Predikan text: Luk. 19:41-47

Nåd vare med Er och frid ifrån Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus! Amen.

Vi skall börja med att se, vad man kan säga om vår evangelietext som sådan. Först ser vi, att S:t Lukas placerat händelsen efter folkskarornas hyllning av Jesus. Skildringen skiljer sig från S:t Markus´, då hyllningen här sker vid olivberget. Jag skulle åter vilja säga, att det är en styrka, att evangelierna inte är precis lika. Ty det skulle tyda på efterapning och en misstanke om myt-bildning och tillrättaläggande. När så Jesus kommer upp på berget, ser Han Je-rusalem ligga där borta på sina berg. Markustraditionen har här liknelsen om fikonträdet. S:t Lukas berättar, att Jesus gråter över staden. Denna berättelse finns bara här. Men Jesus nämner om Jerusalems förstöring på även andra stäl-len hos S:t Markus och S:t Lukas. Mark. 13: 1 – 2: När Han gick ut från templet, sade en av hans lärjungar: ”Mästare, se vilka ste-nar och vilka byggnader!” jesus svarade: ”du ser dessa stora byggnadsverk. Här kommer inte att lämnas sten på sten, utan allt skall brytas ner.” Luk. 21: 5 När några talade om templet, hur vackert det var med sin fina sten och sina praktgåvor, sade Han: ”allt detta soM ni ser – det skall komma en tid, då det inte lämnas sten på sten, utan allt bryts ner.” – 20 När ni ser Jerusalem omringat av härar, då skall ni veta att dess ödeläggelse är nära.

En del tror, att berättelsen i vår text skulle ha utformats efter Jeru-salems fall år 70 e. Kr. Men det finns egentligen ingen anledning att uppfatta det så. Jesus skildrar allmänt en belägring. Han hade nog i Sitt minne, vad Han hört om oroligheterna i Galiléen vid upproret år 6 e. Kr., då romarna dränkte upprorsmakarna i blod. Skulle berättelsen tillkommit efter år 70, hade den sä-kert varit mer detaljerad.

Jesus gråter. Ja, detta kan vi ta som bevis på hans mänskliga sida. Den heliga staden står inför sin ödestimma. Hon tar inte emot sin Frälsare. Je-sus gråter inte över Sitt eget öde. Han gråter över stadens och Sitt folks öde.

Tänker man på dagens ämne och Jesu verop, torde dagens allvar stå klart. Akta på nådatiden!

Jesus gråter över Jerusalem!

Jerusalem borde ha vetat, vad dess frid, dess salighet och dess eviga välfärd tillhörde. Så många profeter hade förkunnat i staden. I Jer. 7 Sida 3 av 6 f Hans-Åkes postilla, 10 e Tref. -18

läser vi: Detta ord kom till Jeremia från Herren: Ställ dig i porten till Herrens hus. Där skall du ropa ut detta bud-skap: Hör Herrens ord, alla från Juda som går in genom dessa portar för att tillbe Herren! Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Ändra era liv och era gärningar, så skall jag bo bland er på denna plats. Lita inte på lögner soM ”här är herrens teMpel, herrens tempel, Herrens tem-pel.”

Berättelsen om hur Jesus driver månglarna ut ur templet hör hemma här. Guds hus är ett hus för bättring och omvändelse. Så finns också i Gamla Testamentet domsprofetior. Vi läser vidare hos Jeremia: Du skall inte be för detta folk, inte komma med klagan och förböner och inte vädja till mig, jag kommer inte att lyssna på dig. Ser du inte, vad de gör i Judas städer och på Jerusalems ga-tor? Barnen samlar ved, fäderna tänder eld och kvinnorna knådar deg för att baka offerkakor åt Himladrottningen, och de utgjuter dryckesoffer åt andra gudar för att fört-reta mig. Men är det till förtret för mig? säger Herren. Är det inte till förtret för dem, till skam för dem själva? Där-för säger Herren Gud: Se, min vrede och mitt raseri skall välla ut över denna plats, över människor och djur, över markens träd och jordens frukt; den skall brinna utan att slockna.

Jesus gråter även över Kyrkan och oss!

