1:a Advent

Psalm 103

Psalm 655

Psalm 104

Psalm 105

Predikan vid Högmässa i S:t Stefanus Koinonia

1 Advent (III 1983 års KHB), 1 December 2019

i S:t Sigfrids kyrka, av Kåre Strindberg över

Sak 9:9-10. Upp 5:1-5. Matt 21:1-9. Luk 4:16-22a.

Firningsämne: Ett nådens år

Beredelseord: 1 Joh 1:5b-10

Psalmer: 103:1-4. 655. 104. 109:1-2, 3. 39. 106.

Predikan

I Faderns och Sonens och Den Helige Andes namn:

Äntligen så är dagen här!

Så mycket förberedelser, in i det sista.

Så bryter jublet ut i sång och glädje.

Adventsstjärnorna är uppsatta i många fönster i hemmen,

för att påminna om den stjärna

som visade vägen för vandrarna till Jesusbarnet,

som vi firar på Juldagen

Fyra scenbilder ur den bibliska historien framträder

på ett alldeles särskilt sätt för oss i kyrkan idag.

Låt oss dröja kvar vid dem.

1. Den första bilden är hämtad från Bibelns sista bok; Uppenbarelseboken.

Scenen är Guds tron.

Johannes, lärjungen och evangelisten får deltaga i

den himmelska gudstjänsten.

Herren håller en bokrulle med en skrift,

men den går inte att öppna, för den har sju sigill,

som stänger till den.

Biskopen Bo Giertz skriver i en kommentar:

”… så framträder en ängel som härold (…)

och efterlyser någon som kan bryta de sju sigillen

och öppna rullen.

Men det visar sig att ingen levande varelse kan åta sig den uppgiften.

Ingen kan öppna bokrullen och ingen kan läsa vad där står.

Johannes som har fått visshet om att rullen döljer

något oändligt viktigt … börjar gråta …

I Johannes Uppenbarelse är sjutalet ständigt återkommande i allt

som har med Gud och Hans verk att göra …

vi rör oss på helig mark …

En av Guds präster tröstar Johannes.

Det finns en som kan öppna bokrullen,

eftersom Han vunnit seger.

Hans namn behöver inte nämnas …”

(Förklaringar till Nya Testamentet, Bo Giertz, Församlingsförlaget. S. 344-345).

2. Den andra bilden ger oss profeten Sakarja, som såg in i framtiden,

500 år innan, att Messias skulle födas, Israels sanne konung.

Sakarja uppmanade sin samtid att våga ta ut glädje i förskott,

eftersom Herren Sebaot, härskarornas Gud,

skulle sända Sin Son till Jorden

för att upprätta ett evigt rike av rättfärdighet.

”Ropa ut din glädje, dotter Sion,

jubla, dotter Jerusalem!

Se, din Konung kommer till dig.

Rättfärdig är Han, seger är honom given.

I ringhet kommer Han, ridande på en åsna,

på en ung åsnehingst” (Sak 9:9-10).

3. Den tredje bilden får vi av evangelisten Matteus,

som berättar om Jesu intåg i Jerusalem

i sista året av Sin jordiska levnad.

Jesus och följet gör en välbehövlig paus vid Betfage,

två km. öster om Jerusalem.

Han skickar iväg två lärjungar till byn för att hämta en ung åsna,

som ännu ingen har ridit på, med åsnestoet i följe.

Allt är så förunderligt förberett sedan lång tid tillbaka.

Åsnan var ett kungligt riddjur, som kungar tidigare ridit på.

Ja, de kungliga signalerna i Jesu framträdande är flera,

sade mig Biskop Göran Beijer i ett Bibelstudium nyligen..

Allt sätts i rörelse, sånger börjar stiga upp,

det smittar av sig från glada leenden

till jubelrop som fyller sinnena.

En del kan inte hålla sig längre, utan springer i förväg,

skär kvistar av träden och strör dem på vägen

och lägger mantlar där Jesus rider fram,

som man gör för en konung.

Och hurraropen skallar:

”Hosianna i höjden!” ” … Han som kommer …”

syftar ju på Messias – Konungen!

Hosianna betyder O fräls oss! Låt väl gå!

– Må Gud välsigna konungen!

