Pingstdagen

Psalm 162

Psalm 161

S:t Stefanus 20 Maj 2018

Predikan i S:t Sigfrids kyrka Pingstdagen (I)

för S:t Stefanus Koinonia  20 Maj 2018, över

Jer 31:31-34.  Apg 2:1-11.  Joh 14:23-29

Firningsämne: Hen Helige Ande

Beredelseord  SvPs  161:3

Psalmer 162:1-3, (672), 161, 394, 368, 53

       I Faderns och     Sonens och Den Helige Andes namn:    

Precis som vid påsk firas även nu en judisk högtid denna gång pingsten.

Skördefesten – Veckofesten  hebr. Chag hakkásir,

avslutas med Shavuot.

Den judiska högtiden Shavuot firar minnet av att Gud gav hebreerna de tio budorden

på Sinai berg.      (Källa:     Wikipedia).

Sju gånger sju dagar har förflutit sedan Påsken.

Pingstdagen avslutar Påsken med en jubeloktav; 7×7+1= 50 heter på gr. Pentäkostä.

Jfr. pentakostaler = pingstvänner, karismatiskt kristna.

(Källa: Frithiof Dahlby, Kyrkokalender).

Alla kristna förutsätts vara Julvänner, Påskvänner och Pingstvänner.

I berättande stund har Jesu lärjungar har flytt in bakom reglade dörrar

av rädsla för förföljelser, sedan deras Herre Jesus Kristus

har blivit avrättad bland rövare.

Då kommer Jesus Själv och står mitt ibland dem:

”Frid åt er alla,” säger Han,

  sedan andades Han på dem och sade:

”Ta emot Helig Ande.”

Det lilla embryot till kristenhet blev befruktat av Kristi uppståndelse,

på Påskdagen.

De var  illa trängda och rädda tills Mästaren återuppstod,

visade Sig och ingjöt frid och himmelsk kraft

med Sin ande över den lilla gruppen.

Jesu vänner togs nu åt sidan under 40 dagar (enligt Apg 1:3)

för att  motta undervisning.

Förkunnelsen måste tolkas på nytt i den nya situationen.

Jesus förde dem tillbaka till kända platser (fr. a. vid Genesarets sjö)

till fördjupning och väntande framtida uppgifter.

Så lyftes Jesus upp i skyn och ett moln tog Honom bort

ur deras åsyn.

Och de hade inte längre Hans synliga närvaro ibland dem, som tidigare.

Tillbaks till varda´n i Jerusalem.

Gemensam bön i den större kretsen av Kristustroende,

och få vandra tillsammans, äta, sova och samtala, men utan sin Mästare.

Praktiskt arbete.

Judas Iskariot ersätts av Mattias genom enkel lottdragning.

Hur ofta vågar man bruka lottkastning i det kyrkliga arbetet numera?

Så infaller denna härliga Pingstdag.

”Alla fylldes av Helig Ande.”

Alla, var och en!

De inte bara mottog Den Helige Ande,

de fylldes av Honom,

så till den grad att de började tala om Guds stora gärningar

på andra språk, som de annars inte behärskade.

Frånsett detta märkliga språkunder, som förekommer

även i vår tid, så fick denna större krets en så stor andlig resning

och auktoritet, att de själva förmådde förkunna om Guds stora gärningar,

utan att behöva gissa eller spekulera.

Kristus döpte Sin församling i Helig Ande så att församlingen

kunde predika, döpa, fira Nattvard och göra under.

Och Evangeliet fick framgång.

Nu visste de 12 lärjungarna, som kommer att kallas apostlar/ sändebud,

ja, hela församlingen visste att de var på rätt väg, i rätt uppdrag.

   Allt stämde med vad Jesus hade sagt och lovat.

Tidigare hade de fått höra mer än de kunde smälta om Sanningen Ande.

Jesus förekom även detta läge:

”Jag har mycket mer att säga er, men ni förmår inte ta emot det nu.

Men när Han kommer, Sanningens Ande,

skall Han vägleda er med hela sanningen.”

Där är vi nu. Vill vi ta emot det nu? Vill vi ha Pingst?

Efter Kristi himmelsfärd är det Den Helige Ande

som främst representerar Gud.

Den Helige Ande är den minst kände av personerna i den heliga Treenigheten.

Vissa kyrkliga riktningar sätter en ära i att vara okunniga. Så var det inte i urkyrklig tid.

I missionsarbetet hade Paulus sina idéer. Ibland fick han backa:

”det tillät inte Jesu Ande”, kan vi läsa i Apg 16:7.

Man hade en vana att rådfråga Hjälparen, Den Helige Ande, när man skulle gå till beslut:

”Den Helige Ande och vi har beslutat” (Apg 15:28).

