter, inte utnyttja dem.

Den andra är barndomshemmet.

                 De flesta har fina minnen av sitt barndomshem, tyvärr inte alla. Det är ett stort ansvar föräldrar har, att hemmet blir till glädje och förkovran. Det konstiga är, att man i våra dagar så gärna förklarar brottslighet med dåliga hemförhållanden. Många lever med en positiv människosyn sägande, att människan är god innerst inne. Men då kan man fråga sig, varifrån kommer i så fall dålig miljö – om alla är goda? Den andra invändningen skulle väl bli, att om nu dålig hemmiljö gör människor brottsliga, varför blir inte alla barn med svår uppväxt brottslingar? Varför finns det brottslingar med en härlig barndomsmiljö?

Den tredje är det egna hemmet.

                 Vår idealbild av ett hem är mamma, pappa, barn. En lycklig familj, där alla älskar varandra, hjälper och stöttar. Där allt är till glädje. Men väldigt många hem ser inte så ut, men de är likväl ett hem. Därför, när man skall tala om hemmet, är det viktigt att se till, att inte de, som bor i en annan typ av hem, känner sig utanför. Ett hem kan mycket väl bestå av bara en person. Det är också ett riktigt hem. Det finns de, som själva valt att leva ensamma. Sedan är det naturligtvis tragiskt för dem, som velat skaffa sig en livskamrat men inte lyckats. Kommentarerna från andra, oftast bakom ryggen, kan vara jobbiga och sårande: Jaså, hon har inte lyckats fånga en karl. Hur kommer det sig? Är hon en ragata, eller är hon för ful? – Är han inte gift än? Har han för många kvinnoaffärer, eller är han kvinnomisshandlare? Kanske han inte är intresserad av kvinnor?

                 Ett hem kan även bestå av två eller flera personer, som inte är bundna av något annat än släktskap t.ex. syskon eller vänskap, vänner som trivs ihop och funnit, att det är praktiskt att kunna dela på utgifter. Även här skall man akta sig för kränkande kommentarer.

Engelsmännen säger: Mitt hem är min borg. In i våra hem släpper vi inte vem som helst. Där vill vi finna vila och ro och inte ha något, som stör oss. Hemmet är viktigt som platsen, där vi hämtar ny kraft och styrka.

Här måste vi, med anledning av dagens texter, säga något om äktenskapet, som är förbehållet man och kvinna. Samkönade par måste man kalla för något annat än äkta makar!

Episteln börjar: Underordna er varandra i vördnad för Kristus. Sedan kommer några versar, som man tagit bort i den angivna texten: Ni kvinnor, foga er efter era män som efter Herren. Ty en man är sin hustrus huvud liksom Kristus är kyrkans huvud – Han som också är Frälsare för denna Sin kropp. Och liksom kyrkan underordnar sig Kristus, så skall också kvinnorna i allt underordna sig sina män.

Detta är nog ord, som får feminister att rysa. Nu tror jag, att det är lätt att tolka dessa ord fel. Jag tror inte, med hänvisning till Bibelns mystiska och djupa innehåll, att dessa ord kan tolkas i ett patriarkaliskt synsätt. Aposteln börjar ju med att säga: Underordna er varandra i vördnad för Kristus. Det är fråga om ömsesidighet. Han fortsätter sedan med jämförelsen Kristus – Kyrkan och mannen – hustrun. Älska hustrun som Kristus älskar kyrkan. Jesus ville själv låta kyrkan träda fram till Sig i härlighet. Jag tror, att här ligger ett uttalande, som skall stärka kvinnans ställning. Kristus har gjort allt för kyrkan. Alltså skall mannen göra allt för kvinnan. Kanske är också ordvalet: så skall också kvinnorna i allt underordna sig sina män, påverkat av dåtiden. Jag tycker mig alltså i dessa ord finna uttryck, som stärker kvinnans ställning, och som visar på ömsesidig respekt.

Så kommer vi in på evangelietextens ord om skilsmässa. För att sätta Honom på prov frågade de: ”Är det tillåtet för en man att skilja sig från sin hustru?” Han sade: ”Vilka bestämmelser har Mose gett er?” De svarade: ”Mose tillåter, att man skriver ett skilsmässobrev och skiljer sig.” Ja, här hade mannen det bättre än kvinnan. Det var egentligen bara om mannen var impotent eller hade ett yrke, som gjorde, att han luktade väldigt illa, när han kom hem, som t.ex. garvare, orsaker som kunde ge kvinnan en liten chans till skilsmässa. Men Jesus fortsätter: Ja, därför att ni är förstockade, skrev han denna bestämmelse. … och de två skall bli ett. De är inte längre två utan ett. Vad Gud har fogat samman får människan alltså inte skilja åt. Det står klart och tydligt, att skilsmässan var tillåten, eftersom människorna är syndiga. Men Jesus skärper kravet. Det kan vi aldrig bortförklara. Så här vill Han ha det i Sin Kyrka och församling. Vad skall vi då säga om alla de skilsmässor, som i alla fall äger rum. Vi kan hålla fast vid, att skilsmässa är fel. Emellertid är inte livet i vår fallna värld så enkelt, att vi alltid kan välja mellan gott och ont. Ibland måste vi välja mellan mer eller mindre ont. Det kan inte vara rätt att tvinga människor, som inte längre passar ihop att leva samman. De plågar varandra och skapar en dålig hemmiljö, osund särskilt om de har barn.

