11:e sön e Tref.

 

Psalm 370

Psalm 284

Predikan vid Högmässa 11 e. Tref. (II)

i S:t Sigfrids kyrka för S:t Stefanus Koinonia

1 September 2019, av Kåre Strindberg

över Amos 5:21-24. Rom 7:14-25. Matt 21:28-32.

Firningsämne: Äkta och falsk fromhet

Psalmer: 370. 654. 284. 258. 240. 375.

I Faderns och Sonens och Den Helige Andes namn:

Jesus är i Jerusalems tempel inför Påsken och undervisar

i förgårdarna och tempelgångarna.

Vem är denne enkle man som har en så stark dragning

och vältalighet?

Är Han en präst?

eller en profet?

Han tillhör inte Levi´ stam,

så präst kan Han ju inte vara.

Han tillhör Juda´ stam, den trofasta.

Översteprästerna och De äldste är oroliga

över Hans framfart.

Han har vält penningbord och drivit ut valutaväxlarna.

Jesus går inte i deras ledband.

”Vad har du för fullmakt?”

frågar de religiösa ledarna och politikerna.

Deras fullmakt hade Han inte.

Men Jesus svarar med en motfråga:

”Dopet som Johannes döpte med,

varifrån kom det,

från himlen eller från människor?”

Men de viskade oroligt till varandra:
”Om vi svarar: från himlen, då svarar han:

Varför trodde ni då inte på honom?

Men om vi svarar: från människor,

måste vi akta oss för folket.

Alla anser ju att Johannes var en profet.”

När översteprästerna och de äldste vägrade svara

då vägrade Jesus svara att Han hade Sin fullmakt

från Gud, Hans Fader i himlen.

Johannes är tematiskt den siste profeten i Gamla Förbundet

och står i samma tradition som Amos

och de stora botpredikanterna och domsprofeterna.

Amos, som vi lånat vår GT-liga läsning från idag,

verkade i Sydriket Juda i mitten av 700-talet f.Kr.

Han kritiserade och fördömde avgudadyrkan

med offerhöjderna, men också,

precis som Johannes Döparen,

korruptionen, maktmissbruket och rättsrötan.

Det blev en spricka i religionen

mellan profeter och kultpräster.

Johannes Döparen visar vari sprickan bestod.

– Det naturliga vore förstås

att kult och profetism samverkade!

Profeterna menade att sinnelaget,

hängivenheten för Guds vilja

var det viktigaste i religionen

Men prästerna ägnade sig mest åt det rituella i kulten.

Offerröken steg mot himlen

samtidigt som missförhållandena fick pågå.

Den pågående kulten underlättade

oordningens fortgående.

Jesus ansluter Sig tydligt

till profeternas sinnelagsetik.

Han säger:

”från hjärtat kommer onda tankar, mord, äktenskapsbrott,

otukt, stöld, mened, förtal.

Det är detta som gör människan oren” (Matt 15:19-20a).

”gör först bägaren ren inuti,

så blir också utsidan ren” (Matt 23:26).

Det är till landets ledare som Jesus ger dem liknelsen

om de båda sönerna,

Fadern behöver hjälp av sönerna i vingården.

Den ene säger: ”Nej, det vill jag inte”,

men ångrar sig och går sen ändå.

Den andre säger: ”Jag skall gå, Herre”,

men går inte.

Rent logiskt kan vi tänka oss två till.

En tredje som säger:
”Nej, det vill jag inte” och inte heller går.

Och en fjärde som säger:
”Jag skall gå, Herre, och som verkligen går

och lyder sin fader.

Liknelsen blir brännande när Jesus menar

att den andre sonen som säger Ja till fadern

men ändå inte lyder honom

motsvaras av dem som Jesus här vänder Sig emot.

Detta ledarskap har inte hjärtats rätta sinnelag

ser inte sin brist, eller ångrar sig och söker förlåtelse.

Jesus avfärdar deras ledarskap

som ett falskt ledarskap med en falsk fromhet.

Men simpla människor;

fifflare och prostituerade,

skall gå före dem in till Guds rike,

när de ångrar sig och tror.

För när ord och gärning går isär

så är gärningen det avgörande.

Där får gärningen tala.

På sätt och vis var det lättare på Jesu tid

och ända in till 1900-talets början

att resonera i moralfrågor,

utveckla och tillämpa etik,

när det fanns en gemensam grund för dem.

