Läsning av Evangelietexten från Lukas 16:19-31
Högmässa 17:de söndagen efter Trefaldighet den 27 september 2015
S:t Sigfrids kyrka kl. 1100.
Skriftermål
Rena o Gud våra hjärtan och samveten, så att Din Son, när Han kommer till oss, finne i oss en beredd boning. Amen.
Kanske skulle man i hösttider, när förgängelsen i naturen börjar visa sig, trösta sig med ord ur S:t Pauli första brev till Korint. Han skriver: 19Gäller vårt hopp till Kristus bara detta livet, då är vi de mest ömkansvärda bland människor. Ja, så kan det förefalla för otrons människa. Det är synd om de kristna, som inte helhjärtat strävar efter jordisk glans och makt. Skulle det vara så, att Kristus bara vore en människa, ja då vore det synd om oss. Den kristne vet emellertid, att det finns något, som är härligare och större än jordisk lycka. Det undervisas om detta i kapitel femton. För vore detta livet det enda, då bleve det en strid på kniven med nästan för att kunna roffa åt sig så mycket som möjligt av denna världens goda. Den helige Paulus hade bekymmer med korintierna. Det fanns de, som inte trodde på uppståndelsen. Han tar fram bevis. Han uppstod på tredje dagen i enlighet med skrifterna och Han visade Sig för Kefas och sedan för de tolv. Därefter visade Han Sig för mer än femhundra bröder vid ett och samma tillfälle, de flesta är ännu i livet, men några har avlidit. Därefter visade Han Sig för Jakob och sedan för alla apostlarna. Allra sist visade Han Sig också för mig, detta ofullgångna foster. Till yttermera visso påpekar han, att de flesta av de många, som tillsammans såg Jesus, fortfarande lever. Det är bara att fråga dem. Detta slutar i jubel: Men nu har Kristus uppstått från de döda, som den Förste av de avlidna.
Som avslutning kommer en varning, som kan sägas hänga ihop med dagens liknelse: Om de döda inte uppstår, låt oss äta och dricka, ty i morgon skall vi dö. Låt inte bedra er. ”Av dåligt sällskap blir den bäste snart förstörd.” Nyktra till på allvar och synda inte mer! Det finns ju några, som inte vill veta något om Gud, det säger jag till er skam.
Vi kan idag åter glädjas över himmelens kommande glädje. Vi skall även ta till oss förmaningens ord: Nyktra till på allvar och synda inte mer!
Ja, så är då Herren i Sitt heliga tempel, Hans tron är i himmelen. Han är ock när dem, som har en ödmjuk och förkrossad ande. Han hör de botfärdigas suckar och vänder Sig till deras bön. Låt oss därför med förtröstan gå fram till Hans nådetron och bekänna vår synd och skuld så sägande:
Predikan
Nåd vare med Er och frid ifrån Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus! Amen.
Vår text idag skulle lätt kunna misstolkas: Rikedom är att förkasta, lev fattigt, så blir du frälst. Naturligtvis finns här en påverkan av historiens gång, Skillnaden mellan fattig och rik hade blivit stor. Stadsbildningarna hade bidragit till detta. Nu finns redan hos profeterna anklagelser mot de orättfärdigt rika. I riktigt gammal tid ansågs rikedom som en välsignelse. Den Gud älskar lyckan får – men här är den objekt och Gud subjekt. Problemet med att detta inte stämde, har vi ju i Jobs bok. I vissa kretsar innebar messiasförväntningarna de gamla föreställningarna, att alla skulle leva enkelt och sparsamt.
Jesus umgås och predikar för alla, både de fattiga och ”publikaner och syndare” vilka var den tidens fritänkare och livsnjutare. Vi kan inte hos Jesus se något av motvilja gentemot de besuttna, bara en varning för rikedomens faror. Kommentatorer säger, att vi inte kan finna predikan om fattigdomsideal hos Jesus.
