13:e sön e Tref.

DSCF1023c          Syster Kerstin läser 3 Mos 19:16-18 – Du skall älska din nästa som dig självDSCF1030c

Högmässa 13:de söndagen efter Trefaldighet den 30 augusti 2015

S:t Sigfrids kyrka kl. 1100

Skriftermål

 Rena o Gud våra hjärtan och samveten, så att Din Son, när Han kommer till oss, finne i oss en beredd boning. Amen.

Idag, när vi talar om medmänniskan, återkommer tankarna till tidigare söndagars förmaningar. Älskar jag min nästa som mig själv?  Hur använder jag min tunga? Lyder jag Luthers råd, att tyda allt till det bästa. I en av dagens texter ur 3Mos. 19: 15b f: Rättvist skall du döma din landsman. 16Du skall inte gå med förtal bland dina bröder.  I 5Mos. 10 säger Mose, hurudan Gud är. Försöker vi vara likadana? … som aldrig är partisk och inte kan mutas, 18som ger den faderlöse och änkan deras rätt och som älskar invandraren och ger honom mat och kläder. 19Även ni skall visa invandraren kärlek, ty ni har själva varit invandrare i Egypten.

Förspillda tillfällen … Försöker jag alltid hjälpa, trösta och stödja, där det behövs?

När vi så känner oss små och elända, skall vi minnas, vilken härlig Gud, som vi har. Vi läser i den 147:de psalmen i Psaltaren: 4Han bestämmer stjärnornas antal och ger dem deras namn. Herren, universums Skapare, bestämmer planeternas antal och ger dem deras namn. Visst är det en mäktig Gud, som vi har.  Han känner varenda himlakropp vid namn. Därför skulle Han kunna vara en hård och oförsonlig Gud med tanke på Sin storhet. Men psalmen fortsätter: 6Herren stöder de svaga. Vilket härligt budskap! Han, som är så stor och mäktig, tänker på lilla mig, som funnes bara jag och Han i hela universum. Hans förlåtelse är gränslös, när jag ångrar mig och gör bättring.

Herren är i Sitt heliga tempel, Hans tron är i himmelen. Han är ock när dem, som har en ödmjuk och förkrossad ande. Han hör de botfärdigas suckar och vänder Sig till deras bön. Låt oss därför med förtröstan gå fram till Hans nådetron och bekänna vår synd och skuld så sägande:

Predikan  (text Luk. 10: 23-37)

 

Nåd vare med Er och frid ifrån Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus! Amen.

Vi firar idag Diakoniens dag. Det är därför. Som vi bytt kollektändamål till vår koinonias diakonala arbete. Denna dag står liknelsen om den Barmhärtige samariten i fokus. Detta kanske gör, att vi missar textens inledning. 23Sedan vände han Sig till lärjungarna och sade enbart till dem: ”Saliga de ögon, som ser, vad ni ser. 24Jag säger er: många profeter och kungar har velat se, vad ni ser, men fick inte se det, och velat höra det ni hör, men fick inte höra det.” Sammanhanget är ju, att de sjuttiotvå kommit tillbaka och berättat om sina upplevelser. Jesus sätter sedan in sig själv i frälsningshistorien. Man hade förkunnat Guds vilja och väntat på Messias. Nu står Han här. Den laglärdes fråga framställs som något snärjande; men jag undrar, om man inte kan se den som ett exempel på judarnas ständiga diskuterande. Nåväl: ”Mästare, vad skall jag göra för att vinna evigt liv?” Vad står skrivet? Jesus svarar sedan: ”Det är rätt. Gör det, så får du leva.” Jesu ord måste nu sättas in i Gudsrikets sammanhang, det Gudsrike som tar sin början med Människosonens framträdande i Israel. Gör det! Vem kan nu älska Fadern utan att tro på Sonen? Vem kan nu älska brodern utan att älska den Förstfödde? Alltså Jesu ord: Gör det! Har en eskatologisk innebörd och gudsrikeskaraktär. Nu träder den rätta innebörden fram; älska Fadern, som uppenbarar Sig i Sonen, älska medmänniskan, för vilken Människosonen utgav Sig Själv.

Några fakta i liknelsen kan vi påminna oss. Samariterna, eller samarierna som vi säger idag, var föraktade, eftersom de inte offrade i Jerusalems tempel. Man ansåg dem som villolärare och ville inte ha något alls med dem att göra. Prästen och leviten gick förbi. De var naturligtvis på väg till tjänstgöring i templet. Lagen föreskrev, att man icke fick vara oren, när man skulle tjänstgöra i templet. Tänk om mannen dog! Vidare var prästernas och leviternas antal stort, så förmodligen fick man bara tjänstgöra en gång om året. Det ville man inte missa. Nog skulle någon annan gå förbi och hjälpa. Här visar liknelsen, att inget får hindra oss från att hjälpa en nödställd.

