11:e sön efter Trefaldighet

DSCF7401cd                                                 Textläsning

DSCF7408cd

Skriftetal

Rena o Gud våra hjärtan och samveten, så att Din Son, när Han kommer till oss, finne i oss en beredd boning. Amen.

                 Vi låter några ord ur dagens texter bli till vår biktspegel idag. Först från GT: Tidigare i Jes. 1:3 Oxen känner sin husbonde, och åsnan sin herres krubba, men Israel känner inte sin Herre, Mitt folk har inget förstånd. Senare i texten: 13 Kom inte med era meningslösa gåvor, Jag avskyr offerröken. Herren tröttnar på skrymtarna, som kommer med offergåvor men inte söker Herren av hjärtat. Herren säger: Sluta göra det onda, och lär er göra det goda. Sträva efter rättvisa, stöd den förtryckte. För den faderlöses talan, skaffa änkan rätt. Det innebär för oss, att det inte räcker med penninggåvor och lite förböner. Här behövs handling på olika sätt, medmänsklighet, försvarstal o. dyl.

Efter dagen GT-text kommer ett av de många härliga bibelorden i GT, v.18, låter bäst i förra översättningen: Kom, låt oss gå till rätta med varandra, säger HERREN. Om edra synder än äro blodröda, så kunna de bliva snövita, och om de äro röda såsom scharlakan, så kunna de bliva såsom vit ull. Gud vare lovad för förlåtelsens möjlighet!

Episteltexten talar om Ordets görare. Vi får inte bli bara dess hörare. I slutet av texten läser vi: [Jak.1] 26 Den som menar sig vara from men inte kan tygla sin tunga utan lurar sig själv, hans fromhet är ingenting värd. 27 Men att söka upp faderlösa och änkor i deras nöd och hålla sig själv obesmittad av världen, det är en fromhet, som är ren och fläckfri inför vår Gud och Fader.

Ja, så är då Herren i Sitt heliga tempel, Hans tron är i himmelen. Han är ock när dem, som har en ödmjuk och förkrossad ande. Han hör de botfärdigas suckar och vänder Sig till deras bön.

Låt oss därför med förtröstan gå fram till Hans nådetron och bekänna vår synd och skuld så sägande: …

Predikan text: Matt. 23: 1–12

Nåd vare med Eder och frid ifrån Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus! Amen.

Först kanske vi åter skall nämna något om vår tids missuppfattningar av fariséerna. De var ju i allmänhet mycket fromma människor. Professor Hugo Odeberg har skrivit en bok, som heter ”Fariseism och kristendom”. Där gör han rent hus med den traditionella föreställningen om fariséen som en utstuderad hycklare. Han citerar den fariséisk-rabbinska litteraturen. Där finns bl.a. följande citat: Varje människa hos vilken det finns förställning, bringas Guds vrede ner till jorden. En sådans bön blir icke hörd. – Hycklarna kunna icke träda fram inför Gud. Till de människor, som Gud hatar, räknas den som talar ett med sin mun och ett annat i sitt hjärta. Odeberg säger: Det torde vara svårt att finna en religiös grupp, som var så fri från skrymteri – i den mening detta ord numera allmänt används och förstås – som just fariséerna. Inte heller får man väl säga att fariséerna var självbelåtna.

Vi läste: Sedan talade Jesus till folket och Sina lärjungar och sade: ”De skriftlärda och fariséerna har satt sig på Moses stol. Gör därför allt vad de lär er och håll fast vid det, men handla inte som de gör, Jesus legitimerar alltså fariséerna som de rättmätiga väktarna av den religiösa traditionen, De kan alltså kräva att bli åtlydda. Den bestående ordningen är bindande, så länge som Gud låter den vara kvar. Jesus sätter sig alltså inte upp mot den rådande ordningen. Däremot klandrar Han deras tolkningar. Han säger, att de upphäver Guds bud genom sina stadgar. Vi kan, i likhet med Jesus, fråga oss, hur det går med fjärde budet, då en son kan undandraga sig sina ekonomiska förpliktelser gentemot sina gamla föräldrar genom att förklara, att hans förmögenhet skall gå till templet?

Trots att Jesus erkänner fariséernas ställning, ger Han dem svidande kritik, oaktat deras religiösa allvar och stränga laglydnad. Ja, det är allvarlig kritik, som Han riktar mot en allmänt aktad grupp. S:t Paulus vittnar i Rom. 10:2Jag kan vittna om ivern i deras gudstro. Man kan hänvisa till vad han själv säger i Fil 3:5: jag som blev omskuren på åttonde dagen, som är av Israels folk och Benjamins stam, en hebré född av hebréer, i laglydnad en farisé, 6i trosiver en kyrkans förföljare, i rättfärdighet efter lagen en oförvitlig man. Nog kan vi konstatera, att fariséerna var fromma män, men med stora brister. Redan här kan vi väl konstatera, att också vi lider av samma åkommor och skall granska och bättra vårt leverne.

Jesus visar på att sträng korrekthet i lagens mening mycket väl kan gå hand i hand med allvarliga etiska fel, brott mot Guds vilja. På många ställen går Jesus hårt åt fariséerna. Så i Matt. 23: 23 Ve er, skriftlärda och fariséer, ni hycklare som ger tionde av mynta och dill och kummin men försummar det viktigaste i lagen: rättvisa, barmhärtighet, trohet. Det gäller att göra det ena utan att försumma det andra. 24 Ni blinda ledare, som silar mygg men sväljer kameler! Kärleken är det viktiga. Man hade hemfallit åt skrymteri. Vi kan även påstå, att evangeliets påverkan i världen blir mindre om evangeliets rätta lära förkunnas i ord, men så litet med ett verkligt helgat leverne. Vi brukar ju säga, att de kristna är världens bibel. Man ger akt på hur de kristna lever.

