10:e sön e Tref.

DSCF0905cd                                       Bröder

DSCF0908cd                                         och syskon

DSCF0912cdcd2


Evangeliet från Matteus 7:15-21 – Akta er för de falska profeterna


DSCF0924c

Högmässa 10:de söndagen efter Trefaldighet den 9 augusti 2015

S:t Sigfrids kyrka kl. 1100.

Skriftetal

In nomine …

Nåd och frid åt er i allt rikare mått genom kunskap om Gud och Jesus, vår Herre. Ty allt, som leder till liv och gudsfruktan, har Hans gudomliga makt skänkt oss genom kunskapen om Honom, som i Sin härlighet och kraft har kallat oss. Amen

Oremus …

Rena o Gud våra hjärtan och samveten, så att Din Son, när Han kommer till oss, finne i oss en beredd boning. Amen.

Ja, ve över dem, när Jag lämnar dem. Så säger Herren genom profeten Hosea, 9:12. Det är väl med människan, så länge som Gud är med henne. Jesus upprepade löftet: Se, Jag är med eder alla dagar intill tidens ände. Löftet uppfylls på de botfärdiga och ödmjuka. Jes. 57:15: Jag tronar upphöjd och helig men finns hos den modlöse och försagde. Jag ger de försagda mod, ger de modlösa kraft. 16Jag skall inte ständigt hålla räfst. I gammal översättning talas det i denna vers om förkrossade och ödmjuka. Det är väl med människan, så länge som Gud är med henne.

Det är illa, när Gud och människa skiljas åt. Så skedde i tidernas begynnelse, då människan satte sig upp emot Guds vilja. Adam försökte gömma sig, men det gick icke. På den yttersta dagen kommer människor att bedja bergen skyla dem för Lammets vrede, men det skall ej lyckas. Hos. 7:13: Ve över dem! De har flytt från Mig. Död åt dem! De har trotsat Mig. Jag ville befria dem, men de sprider lögner om Mig. 14De ropar inte till Mig ur hjärtat.

Ja, ve över dem, när Jag lämnar dem. Det betyder, att det är slut med Guds barmhärtighet. Han upphör med Sina nådeverkningar. Nådatiden är obevekligen slut. Måtte många omvända sig, innan det är för sent!

Var är Du? Var är du? Vart skyndar du hän, O, mänska som dväljes i gruset? Var döljer du dig ibland lustgårdens trän? Träd fram för din Herre i ljuset! Så ropar den himmelska rösten.

Var är du? Var är du? Ack, trives du än Där ute i synden och flärden? Föraktar du ännu din himmelske Vän, Fördjupande dig uti världen, Den värld som är fjärran från Herren?

När vill du då börja att söka den Gud, Som snart skall din Domare bliva? När vill du begynna att akta Hans bud Och rätt i Hans ord Honom giva? Nu är den behagliga tiden!

Var är du? Var är du? Kanhända du ock Berett dig ett säkerhetsläger Av egna förtjänster och dygder, ändock Allt sådant för Herren ej väger Det ringaste grand i Hans vågskål.

Din fromhet och renhet, vad äro väl de För Herren den Helige, rene? Nej, skall du bli helig, så måste det ske Allenast igenom den Ene, Som gjordes till synd för oss alla.

Var är du? Var är du? Ack, har du förstått, Att endast i Sonen är livet? Säg, har du, så arm och eländig du gått, Åt Honom på nåd dig ock givit Och funnit förlossning i blodet?

Då först är du säker, då först kan med frid Din Herre av hjärtat du svara: ”Här är jag, här är jag, min Frälsare blid, Ack, värdes Du själv mig bevara, så är jag i trygghet för evigt!”