Det finns ingen framtid för de kyrkor och kyrkliga rörelser som inte vill låta Anden leda.

Me, det är ju klart: om man vill bestämma själv så bör man inte rådfråga Anden.

Man bör då överhuvudtaget inte bedja alls…

Anden ger oss Trons ögon och öron, så att ordet öppnar sig för oss

och blir levande i Bibeln och i Dopet och i Nattvarden.

Den Helige Ande är utgiven. Det skedde för länge sedan.

Men är Han mottagen?  det kan man fråga.

/Givet  ≠ mottaget/

Efter Kristi himmelsfärd, men allra tydligast i.o.m. Pingsten

  inträder ett nytt kapitel i Frälsningshistorien;

en ny era inträder, som pågår än i dag:

Kristus är inte längre kroppsligt närvarande på Jorden –

nu går all kontakt med Gud Fader genom Ordet och Anden.

Ordet med stort O, syftar på Kristus, det levande Ordet,

ordet med litet o syftar på Bibeln och trosbekännelsen.

Anden syftar förstås på Den Helige Ande.

Kristendomen har en nödvändig lära, som en karta.

Men kristendomen är främst liv, som en hjälpsam kompass.

Man kan inte ”plugga sig till” att bli en Jesu lärjunge,

till det krävs en långtgående överlåtelse.

Rätt lära och liv löper nu längs två parallella spår,

som en järnvägsräls:

1) Den Heliga Skrift visar vad Gud vill

2) DHA vägleder Kyrkan att tolka Bibeln i den konkreta situationen.

Kyrkan som universell storhet kommer att bestå,

för det har Herren lovat:

Jesus lovade Petrus och genom honom hela Kyrkan:

”Jag säger dig att du är Petrus, Klippan,

och på den klippan skall jag bygga min kyrka,

och dödsrikets portar skall aldrig få makt över den.

Jag skall ge dig nycklarna till himmelriket.

Allt du binder på jorden skall vara bundet i himlen,

och allt du löser på jorden skall vara löst i himlen”

(Matt 16:18).

Hur det sen blir med varje enskilt kyrkosamfund

om de skall bestå, är en helt annan fråga.

Många historiska samfund har försvunnit.

Det lär finnas c:a 9000 kristna samfund i världen.

I trosbekännelsen intygar vi:

”Jag tror … på en enda, helig, allmännelig och apostolisk kyrka”.

Jesus, som bad i Sin översteprästerliga förbön

”Jag ber att de alla skall vara ett” (Joh 17:21)

har inte släppt loss hela denna fria företagsamhet

inom Sin enda Kyrka.

Det finns ett klart samband mellan församlingens tillstånd

och dess villighet att ta emot och förvalta DHA och Hans gåvor.

Vi får möta en religiositet på många håll som står utanför Kristi Kyrka,

utanför uppenbarelsen, som ju är trons grund.

Kyrkan har under sin långa och komplicerade historia överlevt

genom att reformera sig själv på Ordets grund,

och  återgå till sina sanna rötter.

Nya tider ställer nya krav, men det krävs mod och integritet

att bygga vidare på den grund som Herren Själv har lagt,

aldrig stryka, men komplettera i trohet med det föregående.

Det krävs mod och fantasi att vara tidlös.

”Hjälparen, DHA, skall lära er allt och påminna er

om allt som Jag har sagt er”. lovar Jesus.

Han säger ”er”, ”ni skall få”, ”ni skall gå”.

Han säger inte ”du skall få”.

Du tillhör ett troskollektiv, uppbyggd av fäderna.

Herren inspirerar ingen privatreligion.

Han bygger en församling, där den enskilde får ta och ge

i en gemenskap med trossyskon.

Bönen har löftesord, när den delas av flera.

Den kristna Pingsten innebär för oss ett upplivande

av den gammaltestamentliga och nytestamentliga profetismen.

Profetismen i Israel tystnade med Malachi på 400-talet f.Kr.

och bröts först av Johannes Döparen Far och senare av Döparen själv.

Det hade då varit tyst i över 400 år!

    Att pröva Guds vilja är en profetisk uppgift, i första hand för kyrkans präster (eller blivande präster som prövar sitt kall). Aron och Hesekiel och Sakarias, Joh:s D:s fader,

var både präster och profeter,

som i sina ämbeten visade hur väl de båda sidorna kan samverka.

Men Gud är suverän och kan ge det profetiska kallet till någon som ej är präst,

t.ex.: Mirjam (2 Mos 15:20), Debora (Dom 4:4), Hulda

(2 Kon 22:14), Noadja (Neh 6:14), Jesajas hustru

(Jes 8:3) och Hanna (Luk 2:36). Jungfru Maria profeterade i sin lovsång ”Magnificat”

(Luk 1:46-55).

