19:e sön e Tref.

 

 

Psalm 559

Psalm 669

Predikan vid Högmässa för S:t Stefanus Koinonia i S:t Sigfrids kyrka

19 efter Trefaldighet (II) enligt 1983 års Evangeliebok, 27 Oktober 2019,

över 1 Mos 9:8-17. Heb 11:1-3, 7-10. Joh 9:1-7, 24-39.

Av Kåre Strindberg

Psalmer: 559. 669. 264. 393. 20. 568.

Firningsämne: Trons kraft

Beredelseord: 1 Kor 2:1-5

Predikan:

I Faderns och Sonens och Den Helige Andes namn:

Det satt en blindfödd man i Jerusalem och tiggde.

En blindfödd kan inte beskriva sin blindhet.

På sätt och vis kan den som inte har mött Herren liknas vid en blind.

Den som varit seende men sen blivit blind

har bättre orienteringsförmåga, men har i stället ett större lidande.

Vi kan också tänka på dem som haft tro men förlorat den.

Den blindfödde mannen är så beroende av andras välvilja

och har fått lära sig tålamod.

I sitt mörker får han höra hur man pratar

inte till honom, utan om honom.

Lärjungarna ställde den fråga som var vanlig:

”Vem har syndat, han själv eller hans föräldrar

eftersom han föddes blind?”

Om mannen hörde de orden måtte de gjort fruktansvärt ont i honom

Hans handikapp är inte bara ett praktiskt hinder,

utan är ett skamfyllt straff – menar de.

När det är mörkt behöver man tröst och sällskap.

Ingen hjälper honom i det andliga mörker

som följt på synens mörker.

Hans tankar om Gud och sitt eget livsöde

får han behålla för sig själv.

Jesus säger till lärjungarna och till trons folk i alla tider:

”Varken han eller hans föräldrar har syndat,

men Guds gärningar skulle uppenbaras på honom.”

Vem är han, som rör vid hans ögon

och säger: ”Gå och tvätta dig i Siloadammen.”

Då kommer färgerna, formerna, rörelserna,

en helig rysning och glädjekaskader formas

som borde ha rört vid allas hjärtan.

Vi kan för vårt inre öga se hur mannen

tjoande far omkring bland de chockade åskådarna.

Vad blir reaktionen?

Är det: ”Hurra – grattis – underbart!”

Är det det det vad man säger?

Mannen som förut var blind

finner sig nu föras än hit, än dit.

för att förhöras av fariséerna – den religiösa eliten

om allt verkligen har gått rätt till här egentligen.

Så här får det väl inte gå till

på en gudstjänstdag, en sabbat?!

Mannen vet ännu inte vem Jesus är,

men han vet vad Denne har gjort för honom

Fariséerna tror att de vet vem Jesus är

och de gillar inte vad Han har gjort.

En konkurrent, en syndare, följaktligen,

som inte ens drar sig för att göra under

på själva gudstjänstdagen.

Det blir till ett uppträde och våldsamt gräl

och en märklig skiljelinje illustreras mellan religiös blindhet

och verkligheten.

Mannen som varit blindfödd måste försvara sitt helande

och Den som gjort det omöjliga.

Jesus ger kraft att vittna om Honom:

”Om den här mannen inte vore sänd av Gud

hade Han inte kunnat göra någonting.”

Men fariséerna kör ut honom med den grövsta förolämpning

som de kan komma på.

Vad är det för värld som han nu fick se?

Så kommer Någon som han inte har sett förut och frågar:

”Tror du på Människosonen?”

Nu känner han igen rösten,

och allt kopplas ihop:

”Jag tror, Herre!”

Men vad var det som han trodde?

att Gud finns, som har skapat himmel och Jord?

Nej, det hade han nog alltid trott.

Det hade fariséerna också alltid trott.

Men de trodde inte att Jesus var Gud – Herren.

De trodde på Gud men kände inte igen Honom

fast Han stod inför deras ögon.

De var så säkra, i sitt andliga högmod,

att de ville döda Messias Jesus med religiös iver.

Det största och bittraste motståndet mot tron,

kan man ofta finna i religionens topp både före och efter Jesu uppståndelse.

Det är ett smärtsamt uppvaknande.