Så är det inte längre!

Människor är villrådiga.

Våra lagstiftare erkänner inga eviga värden,

ord av evighet,

som etik och lagstiftning måste underordnas.

Mot de mer primitiva instinkterna, särskilt hos män,

räcker inte alltid inlärda beteenden.

Det har uppstått ett tomrum efter den kristna etiken

att hantera instinkter, som inte alltid är sociala.

Vi lider ännu av arvet från de optimistiska programmen

att reformera människan.

Från liberalismen ända ut till den yttersta vänstern

härskar illusionerna om att kunna omskapa världen.

Den yttersta högerns program är att med etnisk rensning

söka skapa en mer funktionell mänsklighet.

Idag är det 80 år sedan Andra Världskriget bröt ut.

Sverige hade en osannolik tur att slippa katastrofen.

Varje sommar står jag på vår Gotlandsstrand

och ser ut över Stora Karlsö.

Hemmanazisterna hade planerat koncentrationsläger

i Sjöbo och på Stora Karlsö.

Min Pappa, som skrev mot nazismen,

hamnade på listan för misshagliga i Svea Rikes bokhandel i Stockholm,

tillsammans med namn som Torgny Segerstedt,

Karl Gerhard, Vilhelm Moberg och många andra.

Det var ingen lek!

Nazisterna gjorde likadant i Danmark och i Norge.

När tyskarna kom dit, fördes antinazisterna i Danmark

ner till Saxenhausen och norrmännen till nybyggda Grini.

Hade dom kommit hit så räknade Pappa med att bli tagen.

Då hade inte jag blivit född och inte kunnat skåda ut

mot Karlsöfyrens sken

Detta om detta.

Vår GT-liga läsning varnar för brist på äkta fromhet.

Det är en förenkling att tro att någon grupp går säker.

Det allmänna syndatillståndet är en slags jämlikhet

mellan alla människor.

”Vill de inte vara syndare?” frågade en ortodox lärare.

Evangelisterna återger begreppsordet ”Jesu lära”.

Kristendomen har en lära särskild från andra läror.

Aposteln Paulus var den förste som systematiskt formulerade

den kristna trosläran,

en struktur som är genomgående och konsekvent.

Med den trosläran har våra trossyskon genom tiderna

levat sina liv och också kunnat offra sina liv.

Men kristendomen kan aldrig reduceras till bara en lära.

Då byggde vi oss en avgud,

pyntad med diverse bibelcitat.

Det finns något sublimt numinöst som för vidare

från bokstaven allena.

Jesus pekar på Anden, Den Helige Ande,

som skall vägleda församlingen efter Hans himmelsfärd.

”Vinden blåser vart den vill, och du hör den blåsa,

men du vet inte varifrån den kommer eller vart den far.

Så är det med var och en som har fötts av anden” (Joh 3:8).

Modernisterna förstår sig inte på Den Helige Ande och Hans verk.

Tyvärr finns en rädsla och ovilja i vidare kretsar

att ta till sig den förnämliga hjälp

som bara Den Helige Ande kan ge.

Kräftgången i kristenheten, till höger och vänster,

illustrerar detta.

Aposteln Paulus vittnar om sin egen viljesplittring:

”Det goda som jag vill, det gör jag inte,

men det onda som jag inte vill, det gör jag.”

När vi kommit ner på den här nivån

vet vi att vi kan inte ursäkta oss.

Här reser sig Frälsaren Jesus Kristus

med Sitt Evangelium:

”Kom till Mig, alla ni som är tyngda av bördor;

Jag skall skänka er vila.

Ta på er Mitt ok och lär av Mig,

som har ett milt och ödmjukt hjärta,

så skall ni finna vila för er själ.

Mitt ok är skonsamt

och Min börda är lätt” (Matt 11:28-30).

I Pauli efterföljd får vi koppla vårt ”jag”

till det som Kristus har återställt i dopet och tron.

Låt oss summera:

1. Gud tar första steget.

2. Vi är välkomna som vi är, trots vår viljesplittring.

3. Herren visar oss varsamt tillrätta.

4. I Hans gemenskap blir vi alltmer lika Honom.

AMEN

Ära vare Fadern och Sonen och Den Helige Ande,

såsom det var i begynnelsen,

nu är, och skall vara,

från evighet till evighet. Amen.

Psalm 258

Psalm 240

Psalm 375

Postludium