Kristi förklarings dag


Matt 17:1-8

I Faderns, Sonens och den helige Andes namn. Amen.

Kristi Förklarings dag handlar om en försmak, det handlar om det sista kapitlet i boken eller rättare sagt det första kapitlet i boken som inte har något slut. De tre lärjungarna fick en försmak om den framtida härligheten. De fick några timmar i himmelen, i det nya paradiset.

De tre följde med Jesus upp på berget, på Tabor. Och där förvandlades Jesus. Och där var också Mose och Elia. De var ju döda sedan länge eller iallafall lämnat jordelivet. Mose dog, men vars grav ingen känner till. Elia dog aldrig, utan hämtades hem till himmelen. Lärjungarna kände igen Mose och Elia. Hur kunde de det, de hade ju aldrig träffat dem? De var som i paradiset. I himlen kommer vi att känna igen varandra. Mose och Elia talade inte med varandra däruppe, utan de talade med Jesus. Och de talade om hans kommande lidande och död. Vi läser om det i en paralell-text, i Lukas 9.

Det var alltså Mose, han som fick lagen av Herren. Och det var Elia, den stor profeten. Dessa två var talespersoner för gamla testamentet, för gamla testamentets pakt, för lagen och profeterna. Jesus skulle ju också uppfylla lagen och profeterna. Lagen och profeterna hade vittnat om Jesus, att det var nödvändigt för honom att lida, att dö, att uppstå ifrån de döda på tredje dagen och åter gå till sin härlighet. Jesus uppfyller hela gamla testamentet. I Elia har vi också kopplingen till Johannes döparen. Elia var en påminnelse om att Guds rike hade kommit.

Lärjungarna blev inte rädda när hans ansikte lyste som solen, inte heller när han talade med Mose och Elia. De älskade det. De ville vara där för evigt. De var ju som i paradiset. I Paradiset finns ingen rädsla, ingen oro, inga bekymmer.

Men så kom molnet och rösten från himlen: Denne är min Son, den Älskade. I honom har jag min glädje. Lyssna till honom! Och lärjungarna blev rädda. De greps av stor fruktan. De föll ner på sina ansikten. De insåg att de inte var i paradiset, att tiden på förklaringsberget inte varade för evigt. Det vara bara en försmak. De insåg att även de måste dö, även de var av jord och även de skulle åter bli jord, för de var syndare.

Men så kom Jesus och rörde vid dem och sa: Stig upp och var inte förskräckta! Mose och Elia var borta. Kvar var Jesus allena. Och evangeliet avslutas med orden: Och när de såg upp, såg de ingen utom Jesus.

När han väckte dem var det som han påminde dem om uppståndelsen och var är då lagen och var är då profetiorna?

Vid uppståndelsen kommer Mose att vara där, men ingen mer lag. Vid uppståndelsen kommer Elia att vara där, men inga fler profetior. I berättelsen om den rike mannen och Lasarus, så ber den rike mannen att Abraham skulle sända Lasarus till hans bröder så att de inte hamnade i helvetet där han var. Men då svarade Abraham: De har Mose och profeterna… Lyssnar de inte till Mose och profeterna, kommer de inte heller att bli övertygade ens om någon uppstår från de döda.

Även på väg ner från berget blev lärjungarna påminda om det som lagen och profeterna vittnade om, hans lidande och död. Lärjungarna måste förstå korsets nödvändighet. Du och jag måste förstå det. Därför predikar vi korsets budskap söndag efter söndag. När Jesus senare var i Getsemane och bad, så var det också dessa tre som gick med honom längst in i trädgården. Medan han bad till sin Fader i himlen, så somnade de. Han fick väcka dem flera gånger och så gick Jesus motståndarna till mötes och blev gripen, såsom lagen och profeterna vittnade om. Och senare på korset var Jesus helt allena. Han var till och med övergiven av sin Fader. Och där på korset sker den Stora Förklaringen, för Petrus, Jakob och Johannes. Där sker den stora förklaringen. Där öppnas himlen på riktigt. För det är endast genom korset som de och även vi kan möta den helige och rättfärdige Guden. Det är endast i den förhärligade frälsaren på korsets stam, i det förhärligade lammet som vi kan se honom och leva. Det är endast genom korsets budskap som vi kan möta vår fader i himlen och ha ett gott samvete.