Vi kan säga, att då Jesus grät över Jerusalem, grät Han över alla människors synd; först över Sitt eget folk, som förkastade Guds sände-bud och varningar. Det jordiska Jerusalem är en sinnebild av de flesta, som kal-lar sig för kristne i vår tid. Frälsaren har meddelat oss Sina välsignelser, i det att Han gav Sitt liv till ett evigt offer. Nu är vår dag för välsignelser och nåd. Under varje tidsålder har människorna haft sin nådedag full av ljus och välsignelser, en prövningstid, under vilken de kunnat bliva förlikta med Gud; men denna nåd är begränsad. Nåden förmanar människorna under många år, och de föraktar och förkastar den; men det kommer en tid, då nåden för sista gången varnar dem. Den vänligt inbjudande rösten förmanar inte längre syndare, och dess var-ningar och tillrättavisningar upphör. De ord, som Jesus talade på oljeberget, Sida 4 av 6 f Hans-Åkes postilla, 10 e Tref. -18

angå också vår tid. Han grät över de obotfärdige. Han har givit oss mycket ljus. Vår Frälsares innerliga kärlek har bragt tillrättavisningar, förmaningar och var-ningar till oss. Likasom templets förgård vanhelgades genom handel på Jesu tid, likaså har hjärtats tempel blivit besmittad av egenkärlek, världskärlek, ondska, missunsamhet och oheliga lidelser. Frälsaren sänder ett budskap, för att varna syndaren för fara och uppväcka hennes hjärta till ånger; men det emottages ofta såsom ett tomt prat. Många av dem, som utgiver sig för att vara gudfruk-tiga, är litet helgade av Guds Ande. Sanningens ljus förkastas av tusenden, eme-dan det medförer kors. Det är inte överensstämmande med deras handlingar eller med deras hjärtans naturliga böjelser. Guds profeter blev inte väl emot-tagna av det avfälliga Israel, emedan de uppenbarade folkets synder. Akab be-traktade Elias som en fiende, emedan profeten troget uppenbarade konungens hemliga synder. På samma sätt måste också Kristi tjänare i vår tid lida förakt och en dålig behandling, emedan de tillrättavisar folket för synd. Bibelns san-ning och kristlig religion måste kämpa mot en stark ström av moraliskt fördärv.

Vi kan säga, att Jesu tårar vittnar om vår andliga nöd. Vi måste lära oss, vad som hör till vårt andliga väl. Jesus bevekar oss idag genom Sina tårar att göra bättring. Genom Sitt utdrivande av månglarna i templet visar Han oss, hur Han vill, att vi skall göra rent hus i våra hjärtan.

Jesus vill rena Kyrkan och oss.

Enklast är väl att säga, att Jesus vill ha bort falska läror och egen-rättfärdighet från våra kyrkor och samfund. Det finns bara en Sanning: Herren Jesus är den ende Frälsaren. Det har smugit sig in olika mänskliga funderingar i kyrkornas trosliv. Där behövs reformation.

Jesus vill rena våra hjärtan och driva ut våra månglare. Han vill ta bort otro, som kan visa sig på många sätt; ett vanligt: Skulle Gud hava sagt … Viss vantro beror på missuppfattning och mänskligt tänkesätt. Alltså måste vi ständigt rannsaka oss inför Guds Ord, som är Sanning. Det finns också männi-skor, som upplever sin tro som svag. Visst upplever vi ofta, att vi ville vår tro skulle vara starkare. Själafienden kommer med tvivel och anfäktelser. Då gäller det att bedja: Herre, jag tror. Hjälp min otro!

