10:e sön e Trefaldighet

 

 

 

 

Lyssna till predikan

Predikan    text Luk 4: 23 – 30

 

Nåd vare med Er och frid ifrån Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus! Amen.

 

Denna dags innehåll om förspillda tillfällen kan väl sägas vara en fortsättning på förra söndagen, som behandlade förvaltarskap. Det gäller för oss att ha blick för det, som sker. Förspillda tillfällen kan vara så mycket. Det kan vara försummade gudstjänstbesök, där vårt hjärta kanske skulle ha fått, vad som behövdes just den stunden. Ett onödigt jäkt, som förhindrade själen att få kraft från Anden. Det kan vara tillfällen, då vi försummat göra gott, eller då vi försummat stå upp för kristen tro. Om, vad som sker, när vi försummar att hålla kontakt med Gud och låter tillfällen gå oss ur händer, handlar dagens text. Hemska öde: Herren tar Sin hand ifrån oss!

Texten berättar först om människorna i Nazareths synagoga. Man ville se under, sådana som Jesus gjort på andra ställen.  Det var två motiv, som bestämde nazarenernas hållning till sin landsman, som kom med ett profetiskt budskap: Läkare, bota Dig själv! och Ingen profet blir erkänd i sin hemstad. De kunde inte förneka Jesu djupgående förkunnelse, men liksom förtog udden därigenom att låta småaktighetens känslor välla fram. Det var ju bara Josefs son. Så förträngde man den impuls till bot och tro, som Jesu förkunnelse frammanat. Ett vanligt sätt att värja sig mot sanningens anspråk. Nej, de ville se under, om Han nu var en profet. Deras hållning gentemot Jesus är inte förvånande; den motsvarar en allmän erfarenhet. Människorna är sådana; en profet bör helst komma utifrån, omgiven av det okändas mystik. Nu ser vi, att Jesus inte stannar vid detta psykologiska konstaterande med en axelryckning. Nej, Han ser bottnen av Sina landsmäns själ otron, bristande vilja att lyssna och underkasta sig sanningen i Jesu ord. Därför hänvisar Jesus till GT; redan där ser man, att Guds eget, utvalda folk fick stå tillbaka för föraktade, orena hedningar.

Den första hänvisningen från Jesus till GT-lig tid är berättelsen om Elia och änkan i Sarefat i 1 Kon. 17. Elia får befallning att bege sig till Sarefat, där Gud skall se till att det finns en änka, som skall förse honom med mat. När han kommer till stadsporten, möter han änkan och ber först om lite vatten. Sedan ber han även om en bit bröd. Då förklarar änkan, att hon bara har till ytterligare ett bak åt sig och sin son. Elia ber henne baka åt honom och lovar, att Herren skall se till att oljan och mjölet icke skall tryta. Så överlever de tre på detta. Ja, så den gömda innebörden i Bibelordet. Kan vatten och bröd syfta på Nattvarden? Att födan icke tryter, syftar måhända på att Kyrkan skall få andliga gåvor, så länge som hon följer Herren.

Vid sidan om skall vi här friska upp vår bibelkunskap. Änkans son blir sjuk och slutar andas. Då sade hon till Elia: ”Vad har du här att göra, gudsman? Du har bara kommit hit för att låta min synd komma i dagen och för att döda min son.” Hon är ju förtvivlad. Elia ber över sonen, och han får livet åter. Så säger då änkan: ”Nu vet jag, att du är en gudsman och att det verkligen är Herren, som talar genom dig.” En förebild kanske till den dagliga omvändelsen och pånyttfödelsen? En påminnelse om att goda gärningar ger välsignelse?

