16 söndagen efter Tref

2015

Johannesev 11:17-27, 38-44

I Faderns, Sonens och den helige Andes namn. Amen.

Innan vi kommer in på dagens text så skall jag berätta om att det sker stora saker i Guds rike. Det

handlar om en församling i Tyskland. På två är har denna lutherska församling Trinity Lutheran

Church i Berlin växt från 150 till 600 medlemmar. Och det flesta av dessa nya medlemmar är

flyktingar, muslimer från Iran. Många av dem är 20-30åriga män som omvänt sig och blivit döpta.

Låt oss ha Pastor Gottfried Martens och hans församling i våra böner.

Över till dagens text. En kyrkogård är en plats med mycket gråt och klagan, också en plats där man

minns det som varit. Men det är nog inte plats där många bekänner: Jag tror på kroppens upplåtelse

och ett evigt liv. Kanske beror det på just dessa känslor? Men det är nog ännu mer att kyrkogården

verkar vara fiendens offentliga trofé. Oavsett hur mycket man har kämpat i livet, för livet, kommer

dock döden längst fram, överst. Döden vinner alltid på knockout. Döden vinner alltid guld. Döden

har alltid sista ordet. Det är som om kyrkogården bekänner: Du, dödliga varelse du har förlorat. Jag

vann.

Man föds och så en gång i framtiden kommer man att dö. Dag Hammarskjöld skrev:

Imorgon skola vi mötas, döden och jag. Han skall stöta sin värja i en vaken man.

Som vi sjöng: Jag går mot döden var jag går, och snart skall den mig hinna… Ett flyktigt

andetag, så slutar livets dag… I Psaltaren 90 står det: Vårt liv varar sjuttio år eller åttio, om

krafterna räcker.

Efter syndafallet gäller: Syndens lön är döden. Och när vi så dör så kommer pastorn vid den

efterföljande begravningsgudstjänsten att lägga lite jord på kistan och säga: Av jord är du kommen

och av jord skall du åter bli. Och så läggs vi ner i graven.

Människan föds och så dör hon och tillslut blir hon jord. Det är den vägen vi skall vandra

oavsett om vi vill det eller inte, oavsett om vi varit framgångsrika här i livet eller inte, oavsett om vi

varit rika eller fattiga. Ingen av oss kunde bestämma att vi skulle komma till världen eller inte, så

kan vi heller inte bestämma om vi skall dö eller inte. Vi kom hit nakna, med tomma händer och vi

kommer att lämna denna värld nakna, med tomma händer. Inte en enda av pengarna på ditt

sparkonto, alla dina aktier, ditt hus eller din bil kan du ta med dig över på andra sidan. Våra ögon

ser kyrkogården, kistan, liket och vi kan lätt tro att döden har vunnit ännu en gång.

Men låt oss nu se med andra ögon, se vad Jesus sa i dagens evangelium: Jag är

uppståndelsen och livet. Den som tror på mig ska leva om han än dör, och den som lever och tror på

mig ska aldrig någonsin dö.

Och därmed är inte kyrkogården längre en plats för nederlag utan en plats för seger i vår

Herre Jesus Kristus.

Fråga bara Maria och Marta. Dessa två systrar, vänner med Jesus, som hade sänt bud till

honom att deras bror blev bara sjukare och sjukare. De väntade och väntade. Slutligen kom han.

Men då var det för sent. Lasarus var redan död. Varför kom inte Jesus och räddade deras bror?

När Jesus så kom till Betania, verkade det som om alla pekade ett anklagande finger åt

honom. Tre gånger fick Jesus höra: Om bara du hade varit här, så skulle Lasarus fortfarande vara

vid liv. Först från Marta, sedan från Maria, och slutligen från hans vänner.

Lasarus var till och med begraven. Han var hemma hos Herren i himmelen. Hans tid på

jorden var ute. Och Marta bekända: Jag vet att han ska uppstå, vid uppståndelsen på den yttersta

dagen.

Men där stod den evige. Där stod han som själv är vägen, sanningen och livet. Livet självt

var där närvarande. Det fanns ingen anledning att vänta på den sista dagen för kroppens

uppståndelse, för där stod den som är uppståndelsen och livet. Där upphörde döden.

Folkmassan var samlad på kyrkogården. Den ende som helt trodde på Kristus var den döde.

Han lyssnade på Jesu röst. Jesus väckte upp Lasarus ifrån det döda. Han kallade honom tillbaka från

himmelen. Hans tid på jorden var inte ute. Han fick livet tillbaka.

Maria hade hört. Marta hade hört. Folksamlingen hade hört. Men deras hjärtan var

fortfarande under tvivel och sorg. Men den döde trodde. Han lyssnade på Kristi ord: Lasarus kom

ut. Och så gjorde han det. Döden kunde inte hålla honom kvar i graven.

