Alla inlägg av Jan

16:e sön. efter Tref.

Predikan vid Högmässa 16 e. Tref.  (I)

i S:t Sigfrids kyrka för S:t Stefanus Koinonia

16 September 2018, av Kåre Strindberg

   över Jes 38:17-20. Heb 2:14-15. Joh 11:1-44.

Firningsämne: Döden och livet

Psalmer: 32:5-9. 669. 67. 153. 240. 1:5-9.

I Faderns och Sonens och Den Helige Andes namn:

Innan Mose förberedde gudsfolket för sin bortgång

gav han dem ord från Herren inför framtiden:

”Jag tar i dag himmel och jord till vittnen på

att jag har ställt dig inför liv och död,

välsignelse och förbannelse.

Du skall välja livet,

så att du och dina efterkommande får leva” (5 Mos 30:19).

Läkaren och specialisten i psykiatri Bengt Malmberg

skriver om dödens eller livets kultur

(Teologi & ledarskap 4/ 2011):

”Johannes Paulus II myntade i encyklikan Evangelium vitae [livets evangelium]

från 1995 begreppet »dödens kultur«

och lyfte fram de kristnas viktiga uppgift att främja äkta och sanna värden.

Han skriver: »I vår tids sociala situation,

präglad av en allvarlig kamp mellan en ›livets kultur‹ och en ›dödens kultur‹,

behöver vi utveckla ett skarpt kritiskt sinne

som förmår urskilja sanna värden och äkta behov«.

”Tron kännetecknas också av integration mellan ande och kropp.

I Jesus Kristus blev Gud människa, Gud inkarnerades i skapelsen,

delade vår mänskliga natur. Därmed helgades skapelsen,

och människonaturen blev gudomliggjord.

Därför är människovärdet oersättligt,

och ett av de tio budord Mose fick motta av Gud

på Sinai berg var förbudet att döda. ”

”abort, isoleringen av sexualiteten från dess reproduktiva innebörd

och eutanasi underminerar dessa värderingar”.

Så långt Bengt Malmberg.

Redan i det Gamla Testamentet framkommer,

fast oftast fördolt, ett hopp om evigt liv.

Vi kan inte välja bort den jordiska döden, men, i Jesu sällskap,

kan vi välja bort den eviga döden.

Detta är helgdagens stora ärende.

Om vi läser hela stycket i Johannes 11:e kapitel,

även de verser som nuvarande Evangelieboken

besynnerligt nog har utelämnat,

så får vi en rikare bild av dramat i Betania.

Jesus hade aldrig ett eget hem som vuxen:

”Rävarna har lyor och himlens fåglar har bon,

men Människosonen har inget ställe

där Han kan vila Sitt huvud” (Matt 8:20. Luk 9:58).

Vi vet att Han var gäst hos Sina troende i Kafarnaom

och hos de 3 syskonen i Betania.

Före  den skildrade ankomsten till Betania sade Jesus:

”Lasaros sover”.

I Mark 5:39  säger Jesus ”Flickan är inte död, hon sover”,

om synagogföreståndaren Jairos´ dotter.

Jesus uppväckte även änkans son i Nain  (Luk 7:12-15).

Det är så Herren ser på saken, för Honom är de döda bara sovande.

Eftersom lärjungarna inte förstod att Lasaros hade dött

sade Jesus rent ut till dem:

”Lasaros är död. Och för er skull, för att ni ska tro,

är Jag glad att Jag inte var där,

men låt oss nu gå till honom.”

Lasaros´ systrar Marta och Maria var i Betania

Marta sade till Jesus:

”Herre, om Du hade varit här hade min bror inte dött.”

Maria kastar sig för Jesus fötter och upprepar systerns ord.

Innan Jesus uppväckte Lasaros kan vi se 2 saker:

1.För det första: Jesus sade ”Jag är uppståndelsen och livet.

Den som tror på Mig skall leva om han än dör,

och den som lever och tror på Mig

skall aldrig någonsin  dö.”

   Alltså: Många hinner dö innan Jesus återkommer i härlighet

på Den yttersta dagen, men de skall uppväckas då.

Och många som lever när Jesus kommer åter

skall inte dö den jordiska döden,

utan föras upp till himmelen levande

likt Hanok i 1 Mos 5:24   och Elias i 2 kung 2:11.

2. För det andra: När Jesus såg att Maria och judarna grät av sorg

över Lasaros, så föll även Jesus Själv i gråt.

Senare skall Jesus gråta utanför Jerusalem

när Han ser in i framtiden hur det skall gå för staden (Luk 19:41-44).

Vår Frälsare räddar oss inte från alla sorger och bedrövelser,

men Han är med oss alla dagar efter Sitt löfte (Matt 28:20).

Kung Hiskia av sydriket Juda

talar till oss på 700-talet f.Kr. i dagens GT:liga läsning.

Han hade varit dödssjuk, men blivit frisk,

efter att ha bett till Herren och gråtit.

Hiskia fick, av nåd, 15 år till att leva.

Som levande kunde han tacka Gud,

som död hade det varit för sent.

Tyvärr är det ofta så att man först fattar faran

sedan man blivit räddad.

Alla de som inte har någon tro alls förstår inte

att de kan missa Det eviga livet.

Det är först när man gjort Jesu uppenbarade tro till sin egen

som man inser att man själv kunnat dö den eviga döden

vid sin jordiska död.

En förutsättning för att Gud skulle kunna rädda den syndiga människan

var att Han lät Sig födas som människa

och till Sin gudomliga natur

även fogade Sin mänskliga natur.

Det är vad dagens epistel påminner oss om.

Guds Son blir Människosonen. Gudamänniskan,

Den nya människan.

Vår Broder.

När det gäller dessa stora ting

som rör möjligheten till evigt liv och salighet,

så bör man inte chansa,

utan söka den kunskap som ändå finns

och har förvaltats av de troende i generation efter generation.

Det är fascinerande att läsa om de många vittnesbörd

som har samlats från människor som varit döda

men återkommit till livet.

Fenomenet kallas NDU – Nära-döden-upplevelser

och är samlade över hela världen.

De följer ett gemensamt mönster

av att man färdas fort genom en mörk tunnel,

för att sedan komma fram till en härlig plats.

Där möter nära och kära som ”gått före”.

Många har där sett Jesus Själv.

Vi låter lärjungen Petrus avsluta dagens predikan:

”Ni har inte sett Honom men älskar Honom ändå;

ni ser Honom ännu inte men tror på Honom och kan jubla

i outsäglig, himmelsk glädje då ni nu står nära målet för er tro:

era själars räddning (1 Pet 1:8-9).   

AMEN

Ära vare Fadern och Sonen och Den Helige Ande,

såsom det var i begynnelsen,

nu är, och skall vara,

från evighet till evighet.  Amen.

Psalm 240

Psalm 1

 

12:e sön. e. Tref.

Ingångspsalm 78

Psalm 284

Högmässa 12:te söndagen efter Trefaldighet den 19 augusti 2018

S:t Sigfrids kyrka kl. 1100

Texter: 1 Mos. 1: 24-26. 2 Kor. 3: 4-8 + 17-18, Mark. 7: 31-37

Liturgisk färg: grön

Skriftetal

Oremus:

Rena o Gud våra hjärtan och samveten, så att Din Son, när Han kommer till oss, finne i oss en beredd boning. Amen.

Vi läser i dagens GT-liga text om skapelsen. Jag har lite svårt att koppla den till överskriften: Frihet i Kristus, men vi skall använda den i vårt skriftermål. Det är intressant att se, hur viktigt man i svensk liturgihistoria hela tiden ansett det vara med en ordentlig förberedelse och syndabekännelse inför Nattvarden. Ibland har boten nästan skymt glädje- och tacksägelsemotivet. Den gamla avslutningen, som jag brukar ha på skriftermålet, har funnits med sedan 1894.

