1:a sön e Epifania 2012

               psalm 46

PREDIKAN

Söndagarna efter Trettondedagen behandlar uppenbarelsen av vem Jesus är. Jesu dop. Jesus visar Sin härlighet: Vinundret i Kana. Kvinnan vid Sykars brunn. Jesus skapar tro: Officerens tjänare botas. Jesu makt att hjälpa: Jesus stillar stormen. Jesu dop i Jordan är portalen till Hans messianska verksamhet. Berättelsen om Jesu dop är mer detaljerad hos S:t Matteus. Initiativet till dopet ligger helt hos Jesus. Kommande till ”Sitt” Galiléen infinner Han Sig hos den döpande S:t Johannes vid Jordans nedre lopp. Johannes ville hindra Honom och sade: ”Det är jag, som behöver döpas av Dig, och nu kommer Du till mig.” Jesus svarade: ”Låt det ske. Det är så vi skall uppfylla allt, som hör till rättfärdigheten.” Dessa ord utgör en nyckel till vad som sker. S:t Johannes´ dop är en av Gud anvisad väg till rättfärdighet. Matt. 21: 32: Johannes kom, och han visade er vägen till rättfärdighet, men ni trodde inte på honom. Tullindrivarna och hororna trodde på honom, och ni såg det, men inte heller då ångrade ni er och trodde på honom.

Nu når denna rättfärdighetens väg sitt mål. S:t Johannes´ förkunnelse var ett styckverk, men en förberedelse till vad komma skulle. Efter att ha låtit Sig sänkas ned i vattnet, en bild av nedstigandet i döden och avläggande av den gamla människan, tar Jesus Själv steget uppåt igen, en öppnad himmel till mötes. Därifrån kommer härligheten och Anden, vilka nu skänkes Honom. Den messianska kallelsen får sitt uttryck i den himmelska rösten. Orden är en kombination av Ps. 2: 7: Du är Min Son, Jag har fött Dig idag, och Jes. 42: 1 och 44: 2: Detta är Min Tjänare, som Jag ger kraft, Min utvalde, som Jag har kär. Så säger Herren, Din skapare, Han som formade Dig i moderlivet, Han som hjälper Dig: Var inte rädd, Min tjänare Jakob, Jeshurun, som Jag har utvalt.

Jesus, Sonen, insätts här i Sitt kall som Messias och likaså som den Lidande Tjänaren. Vi kan förutsätta, att berättelsen går tillbaka på vad Jesus berättat för lärjungarna om Sina upplevelser och vad Han lärt dem om Sin persons hemlighet. Vi vet ju, att lärarna vid denna tid samlade sina lärjungar på kvällen och gick igenom, vad som sagts och skett under dagen. Naturligtvis har Jesus gjort detsamma med Sina lärjungar, samtalat om dagens händelser, vad Han sagt samt vad det betydde.

Uttrycket uppfylla allt som hör till rättfärdigheten är dubbelbottnat. Å ena sidan betyder det: utföra allt vad Gud vill och har bestämt för återställandet av ett riktigt gudsförhållande. Jesu dop sätts därmed in i den frälsningshistoria, rättfärdighetens väg, som går genom Gamla Testamentet, framträder i S:t Johannes Döparen och når sin höjdpunkt i Jesu liv, präglat av lydnad mot de dittillsvarande yttre formerna. Å andra sidan syftar uppfyllandet av all rättfärdighet fram mot det faktum, att mänskligheten i sin helhet genom Jesus skall ställas inför en ny fullständig rättfärdighet, det vill säga ett återställt och helgjutet gudsförhållande.

Så är det också med Jesu dop. Fastän Han är syndfri, går Han, som Sitt folks Messias, solidariskt in under det, som är ett sista uttryck för Israels frälsningsväg. Genom Jesu död och uppståndelse blir det ett nytt innehåll i dopet.

S:t Johannes Döparen ger vittnesbördet om Jesus i S:t Johannes 1: Där är Guds Lamm, som tar bort världens synd. ….Han är Den, som döper med Helig Ande.

Jesu dop var alltså inledningen på Jesu gärning men också till det dop, som Jesus talar om i Luk. 12: 50: Men Jag har ett dop, som Jag måste döpas med, och Jag våndas innan det är över. Från Jordanstunden är Jesus Guds Lamm, det vigda offret för världens synd. Genom detta offer på korset blev Han den, som döper med helig ande. Nu kan Han skänka människorna, vad Han Själv har: Anden. När Han efter uppståndelsen åter kom och stod mitt bland lärjungarna, andades Han på dem och sade till dem: Tag emot helig ande. Nu var kyrkans tid kommen, då Han skulle dra alla till Sig. Därmed var också dopets tid kommen, det kristna dopet, som gör oss till Guds barn, men som även ger oss Andedopet. Det vissa samfund kallar andedop är andra former av Andens handlande. Vi blir Andedöpta i vårt kristna dop.