Ibland har man tolkat samariten som Kyrkan och därmed även den enskilde kristne. Kyrkan har uppdraget att ta hand om människor i alla deras situationer, i väntan på Jesu återkomst.

Mycket har sagts och skrivits om den kristnes uppdrag i kärlekens tjänst; vi skall gå den barmhärtige samaritens väg.

 

Vi skall gå hans väg med trons blick på den barmhärtige Frälsaren.

                      Vi känner väl till Frälsarens barmhärtighet, då Han steg ned till jorden för att frälsa oss. Han är vårt föredöme. Så kan Hans barmhärtighetsgärning bli till en form av biktspegel. Jag är väl inte som rövarna, i det jag förstör för min nästa? Tar jag emot Jesu frälsande barmhärtighet. Vi behöver bedja: Jag är full av syndasår. Ack, låt Din hand mig hela. Då vill den barmhärtige Frälsaren rena och läka syndasåren med lagens vin och evangeliets olja och förbinda såren med Sin frälsande kärlek.

 

Vi skall gå samaritens väg med kärlekens blick på de hjälpbehövande.

Vi får inte förstöra för vår nästa. Det kan vara hårda ord, tanklösa ord, förtal såväl som ett illa handlande. Ps. 141:3 Herre, sätt en vakt för min mun, en dörrvakt för mina läppar. 4Låt mig inte få lust till onda ord och utföra gudlösa handlingar. Matt. 25: 42Jag var hungrig, och ni gav Mig inget att äta, 43jag var törstig, och ni gav Mig inget att dricka, Jag var hemlös, och ni tog inte hand om Mig, Jag var naken, och ni gav Mig inga kläder, sjuk och i fängelse och ni besökte Mig inte. Vi får inte heller glömma, att vi skall älska våra ovänner.

 

Vi skall gå samaritens väg med ödmjukhetens blick på våra egna barmhärtighetsverk.

                          Vi får inte glömma, att Själafienden försöker göra oss stolta över våra goda gärningar; att de skulle ge oss en framträdande roll i Guds rike. Vi måste förbli ödmjuka. Luk. 17:10 när ni har gjort allt, som åligger er, skall ni säga: Vi är odugliga tjänare, vi har bara gjort, vad vi är skyldiga att göra.

Amen.

 

    Bön efter predikan:

                                            Lovad vare Gud och välsignad i evighet, som med Sitt Ord tröstar, lär, förmanar och varnar oss. Hans Helige Ande stadfäste Ordet i våra hjärtan, att vi icke må varda glömske hörare, utan dagligen tillväxa i tro, hopp, kärlek och tålamod intill änden och så varda salige, genom Jesus Kristus, vår Herre.  Amen

 

 

Pålysningar:

                          Kollekten idag tillfaller vår diakonala verksamhet, som ju har ett eget konto i räkenskaperna. På tisdag bibelstudium hemma hos f. Andreas. Nästa söndag predikar jag igen. Påminner redan nu om bibelstudierna här i kyrkan onsdagen den 9 september.

 

   

Välönskan över församlingen:

                                            Guds frid, som är mera värd än allt vi tänker, må ge era hjärtan och era tankar skydd i Kristus Jesus. Amen.

 

 

 

Psalmer:     588:1-2      Allt människosläktet av ett blod Den store Guden danar

97:-           Jag behövde en nästa, var du där, var du där?

91:-           Din kärlek, Jesu, gräns ej vet

399: 1         Vi bär så många med oss i bön, när vi går fram

399: 2 – 3  Vi ber för dem vi saknar, då vi församlas här

9: 4          Men Herrens nåd allena, Står fast i tid och evighet. Så låt oss Honom tjäna

                             I ödmjuk tro och redlighet. Hans rike skall ej bäva, Det står, när allt blir grus.

                             Ni helgon, som får leva I himlens klara ljus. Ni änglar, som får bära

                             Till människor Hans bud, Kom låt oss alla ära Och prisa Herren Gud, vår Gud.

 

 

DSCF1034cd                                        En inbjudan till det Heliga

DSCF1035cd                       Att få släcka ljusen efter gudstjänsten är populärtDSCF1038cdDSCF1041c                           Lite småprat innan saft  och kaffestunden tar vid

Psalm 9