Nåväl, idag konstaterar vi åter, att människan är skapad till Guds avbild. Hon skall råda över skapelsen. Det är ett stort ansvar, och här brister både den enskilda människa såväl som mänskligheten. I det här skriftermålet får vi först bekänna, att vi gör för litet för skapelsens väl. Vidare får vi bekänna, att vi inte alltid tänker på att vi är Guds avbild med allt, vad det innebär. Här kanske vi kan få in detta med frihet. Vi är skapade med fri vilja. Vi kan välja mellan gott och ont. Gud vill inte ha marionetter utan människor, som älska Honom av fri vilja. Vi bekänner då vidare, att vi ibland väljer fel, med vilje eller oförstånd.

Friheten blir en riktig frihet först, när vi tagit emot Jesus. Det är lätt att fastna under Lagen. Det blir en mekanisk efterlevnad av tvång utan glädje. Vi läser i Episteln: Ty bokstaven dödar, men Anden ger liv. … och där Herrens Ande är, där är frihet. Vi bekänner, att vi inte jämt låter Anden verka på oss. Hur definierar vi då frihet? H. G. von Schéele skriver: Att vara fri vill icke säga att förmå göra hvad som helst – i den meningen är icke ens Gud fri – utan med frihet i dess sanna bemärkelse förstås medvetandet att kunna handla i öfverensstämmelse med sitt eget väsens inre kraf utan hinder af några för detsamma främmande intryck. Ja, då gäller det verkligen att ha del av Guds Ande. Annars är sinnet inte fritt, utan står under egna uppfattningar, den allmänna meningen, människors förväntningar m.m. Här är ytterligare en bekännelse: Inte alltid ledd av Anden.

Vi skall även i detta skriftermål tacka, tacka för att Gud genom Sin Ande vill leda oss genom livet, vill ge oss förstånd, vill ge oss frihet och vill ge oss del av de eviga sanningarna, över vilka vi får storligen glädjas.  

Herren är i Sitt heliga tempel, Hans tron är i himmelen. Han är ock när dem, som har en ödmjuk och förkrossad ande. Han hör de botfärdigas suckar och vänder Sig till deras bön. Låt oss därför med förtröstan gå fram till Hans nådetron och bekänna vår synd och skuld så sägande:

Predikan

Nåd vare med Er och frid ifrån Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus! Amen.

O Du, som oss gifwit förmåga att höra

De toner som ljuda i luft och på jord!

O öppna i nåde ock själarnas öra

För kärlekens röst ur Ditt lefwande Ord!

Att icke de röster, som sorla i werlden

Och bjuda till jordiska fröjdernas ro,

Må willa wår ande till kärlek för flärden

Och draga oss bort ifrån barndomens tro.

Ack lär oss att bedja med hjertliga böner,

Och sjunga Din ära, all werldenes Far!

Du Fädren bönhörde, – bönhör deras Söner,

En Fader för alla förblif, som Du war!

Så skola på jorden Ditt namn wi lofsjunga,

Din kärlek beprisa med hjertelig fröjd;

Till dess wi en gång med en renare tunga

Få lofwa Dig evigt i himmelens höjd.

Amen. (J.a. Olin)

S:t Markus placerar berättelsen efter den om den syrisk-feniciska kvinnan. Här botar Jesus hennes dotter, trots att de båda inte tillhör gudsfolket. Texten visar emellertid på Jesu Messiasgärning, och i GT läser vi om framtiden.

Alla blev överväldigade… De närvarande åskådarna kände väl till framtidshoppet och löftena. I Salomos vishet kap. 10 berättas om visheten som de rättfärdigas räddare.  V 21: Ja, visheten gav röst åt de stumma och lät barnen tala rent. Hos Jes. 35: Han kommer själv för att rädda er. 5Då skall de blindas ögon öppnas och de dövas öron höra. 6Då skall den lame hoppa som en hjort och den stumme brista ut i jubel. Precis så här uppfattade naturligtvis folkmassan det skedda. Och alla blev överväldigade och sade: ”Allt han har gjort är bra…” Detta är en återklang av orden i Gen. 1:31: Gud såg, att allt, som Han hade gjort, var mycket gott.

Som rubrik över en predikan om det här skulle väl Andlig dövstumhet passa. Det är ju så också, att genom missbruk av tal och skrift blir orden utan mening; de blir stumma och utan makt att uträtta något. Ett vardagligt exempel av detta är berättelsen om pojken och vargen. Vi känner väl alla till den.  Pojken tyckte, att det var roligt, när människor förskräcktes, då han ropade: ”Vargen kommer”. Till slut brydde man sig inte, inte ens när vargen verkligen kom. En människa, som är känd för att ljuga, har svårt att bli trodd.

Här kan även dessa ord passa in: Det är inte de friska, som behöver läkare, utan de sjuka. Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga utan syndare. Om icke Jesus hade ett ömmande hjärta för syndare, skulle de, som inte vill höra, icke få någon hjälp till omvändelse.

Vår andliga dövstumhet visa sig i vårt förhållande till nästan. Där visar det sig, om vi är lyhörda för vår nästas behov, och om vi kan tala rätt ord i rätt tid. Ett samtal kan trots många ord vara stumt. Men det gäller att skilja på samtal och samtal. Ett samtal om väder och vind, ditt och datt, kan vara ett försök till närmare kontakt. Lyhördhet är av nöden, då vårt förhållande till nästan är viktigt, eftersom vi skall vara vittnen om Jesus i världen och sprida kunskap om Guds kärlek.

Nils Bolander har skrivit lite om andlig dövstumhet. Det finns människor, som aldrig hör, vad andra egentligen säger. Det finns kristna, som vid andakten är fullt upptagna med egna tankar och funderingar. Det blir inte, som Samuel sade: Tala, Herre, Din tjänare hör, utan Hör, Herre, Din tjänare talar. Jag citerar: Så länge Guds Ord inte når fram till deras – alltså våra – hjärtan och verkar vilja och gärning, kan de heller inte tala till Gud och om Gud. De är andligt dövstumma. Andlig dövstumhet, det dubbellytet, lurar på oss litet var. Den som menar sig stå, han må se till, att han icke faller. Jesus sade inte endast till Sina första lärjungar: I haven ju öron; hören I då icke? Han säger det också till oss. Hör vi till dessa, som hör Guds Ord, utan att höra det? Slut citat.

Vi måste se till att trons stora ord verkligen har en rätt och riktig betydelse för oss. Bolander berättar vidare om en medelålders man, som satt och gjorde upp räkningen med sitt liv, att han anförtrodde dagboken med följande ord: Det enda jag vet är detta: Mitt öde har stelnat… Mitt liv är i yttre mening slut. Det finns säkert många, som tänker så, när det är stopp på vidare karriär och större livsmål. Det blir tyst och stumt. Här måste Jesus få komma in och öppna ögon och öron. Då får vi framtidstro, framtidshopp och en ny syn på tingen. Vår tunga kan lösas till att tacka och lova Gud, till att sprida vidare vår upptäckt.

Jesus botar den döve och nästan stumme. Så vill Han också bota oss, så att vi verkligen hör, vad Guds Ord vill säga oss. Vi får icke stirra oss blinda på våra egna upplevelser. Vi måste höra Guds Ord och dess budskap. Vi skall titta på fakta utanför oss själva. Vi vet, att även Jesu motståndare var tvungna att erkänna, att under skedde.

Nu idag är det tid att åter vända om från egna upplevelser och iakttagelser till verkliga fakta om Herren Jesus för att få en stark tro på Honom.

Nu idag är det tid att åter vända om till den store läkaren, Herren Jesus, för att av Honom bli botad från den andliga dövstumheten.

Nu idag är det tid att åter vända om från egoism och egen bekvämlighet för att hjälpa våra medmänniskor och vittna om Herren Jesus.

Amen. 

Bön efter predikan:

Amen.