(Oskar Ahnfelt)

Låt oss bedja och bekänna:

Predikan      text: Luk. 19:41-47

In nomine …

Vi skall börja med att se, vad man kan säga om vår evangelietext som sådan. Först ser vi, att S:t Lukas placerat händelsen efter folkskarornas hyllning av Jesus. Skildringen skiljer sig från S:t Markus´, då hyllningen här sker vid olivberget. Jag skulle vilja säga, att det är en styrka, att evangelierna inte är precis lika. Ty det skulle tyda på efterapning och en misstanke om mytbildning och tillrättaläggande. När så Jesus kommer upp på berget, ser Han Jerusalem ligga där borta på sina berg. Markustraditionen har här liknelsen om fikonträdet. S:t Lukas berättar, att Jesus gråter över staden. Denna berättelse finns bara här. Men Jesus nämner om Jerusalems förstöring på även andra ställen hos S:t Markus och S:t Lukas. Mark. 13: 1 – 2: När Han gick ut från templet, sade en av hans lärjungar: ”Mästare, se vilka stenar och vilka byggnader!” Jesus svarade: ”Du ser dessa stora byggnadsverk. Här kommer inte att lämnas sten på sten, utan allt skall brytas ner.” Luk. 21: 5När några talade om templet, hur vackert det var med sin fina sten och sina praktgåvor, sade Han: 6”Allt detta som ni ser – det skall komma en tid, då det inte lämnas sten på sten, utan allt bryts ner.” – 20När ni ser Jerusalem omringat av härar, då skall ni veta att dess ödeläggelse är nära.

En del tror, att berättelsen i vår text skulle ha utformats efter Jerusalems fall år 70 e. Kr. Men det finns egentligen ingen anledning att uppfatta det så. Jesus skildrar allmänt en belägring. Han hade nog i Sitt minne, vad Han hört om oroligheterna i Galiléen vid upproret år 6 e. Kr., då romarna dränkte upprorsmakarna i blod. Skulle berättelsen tillkommit efter år 70, hade den säkert varit mer detaljerad.

Jesus gråter. Ja, detta kan vi ta som bevis på hans mänskliga sida. Den heliga staden står inför sin ödestimma. Hon tar inte emot sin Frälsare. Jesus gråter inte över Sitt eget öde. Han gråter över stadens och Sitt folks öde.

Tänker man på dagens ämne och Jesu verop, torde dagens allvar stå klart. Akta på nådatiden!

Jesus gråter även över Kyrkan och oss!

Vi kan säga, att då Jesus grät över Jerusalem, grät Han över alla människors synd; först över Sitt eget folk, som förkastade Guds sändebud och varningar. Det jordiska Jerusalem är en sinnebild av de fleste, som kalla sig för kristne i vår tid. Frälsaren har meddelat oss Sina välsignelser, i det att Han gav Sitt liv till ett evigt offer. Nu är vår dag för välsignelser och nåd. Under varje tidsålder har människorna haft sin nådedag full av ljus och välsignelser, en prövningstid, under vilken de kunnat bliva förlikta med Gud; men denna nåd är begränsad. Nåden förmanar människorna under många år, och de förakta och förkasta den; men det kommer en tid, då nåden för sista gången varnar dem. Den vänligt inbjudande rösten förmanar inte längre syndare, och dess varningar och tillrättavisningar upphör. De ord, som Jesus talade på oljeberget, angå också vår tid. Han grät över de obotfärdige. Han har givit oss mycket ljus. Vår Frälsares innerliga kärlek har bragt tillrättavisningar, förmaningar och varningar till oss. Likasom templets förgård vanhelgades genom handel på Jesu tid, likaså har hjärtats tempel blivit besmittad av egenkärlek, världskärlek, ondska, missunsamhet och oheliga lidelser. Frälsaren sänder ett budskap, för att varna syndaren för fara och uppväcka hennes hjärta till ånger; men det emottages ofta såsom ett tomt prat. Många av dem, som utgiva sig för att vara gudfruktiga, är litet helgade av Guds Ande. Sanningens ljus förkastas av tusenden, emedan det medförer kors. Det är inte överensstämmande med deras handlingar eller med deras hjärtans naturliga böjelser. Guds profeter blev inte väl emottagna av det avfälliga Israel, emedan de uppenbarade folkets synder. Akab betraktade Elias som en fiende, emedan profeten troget uppenbarade konungens hemliga synder. På samma sätt måste också Kristi tjänare i vår tid lida förakt och en dålig behandling, emedan de tillrättavisar folket för synd. Bibelns sannig och kristlig religion måste kämpa mot en stark ström av moralisk fördärv.

