17:e sön efter Tref.

Sida 1 av 5 f Hans-Åkes postilla, 17 e. T. -18

Högmässa 17:de söndagen efter Trefaldighet den 23 september 2018

S:t Sigfrids kyrka kl. 1100.

Texter: Pred. 12: 1 – 7, 1 Joh. 4: 16 – 21, Luk. 16: 19 – 31

Liturgisk färg: grön

Skriftermål

Rena o Gud våra hjärtan och samveten, så att Din Son, när Han kommer till oss, finne i oss en beredd boning. Amen.

Oroa dig inte, när någon blir rik och välståndet

växer i Hans hus, ty ingenting får han med sig i döden, hans

rikedom följer honom inte dit ner. Fast han räknar sig som

lycklig i livet och prisas, för att det gått honom väl, går han

ändå till sina fäder, (Ps. 49: 17 – 20)

Denna dag är det lämpligt att tänka på rikedom och dess faror. Gud har sänkt oss mycket gott på denna jorden. Genom syndafallet har allt blivit snedvridet. I och för sig är det inte fel att vara rik, men det gäller att handla på ett rätt sätt. Man kan missbruka sina ägodelar, så att hon genom sitt missbruk tar skada till sin själ. Själviskheten måste bort. Girigheten måste bort. Matt. 6: 19ff. Samla inte skatter här på jorden – Samla skatter i him-len – Ty där din skatt är, där kommer också ditt hjärta att vara.

Vi får inte binda oss för mycket vid detta livet. Mammon – pen-ningen -kan bli en avgud. Vi läser i Första Timoteusbrevet 6: 10 Kärleken till pengar är roten till allt ont; genom den har många förts bort från tron och vållat sig själva mycket lidande.

Egentligen har vi mycket att bekänna på alla områden. Jag vill sluta denna förmaning med orden, som även vi kan lita på, ur Ps. 49: 16, där Koras söner fröjdar sig: Men mig skall Gud köpa fri, han skall ta mig ur dödsrikets grepp.

Ja, så är då Herren i Sitt heliga tempel, Hans tron är i himmelen. Han är ock när dem, som har en ödmjuk och förkrossad ande. Han hör de botfärdigas suckar och vänder Sida 2 av 5 f Hans-Åkes postilla, 17 e. T. -18

Sig till deras bön. Låt oss därför med förtröstan gå fram till Hans nådetron och bekänna vår synd och skuld så sägande:

Predikan

Nåd vare med Er och frid ifrån Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus! Amen.

Vår text idag skulle lätt kunna misstolkas: Rikedom är att förkasta, lev fattigt, så blir du frälst. Naturligtvis finns här en påverkan av historiens gång, Skillnaden mellan fattig och rik hade blivit stor. Stadsbildningarna hade bidragit till detta. Nu finns redan hos profeterna anklagelser mot de orättfärdigt rika. I riktigt gammal tid ansågs rikedom som en välsignelse. Den Gud älskar lyckan får – här är den objekt och Gud subjekt. Problemet med att detta inte stämde, har vi ju i Jobs bok. I vissa kretsar innebar messiasförväntningarna de gamla före-ställningarna, att alla skulle leva enkelt och sparsamt.

Jesus umgås och predikar för alla, både de fattiga och ”publikaner och syndare” vilka var den tidens fritänkare och livsnjutare. Vi kan inte hos Je-sus se något av motvilja gentemot de besuttna, bara en varning för rikedomens faror. Kommentatorer säger, att vi inte kan finna predikan om fattigdomsideal hos Jesus. Gamla predikningar tar upp det faktum, att vi måste ha vår skatt i himmelen.