Pålysningar:

Kollekten förra söndagen till  Missionsprovinsen uppgick till         och i onsdags till Frälsningsarméns Skogsbo 71:-. Kollekten idag går till vår koinonia. På onsdag mässa i 12:te veckan efter Tref.  samt mässa på fredag, då vi firar S:t Bartolomeus. Dessa mässor och nästa söndags högmässa leds av biskopen. 

Välönskan över församlingen:

Gud, som förmår göra mer, ja, långt mer än allt vad vi ber eller tänker, efter den kraft, som är verksam i oss, Honom tillhör äran i församlingen och i Kristus Jesus, alla släkten igenom, i evigheternas evighet! Amen.

Trosbekännelsen

  

Psalmer:   78:-

  00

284:-

407: 1

407:  2-3

  92:-

  14:-

  

Psalm 92

11:e sönd. efter Tref.

Allt är klart för gudstjänsten

Psalm 356

Psalm 547

Predikan 11 e tref, predikan S:t Stefanus koinonia 2018-08-12

Psalmer: 356, 670, 547, predikan, 230, 92, 259

Saliga är de som är fattiga i anden, för dem tillhör himmelriket. (Matt 5:3)

Jesu ord om tullindrivaren i liknelsen illustrerar detta ord från Bergspredikans inledning. Publikanen var fattig i anden. Han vågade inte lyfta blicken mot himlen och slog sig för bröstet och bad Gud om nåd. Och just han förklarade Jesus vara rättfärdig! Salig – en som äger himmelriket.

Vi människor har så lätt för att tänka i termer av förtjänst. Men i Guds rike är det helt annorlunda. Där ges allt helt gratis på grund av en annans förtjänst: Jesus!

Episteln: Här finns ingen skillnad. Alla har syndat och saknar härligheten från Gud, och de förklaras rättfärdiga som en gåva, av hans nåd, därför att de är friköpta av Kristus Jesus. (Rom 3:22-24)

Ingen skillnad – alla är syndare – alla behöver räddas – samtidigt: alla som genom dopet och tron är förenade med Jesus ÄR rättfärdiga inför Gud!

I dagens liknelse riktar Jesus sig just till sådana som inte förstår denna grundläggande princip om att allt är av nåd i Guds rike. För några som var säkra på att de själva var rättfärdiga och som föraktade andra, berättade Jesus också denna liknelse.

Kontexten: templet – i samband med syndoffret som offrades morgon och kväll. Då stod folk i bön utanför under tiden.

4 Mos 28:3-4: Detta är vad ni ska offra till HERREN som eldoffer: två felfria årsgamla lamm som ständigt återkommande brännoffer varje dag. Det ena lammet skall du offra på morgonen, och det andra lammet skall du offra i skymningen.

När lammet offrades så stod alltså fariseen utanför och ”bad” och tackade Gud för att han var en så god människa – bättre än alla de där förfärliga syndarna. Han fastade långt mer än lagen krävde och var noga med att ge tionde av allt han tjänade.

Publikanen däremot vågade nästan inte närma sig Gud. Han slog sig för bröstet och bad om förbarmande. Djupast sett bad han: Låt välsignelsen av offret komma över mig!

Att han slog sig för bröstet innebar att han kände sig ovärdig och full av sorg och förtvivlan för vad han gjort. Bara vid ett annat tillfälle i evangelierna beskrivs ett liknande handlande: När Jesus dog (Luk 23) Vid nionde timmen: alltså då när dagens andra lamm offrades i templet – då förmörkades solen och förlåten i templet brast mitt i tu. Jesus gav upp andan. När folket såg vad som skedde slog de sig för bröstet och vände hem… Kanske var det av förtvivlan över att de var skuld till att den rättfärdige dött.

I det ögonblicket var de dagliga offren, som pekat fram på Jesu offer, överflödiga. Nu läser vi i dagens epistel: Honom (Jesus) har Gud ställt fram som en nådastol genom tron på hans blod.

I dag ställs denna nådastol fram för dig och mig i Ordet och på bordet. Nu är frågan hur vi förhåller oss till detta offer! Hur vi förhåller oss till Gud som blev människa, blev gjord till våra avskyvärda synder, och blev straffad under Guds vrede?

Som fariseen eller som publikanen?

Upphöjer jag mig själv? Jag är i varje fall bättre än de människor runt om i samhället som lever i uppenbar synd… bättre än alla som kallar sig kristna men som inte bryr sig om Guds ord…

Jag stjäl inte, lever inte som alla äktenskapsbrytare jag läser om i tidningen. I ställe ger jag tid och pengar till kyrkan och missionen…

En sak måste vi ha klart för oss: I Guds domstol kommer vi inte att dömas i jämförelse med andra – bara i jämförelse med Guds lag, hans heliga vilja!

Utrannsaka mig, Gud, och känn mitt hjärta, pröva mig och känn mina tankar. Se till om jag är på en olycksväg och led mig på den eviga vägen. (Ps 139:23-24)

Är det jag som stjäl? Stjäl äran som tillhör Gud med eget skryt och genom att upphöja mig själv? Stjäl från andra människor när jag är avundsjuk, har begär till andra människors egendom? Är jag äktenskapsbrytare i mitt hjärta, genom vad jag tänker om en annan människa, eller genom vad jag ser och läser på film och Internet?

Har jag till och med berömt mig för att tillhöra rätt kristna sammanhang?

I mötet med Guds heliga bud, finns väl bara en utväg också för dig?

Liksom publikanen slå mig för bröstet och inse att jag är skyldig till Jesu död. Och be om nåd, att hans offer ska gälla för mig!

O Jesus, det blodet, som talar så milt, ditt blod som från korset flöt neder, giv att det på mig ej må bliva förspillt. På dig jag förtröstar och beder: Gud vare mig syndare nådig.

Du som vill ha Jesus som din Frälsare, du får då höra av Jesus liksom publikanen: Han gick hem rättfärdig. Du får i tro ta emot Jesus och gå hem från gudstjänsten, ut i vardagens kallelse i glad och jublande övertygelse om att du är rättfärdig/perfekt i Guds ögon.

I den tid som nu är villa han visa sin rättfärdighet: att han både är rättfärdig och förklarar den rättfärdig som tror på Jesus.

Gud är nöjd – han kräver inte betalning två gånger.

Du som lever i ditt dop, som tar din tillflykt till Jesus, hur ditt liv än har sett ut, med djupa fall och nederlag, är i Jesus fullkomligt perfekt i Guds ögon. Du behöver inte längre, som det stod i psalmen, bäva då du ser mot himlen och tänka att dina synder står beskrivna där.

Dina synder står inte beskrivna i himlen!! Det finns ingen bok där Guds barns synder står uppskrivna. Gud för inte räkning på sina barns synder!

Ps 32: Salig är den som fått sin överträdelse förlåten, sin synd övertäckt. Salig är den människa som HERREN ej tillräknar synd.

Genom dopet och tron är du redan såsom Jesus: Så har kärleken nått sitt mål hos oss: att vi har frimodighet på domens dag. För sådan han är, sådana är också vi i den här världen. (1 Joh 4:17) Det ser du i evangeliets spegel, inte i lagens. Gud ser på dig och säger: Han har aldrig gjort något fel, alltid gjort gott!

Liksom det står om kung David: (1 Kung 14:8) Han höll mina bud och följde mig av hela sitt hjärta, så att han endast gjorde det som var rätt i mina ögon.

Detta sägs om David som är känd för stora synder – förlåten, rättfärdig genom Jesus och i Guds ögon helt felfri och perfekt!!

Därför finns det ingen synd kvar som en kristen behöver renas från när hon dött. Då är den gamla naturen slutligen död och Guds barn lever fritt och glatt hos Gud.

Rom 5:1-2 Då vi alltså har förklarats rättfärdiga av tro, har vi frid med Gud genom vår Herre Jesus Kristus. Genom honom har vi också tillträde till den nåd som vi nu står i, och vi jublar i hoppet om Guds härlighet.

