10:e sön efter Trefaldighet

                           Läsning av episteltexten från Uppenbarelseboken 2:1-5

                                   Evangelietexten från Matt. 11:20-24

Predikan

 

Evige, allsmägtige och rättfärdige Gud, Du som styr allt och låter allt utvecklas efter Dina eviga lagar, icke blott i naturens rike, utan äfven i nådens; icke blott när Du med nödvändighet nedböjer allt motstånd, utan äfven när Du  tillåter den menskliga friheten att till en tid resa sig upp emot Din heliga vilja. Vi bedje Dig, evige Gud, under hvilkens välde vi alla äro, att Du ville med Ditt ord upplysa oss så, att vi förstå Dina rätter och deras stora betydelse för vårt sanna väl, och så att vi låte oss omskapas af Din kärlek och barmhertighet, och i tron på Den, Du sändt hafver, läre oss att fatta Dig såsom en Fader. Upplys oss Du, på en gång Rättfärdige och Barmhertige, nu då vi till gemensam uppbyggelse vilja lyssna till hvad Du genom Din Son i Ditt Ord förkunnar! Gif därtill Din välsignelse genom Din Andes rika utflöde öfver oss! Hör och bönhör oss! Amen/ Fader vår… Ty riket är Ditt och makten och härligheten i evighet. Amen.

            Men om ni inte omvänder er, skall ni alla mista livet. Det säger Jesus i Luk. 13:5. Omständigheterna kring detta ord är, när Pilatus dödat några galiléer, då de frambar offer. Frågan var nu, var dessa galiléer syndigare än andra och därför straffats. Nej, men om man inte omvänder sig, skall man förgås! Texten idag är domsord, som visar oss på vad, som händer, om bättringen uteblir. Vi måste väckas till bättring, medan tid är, innan det är försent.

Det är intressant med tankegångarna hos många kristna idag. Man betonar Guds kärlek så starkt, att man helt glömmer Hans Helighet och Majestät. Han är så helt annorlunda än vad många vill tro. Han är den Rättfärdige, som inte kan tåla något orent. Vi borde oftare darra inför Hans Helighet. Om ni inte omvänder er, skall ni alla mista livet. Kyrkoherde Grafström i S:ta Klara säger i en predikan redan 1873: Och nu en anmärkning. Ingenting är vanligare i våra dagar än att på samma gång Guds kärlek framhålles, Hans helighet och rättfärdighet tillbakasättes.

 

Dagens text är teologiskt intressant. Jesus framträder här som en domsprofet. Han ropar ve över de städer, där Han mest verkat, och förutspår dem ett fruktansvärt öde. Bland de tre städerna tar Kafarnaum en särställning, det hade ju varit Herrens egen stad. Därför blir också dess fall desto djupare. Karl XII:s bibel Och du Kapernaum, som är upphöjd allt intill himmelen, du skall blifva nederstött allt intill helvetet.

Att behandla städerna som en kollektiv personlighet med gemensamt ansvar och öde är typiskt gammaltestamentligt. Så kan vi lägga märke till, att det inte är de stora städerna, som fördöms. I den nya tiden då Gudsriket är för handen, blir de platser viktigast, där Jesus har varit. Gudsriket ändrar på all mänsklig och historisk rangordning. Här blir det tillspetsat: Jesus har verkat här. Det förhållandet gör deras obotfärdighet så oerhörd. Tyros och Sodom med all deras syndfullhet och ohörsamhet framställs som mindre skuldbelastade. Ja, Jesus säger, att dessa beryktade syndens högborgar skulle ha omvänt sig, liksom Ninive vid profeten Jonas predikan, om de hade fått uppleva, vad de galiléiska städerna fått.

Jesus vill ställa folk, stad, människa inför det yttersta och sista. Men Han erbjuder den eviga saligheten. Utan Honom väntar förtappelsen. Därför är det viktigt att akta på den tiden, då Han är nära. Den tiden kan ta slut. Veropen, säger en kommentar, visar, att Jesu uppdrag i dessa städer är slut. Nu uttalar Han domsorden och lämnar dem till sitt öde. Det ingick i Hans messianska uppgift att uttala domsorden, liksom det tidigare varit Hans uppgift att förkunna evangelium. Evangelium och domsord går hand i hand genom hela uppenbarelsens historia. Kraftgärningarna tar stor plats här. Jesus påminner om dem. Man skulle kunna tro, att Jesus är ute efter en slags mirakeltro, men så är icke fallet. Han ville, att människor skulle se, att Han är Den, som de väntat på, Messias.

Joh. 12: 37Trots att Han hade gjort så många tecken inför dem, trodde de inte på Honom.

Gal. 6:7Låt inte bedra er, Gud lurar man inte: vad man sår, får man också skörda.

