Johannes döparens dag

Predikan vid Högmässa i S:t Sigfrids kyrka för S:t Stefanus Koinonia

D. H. Johannes Döparens dag 23 Juni 2018.                                  1983 års Ev.bok

av Kåre Strindberg

över Jes 40:1-8.  Apg 14:16-17.  Luk 1:5-17

Firningsämne: Skapelse och frälsning

Beredelseord Jak 3:9-19a

Psalmer: 201, 668, 426B, 393, 71, 8.

I Faderns och     Sonens och Den Helige Andes namn:    

Äntligen har den sköna Trefaldighetstiden kommit till oss,

som nu varar långt in på senhösten.

Ett övergripande tema för Trefaldighetstiden är växande i tro;

Jesu etiska undervisning står i centrum, där vi finner näring ur både

lag, evangelium och helgelse.

Den blir synlig även i dag i våra bibelläsningar.

Profeten Johannes Döparens dag infaller som en högtidsdag

under denna dubbelhelg.

Firningsämnet idag är ”Skapelse och frälsning.

”Sin lycka och sin sommarro de yra fåglar prisa”,

diktade Carl David af Wirsén, som blev till vår inledningspsalm.

I vår GT-liga läsning möter vi

profeten Jesaja, som framträdde i Jerusalem på 700-talet f.Kr.

vid den tid då landet var mycket förfallet.

De styrande misskötte landet, korruptionen växte,

fattigt folk fick inte rättvisa i domstolar

och de andliga ledarna svek sin uppgift.

Jesaja var profet; av Herren fick han se en framtid

kantad av katastrofer, med krig, deportation och fångenskap.

Men han fick också se längre in förbi svårigheterna

fram till den tid då Herren Själv

skulle ställa allt tillrätta.

”Öknen och ödemarken skall glädja sig

och hedmarken skall fröjdas som en lilja” (Jes 35:1).

De var löftesord för en bortre framtid.

För sin samtid fick Jesaja trösta sitt folk med orden:

”Trösta, trösta Mitt folk, säger er Gud” (Jes 40:1).

Herren är densamme idag som på Jesajas tid:

”Säg till de modfällda: Var frimodiga, frukta inte” (Jes 35:4).

Med Gamla och Nya Testamentet och kyrkohistorien för ögonen

måste vi troende våga säga till vår samtid:

”Förfädernas och anmödrarnas tro gäller

hela landets framtida ve eller väl.

Guds ord måste få gälla även bland icketroende.

Samhällets lagar gäller även om man inte gillar dem.

Detta gäller ännu mer Guds lagar.

Korset på flaggan måste ha ett innehåll.”

Många tänker att de flesta är nu inte troende, det blir ett väldigt gny.

Där bör vi svara:

Guds existens är ingen omröstningsfråga.

Fanns inte Han så fanns inte heller tvivlarna eller förnekarna.

Guds bud är inga förslag som det finns valbara alternativ till.

”Ni är Jordens salt … Ni är världens ljus” sade Jesus till dem

som följde Honom  (Matt 5:13, 14).

Sveriges statsskuld är nu 1231 Miljarder kronor.

”Den som är satt i skuld är icke fri”, skrev statsminister Göran Persson.

Men någon vilja att återbetala den finns inte.

Statsskulden anses nämligen vara låg.

Det är förbryllande när kyrkfolk säger

att man måste hålla isär politik och religion.

Det finns ju bara en yttre verklighet.

Herren är historiens Gud

och väljer omsorgsfullt vilken sida

som Han skall välsigna

och vilken sida som får klara sig bäst de kan.

(Ibland kan Han inte välsigna någon sida.)

De som är Jordens salt och världens ljus

bör naturligtvis förse sig med så mycket makt som möjligt

blott för att underlätta Guds verk.

Det här handlar inte om att försöka tvinga folk att tro.

Det skulle heller aldrig gå.

Men Sveriges lag och ordning måste få bygga på Guds ord,

något som Kungen och domarna har lovat, och som biskoparna, prästerna

och diakonerna har lovat skall verka i världen, dit Sverige hör.

När prästen Sakarias tjänstgjorde i Jerusalems tempel,

vid vår tideräknings början fick han vara med om en profetisk uppenbarelse.

Profetismen hade tystnat  i Det heliga landet på 400-talet f.Kr.

Det hade varit tyst efter Malachí.

Här böts nu kapitel i frälsningshistorien.

Den unge Johannes, släkting till Jesus, blev en vägröjare för Frälsaren.

Flera av Jesu lärjungar hade först varit lärjungar till Joh. Döp (Joh 1:37).

Johannes sade om Jesus:

”Han skall bli större och jag bli mindre” (Joh 3:30).

Vi kan ta det som en kommentar till ”Barnevangeliet” i Matt 18(:1-4)

där Jesus säger:

”Sannerligen, om ni inte omvänder er och blir som barnen,

kommer ni aldrig in i Himmelriket.

De som gör sig själva små, som det här barnet,

är störst i Himmelriket.

Och den som tar emot ett sådant barn, tar emot Mig.”

Det finns en storhet hos människan

alltsedan Gud skapade människan till Sin avbild.

Gud har nedlagt någonting av Sig Själv i varje människa;

en gudslikhet, som dock blekts ut åtskilligt genom syndafallet.

Två motstridiga impulser strider därefter inom människan,

mellan ”köttet och anden”,  för att anföra de bibliska bildorden.

Jesus framhåller barnen för de vuxna

för att de spontant visar tillit och förtroende

och sträcker fram armarna åt nästan vem som helst.

En sådan tillit borde de vuxna visa till Gud.

När vi vågar visa tillit blir vi sådana som Jesus talar om.

Det paradoxala är att vi utvecklas andligen

genom att gå tillbaka och hämta åter

den första invändningsfria tilliten.

Vi behöver återvinna den första kärleken.

”Det har jag emot dig, att du har övergett din första kärlek”,

skriver ängeln till församlingen i Efesus (Upp 2:4).

Johannes Döparens storhet som ledare ligger i

att han inte vill binda upp människor till sin egen person,

utan pekar förbi sig själv på Honom som gav och ger oss allt.

”Tag hans rop om bättring till dig”, sjöng vi.

Låt oss bereda väg för Herren i Sveriges land!

Ära vare Fadern och  Sonen och Den Helige Ande,

såsom det var i begynnelsen, nu är och skall vara,

från evighet till evighet.   AMEN