Du som flyr till Jesus och stannar hos honom står i/omgiven av nåden. Du kan därför jubla i hoppet om Guds härlighet!

Kristendomen handlar djupast sett om glädjen i Kristus! Redan nu får du glädja dig över att i Jesus leva som en förlåten syndare, som har gemenskap med Gud, din och hela världens Skapare. Du får gå i frid och tjäna Herren med glädje!

Men du känner inte alltid glädje, säger du kanske? Nej, det beror på att du fortfarande lever i den av synden skadade världen. Vi kan få lida konsekvenser av både egna och andras synder, och själva är vi ”dubbelnaturer” som har den gamla människan kvar.

Det kanske till och med är så att du drabbats av så mycket jobbigt i livet, motgång, frestelser som inte släpper, sjukdom av något slag…

Och kanske du upplever att det inte tar slut. Du kanske undrar hur det kan drabba dig om Gud älskar dig och har omsorg om dig?

Käre vän! Din himmelske Fader har köpt dig fri från synd, död och dom genom Jesus. Han som inte skonade sin egen Son utan utlämnade honom för oss alla, hur skulle han kunna annat än att också skänka oss allt med honom? (Rom 8:32)

Gud Fadern har offrat allt för att frälsa dig, därför kan du frimodigt lita på att du inte är utlämnad åt slumpen utan att allt som möter dig, först har gått genom hans kärleksfulla tankar. Gud har också makten att låta allt samverka till det bästa för dig, så att du blir bevarad och når det himmelska hemmet!

Du behöver inte längre slå ner blicken, utan du får frimodigt, eftersom du äger allt i Jesus, lyfta blicken och inför Gud och människor bekänna dig till Jesus, och vila i hans nåd, vad som än händer.

Låt den helige Ande få fortsätta arbeta med dig genom Ordet och sakramenten, genom gemenskapen med Guds folk, så kommer Han också att fullborda det han har påbörjat i dig. Med Guds makt bevaras ni genom tron fram till den frälsning som är redo att uppenbaras i den sista tiden. (1 Pet 1:5)

Lyssna till predikan

Psalm 230 v2

Herrens heliga Nattvard förbereds

Psalm 259 v3

Postludium

10:e sön. e. Tref.

Predikan text: Luk. 19:41-47

Nåd vare med Er och frid ifrån Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus! Amen.

Vi skall börja med att se, vad man kan säga om vår evangelietext som sådan. Först ser vi, att S:t Lukas placerat händelsen efter folkskarornas hyllning av Jesus. Skildringen skiljer sig från S:t Markus´, då hyllningen här sker vid olivberget. Jag skulle åter vilja säga, att det är en styrka, att evangelierna inte är precis lika. Ty det skulle tyda på efterapning och en misstanke om myt-bildning och tillrättaläggande. När så Jesus kommer upp på berget, ser Han Je-rusalem ligga där borta på sina berg. Markustraditionen har här liknelsen om fikonträdet. S:t Lukas berättar, att Jesus gråter över staden. Denna berättelse finns bara här. Men Jesus nämner om Jerusalems förstöring på även andra stäl-len hos S:t Markus och S:t Lukas. Mark. 13: 1 – 2: När Han gick ut från templet, sade en av hans lärjungar: ”Mästare, se vilka ste-nar och vilka byggnader!” jesus svarade: ”du ser dessa stora byggnadsverk. Här kommer inte att lämnas sten på sten, utan allt skall brytas ner.” Luk. 21: 5 När några talade om templet, hur vackert det var med sin fina sten och sina praktgåvor, sade Han: ”allt detta soM ni ser – det skall komma en tid, då det inte lämnas sten på sten, utan allt bryts ner.” – 20 När ni ser Jerusalem omringat av härar, då skall ni veta att dess ödeläggelse är nära.

En del tror, att berättelsen i vår text skulle ha utformats efter Jeru-salems fall år 70 e. Kr. Men det finns egentligen ingen anledning att uppfatta det så. Jesus skildrar allmänt en belägring. Han hade nog i Sitt minne, vad Han hört om oroligheterna i Galiléen vid upproret år 6 e. Kr., då romarna dränkte upprorsmakarna i blod. Skulle berättelsen tillkommit efter år 70, hade den sä-kert varit mer detaljerad.

Jesus gråter. Ja, detta kan vi ta som bevis på hans mänskliga sida. Den heliga staden står inför sin ödestimma. Hon tar inte emot sin Frälsare. Je-sus gråter inte över Sitt eget öde. Han gråter över stadens och Sitt folks öde.

Tänker man på dagens ämne och Jesu verop, torde dagens allvar stå klart. Akta på nådatiden!

Jesus gråter över Jerusalem!

Jerusalem borde ha vetat, vad dess frid, dess salighet och dess eviga välfärd tillhörde. Så många profeter hade förkunnat i staden. I Jer. 7 Sida 3 av 6 f Hans-Åkes postilla, 10 e Tref. -18

läser vi: Detta ord kom till Jeremia från Herren: Ställ dig i porten till Herrens hus. Där skall du ropa ut detta bud-skap: Hör Herrens ord, alla från Juda som går in genom dessa portar för att tillbe Herren! Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Ändra era liv och era gärningar, så skall jag bo bland er på denna plats. Lita inte på lögner soM ”här är herrens teMpel, herrens tempel, Herrens tem-pel.”

Berättelsen om hur Jesus driver månglarna ut ur templet hör hemma här. Guds hus är ett hus för bättring och omvändelse. Så finns också i Gamla Testamentet domsprofetior. Vi läser vidare hos Jeremia: Du skall inte be för detta folk, inte komma med klagan och förböner och inte vädja till mig, jag kommer inte att lyssna på dig. Ser du inte, vad de gör i Judas städer och på Jerusalems ga-tor? Barnen samlar ved, fäderna tänder eld och kvinnorna knådar deg för att baka offerkakor åt Himladrottningen, och de utgjuter dryckesoffer åt andra gudar för att fört-reta mig. Men är det till förtret för mig? säger Herren. Är det inte till förtret för dem, till skam för dem själva? Där-för säger Herren Gud: Se, min vrede och mitt raseri skall välla ut över denna plats, över människor och djur, över markens träd och jordens frukt; den skall brinna utan att slockna.

Jesus gråter även över Kyrkan och oss!

Vi kan säga, att då Jesus grät över Jerusalem, grät Han över alla människors synd; först över Sitt eget folk, som förkastade Guds sände-bud och varningar. Det jordiska Jerusalem är en sinnebild av de flesta, som kal-lar sig för kristne i vår tid. Frälsaren har meddelat oss Sina välsignelser, i det att Han gav Sitt liv till ett evigt offer. Nu är vår dag för välsignelser och nåd. Under varje tidsålder har människorna haft sin nådedag full av ljus och välsignelser, en prövningstid, under vilken de kunnat bliva förlikta med Gud; men denna nåd är begränsad. Nåden förmanar människorna under många år, och de föraktar och förkastar den; men det kommer en tid, då nåden för sista gången varnar dem. Den vänligt inbjudande rösten förmanar inte längre syndare, och dess var-ningar och tillrättavisningar upphör. De ord, som Jesus talade på oljeberget, Sida 4 av 6 f Hans-Åkes postilla, 10 e Tref. -18

angå också vår tid. Han grät över de obotfärdige. Han har givit oss mycket ljus. Vår Frälsares innerliga kärlek har bragt tillrättavisningar, förmaningar och var-ningar till oss. Likasom templets förgård vanhelgades genom handel på Jesu tid, likaså har hjärtats tempel blivit besmittad av egenkärlek, världskärlek, ondska, missunsamhet och oheliga lidelser. Frälsaren sänder ett budskap, för att varna syndaren för fara och uppväcka hennes hjärta till ånger; men det emottages ofta såsom ett tomt prat. Många av dem, som utgiver sig för att vara gudfruk-tiga, är litet helgade av Guds Ande. Sanningens ljus förkastas av tusenden, eme-dan det medförer kors. Det är inte överensstämmande med deras handlingar eller med deras hjärtans naturliga böjelser. Guds profeter blev inte väl emot-tagna av det avfälliga Israel, emedan de uppenbarade folkets synder. Akab be-traktade Elias som en fiende, emedan profeten troget uppenbarade konungens hemliga synder. På samma sätt måste också Kristi tjänare i vår tid lida förakt och en dålig behandling, emedan de tillrättavisar folket för synd. Bibelns san-ning och kristlig religion måste kämpa mot en stark ström av moraliskt fördärv.