Frågan om omgifte är kontroversiell och svår. Vi har Jesu bud och befallning. Men för syndens skull i denna fallna värld… Jag är själv lite kluven. När Jesus får frågan angående de sju bröderna, som varit gifta med samma kvinna enligt lagen, att en ogift broder skall ta hand om sin broders änka, vilken skulle då bli hennes man i himlen, säger Han, att där är inte som på jorden. Här är i alla fall ett problem borta. Vidare, skall man inte låta den, som misslyckats, få en chans till?

Den fjärde är kyrkan – församlingen.

                 Församlingen skulle vara som ett gott hem, där man tar väl hand om varandra, visar gästfrihet och tänker på dem, som står utanför, alla de som har det svårt på olika sätt. Vi kan på nytt påminna oss Jesu uppenbarelse till S:ta Birgitta, något som kan lära oss lite om hur vi skall leva i vårt eget hem och i församlingen. Jesus talar till henne så: Dina ögon var nyfikna till att se det vällustiga, dina öron var lystna efter ditt eget beröm och lättfärdiga ting, din mun var redo till förtal och fåfängt prat, din buk var alltid full av läckerheter, och du vägrade aldrig vad den önskade. Du prydde din kropp övermåttan med kläder… Utanför stod Mina vänner i ömkligt skick, hungrande och nakna; de ropade, men du hörde dem ej, de ville komma in, men du blev vred, du förebrådde dem deras elände och begabbade dem… För din skörlevnad vore du värd, att alla dina lemmar lossnade i sina leder, att köttet förtärdes av röta…För ditt förakt för de fattiga och för Mina vänner, och för din vinningslystnad vore du värd att ansättas av så svår hunger, att du gärna skulle äta dina egna lemmar. Det framhålls ofta av den Heliga Birgitta själv, att de hemska bilderna av syndens straff finns där, för att vi skall förstå syndens innebörd.

Församlingen har två stora uppgifter, först att vara ett andligt hem. Där skall den enskilde stärkas i tro, hopp, kärlek och glädje. Det ligger alltså makt uppå att deltagarna där fungerar som medlemmar i en exemplarisk familj. Det vill säga, att man tar hand om varandra, stöttar varandra och hjälps åt att växa i tron. Det är inte bara prästens uppgift att tala om budskapet. Alla har del i det allmänna prästadömet. Genom att samspråka kan vi nog hjälpa varandra fram på helgelsens väg. Som präst måste jag naturligtvis framhålla prästens särställning som herde och väktare på Sions murar. Det är så lätt att exalterad fara iväg obetänksamt.

Den andra uppgiften församlingen har är att vara en missionsstation. Alla måste hjälpas åt att föra ut det glada budskapet. Detta är särskilt viktigt idag, då så många missuppfattningar finns om kristen tro.

Ecclesia militans – den kämpande kyrkan är församlingens tredje uppgift. Kyrkan har alltid uppgiften att strida mot det onda och mot otron. Idag är också uppgiften att kämpa för kristna värderingar. Vi har sett på sistone, hur man flirtar med hedningar, tycker deras tro är lika bra som kristendomen. I vissa delar av Kyrkan är man sannerligen inte Ecclesia militans! Utan att blinka tar man in quigong och annat, som har koppling till hedendom i skola och kyrka. Vissa vill hindra präster från att närvara på kyrkogårdarna under Allhelgonahelgen. Någonstans vill man inte ha en julkrubba på julmarknaden! Man översätter Allah akbar med ”Gud är stor”. Det är fel. Det skall heta Allah är stor. Gud är för hela västvärlden Jahve. Så tillåter man muslimska böneutrop. Det finns ingen anledning att flirta med muslimer så länge som kristna dödas, kyrkor bränns och det är förbjudet att övergå till kristendomen i muslimska länder.

Innan vi går till predikans avslutning sjunger vi ps. 322: 1 – 2

Den femte är naturligtvis vårt slutgiltiga härliga hem himmelen.