Den andra hänvisningen är hämtad från 2 Kon. 5 och handlar om araméerkonungens överbefälhavare, som var högt ansedd. Men Naaman hade spetälska. I hans hushåll fanns en krigsfånge från Israel, en ung flicka. Hon säger till sin matmor, att om husbonden fick träffa profeten i Samaria, skulle han bli botad. Budskapet når ända till konungen, som sänder iväg Naaman med många gåvor till Israels konung. Denne blir förtvivlad när följet kommer, river sönder sina kläder och ropade: ”Är jag då en gud, med makt över liv och död, eftersom han skickar till mig en spetälsk och begär, att jag skall bota honom? Ni märker, hur han söker sak med mig.”  Han oroar sig för att detta är en krigslist. Inget botande = krig.  Elisha får höra om detta och sänder bud till konungen, att skicka till honom Naaman, så skall han inse, att det finns en profet i Israel. När Naaman kommer, får han bud, att han skall bada sju gånger i Jordan, så blir han frisk. Han bli förargad. Andra floder måst väl vara lika bra. Och måste inte profeten komma själv och lägga händerna på honom och bedja. Slutligen övertalas han, badar och blir frisk. Han blir omvänd till Israels Gud och vill överlämna de många gåvorna till Elisha. Men Elisha vägrar ta emot gåvorna, så han reser sin väg.

Vad hittar vi här för dolda budskap månne? Kan badet syfta på dopet? Sju gånger: omvändelse, bot och bättring varje dag i veckans sju dagar? Att Elisha vägrar ta emot gåvorna en förebild till att frälsningen ges oss av nåd – gratis?

Vi tittar så på vad som sker i den bibliska historien efter detta. Profetens tjänare grips av habegär och skyndar efter Naaman. Till honom säger han, att Elisha ångrat sig, då han nu fått besök av två unga män från en profetskara. Kunde han få ett par vackra högtidsdräkter och lite silver till dem. Gechasi får detta och gömmer det i sitt hus. Vi läser de sista raderna av kap. 5: 25När Gechasi var tillbaka hos sin herre igen frågade Elisha: ”Var har du varit?” – ”Ingenstans, herre”, svarade Gechasi. 26Men Elisha sade: ”Tror du inte, att jag i anden var där, då en man lämnade sin vagn och kom emot dig? Nu har du väl fått silver så att du kan skaffa dig trädgårdar, olivlundar och vingårdar, får och kor, slavar och slavinnor! 27Men Naamans spetälska skall för all framtid häfta vid dig och dina efterkommande.” När Gechasi gick därifrån, var han vit som snö av spetälska. Denna händelse talar för sig själv, girighet och egoism straffar sig.

Varningen från Jesus hjälpte inte; det onda samvetet tog nu sin tillflykt till indignationens bedövningsmedel – även detta en väl känd psykologisk företeelse. Här slår den ut i allmän upphetsning, och denna gick så långt, att den hotade Jesu liv. Men Jesus vandrade Sin väg genom hopen och gick vidare. Och återvände sedan aldrig.

Vi läser hos Jesaja 55:6Sök Herren, medan Han låter Sig finnas, åkalla Honom, medan Han är nära. 7Må den gudlöse överge sin väg, den ondskefulle sina planer. Må han vända om till Herren, så skall Han förbarma sig över honom, vända om till vår Gud, som alltid vill förlåta. På många ställen i den Heliga Skrift finns varningar och förmaningar. Han har inte ändrat Sig. Hans krav är samma nu som förr. Den som inte är med mig, han är emot mig. Var fullkomliga på alla områden! Då blir förvaltandet rätt och riktigt. Det blir inga förspillda tillfällen. Skönt skulle det vara, om vi kunde bli fullkomliga här i världen. Men nu är det inte så. Vi är svaga käril, som behöver hjälp. Psalmisten sjunger (111) Att frukta Herren är vishetens begynnelse. Att ta emot varningarna från Herren är viktigt.  Att söka sig till Jesus är frälsningsavgörande. Endast hos Honom får vi förlåtelse för begångna fel och försummelser. Endast hos Honom får vi kraft att gå vidare på den smala vägen.

Amen.