Vi kan säga, att Jesu tårar vittnar om vår andliga nöd. Vi måste lära oss, vad som hör till vårt andliga väl. Jesus bevekar oss idag genom Sina tårar att göra bättring. Genom Sitt utdrivande av månglarna i templet visar Han oss, hur Han vill, att vi skall göra rent hus i våra hjärtan.

Jesus vill rena Kyrkan och oss.

Enklast är väl att säga, att Jesus vill ha bort falska läror och egen-rättfärdighet från våra kyrkor och samfund. Det finns bara en Sanning: Herren Jesus är den ende Frälsaren. Det har smugit sig in olika mänskliga funderingar i kyrkornas trosliv. Där behövs reformation.

Jesus vill rena våra hjärtan och driva ut våra månglare. Han vill ta bort otro, som kan visa sig på många sätt; ett vanligt: Skulle Gud hava sagt … Viss vantro beror på missuppfattning och mänskligt tänkesätt. Alltså måste vi ständigt rannsaka oss inför Guds Ord, som är Sanning. Det finns också männi-skor, som upplever sin tro som svag. Visst upplever vi ofta, att vi ville vår tro skulle vara starkare. Själafienden kommer med tvivel och anfäktelser. Då gäller det att bedja: Herre, jag tror. Hjälp min otro!

Utdrivandet av synden ur hjärtat är nästa kapitel. Här finns verksyn-der och underlåtenhetssynder, uppsåtliga och ouppsåtliga. Även här fungerar för den gamla människan som försvar frågan: skulle gud hava sagt… Ibland drabbas människan av syndanöd. Hon finner så mycket mörkt i sitt hjärta. Hon vill göra rent hus. Men se, det är som att öppna vindsluckorna för att släppa in solen, när man skall städa. Ju mer man sopar och röjer, desto mer bråte och damm rivs upp. Städar vi i vårt hjärta, finner vi än mer synder och brott. Människan kan bli förtvivlad för mindre. Då finns bara en väg: förlåtelsen i Jesu blod. Där har vi vår enda räddning. Låt oss ha blicken fäst vid Sida 5 av 6 f Hans-Åkes postilla, 10 e Tref. -18

Jesus, trons upphovsman och fullkomnare. Eller som det hette 1917: se på Jesus, trons hövding och fullkomnare! (Hebr. 12:2) Blodet från Jesus, Guds son, renar oss från all synd. (1 Joh. 1:7)

Jesu tårar vittnar om en förestående dom. Vi får inte glömma, att det finns en dubbel utgång: himmel eller helvete. Detta har så många glömt idag. Vi måste göra bättring, ty Gud, vår frälsare, vill att alla människor skall räddas och komma till insikt om sanningen. (! Tim. 2:3f.) Vi kan även säga: att Jesu tårar vittnar om att Han kan avlägsna denna dom genom Sitt frälsningsverk och Hans blod.

En J. A. Olin, som jag inte vet något om, har predikningar utgivna på Bonniers förlag 1857, han har skrivit, eller citerat, bl.a. följande rader:

Se Frälsarens heliga tårar

Som vittna om synder och nöd;

Hwad är som så djupt Honom sårar

Långt mer än den bittraste död?

Jo det, att än menniskor finnas

Som Herrans Guds kärlek ej minnas

Och skjuta bort nåden, Han bjöd.

Jerusalems fall må dig warna

Att slösa din nådedag bort:

Snart stunderna hän äro farna,

Den stund du har qwar, är så kort.

Jerusalems tempel förbrändes,

När hämnarens mordfackla tändes,

Och landet blef öde och torrt.

Må Herrans hemsökelse blifwa

I nåd en hemsökning ännu,

Att icke Hans hämnd måtte rifwa

Ditt heliga tempel i tu!

Drif ut ur ditt hjerta och sinne

Den ondska, som än bor derinne; – –

Men skynda dig: – stunden är nu!

Amen. Sida 6 av 6 f Hans-Åkes postilla, 10 e Tref. -18

Bön efter predikan:

Lovad vare Gud och välsignad i evighet, som med Sitt Ord tröstar, lär, förmanar och varnar oss. Hans Helige Ande stadfäste Ordet i våra hjärtan, att vi icke må varda glömske hörare, utan dagligen tillväxa i tro, hopp, kärlek och tålamod intill änden och så varda salige, genom Jesus Kristus, vår Herre.

Amen

Pålysningar:

Kollekten förra söndagen till Alsike kloster blev ……….. Idag tillfaller den vår egen koinonia till dess utgifter. På måndag kl. 1300 blir det mässa med +Hans Martins. På onsdag blir det mässa kl. 1830 med +Göran, då vi minns S:t Lars. Nästa söndag predikar biskopskandidaten f Gunnar Andersson

Välönskan över församlingen:

Guds frid, som är mera värd än allt vi tänker, give era hjärtan och era tankar skydd i Kristus Jesus. Amen.

Psalmer: 402:- Hör, Gud ännu Sin nåd dig bjuder. Se, templets portar öppnar sig Men snart …

576:- Hjälp mig, Jesu, troget vandra På den väg Du anbefallt, Att som mig jag älskar andra

221: 1 Skynda till Jesus, Frälsaren kär. Se i Sitt Ord Han vägen oss lär

221: 2 – 3 Kom till Mig alla! Ljuder Hans röst. Han vill oss skänka glädje och tröst

92:- Kärlek av höjden värdes beskära. Lär oss att leva helt till Din ära.

47:- Säg, känner du det underbara Namnet, som till frälsning Gud oss gav,,

Vars lov har sjungits ut i hela världen, över varje land och hav?

Namnet framför andra namn är Jesus, Ej skönare på jorden fanns.

Ty intet annat namn kan giva frälsning, intet annat namn än Hans.

När alla andra namn en gång förbleknat står dock namnet Jesus kvar.

Dess purpurglans skall hela evigheten stråla lika underbar.

Namnet framför andra namn …

8:e söndagen e. Tref.

Predikan

Texterna idag kan ge anledning till flera funderingar. Först: Profetismen. Vi påminner oss åter, att profeterna hade sin givna plats i det gamla förbundet. Där fanns de alltså som en speciell grupp av Guds tjänare. De förmedlade Guds budskap till folket. De uppträdde vanligen vid de stora högtiderna, då folket var samlat, men de kunde också träda fram och tala när som helst.  Man rådfrågade ofta dessa heliga män. I 1Kon. 22 berättas om hur konungen i Juda, Josafat, for ner till Israels konung Ahab för att förmå honom att gå med i ett krig mot Aram. Israels konung rådfrågade mer än 400 profeter om Herrens vilja, hur han skulle göra. Profeterna svarade: ”Angrip staden! Herren skall låta den falla i kungens händer.”  På Josafats inrådan frågade man även en profet vid namn Mika ben Jimla, Mika Jimlas son. Han var verkligen en Herrens profet. Han ansågs av Israels konung för en olycksprofet. Han svarade nu och uttalade en olycksprofetia. Då man nu drog ut i strid uppfylldes denna olycksprofetia. Ahab ville inte lyssna till Herrens profet, då denne kom med obehagliga profetior.

