1:a sönd. efter Epifania

DSCF8470cDSCF8475cd

Söndagarna efter Trettondedagen behandlar uppenbarelsen av vem Jesus är.  Jesu dop. Jesus visar Sin härlighet: Vinundret i Kana. Kvinnan vid Sykars brunn. Jesus skapar tro: Officerens tjänare botas. Jesu makt att hjälpa: Jesus stillar stormen. Jesu dop i Jordan är portalen till Hans messianska verksamhet. Berättelsen om Jesu dop är mer detaljerad hos S:t Matteus. Initiativet till dopet ligger helt hos Jesus. Kommande till ”Sitt” Galiléen infinner Han Sig hos den döpande S:t Johannes vid Jordans nedre lopp. Johannes ville hindra Honom och sade: ”Det är jag, som behöver döpas av Dig, och nu kommer Du till mig.” Jesus svarade: ”Låt det ske. Det är så vi skall uppfylla allt, som hör till rättfärdigheten.” Dessa ord utgör en nyckel till vad som sker. S:t Johannes´ dop är en av Gud anvisad väg till rättfärdighet. Matt. 21: 32: Johannes kom, och han visade er vägen till rättfärdighet, men ni trodde inte på honom. Tullindrivarna och hororna trodde på honom, och ni såg det, men inte heller då ångrade ni er och trodde på honom.

Nu når denna rättfärdighetens väg sitt mål. S:t Johannes´ förkunnelse var ett styckverk, men en förberedelse till vad komma skulle. Efter att ha låtit Sig sänkas ned i vattnet, en bild av nedstigandet i döden och avläggande av den gamla människan, tar Jesus Själv steget uppåt igen, en öppnad himmel till mötes. Därifrån kommer härligheten och Anden, vilka nu skänkes Honom. Den messianska kallelsen får sitt uttryck i den himmelska rösten. Orden är en kombination av Ps. 2: 7: Du är Min Son, Jag har fött Dig idag, och Jes. 42: 1 och 44: 2: Detta är Min Tjänare, som Jag ger kraft, Min utvalde, som Jag har kär. Så säger Herren, Din skapare, Han som formade Dig i moderlivet, Han som hjälper Dig: Var inte rädd, Min tjänare Jakob, Jeshurun, som Jag har utvalt.

Jesus, Sonen, insätts här i Sitt kall som Messias och likaså som den Lidande Tjänaren. Vi kan förutsätta, att berättelsen går tillbaka på vad Jesus berättat för lärjungarna om Sina upplevelser och vad Han lärt dem om Sin persons hemlighet. Vi vet ju, att lärarna vid denna tid samlade sina lärjungar på kvällen och gick igenom, vad som sagts och skett under dagen. Naturligtvis har Jesus gjort detsamma med Sina lärjungar, samtalat om dagens händelser, vad Han sagt samt vad det betydde.

Den helige Johannes Döparen ger vittnesbördet om Jesus: Där är Guds Lamm, som tar bort världens synd. … Han är Den, som döper med Helig Ande.

Denna dag handlar väl i första hand om Jesu dop men bör även bli en påminnelse om vårt eget dop.

Som jag förut sagt, har dopet i vårt land kommit att bli en slags namngivningsceremoni, förmodligen på grund av att lagen tidigare föreskrev, att man måste döpa barnet, annars kom landsfiskalen med kyrkoherden och tvångsdöpte barnet. Då försvann nog något av känslan av dopets storhet: Att barnet fördes ut ur det ondas sfär och fördes in i Gudsrikets. Jag har förut visat på S:t Pauli ord i 1 Kor 5: 5. Jag upprepar det, då jag tycker, att det är ett viktigt ord, som visar på dopets mysterium och storhet. En sådan person skall överlämnas åt Satan, så att hans kropp går under, för att hans ande skall bli räddad på Herrens dag. Dvs. han, som syndat svårt, skall uteslutas ur församlingsgemenskapen och därmed lämnas oskyddad mot ondskans andemakter, men ändå skall hans ande bli räddad på domen dag. Dopet har alltså en oerhörd betydelse för människans frälsning. Naturligtvis får vi inte dra alltför höga växlar på detta ord. Vi får inte leva hur som helst och tro, att dopet skall rädda oss. Men förekomsten av detta ord måste ändå betyda att dopet är något oerhört, något som vi inte helt kan förstå. Vi döps på Jesu befallning. Om dopet läser vi i Augsburgska bekännelsen: Om dopet lära de, att det är nödvändigt till saligheten och att Guds nåd tillbjudes genom dopet samt att barnen böra döpas, för att de genom dopet får frambäras till Gud och så upptagas i Hans nåd. I Bekännelseskrifterna finner vi vidare, att dopet är en pånyttfödelsens bad, som ger oss evigt liv, är nödvändigt för frälsningen, gör oss till Guds barn och rycker oss ur Djävulens gap, ger den Helige Ande och utplånar arvsyndens skuld – arvsynden som innebär, att vi föds utan frukan för Gud, utan tillit till Gud samt med lust till det onda – dock förbliver synden efter dopet – det vill säga: vi blir inte syndfria för all framtid genom dopet – tanken på dopet är ett dagligt dödande av den gamle Adam.