Utdrivandet av synden ur hjärtat är nästa kapitel. Här finns verksyn-der och underlåtenhetssynder, uppsåtliga och ouppsåtliga. Även här fungerar för den gamla människan som försvar frågan: skulle gud hava sagt… Ibland drabbas människan av syndanöd. Hon finner så mycket mörkt i sitt hjärta. Hon vill göra rent hus. Men se, det är som att öppna vindsluckorna för att släppa in solen, när man skall städa. Ju mer man sopar och röjer, desto mer bråte och damm rivs upp. Städar vi i vårt hjärta, finner vi än mer synder och brott. Människan kan bli förtvivlad för mindre. Då finns bara en väg: förlåtelsen i Jesu blod. Där har vi vår enda räddning. Låt oss ha blicken fäst vid Sida 5 av 6 f Hans-Åkes postilla, 10 e Tref. -18

Jesus, trons upphovsman och fullkomnare. Eller som det hette 1917: se på Jesus, trons hövding och fullkomnare! (Hebr. 12:2) Blodet från Jesus, Guds son, renar oss från all synd. (1 Joh. 1:7)

Jesu tårar vittnar om en förestående dom. Vi får inte glömma, att det finns en dubbel utgång: himmel eller helvete. Detta har så många glömt idag. Vi måste göra bättring, ty Gud, vår frälsare, vill att alla människor skall räddas och komma till insikt om sanningen. (! Tim. 2:3f.) Vi kan även säga: att Jesu tårar vittnar om att Han kan avlägsna denna dom genom Sitt frälsningsverk och Hans blod.

En J. A. Olin, som jag inte vet något om, har predikningar utgivna på Bonniers förlag 1857, han har skrivit, eller citerat, bl.a. följande rader:

Se Frälsarens heliga tårar

Som vittna om synder och nöd;

Hwad är som så djupt Honom sårar

Långt mer än den bittraste död?

Jo det, att än menniskor finnas

Som Herrans Guds kärlek ej minnas

Och skjuta bort nåden, Han bjöd.

Jerusalems fall må dig warna

Att slösa din nådedag bort:

Snart stunderna hän äro farna,

Den stund du har qwar, är så kort.

Jerusalems tempel förbrändes,

När hämnarens mordfackla tändes,

Och landet blef öde och torrt.

Må Herrans hemsökelse blifwa

I nåd en hemsökning ännu,

Att icke Hans hämnd måtte rifwa

Ditt heliga tempel i tu!

Drif ut ur ditt hjerta och sinne

Den ondska, som än bor derinne; – –

Men skynda dig: – stunden är nu!

Amen. Sida 6 av 6 f Hans-Åkes postilla, 10 e Tref. -18

Bön efter predikan:

Lovad vare Gud och välsignad i evighet, som med Sitt Ord tröstar, lär, förmanar och varnar oss. Hans Helige Ande stadfäste Ordet i våra hjärtan, att vi icke må varda glömske hörare, utan dagligen tillväxa i tro, hopp, kärlek och tålamod intill änden och så varda salige, genom Jesus Kristus, vår Herre.

Amen

Pålysningar:

Kollekten förra söndagen till Alsike kloster blev ……….. Idag tillfaller den vår egen koinonia till dess utgifter. På måndag kl. 1300 blir det mässa med +Hans Martins. På onsdag blir det mässa kl. 1830 med +Göran, då vi minns S:t Lars. Nästa söndag predikar biskopskandidaten f Gunnar Andersson

Välönskan över församlingen:

Guds frid, som är mera värd än allt vi tänker, give era hjärtan och era tankar skydd i Kristus Jesus. Amen.

Psalmer: 402:- Hör, Gud ännu Sin nåd dig bjuder. Se, templets portar öppnar sig Men snart …

576:- Hjälp mig, Jesu, troget vandra På den väg Du anbefallt, Att som mig jag älskar andra

221: 1 Skynda till Jesus, Frälsaren kär. Se i Sitt Ord Han vägen oss lär

221: 2 – 3 Kom till Mig alla! Ljuder Hans röst. Han vill oss skänka glädje och tröst

92:- Kärlek av höjden värdes beskära. Lär oss att leva helt till Din ära.

47:- Säg, känner du det underbara Namnet, som till frälsning Gud oss gav,,

Vars lov har sjungits ut i hela världen, över varje land och hav?

Namnet framför andra namn är Jesus, Ej skönare på jorden fanns.

Ty intet annat namn kan giva frälsning, intet annat namn än Hans.

När alla andra namn en gång förbleknat står dock namnet Jesus kvar.

Dess purpurglans skall hela evigheten stråla lika underbar.

Namnet framför andra namn …