På samma sätt är det med oss, som nu lever. Vi vill inte höra på sådana, som talar om dom och olycka.  Människor vill höra talas om Guds kärlek. Guds krav, Guds rättfärdighet, som kräver syndens straff, och Guds vrede vill man inte höra talas om. Så har Gud för många människor blivit en snäll gammal gubbe, vars bild ej stämmer överens med den bild, som ges i Bibeln. Så säger Herren om profeterna, som leder mitt folk vilse: De lovar fred och lycka bara de får något att tugga men förklarar krig mot alla, som inte stoppar något i gapet på dem. Därför:  Natt över er – och inga syner! Mörker – och inga spådomar! Solen skall gå ner för profeterna, dagen bli svart omkring dem.  Siarna får stå med skam, spåmännen blygas, alla måste dölja skägget, ty Gud svarar inte.

Det andra: Kyrkans och den kristnes ansvar. Jesus omtalas såsom Konung, Präst och Profet. Han hade alltså ett profetiskt uppdrag. Detta uppdrag är nu överfört till Kyrkan. Kyrkan får därför inte bara lova fred och lycka. Jag vill åter påminna oss om orden hos Profeten Hesekiel: (Kap. 3) Efter sju dagar kom Herrens ord till mig: Människa! Jag gör dig till en väktare för israeliterna. När du hör ett ord från mig, skall du framföra min varning. Om jag säger till den gudlöse: ”Ditt straff är döden” och du inte har varnat honom eller avrått honom från onda gärningar för att rädda hans liv, skall den gudlöse dö därför att han syndat, och av dig skall jag utkräva vedergällning för hans blod. Men om du varnat den gudlöse och han ändå inte upphör med sin ondska och sina onda gärningar, skall han dö därför att han syndat, men du har räddat ditt liv. Detta är väl i första hand riktat till prästerna, men alla är satta att vittna.

När vill Du då börja att söka den Gud,

Som snart skall Din Domare bliva?

När vill Du begynna att akta hans bud

Och rätt i Hans Ord Honom giva?

Nu är den behagliga tiden!

Så för det tredje: Textens djupare och övergripande innehåll. Hans Högvördighet Biskop Gärtner går i sin textutläggning till Uppenbarelseboken. Där talas om en trio, som samarbetar och utför det ondas verk.  Det är Satan, Antikrist och den falske profeten. Upp 16:13 Och jag såg, att ur drakens mun och ur odjurets mun och ur den falske profetens mun kom det tre orena andar som var som paddor. De är demonandar och kan göra tecken. Mot denna trio står Kristus och de två vittnena, Upp 11:3 Och jag skall låta mina två vittnen profetera under tolvhundrasextio dagar, klädda i säckväv.”  De två vittnena uppträder senare som en ny Mose och en ny Elias. De onda verkar hängivet för att locka människor att dyrka Antikrist. Jesus varnar för alla, som kommer med lögner, väcker falska förhoppningar, predikar falska läror eller vantolkar Jesu ord. Jesus visar nu, hur dessa falska budbärare lättast avslöjas: På deras frukt skall ni känna igen dem. Den, som menar sig tala i Guds Ande utan att äga den, den kan icke härma den lydnad, som bara den äger, som verkligen drives av den Helige Ande. Hyckleri, ulvar i fårakläder avslöjas. Livet, frukten avslöjar dem. Träd kan inte ljuga. När man smakar på frukten, känner man dess kvalitét. En sann profet, en sann lärjunge är den, som förverkligar Guds Ord. Den livshållningen är också avslöjande. På deras frukt skall ni känna igen dem. Här är det i positiv bemärkelse. Förutsättningen för att få vara kvar i Guds rike är en bestämd hållning: ett liv välbehagligt inför Herren, ett gott träd med god frukt. Rikets barn skall lyssna till Faderns vilja och följa den. Domen träffar till slut den, som inte bär god frukt.

För det fjärde och sista: risken med att leva – den dubbla utgången. Den dubbla utgången är en varning för varje dag. Det finns en risk i att leva: Man kan gå evigt förlorad. Herren öppnar inte Himmelrikets port för rop eller bekännelse med munnen. Man får visa och vilja sin tro. Bekännelsen till Jesus och arbetet för Honom kan dölja en vägran att göra den gudomliga viljan. Det kan vara stor skillnad mellan att höra och att göra. Det räcker inte att göra det lilla och sedan tro att allt är bra. Nej, Gud kräver allt.  I Bergspredikans slut kommer ett eko av detta: Matt 7:24 Den, som hör dessa mina ord och handlar efter dem, är som en klok man, som byggde sitt hus på berggrund. Hela livet måste vara inriktat på Faderns vilja, ty Hans fullkomlighet är den högsta förebilden för mänskligt handlande.

A M E N

Bön efter predikan:

Lovad vare Gud och välsignad i evighet, som med Sitt Ord tröstar, lär, förmanar och varnar oss. Hans Helige Ande stadfäste Ordet i våra hjärtan, att vi icke må varda glömske hörare, utan dagligen tillväxa i tro, hopp, kärlek och tålamod intill änden och så varda salige, genom Jesus Kristus, vår Herre.

Amen.

Pålysningar:

Kollekten förra söndagen till Open Doors blev              kr. Kollekten till   koinonian i onsdags blev 155:- Kollekten idag tillfaller också den vår koinonias kassa. På onsdag firar vi S:t Jakob vid mässan kl. 1830, ledd av mig. Nästa söndag predikar biskop Göran.

Välönskan över församlingen:

Gud, som förmår göra mer, ja, långt mer än allt vad vi bedja eller tänka, efter den kraft som är verksam i oss, Honom tillhör äran i församlingen och i Kristus Jesus, alla släkten igenom, i evigheternas evighet. Amen

Psalmer: 488: 2 – 3 Låt Din Andes morgonstrimma Skina i vår mörka själ

656:- Visa mig, Herre, Din väg ://:, Jag vill vandra i Din sanning ://:

576:- Hjälp mig, Herre, troget vandra På den väg Du anbefallt. Att som mig jag älskar andra, Älskar Dig utöver allt.

276: 1 – 2 Herre, med kraft ifrån höjden bekläd mig. Jag är så kraftlös och svag i mig själv…

Stilla min törst med det levande vatten Varav ej världen det ringaste vet.

276: 3 – 4 Var mig ett värn emot synden och flärden, Var mig ett fäste, där trygg jag kan bo. …

Du är den flödande salighetsbrunnen, Du är den levande källan för mig. Du är min glädje – av Dig blev jag funnen. Allt jag behöver, det har jag i Dig.

  71:- Som spridda sädeskornen

403: 4 – 5 Giv oss, o Gud, Din Ande god, Som oss på vägen leder, Upplyser, styrker håg och mod Och så vår själ bereder, Att vi Ditt Ord kan rätt förstå Och oss därefter ställa så,

Att Ditt namn alltid helgas.

Vi prisar Dig, o Fader kär, Vi Dig, o Jesu, ärar, Och Dig, Guds Ande, Du som ger Oss tröst och är oss nära, Som det i varje tid har skett, Nu sker och i all evighet.

Vi sjunger därtill: Amen.

Ur förbönen:

Vi ber, Herre, för vårt land! Tillräkna oss inte våra synder! Hjälp dem, som kämpar mot eldens härjningar! Sänd oss regn till hjälp mot bränderna! Om detta ber vi till dig, Gud.

Herre, hör vår bön.

6:e söndagen e. Tref.

Psalm 534

Psalm 670

Psalm 576

Högmässa 6:e söndagen efter Trefaldighet 8 juli 2018

S:t Sigfrids kyrka kl. 1100

1:a årgången GT Jes. 50: 4 – 5, Ep. Rom. 12: 16 – 21, Ev. Matt. 5: 20 – 26

Liturgisk färg: Grön

Skriftermål

Oremus:

Rena o Gud våra hjärtan och samveten, så att Din Son, när Han kommer till oss, finne i oss en beredd boning. Amen.