Jesus bevekar oss idag genom Sina tårar att göra bättring. Genom Sitt utdrivande av månglarna i templet visar Han oss, hur Han vill, att vi skall göra rent hus i våra hjärtan.

Jesus vill även rena Kyrkan och oss.

Enklast är väl att säga, att Jesus vill ha bort falska läror och egenrättfärdighet från våra kyrkor och samfund. Det finns bara en Sanning: Herren Jesus är den ende Frälsaren. Det har smugit sig in olika mänskliga funderingar i kyrkornas trosliv. Där behövs reformation.

Jesus vill rena våra hjärtan och driva ut våra månglare. Han vill ta bort otro, som kan visa sig på många sätt; ett vanligt: Skulle Gud hava sagt … Viss vantro beror på missuppfattning och mänskligt tänkesätt. Alltså måste vi ständigt rannsaka oss inför Guds Ord, som är Sanning. Det finns också människor, som upplever sin tro som svag. Visst upplever vi ofta, att vi ville vår tro skulle vara starkare. Själafienden kommer med tvivel och anfäktelser. Då gäller det att bedja: Herre, jag tror. Hjälp min otro!

Utdrivandet av synden ur hjärtat är nästa kapitel. Här finns verksynder och underlåtenhetssynder, uppsåtliga och ouppsåtliga. Även här fungerar för den gamla människan som försvar frågan: Skulle Gud hava sagt… Ibland drabbas människan av syndanöd. Hon finner så mycket mörkt i sitt hjärta. Hon vill göra rent hus. Men se, det är som att öppna vindsluckorna för att släppa in solen, när man skall städa. Ju mer man sopar och röjer, desto mer bråte och damm rivs upp. Städar vi i vårt hjärta, finner vi än mer synder och brott. Människan kan bli förtvivlad för mindre. Då finns bara en väg: förlåtelsen i Jesu blod. Där har vi vår enda räddning. Låt oss ha blicken fäst vid Jesus, trons upphovsman och fullkomnare. Eller som det hette 1917: se på Jesus, trons hövding och fullkomnare! (Hebr. 12:2) Blodet från Jesus, Guds son, renar oss från all synd. (1 Joh. 1:7)

Vad vill vi då idag lära oss? Vi skall låta Jesu tårar över vår synd så påverka oss, att vi gör bot och bättring. Vi skall lära oss, att Jesus vill rena våra hjärtan och hjälpa oss vandra vidare på helgelsens väg. Allt detta är möjligt genom förlåtelsen och upprättelsen. Vidare måste vi besinna, att en dag tar nådatiden slut även för oss. Give då Gud, att vi är på rätt väg! Så blive också detta sista en uppmaning att städse vittna om Jesus i ord och gärning!

Amen.

Bön efter predikan:

O, Allsmäktige, evige Gud, Du som genom Din Son, vår Frälsare, öppnat för oss porten till Ditt rike. Vi ber Dig: Förlåt, att vi ofta försummat den nåd, som sökte oss, och bevara oss för att i falsk säkerhet uppskjuta bättringen och insomna i synd. Väck oss med Din Ande till heligt allvar, så att vi förstår, när Du sänder oss bud och aktar på vår besökelses stund. Förläna oss då nåd att våga allt på Ditt Ord och, i fullviss tro, komma på Ditt löfte, så att vi också en gång, med alla kristtrogna, får gå in genom portarna till Din heliga stad. Amen.

Pålysningar:

Kollekten idag tillfaller vår egen koinonia till dess utgifter. Tisdag är det som vanligt bibelstudium hos f Andreas. På onsdag blir det konsert här med Emil Wållberg kl. 1900. Han spelar ett eget verk tillägnat S:ta Klara. Kaffe serveras före; öppet från kl. 1800. Nästa söndag predikar biskop Göran.

Välönskan över församlingen:

Guds frid, som är mera värd än allt vi tänker, give era hjärtan och era tankar skydd i Kristus Jesus. Amen.

Psalmer: 402:-

  81:-

576:-

221: 1 – 2

221: 3

  47:-



DSCF0932cDSCF0934cdDSCF0936cdDSCF0939cdPsalm 81

Slutpsalm