Liknelsen börjar målande med stor kontrast mellan de båda männens livssituation. Det, som är intressant, är, att den fattige får ett namn: Lazarus. Det kan ha en symbolisk betydelse, då namnet är det hebreiska Elasar, vilket betyder Gud hjälper. Den fortsätter med ännu en stor kontrast i dödsriket, men där situ-ationen är omkastad. Den rike ser Lazarus långt borta i Abrahams sköte, nya översättningen vid A:s sida. Nu får man inte här draga några slutsatser om hur Jesus tänkt sig tillvaron genast efter döden. Detta är en liknelse. Poängen kräver, att man genast blir varse omkastningen i männens ställning. Den judiska före-ställningen var, att änglar omger och bär den fromme genom dödens mörker till Abrahams sköte. Han blir på andra sidan mottagen av Israels store, helige stam-fader. Jag vet inte varför, men vissa kommentatorer tar även fram en tredje kon-trast: bilden av begravningen. Den rike får en hederlig begravning med gråters-kor, pompa och ståt. Detta var viktigt vid denna tid. Den fattige Lazarus får säkert inget av detta. Sida 3 av 5 f Hans-Åkes postilla, 17 e. T. -18

Den rikes levnad hade varit ett liv i rikedomens bedrägeri, i sus och dus. Här är en varning för rikedomen; kanske inte i första hand till de rika, utan fastmer till dem, som avundades och hett åstundade rikedom. I världens ögon var den rike lycklig och avundsvärd, ur Guds synpunkt var det tvärt om. Den rike var en dåre, som festade sig rakt i fördärvet. Hans dåraktighet och tanklöshet visar sig däruti, att Abraham måste läxa upp honom och förklara, att han ligger som han bäddat.

Lazarus framställes inte som någon utomordentligt from man. Ändå får man inte falla i den fällan, att vi tror, att hans frälsning beror på att han var fattig. Han var naturligtvis av sin omgivning sedd som en nolla. Innebörden ligger i att vi måste se djupare än till det yttre. Vi kan inte bedöma en människa bara efter det, som vi ser utanpå.

Rikedomens bedräglighet har genom tiderna förklarats. Även rabbi-nerna före Jesus talade om detta. Vi vet, hur profeterna varnade. Vi skall alltså akta oss för framgångsteologiens tankar: tro rätt, lev rätt, så blir du frisk, rik och lycklig.

En predikant Fredrik Landahl (1832-1898, TD, kh Mariestad) vägval. Hon har två vägar att vandra på: Syndens väg till det mål, som kallas döden, och rättfärdighetens väg, som drager till det eviga livet. Enligt GT-ligt sätt att se, skulle Lazarus ha kunnat vara en ogudaktig man, som drabbades redan här i ti-den. Men hans slut visar på att icke så var fallet.

En intressant avslutning följer, då vi hör dialogen mellan Abraham och den rike. Den rike oroar sig för sina bröder. De lever naturligtvis på samma goda sätt som han med sina rikedomar utökade med arvet. Abraham förklarar, att de kan höra Guds Ord och Hans varningar varje sabbat i synagogan. I det här sammanhanget kan man fråga sig, hur den rike kommer på en sådan önskan. Den judiska läran säger, att innan Messias kommer skall Mose och Elias uppstå och förbereda Messias ankomst. Man menar nu, att här drar Jesus ett streck över denna uppfattning. Den siste förelöparen före Messias var Johannes Döparen.

Man har i synagogans gudstjänst allt, som behövs för att förstå och kunna gå vidare, då också vidare till Jesus som Messias är underförstått. Men Bibeln talar om dem, som ser men inte uppfattar, om dem, som hör men inte förstår. Nu får man inte dra predestinationsläran ut ur detta, att det skulle vara förutbestämt vilka som kommer att tro, liksom vilka, som inte kommer till tro. Det gäller för den enskilde att vilja tro. Herre, jag tror! Hjälp min otro!

Vilka lärdomar för vårt kristna liv, skall vi dra idag?

Överskriften är Gud eller världen. Ja, detta är den stora frågan, vilken mången går oberörd förbi. Vi ser ju tydligt av dagens text, att den dubbla ut-gången existerar, himmel eller helvete. Hur skall då den kristne förhålla sig, så hon kan vinna evig salighet? Denna text lär oss, att vi måste akta oss för Sida 4 av 5 f Hans-Åkes postilla, 17 e. T. -18

rikedomens faror. Dock icke så, att rikedom i sig är förkastlig. Man kan även ställa sig den frågan, om det skulle bli bättre i världen, om allt delades lika. Så gjorde i någon mån de första kristna och så görs på sätt och vis i t.ex. kloster. Men i den allmänna världen? Nog skulle det väl bli så att vissa sparade och gnetade för att få mer, medan andra slösade bort allt. Sedan bleve det som förr, en del blir rika, andra har medelmåttigt och somliga är utfattiga. Kanske beskrivningen är lite förenklad, men ni förstår nog innebörden. Det viktiga är, att var och en handhar sina tillgångar på ett ansvarsfullt sätt och hjälper, där det behövs.