Denna dag har som överskrift: Efterföljelse, tidigare Kärlekens lag. Därför blir vårt ingångs- och skriftermåls ord: Men vi vet, att lagen är något gott, om man brukar den rätt. 1 Tim. 1: 8. S:t Paulus uppmanar här Timoteus att tillrättavisa lärare, som ville vara lagkloka, men inte riktigt förstod, vad de förfäktade. Aposteln skriver en hel del om lagen i Rom. 7. Vi ser synden, när vi omvänds och betraktar lagen. Lagen är god, då den driver oss till Jesus. I detta brev har S:t Paulus att göra med andra laggärningar: omskärelse, matförbud och reningslagar. Men dessa har Jesus befriat oss ifrån. Lagen är god, då den brukas rätt. Det är ju nu så, att inget är så gott, att inte människor kan fördärva det. Det är lätt att skriva syndakataloger och lägga bördor på människor. Kristus har befriat oss från lagens krav. Jag skulle vilja gå så långt – rätta mig om jag har fel- att nästan ingenting, bortsett från buden, är synd. Men allt kan bli till synd. Jag sade till mina konfirmander, att spela kort om pengar är inte synd, det kan förhöja spänningen; men om man spelar bort de pengar, som man behöver till familj, hyra och annat, då är det synd. Att dansa är inte synd; men går man ut för att få en träff för natten, då är det synd. Exemplen kan göras många.

Jesus har gett oss en ny lag: att älska våra medmänniskor. Ja, även den kan missbrukas för att framhäva hur from jag är. Därföre måste vi överlämna oss helt i Jesu frälsarehänder och ge Honom vårt hjärta. Annars kan vi inte följa Honom efter och leva efter Kärlekens lag. Vi bekänner då idag särskilt,

att vi inte alltid lever kärleksfullt,

att vi så gärna vill gradera synden,

att vi därför så gärna ser oss själva som så mycket bättre än andra.

Ja,så är då Herren är i Sitt heliga tempel, Hans tron är i himmelen. Han är ock när dem, som har en ödmjuk och förkrossad ande. Han hör de botfärdigas suckar och vänder Sig till deras bön. Låt oss därför med förtröstan gå fram till Hans nådetron och bekänna vår synd och skuld så sägande:

  

Predikan

In nomine …

Jag säger er, att om inte er rättfärdighet överträffar de skriftlärdas och fariséernas, så kommer ni inte in i himmelriket.

Rättfärdigheten skall synas utanpå. Stil och leverne. Vi människor bländas av sådant. 1 Sam. 16: 6 När de kom dit, och Samuel såg Eliav, tänkte han: ”Här inför Herren står nu Hans smorde.” Till och med profeten Samuel bländades av utvärtes prakt, storhet och utseende. Även idag finner man, att den världsliga människan har en överdriven uppfattning av allt utvärtes. Ofta även vi. Men Herren ser till hjärtat. Vi fortsätter i texten: Men Herren sade till Samuel: ”Fäst dig inte vid hans utseende och hans resliga gestalt – honom har Jag förkastat. Herren ser med andra ögon än människor: människor ser till det yttre, men Herren ser till hjärtat.”

Vi säger då först, att det finns en rättfärdighet inför människor.

Detta är en rättfärdighet inför människor. Funnes den hos alla, skulle brottsligheten och mycket annat ont försvinna. Vi kan dock säga, att, eftersom den i stort fungerar, att umgänget mellan människor löper friktionsfritt. Det är ju ett iakttagande av den borgerliga lagen, som är till för människors bästa. Tyvärr finns även bland människor ett slags fariséisk, förlåt uttrycket, rättfärdighet inför människor föranledd av strängt iakttagande av gruppens föreskrifter för att få kallas kristen. Sådan lagiskhet kan skapa mycket olyckliga människor.

Det här med ordval är invecklat. Om jag säger fariseisk, så vet de flesta, vad jag menar. Jag behöver inte förklara med många ord. Samtidigt är ordet missvisande, då fariséerna var mycket fromma män, även om de tolkat en del av läran fel. Någon har sagt: Vi får icke glömma, att ordet farisé vid den tiden hade en god klang, ungefär som rättsinnig, troende och fosterländsk i våra dagar.

Rättfärdigheten inför människor skapar nöjda och egenrättfärdiga människor. Det blir också människor, som är lyhörda för den allmänna opinionen – vilka åsikter gäller idag? Det blir en slags självgodhet för att bli sedd och omtyckt av så många som möjligt. Man tror sig leva ett rättskaffens liv.

Sedan säger vi, att det finns en rättfärdighet inför Gud.  Den rättfärdigheten är av nåd. Det är en gåva från Gud, men den kan inte mottagas av vem som helst. Den kan bara tas emot av den, som genom den Helige Ande kommit in i andens fattigdom och lärt känna sin andliga vanmakt. Den människan hungrar och törstar efter rättfärdighet, och den är inte en rättfärdighet inför människor. Den världsliga människan kan varken uppskatta eller förstå önskan om syndernas förlåtelse, ett nytt sinnelag eller ett nådeshungrande hjärta.

Rättfärdigheten inför Gud är en invärtes rättfärdighet. Den börjar med en förändrad inställning till Gud, det vi kallar tro. När denna tro visar sig i goda gärningar, uppskattas den av världsmänniskan, som sporrad därav, dock utan tro, försöker göra än fler goda gärningar. Tron är viktig, eftersom den omskapar och föder oss på nytt genom Guds Ande, dödar den gamle Adam i oss och gör oss till helt nya människor i hjärta, håg, sinne och alla gärningar, till vilka vi drivs av den Helige Ande. Tron skall vara en tillförsikt och kännedom om Guds nåd, som gör oss glada, frimodiga och väl till mods. Tron är något levande, verksamt och mäktigt. Därför är det möjligt för den omvända människan att göra goda gärningar utan tvång, allt framsprunget ur vissheten om Guds kärleksrika nåd. Gärningarna görs av kärlek som ett slags tack till Gud för Hans nåd. Därför skulle man kunna säga, att det är omöjligt att skilja gärningarna från tron, lika omöjligt, har någon sagt, som att skilja ljus och värme från elden. När vi söker oss till Gud och försöker leva i tro, ger Han oss rättfärdigheten. Den tillräknas oss i kraft av Jesu frälsaregärning.

Rättfärdigheten inför Gud skall göra oss tacksamma och ödmjuka samt ger oss evig salighet. Denna gåva gör oss fria från lagiskheten. Bergspredikan, från vilken vår text är hämtad, har ibland tolkats som en ny lag gällande de kristna. Men den kristna människan är fri, fri från lagen. S:t Paulus säger i Rom. 7: 6 Men nu har vi blivit fria från lagen, sedan vi dött bort från det, som höll oss bundna, och kan tjäna på ett nytt sätt, med vår ande, och inte på det gamla, efter bokstaven. samt i

Gal 2:19

Jag har ju genom lagen dött bort från lagen för att leva för Gud.

Det här är invecklat. Vi är inte längre bundna av lagens bud, men vi har föreskrifterna i Bergspredikan. Biskop Görans pappa varnar för att komma in i en ny lagiskhet. Bergspredikan hänger ihop med Jesu hela verksamhet. Jesus vill visa på hur det blir, när Gudsriket stormar fram. Då blir Guds vilja normerande och omfattar hela människan. Bergspredikans bud blir exempel på hur den människa lever, som dragits in i Gudsrikets sfär. Han menar, att här skall Gudsviljans väldiga dynamik visa sig, något som inte kan fångas i regler. Det är inte fråga om skärpning av gamla bud utan om en helt ny livsstil. I denna livsstil är huvudordet: Kärlek.