Man skulle kunna sammanfatta dagens text i fyra punkter:

Ett: Herren ger i Sin stora nåd tid och tillfällen till bättring.

               Vi kan titta lite närmare på städerna. Vad Jesus gjort i Korasin, vet vi inte. Från Betsaida hade Han tre lärjungar: Petrus, Andreas och Filippos. Där botade Han en blind man. I närheten bespisade Han fem tusen män. Framför allt hade Kafarnaum varit en rikt benådad stad. Dit kom Jesus efter Sitt första under i Kana, där Han gjorde vatten till vin. Här botade han den lame, vidare Petri svärmoder, hövitsmannens tjänare m. fl.

Vad säger vi då om oss i vårt land, i vår stad, i vår församling? Visst har Herren givit oss många bevis på Sin nåd i många välgärningar. Vi har fått förkunnat, att frälsningen är oss given genom Herren Jesus.

 

Två: Men trots allt vad Herren gör, kan bättringen utebli.

               Hade Herrens välgärningar gjorts i Tyros, Sidon och Sodom, skulle de för länge sedan gjort bättring i säck och aska, och Sodom skulle inte ha drabbats av förstörelse. Hur Herren Jesus blev förkastad i Korasin och Betsaida, vet vi inte. Men när Jesus i Kafarnaum tillsade den lame mannen syndernas förlåtelse, anklagades Han för hädelse. Han talade också i synagogan, där Hans tal väckte anstöt. Vi skall nog inte antaga, att människorna i dessa städer var lastbara människor, såsom fallet varit med dem, som bodde i Tyros och Sidon och framför allt i Sodom. Synden här var emellertid, att de i otro förkastade Frälsaren.

Herren vill så även forska i vårt hjärta, att vi där tar emot Herren Jesus i tro. Det gäller, att Hans Ord får tränga in. Någon har sagt, att man lever utan bättring, när man i grund och botten är nöjd med sig själv. Ofta vill vi stödja oss på våra gärningar. Då är vi verkligen långt borta från vår Frälsare. Den enda väg, som leder till himmelen, går genom räddningen i Jesu blod. Om man inte är angelägen att gå den vägen, är man en människa, hos vilken herren förgäves får söka efter en sann bättring.

 

Tre: Men uteblir bättringen, måste domen komma.

Bättringen uteblev i de tre städerna. I de städerna måste de ha känt till de gamla profeternas domsprofetior. Amos uttalar domsord över Tyros. 1: 9Så säger Herren: Brott på brott har Tyros hopat, Jag vill inte dröja med domen. De har utlämnat hela byar åt Edom och glömt sitt avtal om vänskap. 10Jag skall sända eld mot Tyros mur, den skall härja dess borgar. Sidon var känt för sin avgudadyrkan. Vi läser i Konungaboken 11: 1Kung Salomo hade många utländska kvinnor, som han älskade, förutom faraos dotter, kvinnor från Moab, Ammon, Edom, Sidon och hettiternas land. 2De tillhörde folk, om vilka Herren hade sagt till israeliterna: ”Ni skall inte beblanda er med dem; då förleder de er till att dyrka sina gudar.” Det var sådana kvinnor Salomo höll sig till och älskade.

Tyros, Sidon och Sodom hade dålig klang. Nu fick man höra, att det på domens dag ska bli drägligare för dem. Ja, vi kan konstatera, att ingen vet i dag, var Korasin och Betsaida låg. De är helt förstörda. I Kafarnaum finns en liten ruinhög.

Domen kan komma redan i tiden över att land och folk, som inte gör bättring. Den kan komma i form av hemsökelser, men den kan också komma så, säger en kommentar, att Gud tar bort Sitt Rike. Till och med kyrkan i ett land kan bli lik en ruin. Är det månne så med Svenska kyrkan? Om det är så, vad blir följden? Blir det ingen bättring här i tiden, kan intet rädda från domen. Gud är rättfärdig i Sin dom. Men har Han i nåd gjort allt för att rädda och frälsa, men förgäves, så har människan själv skrivit sin egen dom.

 

Fyra: Men varför får vi nu här höra Jesu ve över de tre städerna, som inte gjorde bättring? Jo, därföre att Han ännu vill söka rädda oss.

               Herrens ord om de tre städerna är Hans varningsord till oss. Det är kärleken, som varnar, den kärlek, som inte vill döma utan frälsa. Det gäller för oss att leva i daglig bättring och omvändelse. Vi måste öppna vårt hjärta för Frälsaren och hålla oss till Honom. Han är rik på kärlek och förlåtelse och öppnar därför himmelens port för den botfärdige. Genom Honom blir domen vänd i frälsning och ”ve” förbytt i ”salig”.

Amen.

                       Inbjudan till Herrens Heliga Nattvard