Nästa lärdom – hur viktigt det är med Guds Ord. Den rike mannens bröder hade synagogans gudstjänst med lärdomar från Lagen och profeterna. Så har vi våra gudstjänster med Bibelns undervisning, som alltså är livsviktig för vår själ. Här kommer, utan påtryckning, tanken, hur viktigt är inte detta, alltså måste jag försöka föra budskapet vidare, så att människor kommer till tro och besöker kyrkan för sin själs frälsning.

En sista synpunkt och fundering: skulle människor tro, om någon återkommer från andra sidan och varnar? Jag tror inte det. Vi har ju redan något liknande med dem, som haft näradödenupplevelser. Det finns dem, som sett lju-set på andra sidan, andra har mött Jesus, andra åter har mött tidigare avlidna. Inte blir det någon rusning till kyrkorna för det. En del rycker på axlarna. Några försöker vetenskapligt förklara med elektriska funktioner i hjärnan. Andra åter, förstås lite förundrade i början, men slutar snart tänka på dessa konstigheter.

Tron kan bara bygga på den grundsten, som redan är lagd: Jesus Kris-tus. Vi får se på fakta utom oss själva. Åskådarna har vittnat, det får vi lita på. Vi får be om Andens hjälp att kunna tro, även i tider av nöd eller vid vandring i öknen. Ett skall vi alltid minnas: Livet är orättvist, men Gud är kärleken!

Jag vill avsluta med några ord ur nämnde Lindahls personliga pre-dikoavslutning: Så har denne tjänaren idag å Herrens vägnar satt eder före vägen till döden och vägen till livet. En af dessa vägar hafwen I att välja, på båda kunnen I icke vandra på samma gång. Gud wille gärna se eder saliga, men då måsten I låta eder finna på rättfärdighetens wäg. Djäfwulen, wärl-den och köttet wilja hafwa eder på syndens wäg, som drager till döden. O, wäljen ej det sista! Amen. Sida 5 av 5 f Hans-Åkes postilla, 17 e. T. -18

Bön efter predikan:

Lovad vare Gud och välsignad i evighet, som med Sitt Ord tröstar, lär, förmanar och varnar oss. Hans Helige Ande stadfäste Ordet i våra hjärtan, att vi icke må varda glömske hörare, utan dagligen tillväxa i tro, hopp, kärlek och tålamod intill änden och så varda salige, genom Jesus Kristus, vår Herre.

Amen

Pålysningar:

Kollekten förra söndagen till Kanneljärvi uppgick till , vil-ket härmed tacksamt erkännes. Kollekten idag tillfaller vår koinonia. På onsdag firas mässa i 17:de veckan efter Tref. kl 1830 , som leds av undertecknad. Även nästa söndag predikar undertecknad.

Välönskan över församlingen:

Gud, som förmår göra mer, ja, långt mer än allt vad vi ber eller tänker, efter den kraft, som är verksam i oss, Honom tillhör äran i försam-lingen och i Kristus Jesus, alla släkten igenom, i evigheternas evighet! Amen

Psalmer: 265: 1 – 2 Ingen hinner fram till den eviga ron som sig ej eldigt framtränger

688:- Saliga de, som hör Guds Ord

555:- På Gud och ej på eget råd vill jag min lycka bygga

262: 1 – 2 O sällhet stor, som Herren ger re´n här på denna jord!

262: 3 – 4 Bekymra er då inte mer för hem och dagligt bröd

240:-

59:- Med Gud och Hans vänskap, Hans Ande och Ord

Samt bröders gemenskap och nådenes bord

De osedda dagar vi möta med tröst,

Oss följer ju Herden

/: Oss följer ju Herden :/

Vi känna Hans röst. Sida 6 av 5 f Hans-Åkes postilla, 17 e. T. -18