Fariséerna hade fallit offer för lagreligionens stora fara: skrymteriet. Fromhetslivet blir korrekt, men på insidan kan orenhet finnas. Utåt gör man det, som regelverket kräver och gärna litet till. Att säga och inte göra är skrymteri. Skrymteriet består just däri, att en människa medvetet tillåter en skillnad mellan ord och gärning, emellan sanningen, som förkunnas, och livet, som leves. Medvetet, emedan vi måste konstatera, att i denna fallna värld det alltid kommer att finnas en skillnad mellan kunskap och vilja. Vi måste kämpa med oss själva och mot synden, så att överensstämmelsen mellan kunskapen om Guds vilja och vårt handlande blir så stor som möjligt. Vi kan här påminna oss Jesu ord i Bergspredikan Matt. 5:48 Var fullkomliga, så som er Fader i himlen är fullkomlig.

Den religiösa fåfängan frodas här i skrymteriet. Vi läser i texten: Allt vad de företar sig, gör de, för att människorna skall lägga märke till dem. Även vi har åthävor i vårt religiösa liv. Det är bön med knäppta händer, kanske knäfall och annat sådant. Görs detta utan innehåll, bara för syns skull, då är det skrymteri, att bli prisad för sin fromhet och starka tro, även om den inte finns därinne.

Kristendomen är grundad på ett annat Gudsförhållande än synagogan. Trots det finns alltså risk för skrymteri och fåfänga. Ständig vaksamhet är av nöden. Prövostenen är Herren Jesus. En är er Läromästare. Fridrichsen skriver: Korset står i kristendomens centrum, och det reglerar också den kristnes ställning i förhållande till nästan. Den enda myndighet, som kan förekomma i kyrkan, är den, som tillkommer en syndare, som själv fått nåd för Kristi skull och vill tjäna sin broder med allt, vad han har. All kristen auktoritet har sin källa i Kristi kors och sitt direktiv i kärleken.

I Psalmen 51:8 sjunger konung David, bedjande till Herren: Du som, älskar ett uppriktigt hjärta, ge mig vishet i mitt innersta. Dessa ord är lämpliga att betrakta och beakta, då vi funderar över vad dagen vill lära oss. Vi kan säga, att Herren vill, att allt skall vara sant. Detta gäller både läran, livet och hjärtat. Det, som förkunnas i Hans församling, skall vara sant. Guds Ords tjänare får inte predika, vad som helst. Prästen såväl som lekmannen är ställd under Guds Ord. Man får inte, som många idag väta fingret och känna åt vilket håll, det blåser. Läran måste vara sann, så att människor kan föras vidare på helgelsens väg till Paradiset.

Livet måste vara sant i församlingen. Det får inte vara skillnad på lära och liv. En människas liv är lögn, när hon vill få andra människor, att hon är annorlunda, än vad hon är. Därmed vill hon ju få ett anseende, som ger henne fördelar, som hon annars inte skulle få. Skrymtare har även en skarp blick för andras fel och beklagar ofta djupt andras fel. Skrymtaren är rädd för sanningen, ty hon vill inte bli avslöjad. Men den, som är rädd för skrymteriet och därför ber om att få veta sanningen och ber om att kunna leva i sanningen, hon blir alldeles säkert bevarad för skrymteriets stora fara. En uppriktig människa vill vara sann i sitt liv. Så vill Herren ha det. Men inte bara detta; Han vill att hjärtat skall vara sant. Vi får inte synas vara fromma, men inte vara det i hjärtat. Vi måste ödmjuka oss inför Herren. Den, som upphöjer sig, skall bli förödmjukad, och den, som ödmjukar sig, skall bli upphöjd.

Får Herren verka i vårt hjärta, blir vi sanna, sanna inför Gud och människor. Vi får rätt syndakännedom och hittar vägen till syndaförlåtelse. I vårt hjärta växer kärleken, så att vi får en helt ny syn på våra medmänniskor. Hon, som förut var så nöjd med sig själv och kanske så missnöjd med andra, hon blir nu missnöjd med sig själv och skonsam mot andra. I botten ligger sedan den övertygelsen, att Gud är med henne, älskar henne, förlåter henne och ger henne kraft att gå vidare.

Amen.

Bön efter predikan:

                  O Herre Gud, himmelske Fader, Du som står emot de högmodiga, men giver de ödmjuka nåd. Vi beder Dig: Bevara oss från att trösta på vår egen rättfärdighet. Verka i oss, med Ditt Ord, en sann ånger och borfärdighet, så att Din nåd, som förkrossar oss, också må giva oss kraft till ett nytt liv. Genom Din Son, Jesus Kristus, vår Herre. Amen.

Välönskan över församlingen:

                  Gud, som förmår göra mer, ja, långt mer än allt vad vi ber eller tänker, efter den kraft, som är verksam i oss, Honom tillhör äran i församlingen och i Kristus Jesus, alla släkten igenom, i evigheternas evighet! Amen  

Psalmer:
538:-         Till Dig ur hjärtegrunden Jag ropar i min nöd.

547:-         Vart flyr jag för Gud och Hans eviga lag?

206:1-2      Herre, jag vill bida, Stilla vid Din port

206:3-4       Månne Gud förkastar, Någon enda själ, Som till Honom hastar? Nej, jag vet det väl

259:-       Saliga visshet, Jesus är min! Himmelens glädje fyller mitt sinn. Född av Hans Ande, ren i Hans blod, Får jag förtröstan, styrka och mod. Han är min glädje, Han är min sång, Honom jag prisar livsdagen lång. Lyssna

DSCF7409cd

DSCF7410cd

                                  Kyrkoherden har något att säga oss