Nyår

Högmässopredikan Nyårsdagen 2018

S:t Sigfrids kyrka kl. 11.oo

In nomine …

Jag vill börja denna gudstjänst med att tillönska Er, min familj i Herren,

Ett Gott Nytt nådens år 2018 och bedja med Wallin för mig och alla förkunnare:

O Du, som kröner året med Ditt goda! Giv att den ädla säd, som är Ditt helga Ord, av

mig må utsås rätt, och falla i god jord. Amen.

Oremus …

Rena o Gud våra hjärtan och samveten, så att Din Son, när Han kommer till oss, finne i oss en beredd boning. Amen.

På den första dagen av detta Nådens År 2018 skall vi i denna beredelse rikta tre små ord till vår Himmelske Fader.

Det första är ordet: Tack.

Om vi tänker efter, så har vi egentligen mycket att tacka för. Vårt dagliga bröd, hus och hem. Vi skall tacka för frälsningen genom Herren Jesus. Även om vi tycker att allt ser mörkt ut, så finns tacksägelseämnen. Någon har sagt:

Emot mörk och gåtfull bakgrund lyser

Gyllne trådar spunna utav NÅD.

Tänker vi tillbaka, kan vi nog se Herrens gärningar i vårt liv. Likaså kan vi se Hans gärningar i vårt andliga liv. Hur Han liksom en Herde har fört oss genom öknen, både i det världsliga som det andliga livet, till vatten och gröna ängar. Vi kan kanske se handen, som länkade vårt livs öden och höll oss uppe, kanske genom att hålla oss nere; gjorde oss till platt intet för att just så göra oss till något.

Det andra ordet är: Förlåt.

Vi har mycket att be om förlåtelse för. Alla försummade tillfällen. Synden i våra liv måste bekännas inför Herren, den Helige, Rene. Han kan icke tåla någon synd. Syndens lön är döden. Det vet vi, men Gud hatar synden och älskar syndaren. Det är tryggt att veta. Vi får våra synder förlåtna i Jesu blod. Alla synder vill Herren ta från våra axlar. Vi får gå in i det nya året fria från syndens börda. Vi kan låta det förflutna, som blivit bekänt och förlåtet, vara glömt! Ty den synd, som kommit in under försoningens renande blod, är för evigt utplånad ur Guds åsyn.

Du, som plågas av gamla minnen, minns den lilla flickans ord, då hon blev tillfrågad, om det fanns något, som Gud inte kunde se. Hon svarade: Gud kan inte se den synd, som är skyld av Jesu blod.

Det tredje och sista ordet, vi skall rikta till vår himmelske Fader idag är: Hjälp.

Om vägen bakom oss vet vi något, men om framtiden vet vi ingenting. Det finns väl ingen, som inte känner behov av en hjälpande hand, som leder bland blinda skär genom storm och mörka vatten? Månne inte ett bönerop stiger ur månget hjärta i Nyårstid: Herre, hjälp. Havet är så stort och min båt är så liten. Sätt Dig vid rodret och styr min farkost, Du vågornas och vindarnas allsmäktige Herre.

Tänker vi framåt, kan vi ibland nästan förlamas av oro. Men vi får bedja: Herre hjälp! Vi får förlita oss på vår Gud, urtidens Gud, hela universums Skapare. Det känns tryggt, att vi får lämna allt i hans hand.

Gårdagen är förbi.

Morgondagen har du ännu icke sett.

Idag hjälper Herren. Amen.

Låt oss bedja och bekänna:

Predikan

Nåd vare med er och frid ifrån Gud vår Fader och Herren Jesus kristus. Amen.

Jesus vare allt mitt nöje, Jesus blive alltid när, Jesus mina sinnen böje, Jesus vare mitt begär, Jesus styrke kropp och själ, Jesus mig beskydde väl, Jesus vare i mitt hjärta, Jesus lise i all smärta.

Nyårsdagen har alltid i den Kristna Kyrkan varit knuten till namnet, som är över alla namn, namnet Jesus. För att vi skall förstå betydelsen av ett namn, måste vi veta, vilka föreställningar man hade om namn i Israel.

Kände man en människas namn, hade man makt över och del i personen i fråga. När Jakob kämpade med Gud i nattens mörker, sade han: Låt mig få veta ditt namn.” Han svarade: ”Varför frågar du mig om mitt namn?” Om Jakob hade fått veta den för honom okändes namn, skulle han ha ägt nyckeln till hans väsen. Han skulle då ha känt till, vad denne ämnade göra med honom. Han skulle ha kunnat vinna förståelse hos den obekante och därmed räddning. Men namnet uppenbarades inte för honom.