Liknelsen börjar målande med stor kontrast mellan de båda männens livssituation. Det, som är intressant, är, att den fattige får ett namn: Lazarus. Det kan ha en symbolisk betydelse, då namnet är det hebreiska Elasar, vilket betyder Gud hjälper. Den fortsätter med ännu en stor kontrast i dödsriket, men där situationen är omkastad. Den rike ser Lazarus långt borta i Abrahams sköte, nya översättningen vid A:s sida. Nu får man inte här draga några slutsatser om hur Jesus tänkt sig tillvaron genast efter döden. Detta är en liknelse. Poängen kräver, att man genast blir varse omkastningen i männens ställning. Den judiska föreställningen var, att änglar omger och bär den fromme genom dödens mörker till Abrahams sköte. Han blir på andra sidan mottagen av Israels store, helige stamfader. Jag vet inte varför, men vissa kommentatorer tar även fram en tredje kontrast: bilden av begravningen. Den rike får en hederlig begravning med gråterskor, pompa och ståt. Detta var viktigt vid denna tid. Den fattige Lazarus får säkert inget av detta.
Den rikes levnad hade varit ett liv i rikedomens bedrägeri, i sus och dus. Här är en varning för rikedomen; kanske inte i första hand till de rika, utan fastmer till dem, som avundades och hett åstundade rikedom. I världens ögon var den rike lycklig och avundsvärd, ur Guds synpunkt var det tvärt om. Den rike var en dåre, som festade sig rakt i fördärvet. Hans dåraktighet och tanklöshet visar sig däruti, att Abraham måste läxa upp honom och förklara att han ligger som han bäddat.
Lazarus framställes inte som någon utomordentligt from man. Ändå får man inte falla i den fällan, att vi tror, att hans frälsning beror på att han var fattig. Han var naturligtvis av sin omgivning sedd som en nolla. Innebörden ligger i att vi måste se djupare än till det yttre. Vi kan inte bedöma en människa bara efter det, som vi ser utanpå.
Rikedomens bedräglighet har genom tiderna förklarats. Även rabbinerna före Jesus talade om detta. Vi vet, hur profeterna varnade. Även i gammalegyptisk tid fanns dessa tankegångar. Vi skall alltså akta oss för framgångsteologiens tankar: tro rätt, lev rätt, så blir du frisk, rik och lycklig.
En intressant avslutning följer, då vi hör dialogen mellan Abraham och den rike. Den rike oroar sig för sina bröder. De lever naturligtvis på samma goda sätt som han med sina rikedomar utökade med arvet. Abraham förklarar, att de kan höra Guds Ord och Hans varningar varje sabbat i synagogan. I det här sammanhanget kan man fråga sig, hur den rike kommer på en sådan önskan. Den judiska läran säger, att innan Messias kommer skall Mose och Elias uppstå och förbereda Messias ankomst. Man menar nu, att här drar Jesus ett streck över denna uppfattning. Den siste förberedaren före Messias var Johannes Döparen.
Man har i synagogans gudstjänst allt, som behövs för att förstå och kunna gå vidare, då också vidare till Jesus som Messias är underförstått. Men Bibeln talar om dem, som ser men inte uppfattar, om dem, som hör men inte förstår. Nu får man inte dra predestinationsläran ut ur detta, att det skulle vara förutbestämt vilka som kommer att tro, liksom vilka, som inte kommer till tro. Det gäller för den enskilde att vilja tro. Herre, jag tror! Hjälp min otro!
Vilka lärdomar för vårt kristna liv, skall vi dra idag?
Överskriften är Gud eller världen. Ja, detta är den stora frågan, vilken mången går oberörd förbi. Vi ser ju tydligt av dagens text, att den dubbla utgången existerar, himmel eller helvete. Hur skall då den kristne förhålla sig, så hon kan vinna evig salighet? Denna text lär oss, att vi måste akta oss för rikedomens faror. Dock icke så, att rikedom i sig är förkastlig. Man kan även ställa sig den frågan, om det skulle bli bättre i världen, om allt delades lika. Så gjorde i någon mån de första kristna och så görs på sätt och vis i t.ex. kloster. Men i den allmänna världen? Nog skulle det väl bli så att vissa sparade och gnetade för att få mer, medan andra slösade bort allt. Sedan bleve det som förr, en del blir rika, andra har medelmåttigt och somliga är utfattiga. Kanske beskrivningen är lite förenklad, men ni förstår nog innebörden. Det viktiga är, att var och en handhar sina tillgångar på ett ansvarsfullt sätt och hjälper, där det behövs.