Så är det också idag:

Det största hindret för ett andligt uppvaknande

kommer från en del ledare inom kyrkan själv.

Den onde vet precis var han bör investera!

Gud har givit tron genom Sin uppenbarelse,

vad Han har visat i historien.”Tron är grunden för det vi hoppas på,

den ger oss visshet om det vi inte kan se” (Ep)

”Tro är visshet om Guds löfte,”

sjöng vi i den första psalmen idag.

Vår tro – vår trosbekännelse är vårt svar –

vårt instämmande till den tro som Gud har anvisat.

Icke-troende anar sällan vilket stort djup redan ordet tro har.

Tro är övertygelse om Guds helighet;

Hans barmhärtighet, rättfärdighet och allsmäktighet.

Förtroende och förtröstan är de viktigaste synonymerna.

Den gt-liga läsnigen om Noa och arken

handlar främst om Guds löfte,

löftet att rädda en rest av en, i övrigt,

fördärvad mänsklighet.

Översvämningen ger oss bilden av dom och straff.

Men ett tecken framhålles;

”Min båge sätter Jag i skyn”.

regnbågen och duvan med olivkvisten blir fredssymboler.

Jesusrörelsens främsta symbol på 60- och 70-talen

var Regnbågens halvcirkel.

Den har Bibel-främmande nu kapat. Låt oss återerövra den!

Tiden för goda strävandens förverkliganden dröjer ibland.

Minns då Herrens ord i Predikarens 3:e kapitel:

”Allting har sin tid.”

Allt gott, men även allt ont är övergående.

Ibland finns bara den vägen kvar att vänta ut alltsammans.

Flodens vatten avlöses av dopets vatten,

den nya födelsen till det eviga livet,

med start i tiden och fortsättning i evigheten.

Tro innebär också ett underordnande till och hyllande av Herren

som står över oss alla.

Noa gjorde vad Herren sagt. Då blev han välsignad.

Människan kan inte själv bestämma villkoren

för att kunna ha gemenskap med Gud.

Trons kraft är grundad på Guds förbund med människan.

Guds ord i Den Heliga Skrift beskriver 5 stora förbund

mellan Sig och människorna.

1. Skapelseförbundet.

2. Noaförbundet.

3. Förbundet med Abraham.

4. Förbundet med Mose och israeliterna.

5. Förbundet i och med Jesus Kristus.

Kristus rymmer i Sig förbundet mellan Himmel och Jord;

mellan Gud och människorna genom inkarnationen

– Guds människoblivande genom Jungfru Maria,

genom Inkarnationen mellan Gud och människan.

Så har även Herrens Heliga Nattvard ett drag av inkarnation,

där bröd och vin blir till Kristi kropp och blod – odödlighetens läkemedel.

Firningsämnet för 19 efter Trefaldighet är alltså Trons kraft.

Det finns en kraft som denna världen varken känner eller äger.

Den kan bara Gud Själv ge.

Han har givit den, ger den och skall ge gemenskapen

när man kommer till Honom på Hans egna villkor.

Det är församlingens uppdrag att peka förbi sig själv

upp till Kristus – Världens Frälsare.

”Tror du på Människosonen?”

frågade Jesus den blindfödde.

Mannen svarade: ”Jag vill tro på Honom.”

Här öppnar sig allas möjlighet – att man vill tro på Herren.

Kyrkan har under sin snart 2000-åriga historia hållits samman

främst genom tre faktorer:

1. Bibelkanon – vilka böcker som skall anses vara auktoritativa

och vara normerande.

2. Trosbekännelsen, Apostoliska och Nicaenska.

3. Prästämbetet.

Som bekännelsetrogen gemenskap kan vi summera:

Det som varit rätt tidigare och till och med varit påbjudet

kan inte senare förbjudas.

”Herren är trofast” (2 Thess 3:3) och har aldrig brutit ett förbund.

Låt oss också vi vara trofasta!

En särskild uppmaning ga mig en broder:

Säg aldrig till Gud: Vilket stort problem jag har!

Säg till problemet: vilken stor Gud jag har!

Amen.

Ära vare Fadern och Sonen och Den Helige Ande. AMEN

Psalm 393

Psalm 20

Psalm 568

Postludium