Kyrkan uppenbarar namnet Jesus för människorna, för att de skall få del i det frälsningsbringande namnet. Vi kan jämföra oss med Jakob. Mörker omvärver oss. Mörker och förtvivlan. Framtiden oroar. Så kan vi få ljus och frid i namnet Jesus. Allt vad en människa behöver veta för sin frälsning ligger i namnet Jesus. Jesus är en biform av Josua och betyder: Jahve hjälper. I det namnet ligger det glada budskapet: Gud steg ned hit för vår frälsnings skull.  Du skall ge honom namnet Jesus, ty han skall frälsa sitt folk från deras synder. Det ligger kraft i Jesusnamnet. I urkristendomen och i fornkyrkan ägde detta namn genom sin själva klang en sådan makt, att det botade sjuka och utdrev onda andar. Detta händer mera sällan nu; men ändå kan det sägas, att Jesusnamnets makt alltjämt är lika stor, kanske större. Ty detta namn rymmer nu icke bara begynnelsetidens underbara upplevelser – Jesu egen förkunnelse och kraftgärningar, Hans uppståndelse och Andens gåva – utan kristenhetens samlade erfarenhet under tjugo seklers kyrkohistoria är förknippade med detta namn. Hur brokig och motsägelsefull denna historia än ter sig, så uppenbarar den dock såsom helhet och i otaliga enskilda fall Jesu Kristi makt och världens vanmakt. Summan av kyrkans historia är den, att endast tron på Jesus kan skapa liv, segra över ondskan, över döden och Djävulen. Därför att detta efter två tusen år är klarare än någonsin, kan vi lugnt säga, att Jesu namn vid denna nyårstid har större makt an det någon gång innan har haft. Alltså kan vi hälsa det nya kalenderåret med allt vad det för med sig med glad förtröstan. Ty i Jesu namn måste det bli ett gott år, ett livets och segerns år, för Kyrkan i världen och därigenom för många i vida kretsar.

Vi sjunger så psalmen 47:- Säg känner du det underbara namnet

Evangelietexten ger oss grunden till frälsningshistorien. Född av kvinna blir nu Jesus genom omskärelsen ställd under lagen. Detta för att Han skulle kunna genomföra försoningsgärningen. Han blev ett med Sitt folk, förbundsfolket, och så stifta det Nya förbundet, vars förbundstecken är dopet. När Kyrkan har satt denna text på årets första dag, så är det för att visa, att vi är i världen, men icke av världen; vi lever med i världens liv och delar dess öden, men vi gör det i Jesu namn i tro på försoningen och dopets kraft. Så skall vi leva i Kyrkans hägn och under den Helige Andes ledning. Prof. Fridrichen påminner om att Jesus kunde utföra Sin gärning endast inom folkets förbund med Gud och i lydnad för dess ordningar. Han vill föra över lite av dessa tankar på Kyrkan och oss. Vi tillhör det Nya förbundet och har där ansvar. Nyår är inte bara en rannsakning hos den enskilde; vi måste alla vara med i församlingens självgranskning och tillbedjan. Det blir viktigt, att vi också får en förbundstrohet. Han kallar den för agape – det vi brukar översätta med brödrakärleken.

Tittar man i postillor, så ser man, att förkunnelsen helt är inriktad på Jesu försoningsverk, förklarad på olika sätt, och nödvändigheten av människans omvändelse.

Har man Jesus med sig, kan man se bakåt bärande på den tröst och kraft, som Jesus gett, och se framåt i ett glatt hopp vid anblicken av den i dunkel höljda framtiden.

Theodor Wallerius, präst i Göteborg död 1896 skriver: Är du stadd på salighetens väg, så se icke tillbaka. Tiden är kort. Nådetillfällena äro dyrbara, farorna stora; det man äger kan förloras. Var därför flitig, trogen och vaksam! Ingen tid har du till övers. Låt det vara målet för ditt sökande att bli förtroligt bekant med din Frälsare, att bliva fast grundad i förlitande på Jesu namn, så skall du i detta Jesu namn vinna och äga allt – ett gott mod vid tanken på det förflutna och ett välgrundat, tröstligt hopp vid anblicken av det, som komma skall, av den evighet, som närmar sig dig ett stort steg med varje ny nådedag.

Ett, Jesu, än påminner jag:

Var du min trogna följeslag

Och mig på vägen skydda.

I mörker var mitt klara ljus,

I fattigdom mitt rika hus,

I storm min lugna hydda.

Var min stav

Till min grav,

Spis och föda,

Ro i möda,

Allt i alla.

Sist min själ till himlen kalla.

Amen.

Bön efter predikan:

Evige, Allsmäktige Gud, stor i nåd, oföränderlig i trohet. Du förbliver såsom Du är, och Dina år har ingen ände. Dig hembär vi på denna årets första dag tacksägelse och lov, att Du ej tröttnar att förlåta oss, syndare, utan dagligen möter oss med ny nåd. Vi prisar Dig, att Du skänkt oss Din Son och att vi, i Hans heliga namn, får nalkas Dig i bönen, vissa om att Du hör oss och beskär oss, vad vi behöver, så att intet skall fattas oss. Vi beder Dig: Förläna oss, som i vår Frälsares namn har begynt ett nytt år, att icke försumma Din nåd, utan tacksamt emottaga Dina gåvor. Hjälp oss att vandra på Dina vägar, i kärlek till varandra och i fast förtröstan till Din nåd, som förmår allt. I Din bok är våra dagar skrivna. När den sista av dem ingår, mottag oss då i Ditt oförgängliga rike. Genom Din Son, Jesus Kristus, vår Herre. Amen.

Pålysningar:

Kollekten Menlösa barns dag till Frälsningsarméns Skogsbo blev 87:- Kollekten igår till Missionsprovinsen inbragte             Kr. Kollekten idag tillfaller vår koinonia. På onsdag firas mässa här kl. 1830 med undertecknad. På lördag, Epifania, predikar f Kåre Strindberg och nästa söndag undertecknad.

Välönskan över församlingen:

Hoppets Gud fylle Er tro med all glädje och frid och give Er ett allt rikare hopp genom den Helige Andes kraft! Amen.

Psalmer: 196: –

664:-

  46:-

  47: –

  40: 1 – 2

  40:  3 – 6

432:-

  17:-