De flesta profeter var inte präster,

men profeterna stod nära kulten i Jerusalem och ivrade

för dess renhet (Ill. bib. lex. sp. 422). Sprickan mellan präster och profeter

i det G. T. är inget ideal, utan en nödsituation.

Idealet är istället att kult och profetism samverkar, gärna i en och samma person.

   Vid särskild lekmannakallelse måste profeten samarbeta extra intimt med kyrkan, för att inte söndra den andliga makten,  ty det är naturligare att sanningen samverkar med makten, än att sanningen måste kämpa mot makten = def. martyrium. Gud har i den bibliska historien kallat profeter för att Han varit tvungen att gå förbi en förstockad prästerlig hierarki.

Profetismen öppnar en direktkontakt mellan Gud och den troende

och är därför, efter den direkta gudsuppenbarelsen,

den näst viktigaste informationskanalen för att höra Guds vilja i en konkret situation.

”Den tidiga kyrkan tvangs utarbeta kriterier för att urskilja äkta och  falska profeter:

Det är fascinerande att det främsta kriteriet inte var renlärighet,

att profetens budskap stämde med vad som står i Böckerna.

Det viktigaste var profetens personliga liv och moral och framförallt ödmjukhet”

(Källa: Olle Brandt, Provokatörer och profeter, Signum 3/1998)

Detta berodde på att troheten till Guds ord var förutsatt,

därefter sökte man efter ytterligare gåvor och kvaliteter.

Vårt land och vår kyrka är i ett skriande behov av väckelse och förnyelse,

trogen den grund som Kristus har lagt.

De kristna har här ett kall som levande exempel.

Sverige behöver en kristen förnyelse som är

I)  MORALISK.

Många människor lever illa genom egoism och gruppegoism.

Familjen, som samhällets minsta men viktigaste beståndsdel, är hotad.

Ungdomen måste få se ärlighet och hederlighet hos de vuxna.

Förnyelsen måste också vara

2) SOCIAL.

Idétorkan, hos politiker och myndigheter att få fram bra och billiga bostäder

och nyttig sysselsättning, är häpnadsväckande!

Bönen ”Vårt dagliga bröd giv oss idag…” har en vidare tillämpning!

Förnyelsen måste också vara

3) JURIDISK.

Brottsutvecklingen har går så långt att många kvinnor och äldre

tvekar att gå ut.

Kvinnor som anmäler övergrepp blir sällan trodda.

De flesta anmälningar blir utredningar som läggs ned.

Värdet och värdigheten för människor måste inkludera kvinnorna.

Detya borde ha genomförts för länge sedan!

Förnyelsen måste vara riksomfattande och världsomfattande

4)  POLITISK

De politiska partierna i Riksdagen befinner sig i en kris

med dålig tillväxt från ungdomen.

Valpropagandan tar inte upp komplicerade beslut som måste tas

mellan valperioderna, med stöd över blockgränserna,

om försvar, integration, obligatorisk bostadsförmedling och beredskapsarbeten

och mycket annat.

När har vi röstat fram att postkontoren skulle dras in,

eller att kontanterna försvinner från bankkontoren

och hela landsändar läggas öde?

När har vi valt att de fysiska kraven skall sänkas för blivande

poliser, militärer och brandsoldater? Bara för att glädja genusteoretiker?

Låt oss i Frälsarens, apostlarnas, profeternas, martyrernas och i helgonens

sällskap bredda hela perspektivet och tänka stort!

Förnyelsen måste också vara

5)  EKUMENISKT KRISTEN.

De kristna från alla apostoliska traditioner måste poängtera trons grund

i Ordet Jesus Kristus

och ta tillvara dyrköpta erfarenheter, för att bevara en stadig grund,

som vi kan gå ut med i trons gemenskap

till vårt land och värld, som behöver sporras till att tro.

Den Helige Ande sporrar oss att rubba våra cirklar,

oavsett om de är traditionalistiska eller trolöst modernistiska.

Våra förutbestämda detaljplaner noteras tacksamt av själafienden.

Den Helige Ande  erbjuder framtid för dem som är hörsamma.

Han ger Sitt folk en precision som inte är förutsägbar:

”Vinden blåser vart den vill, och du hör den blåsa, men du vet inte varifrån den kommer

eller vart den far. Så är det med var och en som har fötts av Anden” (Joh 3:8).

       Må vi våga vara hörsamma – må vi våga vara segerrika!

       Här gäller det att vinna eller försvinna!

Låt oss förvänta stora ting från Den Helige Ande.

Låt oss inte kräva mindre av våra ledare än av alla andra!

Ära vare Fadern och Sonen och Den Helige Ande

såsom det var av begynnelsen, nu är, och skall vara,

från evighet till evighet.

AMEN

Kåre Strindberg

Psalm 368

Psalm 53