En levande trofé för Kristus, seger över fienden döden. Men också ett preludium för det som

en gång skall ske på korset. Lasarus fick livet tillbaka. Vi vet inte hur länge. Men en gång fick han

avsluta sitt liv, fick läggas tillbaka i sin grav.

Så skall också vi en gång läggas i vår gravar. Hoppet för oss i dödens stund, i graven, det är

JESUS Kristus, för han har redan dött, han har redan blivit begraven. Han dog en onaturlig död,

även om ingen död är naturlig i sig. Han blev oskyldigt dömd till döden, han blev upphängd på

korset, han blev nedtagen därifrån och blev begraven. För utan död och begraven finns det ingen

uppståndelse. Han har helgat gravkammaren. Men det stora är dock inte det, utan det är att han har

dödat döden. Han har dödat döden för att ge oss liv, evigt liv. För Jesus stod upp ifrån de döda på

tredje dagen. Genom sin död och uppståndelse gjorde han döden maktlös. Han vann den totala,

fullständiga segern över synden och döden. Han dog i vårt ställe. Därför, ja endast därför finns det

hopp inför döden och efter döden, ja på kyrkogården. Därför är kyrkogården en segerplats. Luther

sa: Kyrkogården eller begravningsplatsen är inte en hög med döda, utan ett fält fullt av vetekorn,

som Guds vetekorn, som grönskande kommer blomstra igen och växa mer vackert än vad man kan

föreställa sig.

Vid en begravning tar man avsked ifrån personen som inte längre finns mitt ibland oss och

kommer inte längre vara en del av ens liv. Livet på jorden är slut. När Jesus kom till Maria och

Marta, så sörjde även Jesus, men inte för att han var död. Han var ju i himmelen, men för detta

otroende folk. För oss vanliga dödliga är döden och graven en förlust, en smärta. Ja, alla gråter vi

vid döden, vid graven. Där är ingen skillnad på kristna och icke-kristna.

Men det finns dock en skillnad. Utan tron på Kristus, finns det inget hopp i döden. Utan

Jesus ingen frälsning. För oss kristna däremot är döden endast ett tillfälligt avbrott i gemenskapen

med de troende på denna sidan döden. Eller man kan säga att döden är bara en sömn, en lite längre

sömn, än en vanlig nattsömn. Och så är vi inne i evigheten, där varken synd eller lidande finnes.

Och så kommer Jesus en gång att väcka upp oss ifrån vår sömn, ifrån våra gravar.

Och vi bekänner i trosbekännelsen: Jag bekänner ett enda dop, till syndernas förlåtelse, och

förväntar de dödas uppståndelse och den tillkommande världens liv.

Vi bekänner och är övertygade om att Herren skall föra våra döda kroppar tillbaka och ge

dem liv igen. Ja, ge oss evigt liv, den Guds gåva han gav oss i dopet. Du död, var är din seger? Du

död, var är din udd? Dödens udd är synden, och syndens makt kommer av lagen. Men Gud vare

tack som ger oss segern genom vår Herre Jesus Kristus!

Vi kan hitta på att döden är bra. Vi gör klokt i att lära från Marta att inte ursäkta det onda i

denna värld, utan att helt enkelt säga: Jag tror att Du är Messias. På något sätt, detta kommer att bli

bra. Jag vet inte hur. Jag kan inte se det. Men Du är Messias. Jag har en Frälsare. Gud älskar mig.

Döden i sig kommer att komma till ett slut. Du vill ta mig hem.

För Kristus Jesus, den korsfäste och uppståndne är med dig. Han går framför dig. Han går

jämte dig. Han finns hos dig. Han finns på din högra sida. Han finns på din vänstra sida. Han är

med dig när du lägger dig. Han är med dig när du står upp. Och han är med dig när du en gång skall

somna in och gå över på andra sidan. Som det heter i sången: Ps 189:7 Ditt kors skall skina för min

blick, när sist jag somnar in, o Herre Jesus Krist. Då viker natten, morgon bräcker klar. I liv i död

bliv, Herre hos mig kvar.

Må Gud i sin godhet, bevara detta i våra hjärtan och sinnen, att vad som än drabbar oss,

rädsla för döden, förtvivlan för våra synder, djup sorg och ensamhet, att vi håller fast i detta ord och

tro intill slutet. Ja, jag tror att Du är Messias. Du är min frälsare. Ja, jag är förlåten i Jesu blod.

Varje söndag är en påskdagsmorgon, idag på ett särkilt sätt. Uppståndelsens morgon. Hoppet

vi har i Kristus. Trösten att synden är förlåten. Vi är försonade med Gud. Döden är inte slutet.

Döden kommer inte att vinna. Döden är besegrad. Du är förlåten och han kommer att väcka upp dig

på den sista dagen.

619

653

258

45

313

239

Psalm45

Psalm258