Wallin skriver:

Rörande och dyra minne

Af det sällaste förbund!

Under hvarje lifvets stund!

Tala, på min skumma stig,

Om en Far, som leder mig;

Bland besvären, plågan, bristen,

Säg mig, att jag är en christen!

Katekesen säger, att jag kallas kristen, därför att jag är döpt och med församlingen bekänner, att Jesus är min Herre och Frälsare.

När vi tänker på dopet, kan vi se en förebild i 2 Konungaboken 5:12

Är inte Amana och Parpar, floderna i Damaskus, bättre än alla Israels vattendrag? Kunde jag inte lika väl bada där och bli renad? Naaman säger så, när Elisa sagt åt honon att bada sju gånger i Jordan för att bli ren från spetälskan. Han tyckte nog också, att det verkade så enkelt. Hade han räknat med en massa hyschhysch och magiska handlingar? Men han gjorde ändå, som profeten sagt, och blev ren. Jordans vatten hade inte i sig själv någon kraft att göra spetälska rena, utan kraften låg i och kom ifrån Guds Ord, som profeten uttalade å Herrens vägnar, så att Ordet med vattnet och vattnet med Ordet uträttade alltsammans.

Dopet är en salig inrättning, ty det är anbefallt av Jesus själv.

               Den helige Johannes Döparens dop visar på att det dop, som Jesus befaller, är viktigt i Guds Rike. Dopet är ett rikt livets vatten för syndare. Lärjungarna förstod detta, när de följde dop- och missionsbefallningen. Eftersom Jesus själv har anbefallt dopet, måste det vara en salig inrättning.

Dopets salighet är då först den, att människan genom dopet upptages i Guds eviga nådeförbund.

Detta förbund har tillkommit genom Jesu försoningsverk. Brotten är sonade. Guds Ande utför frälsningen hos den människa, som låter sig frälsas genom tron. Gud Fader lovar människan, att Han i Sin eviga kärlek vill vara hennes Fader genom hela livet alltifrån dopet. Guds Son lovar, att Han vill vara människans Frälsare hela livet alltifrån dopet. Den Helige Ande lovar, att Han genom hela livet vill verka Sitt goda verk i människans hjärta alltifrån dopet, så att hon på den Yttersta Dagen är färdig att ingå i det eviga livet.

Dopets salighet är ock den, att dopet är ett fäste för den döpta människan i nödens tider.

               Nöden, som en människa kan komma i, är mångfaldig. När vi kommer i syndanöd, är tanken på dopet livsviktig. Dopet blir som ett fäste att fly till. En sångare sjunger:

Hon (=själen) ser det rätta röda hav med Kristi blod befärgat, som sänker synden i Hans grav och läker vad är sargat av Adams synd och våra.

Även i tider av anfäktelse kan tanken på dopet vara ett stöd. Jag tror, Herre hjälp min otro. Jag är döpt och införlivad i Ditt nådeförbund. Även när världsliga prövningar drabbar, så är det en tröst med dopet. Jag är Herrens, vad än som händer. Jag vilar i Hans famn.

Dopet är saligt, ty det blir en utgångspunkt för människans omvändelse och upprättelse.

Gud är kärleken. Frälsaren är barmhärtig. Guds Ande är trofast. Detta är grunden för vår frälsning. Vi kan överge den smala vägen. Vi kan synda medvetet. Vi kan förlora tron. Men då finns grunden där till omvändelse, förlåtelse och upprättelse, om vi vill vända åter. Jag tror, att det finns många, som skulle vilja vända åter, om de fick klara besked. Men nuförtiden talas det inte så mycket om synd, oro och själanöd. Nej det talas om beroende: spelberoende, missbruksberoende nikotinberoende. Inte talas det om synd och människans eget ansvar. Nej, hon är offer för omständigheternas spel. Det talas om psykiska problem, icke att sammanblandas med psykiska sjukdomar. Inte talas det om oro och frustration inför livet, dåliga möjligheter att påverka, hur livet gestaltar sig. Dålig framtidstro. Där skulle den kristna tron kunna ge så mycket. Vi läser i Ps. 103:5 Han fyller mitt liv med allt gott, och jag blir ung på nytt som en örn. Så kan alltid den vilsefarne vända åter och få ny kraft.