Nästa lärdom – hur viktigt det är med Guds Ord. Den rike mannens bröder hade synagogans gudstjänst med lärdomar från Lagen och profeterna. Så har vi våra gudstjänster med Bibelns undervisning, som alltså är livsviktig för vår själ. Här kommer, utan påtryckning, tanken, hur viktigt är inte detta, alltså måste jag försöka föra budskapet vidare, så att människor kommer till tro och besöker kyrkan för sin själs frälsning.
En sista synpunkt och fundering: skulle människor tro, om någon återkommer från andra sidan och varnar? Jag tror inte det. Vi har ju redan något liknande med dem, som haft näradödenupplevelser. Det finns dem, som sett ljuset på andra sidan, andra har mött Jesus, andra åter har mött tidigare avlidna. Inte blir det någon rusning till kyrkorna för det. En del rycker på axlarna. Några försöker vetenskapligt förklara med elektriska funktioner i hjärnan. Andra åter, förstås lite förundrade i början, men slutar snart tänka på dessa konstigheter.
Tron kan bara bygga på den grundsten, som redan är lagd: Jesus Kristus. Vi får se på fakta utom oss själva. Åskådarna har vittnat, det får vi lita på. Vi får be om Andens hjälp att kunna tro, även i tider av nöd eller vid vandring i öknen. Ett skall vi alltid minnas: Livet är orättvist, men Gud är kärleken!
Amen.
Bön efter predikan:
O Herre Gud, himmelske Fader, Du som genom Din Son, Jesus Kristus, har sagt oss, att det hjälper en människa intet, om hon vinner hela världen, men förlorar sin själ. Vi beder Dig: Giv oss nåd att av allt vårt hjärta söka de himmelska skatter, som allena skänker själen hugnad, så att vi utan bitterhet kan vara fattiga på jordens skatter, om så är Ditt behag. Och om Du betror oss att handhava jordiska rikedomar, låt oss då icke snärjas av deras bedrägliga lockelser, utan hjälp oss att bruka dem i Din tjänst och till vår nästas gagn och bistånd. Amen.
Pålysningar:
Kollekten idag tillfaller Open Doors, som verkar bland förföljda kristna. På tisdag bibelstudium hos f Andreas. Nästa söndag predikar biskop Göran. Det blir också då barndop i högmässan. Jag vill även påminna om att vi vill ha Era synpunkter på vad vi skall kalla oss: koinonia eller församling.
Välönskan över församlingen:
Gud, som förmår göra mer, ja, långt mer än allt vad vi ber eller tänker, efter den kraft, som är verksam i oss, Honom tillhör äran i församlingen och i Kristus Jesus, alla släkten igenom, i evigheternas evighet! Amen
Psalmer: 265: 1 – 2 Ingen hinner fram till den eviga ron som sig ej eldigt framtränger
688:- Saliga de, som hör Guds Ord
555:- På Gud och ej på eget råd vill jag min lycka bygga
262: 1 – 2 O sällhet stor, som Herren ger re´n här på denna jord!
262: 3 – 4 Bekymra er då inte mer för hem och dagligt bröd
59:- Med Gud och Hans vänskap, Hans Ande och Ord
Samt bröders gemenskap och nådenes bord
De osedda dagar vi möta med tröst,
Oss följer ju Herden
/: Oss följer ju Herden :/
Vi känna Hans röst.
Per och Erik får hjälp med att plocka ned psalmnummer och släcka ljusen
Biskop Göran säger något om ett besök i Israel
Psalm 59