1 sön e Epifania

Första söndagen efter Epifania

Mark 1:9-11

2017

I Faderns och Sonens och den Helige Andes namn. Amen.

Jesus växte till i vishet, i ålder och välbehag inför Gud och människor. Det är det sista vi får veta om Jesus i hans barndom.

Men så när han var 30 år, så händer det som vi läste i dagens evangelium, han kom till Johannes döparen och ville bli döpt av honom.

Johannes hade precis sagt: Jag har döpt er med vatten, men han ska döpa er i den helige Ande. Efter mig kommer den som är starkare än jag, och jag är inte ens värdig att böja mig och lossa remmen på hans sandaler.

Jesus kom till Johannes döparen och bekräftar därmed att Johannes är vad gamla testamentet profeterat om och som hans fader Sakarias sagt: Och du, barn, ska kallas den Högstes profet, för du ska gå före Herren och bana väg för honom. Du ska ge hans folk kunskap om frälsningen, med förlåtelse för deras synder.

Senare kommer också Johannes att peka på Jesus och med orden säga: Se Guds lamm som borttar världens synder. 

Människor kom alltså ut till Johannes för att bli döpt av honom. Men han döpte inte vem som helst. Han döpte dem som bekände sina synder och så fick de syndernas förlåtelse. Han förkunnade omvändelsens dop till syndernas förlåtelse. Och många blev döpta.

Men varför ville Jesus bli döpt? Varför stod han där i kön med syndare? Dopet var ju till och för syndare. Jesus var ju ingen syndare. Han hade inte begått en enda liten synd. Han hade inget att bekänna. Han hade ingen syndig natur, den gamle Adam. Han var helt och hållet ren, helig och rättfärdig.

Varför blev Jesus döpt? När Jesus steg upp ur vattnet, såg han himlen dela sig och Anden komma ner över honom som en duva. Det är precis som det står i Jesaja 64: O, att du lät himlen rämna och kom hit ner.

Himlen öppnade sig. Herren öppnade upp himlen för mänskligheten, för Messias hade kommit. 

Duvan indikerar en helt ny tid, en ny värld. Vi kommer ihåg duvan som Noa släppte ut för att se om det fanns liv på jorden. Men också i skapelsen läser vi: Och Guds Ande svävade över vattnet. Ännu en gång handlar det om skapelsen. Herren kommer för att skapa något nytt.

Den helige Ande kom inte bara över honom utan till  och med in i honom. Och en röst kom från himlen: Du är min älskade Son. I dig har jag min glädje. Fader, Son och den helige Ande. Treenigheten.

Att den helige Ande kom in i Jesus pekar också på ett par profetior i gamla testamentet. I Jesaja 42 står det: Se, min tjänare som jag uppehåller, min utvalde, i vilken min själ har sin glädje. Jag har låtit min Ande komma över honom. Och Jesaja 61: Herrens, Herrens Ande är över mig, ty Herren har smort mig till att predika glädjens budskap för de ödmjuka.

Och det pekar fram emot den lidande tjänaren som vi läser om i Jesaja 53. Allt detta betyder Jesus identifiera sig med Israel och blir en av dem och med att den helige ande kom in i/över honom han idenifiera sig som Herrens lidande tjänare. 

Jesus visar med sitt dop, att han uppfyller kallelsen att vara en sann israelit, han blir en av dem. Och han identifiera sig med dessa syndare och deras syndiga tillstånd. Han står där i deras ställe. Jesus själv bekänner såsom det var deras synder han tar på sig. Men här sker också det som Luther kallade det saliga bytet. Paulus uttrycker det så här: Han som inte visste av synd, honom gjorde Gud till synd i vårt ställe, för att vi i honom skulle bli rättfärdiga inför Gud. Det är som om Jesus tog på sig synderna som låg där i Jordan, som de andra lämnat kvar i deras dop. Jesus bekände allas synder och blev döpt för allas synder. Straffet var lagt på honom… Vi gick alla vilse som får, var och en gick sin egen väg…  Gud fann denna lösning: Han tog synderna av alla människor och hängde dem runt halsen på honom som ensam var utan synd. Han blev därmed den största syndaren av alla och den enda syndaren på jorden, – så att det fanns ingen annan.