                    Som jag förut sagt, har dopet i vårt land kommit att bli en slags namngivningsceremoni, förmodligen på grund av att lagen tidigare föreskrev, att man måste döpa barnet, annars kom landsfiskalen med kyrkoherden och tvångsdöpte barnet. Då försvann nog något av känslan av dopets storhet: Att barnet fördes ut ur det ondas sfär och fördes in i Gudsrikets. Jag har förut visat på S:t Pauli ord i 1 Kor 5: 5: En sådan person skall överlämnas åt Satan, så att hans kropp går under för att hans ande skall bli räddad på Herrens dag. Dvs. han, som syndat svårt, skall uteslutas ur församlingsgemenskapen och därmed lämnas oskyddad mot ondskans andemakter, men ändå skall hans ande bli räddad på domen dag. Dopet har alltså en oerhörd betydelse för människans frälsning. Naturligtvis får vi inte dra alltför höga växlar på detta ord. Vi får inte leva hur som helst och tro, att dopet skall rädda oss. Men förekomsten av detta ord måste ändå betyda att dopet är något oerhört, något som vi inte helt kan förstå. När vi nu idag betraktar Jesu dop och vad det betyder, skall vi också betänka vårt eget dop. Vi döps på Jesu befallning. Om dopet läser vi i Augsburgska bekännelsen: Om dopet lära de, att det är nödvändigt till saligheten och att Guds nåd tillbjudes genom dopet samt att barnen böra döpas, för att de genom dopet får frambäras till Gud och så upptagas i Hans nåd. I Bekännelseskrifterna finner vi vidare, att dopet är ett pånyttfödelsens bad, som ger oss evigt liv, är nödvändigt för frälsningen, gör oss till Guds barn och rycker oss ur Djävulens gap, ger den Helige Ande och utplånar arvsyndens skuld – arvsynden som innebär, att vi föds utan frukan för Gud, utan tillit till Gud samt med lust till det onda – dock förbliver synden efter dopet – det vill säga: vi blir inte syndfria för all framtid genom dopet – tanken på dopet är ett dagligt dödande av den gamle Adam.

                                        Genom dopet är vi kallade och utkorade av Gud till ett liv i gemenskap med Honom. Kallelsen är en nådesverkan av Gud, varigenom Han inbjuder oss till delaktighet i Sitt rike med dess förmåner. Vi läser i Jes. 55: Kom, alla ni som törstar, kom hit och få vatten, kom, även om ni inte har pengar! Förse er med säd, så att ni får äta! Kom och få säd utan pengar, vin och mjölk utan att betala! … Jag sluter ett evigt förbund med er, den nåd jag visat David skall bestå.

Kallelsen är en kallelse till gemenskap i Kyrkan, församlingen. Det är ju så, att omgivningen, den andliga luften, tankarna och upplevelserna i den krets, där jag umgås, har en mycket stor betydelse för min inre människa.

Så har vi idag lärt oss detta viktiga, som vi har att leva efter: Dopet är nödvändigt för saligheten. Vi måste vidare vara Guds barn i Hans Kyrka för att bli saliga. Sedan är det Gud allena, som bestämmer, vilka som skall bli saliga.

                                                                                                    A M E N

 

Bön efter predikan:

Lovad vare Gud och välsignad i evighet, som med Sitt Ord tröstar, lär, förmanar och varnar oss. Hans Helige Ande stadfäste Ordet i våra hjärtan, att vi icke må varda glömske hörare, utan dagligen tillväxa i tro, hopp, kärlek och tålamod intill änden och så varda salige, genom Jesus Kristus, vår Herre.

                                        Amen

Pålysningar: Kollekten till Koinonian, nästa söndag: Biskopen

 

Välönskan över församlingen:

                    Hoppets Gud fylle Er tro med all glädje och frid och give Er ett allt rikare hopp genom den Helige Andes kraft! Amen.

”vattenceremoni”

 

Psalmer:                     69: 1 – 2

                                         46:-

393: 1 – 2

393: 3 – 5

108: 2 – 5

                                  Inför vattenceremonin psalm 393

                                                                        För Dig utgiven

Slutpsalm  108