Förutom det yttre, direkt synliga,

utspelas här ett inre skeende:

I Jesus träder Gud in bland historiens gestalter.

Sedd, känd, älskad, hyllad och åtlydd.

Jesus rider in rakt genom det Gamla Testamentets löftesprofetior,

som nu går i uppfyllelse med Jesu framträdande.

Samtiden hoppades att Israel skulle återupprättas som en stormakt,

likt hon varit tidigare, men Han som var förutsedd blickar inte bakåt

utan uppåt och utåt i det eviga nu som omgärdar Honom.

Nu är tiden inne, en ledare ur folkets djup som skulle komma

har kommit.

Hosianna, Davids Son!

Välsignad är Han!

Hosianna i höjden!

Jesus drar in i Jerusalem och blir hyllad.

En fest- och seger-yra har lägrat sig.

Några är ännu lite frågande,

och förstår inte varför alla andra är så glada.

Så är det än idag för många.

4. Den fjärde scenen, är från vår predikotext av Lukas idag.

Den är hämtad från inledningen av Jesu offentliga verksamhet,

platsen är Nasaret, där Jesus växte upp.

Här är det kanske tre år före Jesu festliga intåg i Jerusalem.

I synagogan väljer Han ut ett stycke ur Jesajaboken, i kapitel 61,

som Han kanske sjöng, för i antiken sjöng man Bibelläsningarna:

”Herrens ande är över Mig,

ty Han har smort Mig till att frambära ett glädjebud till de fattiga.

Han har sänt Mig att förkunna befrielse för de fångna

och syn för de blinda, att ge de förtryckta frihet

och förkunna ett nådens år från Herren” (Jes 61:1-2a).

Han säger ”Mig” 3 gånger och tillägger:

”Idag har detta stycke gått i uppfyllelse

inför er som hör Mig.”

De församlade prisade Honom och häpnade.

Prästen Berth Löndahl i Bunkeflo skriver i en kommentar

till dagens evangelium från Lukas, att Jesus

”inte kommer med ett budskap, en lära, en visdom,

utan att Han Själv är själva budskapet,

att Han är själva läran och själva visdomen.

Problemet med Jesus är inte vad Han säger och gör

utan vem Han är

en otydlighet som tycks bestå

för många predikanter än i dag.

Dårskapen och stötestenen i vem Jesus är

och vad som skedde med Honom finns kvar,

en anstöt som varje ny tid velat förminska” (SPT 23/2019).

Det stora glädjebudskapet till oss idag

låter oss vara mottagare av stora gåvor.

Men: är det någonting som vi bör göra?

Ja, det är det.

Folk får tro och förneka vad de vill i Sverige idag.

Samma rättighet måste då också gälla för oss andra också!

När vi talar om vår relation till Herren

så räcker det inte med att bara återberätta vad Jesus gjorde

i förfluten tid, i perfekt eller imperfekt.

Vår tro är inte främst ett försanthållande, utan en hyllning

till Herren, vår Gud.

Tala därför i presens vad Jesus gör idag,

vad Han gör för dig

och vilken trofast och uppmuntrande vän Han är till dig!

Idag, 1 December 2019, firar vi även det nya kyrkoåret,

med dess firningsämne: Ett nådens år.

Sällan har väl behovet av ett nytt kyrkoår

med dess längtan efter väckelse och förnyelse

i Sverige och i den svenska kyrkan varit större än nu,

kan jag tycka.

Många som ropade ”Hosianna” svek sen sin Mästare

och ropade ”Korsfäst! Korsfäst!” kort därefter.

Dagens svikare är mer verbala …

Jesus måste sanningsenligt säga:

”Jag känner er inte.”

Men Han riktar Sitt allvarsordet i tid.

”Där det finns tid finns det nåd”,

skrev en gång Folke T. Olofsson.

”Om någon älskar Mig, håller han fast vid Mitt ord,

och Min Fader skall älska honom,

och Vi skall komma till honom

och ta Vår boning hos honom”,

utlovade Jesus Kristus (Joh 14:23).

Låt oss göra så!

AMEN

Ära vare Fadern och Sonen och Den Helige Ande,

nu och alltid och i evigheters evighet. AMEN

Armi och Edit

Psalm 109

Psalm 39

Psalm 106

Postludium