Johannes mötte en syndare som inte har någon synd, men han är den störste syndaren, för han bar världens synd. Det är därför han också döps, erkänner och bekänner sig som syndare. Här stod han i stället för oss syndare.

Och rösten från himlen, I dig har jag min glädje, bekräftar allt detta. Och allt detta bekräftas pånytt på förklaringsberget. Då kom ett moln och sänkte sig över dem, och ur molnet hördes en röst: Han är min älskade Son. Lyssna till honom.

Herren Jesus är alltså i och med sitt dop insatt i sitt ämbete, att vara världens frälsare, insatt som syndabäraren. Han är nu insatt och överlämnad av Gud, till att dö och att uppstå. Han är nu insatt som den lidande tjänaren. Vid denna tidpunkt  överlämnar Gud Fader honom till att dö och uppstå, till att bli Guds offerlamm. Här börjar vägen till Golgata kors. Här börjar vägen mot målet. Ett nytt förbund, en ny pakt förverkligas och ta sin början. Jesu dop är hans pingst. Som en kommentar skrev: Jesu dop är efter hans korsfästelse och uppståndelse hans viktigaste händelse under hans vandring här på jorden.

Vad innebär nu allt detta för oss? Jo, detta innebär att himlen är öppen, så att vi kan komma till Gud. Den dörr som var stängd, sedan syndafallets dagar är nu öppen genom Jesus. Och såsom Jesu dop var vägen fram till att himlen öppnades, så är vårt eget dop även det vägen till himlen för var och en av oss. Såsom Jesus accepterade Johannes dop för att uppfylla allt, och genom vårt dop ger Jesus allt som han uppfyllt åt oss.

Liksom Jesus fick den helige Ande i sitt dop så fick vi den helige ande i vårt dop. Vi fick det av honom och blev förenade med honom. Vi blev i dopet renade. Vi fick hans helighet och rättfärdighet. När Jesus blir syndare, så blir du rättfärdig. Det kristna dopet verkar syndernas förlåtelse, befriar från döden och djävulen och ger evig salighet åt alla, som tror Guds ord och löften. Klädd i dopets helga skrud, nåd och barnaskap hos Gud.

Jesus blir i sitt dop insatt och överlämnad av Gud, till att dö och att uppstå. Vi däremot är genom dopet till döden begravda med honom, för att också vi skall leva det nya livet, liksom Kristus uppväcktes från de döda genom Faderns härlighet. Ty är vi förenade med honom genom en död som hans, skall vi också vara förenade med honom genom en uppståndelse som hans.

Vi kan till allt detta säga att Jesu dop och vårt dop förenas vid Jesu död och uppståndelse. 

Låt oss därför hålla fast vid Jesu dop, tacka för hans dop, då han gick in och tog på sig våra synder. Och låt oss hålla fast vid vårt eget dop. 

När Jag frestas vill jag svara jag är döpt i Jesu namn. Ingen tillflykt är som denna öppen står hans fadersfamn… 

Det fadern sa till Jesus det säger han också till alla döpta in i Kristus: I dig har jag min glädje. Då kan vi med hjärtat säga, som det heter i den nicenska trosbekännelsen: Jag bekänner ett enda dop, till syndernas förlåtelse, och förväntar de dödas uppståndelse och den tillkommande världens liv, därför att Jesus är både den störste och ende syndare, för att bära synderna för hela världen, eftersom han är den ende rättfärdiga och den ende helige och ingen görs rättfärdig och helig inför Gud endast genom honom.

I Jesu namn. Amen.

68:1-2

658:1-4

69:1-4

258:5

258:6-7

125:13-15

43:1-3