                 Så här mot slutet av kyrkoåret talas det mycket om förgängelsen, döden och det eviga livet. Vi skall minnas, hur litet allt världsligt är värt. Naturligtvis får vi inte bara hänge oss åt drömmar och glömma vårt hem på jorden. På något vis skall det förebåda hemmet i himlen. Jesus skall vara en ständig gäst i vårt hem, liksom Han är ständig husvärd i himmelen. Vi vet inte, hur det kommer att se ut i himlen. Många har haft fantasier och drömmar. Man har använt det vackraste man vet: pärleporten, gator av guld. Men det viktigaste är att få vara i Jesu närhet och ständigt känna glädje och frid utan sorg och synd. Jag läste en gång i Dagen, att en syster Veronica, som deltager i samtalen mellan Pingstkyrkan och romarna, sade, att det verkar så tomt i lutheranernas himmel. Hon saknade helgonen. Nu vet jag inte något om Pingstkyrkans föreställningar, men vi lutheraner talar om helgonen. Vi talar också om de himmelska härskarorna: ärkeänglarna, serafim och kerubim med flera. (Inom parentes: serafim och kerubim är hebreiska pluralformer, som behållits från gammal tid; alltså egentligen serafer och keruber på modern svenska). Visst kommer det att bli roligt att träffas där igen. Vi får tala med varandra om livet på jorden. Jag tror, att allt blir uppenbarat, och vi lär oss förstå, varför andra handlade så, som de gjorde. Men då vi är fullkomnade i kärleken, kommer vi inte att vredgas eller komma med förebråelser. Vi kommer bara att förstå. Vidare har jag hört människor säga, att det blir underbart att få höra Bach och andra musikgenier spela och sjunga i himlen. Där kommer att firas en evig gudstjänst med lovsång. En del har funderat i annan riktning: Kommer det inte att bli långtråkigt att sitta på ett moln och spela harpa hela evigheten? Visst kan sådana tankar dyka upp om långtråkighet. Nu är det emellertid så, att tiden inte finns där, utan bara nuet. Vi kan inte veta eller jämföra, hur det är utan tid och rum.

Vi tala om himmelens fröjder, Om helgonens saliga ro; Vi trå till de ljuvliga höjder – Men tänk att där vara och bo.

Vi tala om fädernehuset Och livets ovanskliga älv, där Jesus är solen och ljuset, Men tänk att få se Honom själv!

Vi tala om helgonens skara, Som böjer för Lammet sig ned och stämmer de harporna klara: Men tänk, att få själv vara med!

Ingen synd! Ingen nöd! O, tänk, att en gång vara där! Ingen sorg! Ingen död! O, tänk, att en gång vara där! (SMF:s gamla sångbok 446)

Amen.

 

För läsarna av denna predikan: Observera Missionsprovinsens praxis vid fråga om omgifte!

Bön efter predikan:

                      O Herre Gud, himmelske Fader, vi prisar Dig för Din Sons evangelium, som gör allting nytt, renar våra hjärtan och samveten och spränger syndens bojor. Vi beder Dig: Låt Honom, som med Sin närvaro helgade bröllopet i Kana, alltjämt i Sitt Ord vara våra hems daglige och omistlige Gäst. Hjälp oss, att ej svika vår trohetsplikt och förspilla Hans gåva, utan genom Honom bevaras, helgas och förnyas och leva vårt liv på jorden Dig till ära!

Amen.

Pålysningar:

                      Kollekten idag tillfaller vår koinonia för dess driftskostnader. På tisdag bibelstudium hos f Andreas. Onsdag Mässa här i kyrkan med efterföljande bibelstudium, lett av mig. Nästa söndag predikar biskop Göran.

Psalmer:   257: 1 – 2   Pris vare Gud! Allena Han fullkomlig gåva skänker.

680:-          Laudate omnes gentes – Sjung lovsång alla länder och prisa Herrens namn

Välönskan över församlingen:

                      Gud, som förmår göra mer, ja, långt mer än allt, vad vi ber eller tänker, efter den kraft, som är verksam i oss, Honom tillhör äran i församlingen och i Kristus Jesus, alla släkten igenom, i evigheternas evighet! Amen

 

Psalmer:   257: 1 – 2   Pris vare Gud! Allena Han fullkomlig gåva skänker.

680:-          Laudate omnes gentes – Sjung lovsång alla länder och prisa Herrens namn

 

DSCF1365cDSCF1369c               Inbjudan till Herrens Heliga Måltid

DSCF1370cdDSCF1372c                              Här ska det bli blåsa av

DSCF1381cd                        Vid saft och kaffebordetDSCF1382cDSCF1384c                              Lillebror och lillasysterDSCF1385cd