Tacksägelsed.

Predikan på Tacksägelsedagen III (1983 års Ev.bok)

för S:t Stefanus Koinonia i S:t Sigfrids kyrka

vid Högmässa Söndag 8 Oktober 2017

Predikant: Kåre Strindberg

Firningsämne: Lovsång

Psalmer: 168, 672, 443, 370:1-2, 3-5, 332

Beredelseord: Ps 89:16

PREDIKAN

I Faderns och X Sonens och Den Helige Andes namn:

Idag, på Tacksägelsedagen, går tankarna till allt

som vi har att vara tacksamma över;

vi har hus att bo i,

kläder att sätta på oss, mat på bordet varje dag.

Vi har fått liv att leva.

Vi får leva i ett land som människor flyr till

istället för flyr ifrån.

Om vi inte tackar Gud, som gjort allt detta möjligt,

då har vi inte fattat vad vi har

och då tror vi att vi är fattigare än vi är!

”Tacka hela tiden Gud”, uppmanar oss aposteln Paulus

(1 Thess 5:18).

Det är nu inte alltid så lätt. Vi lever inte i den bästa av världar.

Jag kan väl inte missunna er att berätta om den fromma kvinnan

som alltid ville ”Tacka Gud under livet alla förhållanden.”

Hon bröt benet hemma och togs in på sjukhus.

Tacksamheten gav hon dock inte upp.

Men det gav sig nu så illa att när hon skulle hem till sin bostad

efter konvalescensen, så bröt hon andra benet också.

Församlingspastorn besökte henne i hennes nya olycka,

orolig för hennes tro, men hon utbrast lika fullt:

”Tack, gode Gud, att jag inte har 3 ben som kan brytas!”

Nöd, krig och svält kastar sina mörka skuggor in i våra vardagsrum

genom TV-skärmarna och dagstidningarnas bilder

och genom olyckliga grannar.

Egna och andras svårigheter och lidanden finns med

som en falsk bordunton i harmonin.

Därtill odlas missnöjet medvetet av politiska krafter

som är ute i egna ärenden, som de låtsas kunna lösa.

Vi lockas till osakliga jämförelser mellan människor.

Och det konstrueras en konstgjord motsättning

mellan att vara tacksam, å ena sidan,

och å andra sidan, att vilja verka för bättre förhållanden.

Den gamla Bibelöversättningen återgav apostelns ord tydligare:

”Tacken Gud i alla livets förhållanden.”

Det har aldrig förväntats att vi skulle tacka Gud för

livets alla förhållanden!

Det är trons erfarenhet att skapelsen rymmer något vida mer

än bara mellanmänskliga horisontella relationer

på gott och ont <—-> (horisontella pilar).

^

Där finns också en vertikal relation mellan Gud och människa I (vertikala pilar).

De mellanmänskliga relationerna måste förenas med en Gudsrelation

av hela tillvaron i alla väderstreck och höjder.

Vi kan då bilda + ett kors. Utan det blir livet aldrig helt.

Med kraftkällan från Herren finner vi tillit, tröst och glädje

och med den kan vi tacka Gud, som leder oss igenom livets alla förhållanden.

Framgång kan dock vara fatal, därför skrev Lina Sandell:

”Ingen nöd och ingen lycka skall utur Hans hand dem rycka”.

Den gammaltestamentliga läsningen från profeten Jesajas 12:te kapitel

låter sin samtid skönja en tacksamhet, som de egentligen

borde ha visat någonting av redan då på grund av de profetiska löftesorden.

Men: ”Hur skall de kunna åkalla den som de inte

har kommit till tro på?

Hur skall de kunna tro på den som de inte har hört?

Hur skall de kunna höra utan att någon förkunnar?

Hur kan någon förkunna utan att vara utsänd?

skriver aposteln Paulus i brevet till de kristna i Rom (10:14-15).

Här har folket hört förkunnelsen från Guds utsända.

När folket ändå inte vill ge Gud erkännande och ära och tack,

lever de i en halv tillvaro, som ger halva människor.

Löftet om frälsning till ande, kropp och själ grundlades

genom Jesu Kristi ankomst vid vår tideräknings början

och fullkomnas vid Hans återkomst i härlighet.

Vi tar ut efterskott på Hans gåvor.

Vi kan fråga vår samtid:

Lever vi före eller efter Kristus?

Gud vare tack som låtit åkrarna gro

och regn och sol frambringa grönska, fröbärande örter och fruktträd!

På många altaren är frukter och grönsaker framlagda

för att påminna om detta.

Gud vare tack som inger människorna solidaritet

så att var och en kan få läkarvård, sjukpenning,

arbetslöshetsunderstöd och pension!

Och ändå ha pengar kvar till välgörenhet.

Det vackraste sättet att säga ”tack” är väl att sjunga en tacksång,

en hyllningssång.

När Jesus rider in i Jerusalem då hyllar man Honom

och ropar: ”Välsignad är Han som kommer, Konungen, i Herrens Namn.

Fred i Himlen och ära i höjden!

Högst troligt sjöng man spontant.

När vi är samlade här idag i S:t Sigfrids kyrka

nästan 2000 år senare, så vet vi hur det gick sen,

men det visste inte folkmassorna då.

/Peka på altarkorset/

Jesus är inte bara en människa, Han är Gud; Guds Son.

Därför kunde inte döden hålla Honom kvar.

Utan Han stod upp och lever i evighet.

Och Han är med oss här idag för att motta våra hyllningar.

Den allra största gåvan som vi har fått är Faderns Son Jesus Kristus,

som vi har fått till Bror.

När vi döps får vi Jesus till Storebror.

Och vi är prinsar och prinsessor allesammans – faktiskt,

genom vår förbindelse med Jesus.

En gång kommer vi att se Honom lika tydligt som vi ser varandra här.

Då skall det bli en riktig fest som heter duga

och vi skall sjunga lovsånger

som vi aldrig sjungit förut.

Låt oss redan idag ta ut förskott på denna glädje!

AMEN.

Ära vare Fadern och X Sonen och Den Helige Ande

såsom det var av begynnelsen

nu är och skall vara från evighet till evighet. AMEN