Förklaringsberget var en försmak av himmelen, av den eviga glädjen för dessa tre. Kristus visade sin härlighet och sitt majestät. Och att hans ansikte lyste som solen och hans kläder var vita som snö visar att han är Kristus, Guds son, Messias, och världens frälsare. Men det varade alltså inte så länge. De fick komma ner till verkligheten. De fick stänga igen den nya boken. De fick komma tillbaka till den gamla boken. Och poängen med att Jesus kom till jorden var inte att visa de tre lärjungarna himmelen eller att jordelivet skulle vara som himmelen. Jesus kom för att lida, dö och uppstå, för att frälsa Mose, Elia, Petrus, Jakob, Johannes och dig och mig. Lägg också märke till texten innan evangeliet: Matt 16:24-26 Jesus sade till sina lärjungar:”Om någon vill följa mig, skall han förneka sig själv och ta sitt kors på sig och följa mig. Den som vill bevara sitt liv skall mista det, men den som mister sitt liv för min skull, han skall vinna det. Ty vad hjälper det en människa, om hon vinner hela världen men tar skada till sin själ? Eller vad kan en människa ge i utbyte mot sin själ? Gud lovade aldrig sina lärjungar en rosengård.

Så går vår resa uppför berg, genom dalar, genom öknar och livet är nog oftast utan bergstoppar. Inte minst atackera djävulen, världen och vårt eget kött oss. Vi vet att vi är syndare och vet att vi skall dö. Vi är är rädda och bekymrade för det ena och det andra. Vi är oroliga för framtiden. Vi är rädda för döden och domen. Men det förnekar vi. Vi låtsas vara lugna och modiga. Vi vill inte erkänna vår rädsla. Vi vill inte visa våra svagheter. Vi putsar vår fina fasad så att människor ser upp till oss, respektera oss och beundrar oss. Vänd om och bekänn din oro, din rädsla och dina lögner. 

Samtidigt längtar vi efter en försmak av härligheten. Vi längtar att få komma upp på förklaringsberget. Även om vi inte fick följa med Petrus, Jakob och Johannes upp på förklaringsberget, så är de nådemedel Herren har gett oss än mer försmak av himmelen än vad de fick vara med om däruppe. Det Jesus gav oss genom vatten och ordet i dopet är en försmak av floden med livets vatten, klar som kristall. Den går ut från Guds och Lammets tron. Kristi kropp och blod som vi får i nattvarden, under bröd och vin är en försmak av den himmelska måltiden. Syndernas förlåtelse som vi får i avlösningen pekar fram emot den vita rättfärdighetdräkten som vi kommer att bära i evigheten. 

Herren kommer med nåd och förlåtelse. Tacka Herren, för att han är nådefull mot oss oroliga och bekymrade syndare. Tacka Herren att han är trofast, även när vi inte är som vi borde vara. Lagens väg är inte frälsningens väg. Lydnadens väg är inte frälsningens väg. Jesus allena är vägen, frälsningsvägen. Jesus allena. 

Stig upp och var inte rädda eller förskräckta sa Jesus till sina lärjungar. Nästa gång någon kom med sådana ord i Matteusevangeliet, så var det ängeln som sa det till kvinnorna vid graven. Och så kom Jesus och sa till sina lärjungar efter uppståndelsen: Var inte förskräckta! I Jesus allena finns ingen rädsla eller oro. Var inte rädd, du lilla hjord, ty er Fader har beslutat att ge er riket. 

Nu ser vi en gåtfull spegelbild, men då skall vi se ansikte mot ansikte. Nu förstår jag endast till en del, men då skall jag känna fullkomligt.

Ska avsluta med ett citat från Bo Giertz Stengrunden. I en av delarna får dagens evangelium  en stor plats. Där står det i kaptilet Jesus allena: Söken då icke efter mera ånger eller att genast komma till någon levernets förbättring, utan söken efter Jesus allena… Om då någon gång skulle vederfaras eder, att I såsom Jesu lärjungar fån i anden se något av hans härlighet och smaka den tillkommande världens kraft, och denna härlighet sedan försvinner, så sen varken efter Moses eller Elias, men låten eder nöja med den nåden, att det går eder så, som där står om Jesu lärjungar: När de upplyfte sina ögon, sågo de ingen utan Jesus allena.

I Jesu namn. Amen.

Inledningspsalm: 5:1-3

Psaltarpsalm: 669

Gradualpsalm: 165:1-3

Nattvardspsalm: 387:1-7

Avdukningspsalm: 45:1-3

Slutpsalm: 169:7