Av det anförda lär vi oss, att genom dopet är vi kallade och utkorade av Gud till ett liv i gemenskap med Honom. Kallelsen är en nådesverkan av Gud, varigenom Han inbjuder oss till delaktighet i Sitt rike med dess förmåner. Vi läser i Jes. 55: Kom, alla ni som törstar, kom hit och få vatten, kom, även om ni inte har pengar! Förse er med säd, så att ni får äta! Kom och få säd utan pengar, vin och mjölk utan att betala! … Jag sluter ett evigt förbund med er, den nåd Jag visat David skall bestå.

Kallelsen är en kallelse till gemenskap i Kyrkan, församlingen. Det är ju så, att omgivningen, den andliga luften, tankarna och upplevelserna i den krets, där jag umgås, har en mycket stor betydelse för min inre människa.

Dopet är nödvändigt för saligheten. Vi måste vara Guds barn i Hans Kyrka för att bli saliga. Sedan är det dock Gud allena, som bestämmer, vilka som skall bli saliga.

Välsignad vare Gud, som har

Oss födt på nytt till lifvet,

Och oss en evigt mildrik Far

I Jesu Kristo blifvet!

Med Honom vi

Ock skole bli

Medarfvingar i hoppet

Till himlens ro,

När i sann tro

Vi här fullborde loppet.

 

A M E N

Söndagen efter Epifania

Jesu dops dag

 

 

Vattenvälsignelse

Efter predikan hälls vatten i dopfunten och välsignas:

Prästen:  Vattnets källor helgades, när Kristus uppenbarades i världen.

Med fröjd skall vi ösa vatten ur frälsningens källor, ty genom Sitt dop har Kristus, vår Gud, förnyat hela skapelsen.

Prästen:  Herren vare med er.

Alla:  Med dig vare ock Herren.

Prästen:  Upplyft era hjärtan till Gud.

Alla:  Vi upplyfter våra hjärtan.

Prästen:  Låt oss tacka Gud, vår Herre.

Alla:  Det är tillbörligt och rätt.

Prästen:  Ja, sannerligen är det tillbörligt och rätt, att vi av allt vårt hjärta lovsjunger Dig, härlighetens Fader, vår Gud, och tackar Dig för den Helige Andes nåd, nederstigen över vattnen som en duva.

Denna dag har den sol, som aldrig går ned, stigit upp och världen är fylld av glans genom Herrens ljus. Denna dag har den Oskapade av egen vilja låtit Sig omslutas av Sin egen skapelse. Denna dag har Jordans vatten förvandlats och blivit helgat genom Herrens dop. Denna dag har mörkret skingrats, genom att vår Gud uppenbaras.

Herre, himmelske Fader, tag därför emot vår lovsång och vår bön, och helga † genom Din livgivande Andes kraft detta Din nya skapelses vatten, så att vi, med alla som har blivit födda på nytt genom vatten och Ande, förvandlas till Din avbild, vandrar i trons ljus och tjänar Dig i ett förnyat liv. Genom Din Son, Jesus Kristus, som med Dig och den Helige Ande lever och råder i evighet.                                                                                                            Alla: Amen.

Trosbekännelsen

Prästen:  Låt oss nu bekänna den tro som vi alla är döpta till:

Alla:  Vi tror på Gud Fader …

Bön:

Prästen:  Himmelske Fader, Du som fött oss på nytt genom vatten och Ande och givit oss förlåtelse för våra synder,

utgjut Din nåd över oss och förnya våra liv, så att de vittnar om Din Son, Jesus Kristus, utstrålningen av Din härlighet och Ditt väsens avbild.                           Alla: Amen.

Prästen bestänker församlingen med vatten från dopfunten

psalm: 246   Här en källa rinner

Därefter följer förbönen

Sjung med i Här en källa rinner !

Inledningspsalmen 69

 

DSCF8479c                                          På väg mot dopfunten

DSCF8482cdVattnets Källor helgades, när Kristus uppenbarades i världen. Med fröjd skall vi ösa vatten

ur frälsningens källor, ty genom sitt dop har Kristus, vår Gud, förnyat hela skapelsen.


DSCF8484cdDSCF8485cDSCF8488c
DSCF8492cDSCF8498cdDSCF8499c

DSCF8511cd

DSCF8513cd

Barnen hjälper till med att släcka ljusen efter avslutad gudstjänstDSCF8514cdDSCF8523cd

Och placerar tillbaka psalmsiffrorna
DSCF8526cDSCF8527cDSCF8528c