Går vi till slutet av dagens text, ser vi exempel på denna nya livsstil. Det inre blir viktigare än det yttre. Det skall finnas ett bevis för den inneboende kärleken. Så de tre orden, som verkar som en stegring: blir vred – okvädar – förbannar. Men vi konstaterar ju, att vi inte kan gradera synden. Om någon håller hela lagen i övrigt, men felar i ett, så är han skyldig till allt. Vi har i texten ett orientaliskt uttryckssätt från den här tiden, användandet av tre olika uttryck för samma sak. Vad Jesus vill ha sagt är en enda sak: Den, som vredgas på sin nästa, är en mördare och får mördarens dom. Prosten Erik Beijer skriver: Vi står inför den absoluta kärleken. … Det är inte fråga om en lagparagraf men om en slagruta för livet. Lever jag så?

Wallin säger inför denna text, att vi skall möta vår medmänniska så, som om det vore sista gången, som vi såge henne. Och det innebär ju, att vi måste ha allt klart med varandra.

Huvudinnehållet i allt detta blir, att vi skall ge vårt hjärta i efterföljelsen. Gör vi så, tar Herren sig an vårt hjärta, hjälper oss att omforma det i vandringen på helgelsens väg. Han hjälper oss till en sinnes- och livsförändring, till Guds ära och medmänniskans väl. Han rättfärdiggör oss, så att vi får den förtjänst, som vi behöver inför Gud. Men det är inte en förtjänst, som vi skaffat oss själva. Det är Jesu förtjänst, som ges oss. Låt oss alltid leva i tro, så att vi efter ett liv i Jesu efterföljd får del av Hans förtjänst – ett evigt liv i salighet.

AMEN        

Bön efter predikan: 

Lovad vare Gud och välsignad i evighet, som med Sitt Ord tröstar, lär, förmanar och varnar oss. Hans Helige Ande stadfäste Ordet i våra hjärtan, att vi icke må varda glömske hörare, utan dagligen tillväxa i tro, hopp, kärlek och tålamod intill änden och så varda salige, genom Jesus Kristus, vår Herre. Amen

Pålysningar:

Kollekten till Kanneljärvi förra söndagen blev            i måndags till Frälsningsarméns Skogsbo 155:- samt i onsdags till koinonian 160:- Den kollekt, som insamlas idag, tillfaller också den vår egen församling. På onsdag firas veckomässa i 6:te veckan efter Trefaldighet. Den och nästa söndags högmässa leds av +Göran.

Välönskan över församlingen:

Gud, som förmår göra mer, ja, långt mer än allt vad vi ber eller tänker, efter den kraft, som är verksam i oss, Honom tillhör äran i församlingen och i Kristus Jesus, alla släkten igenom, i evigheternas evighet! Amen

Trosbekännelsen

Psalmer 534: 1 – 2

670:-

576:-

258: 4

258: 5 – 7

  71:-

261:-

Psalm 258

Psalm 71

Psalm 261

Postludium

 

5:e söndagen e. Tref.

Psalm 369

Psalm 93

Högmässopredikan Apostladagen den 1 juli 2018

S:t Sigfrids kyrka kl. 1100

Texter: GT 1 Mos. 12: 1 – 4, Ep. 1 Tim. 1: 12 – 17, Ev. Luk. 5: 1 – 11

Liturgisk färg röd.

Inledning

P: Välsignad är Herren vår Gud, Fader, Son och helig Ande, nu och alltid och i evighet. Amen.

Salutation

Oremus: Rena, o Gud, våra hjärtan och samveten, så att din Son, när han kom-

mer till oss, må i oss finna en beredd boning. Amen.

Skriftetal

Apostladagen har uppkommit efter Petri och Pauli dag, som infaller den 29 juni och har firats sedan mitten av 200-t. Vi firar ånyo denna dag i vår koinonia. Det var från början en stor högtid i Rom, då biskoparna kom dit för att fira den tillsammans med påven. Den behölls som helgdag på rätt datum i Sverige efter reformationen till den stora helgdöden 1772. Överskriften var tidigare ”Lärjungaskapet”. I nya Evangelie-boken, som vi inte använder, är rubriken ”Sänd mig”. Jag vet inte, vad man skall säga om detta byte. Visst måste det vara så, att vi firar helgonens och andra framstående människors minne så att säga i första hand för att se, vad vi kan lära oss. Man kan ju också säga, att det är skillnad på att vara kallad till lärjunge och att som lärjunge vilja bli använd av Gud.

Som inledning idag, skall vi pröva oss inför ord i Psalmen 65:

Lovsång tillkommer Dig, o Gud, på Sion. Vi infriar våra löften till Dig, Du som hör bön. Till Dig kommer alla människor för att be-känna sina synder. När vår skuld blir oss för tung, förlåter du oss. Lycklig den utvalde, som får komma Dig nära och vara på Dina förgårdar. Vi mättas av det goda i Ditt hus, av det heliga i Ditt tempel. Förunderligt svarar Du oss och ger seger, Gud, Du som räd-dar oss, Du tillflykt för hela jorden och de fjärran haven, Du som reste bergen med Din styrka, rustad med kraft, Du som stillade havets brus, vågornas brus och folkens larm! De, som bor vid jor-dens ändar, står häpna inför Dina mäktiga gärningar, öster och väster fyller Du med jubel. Du tar Dig an jorden och ger den regn, Du gör den bördig och rik. Guds flod är full av vatten. Du får sä-den att växa, Du sörjer för jorden. Du vattnar åkerns fåror och jämnar ut dess tiltor. Med regnskurar gör du jorden mjuk, Du väl-signar det, som växer. Du kröner året med goda gåvor, där Du går fram, gror feta skördar. Ödemarkens beten frodas, höjderna klär sig i jubel. Ängarna smyckas av fårhjordar och dalarna höljer sig i säd. Allt är jubel och sång. Detta är mer av en jubelpsalm. Men vi kan ha den som förberedelse; vi får tänka på vad Gud ger oss. Tackar vi av hjärtat för det? Infriar vi våra löften till Gud? Vi får glädjas över godheten hos den Gud, som vi tjänar; Han som förlåter och upprättar. Vi har ansvar för att det blir, som det står: De, som bor vid jordens ändar, står häpna inför Dina mäktiga gärningar. Vem skall vittna om dem, om inte vi gör det?

Ja, så är då Herren i Sitt heliga tempel, Hans tron är i himmelen. Han är ock när dem, som har en ödmjuk och förkrossad ande. Han hör de botfärdigas suckar och vänder sig till deras bön.

Låt oss därför trösteligen gå fram till Hans nådetron och bekänna vår synd och skuld så sägande:

Psalmer: 369: 1 – 2 Med pelarstoder tolv Står Herrens helga kyrka

666:- Guds tjänare skall se Hans ansikte, Och Hans namn skall stå tecknat på deras pannor

93:- Jesus, Guds Son, träd in i denna skara. Oss med Din Ande hägna och bevara

79: 1 – 3 Gud är mitt ibland oss. Låt oss nederfalla Och Hans höga namn åkalla

79: 4 – 7 Majestät i höjden, kunde jag Dig prisa och mitt hjärtas kärlek visa

71:- Som spridda sädeskornen Från när och fjärran fält Församlats och i brödet till ett

1: 1 – 4 Gud, vår Gud, vi lovar Dig, vi bekänner Dig, o Herre, Dig som är till evig tid

Tillber ändlighetens släkten. Hela jorden, hav och land, Ärar, Fader vår, Ditt namn

Kerubim och serafim, Änglar, makter sjunger evigt, Ropar utan rast till Dig:

Helig är Du, helig, helig, Himlar, jord och allt, som är Lovar, Gud, Ditt majestät.

Skyn av vittnen lovar Dig: Trons profeter och apostlar, Himlaskaran klädd i vitt

Ur bedrövelsen förlossad. Dig bekänner fröjdefullt Kyrkan hela jorden runt.

Dig, vår Fader, stor i nåd, Ofattbar i makt och ära, Och Din sanne ende Son,

Tillbedd intill jordens ändar, och Din Ande, Hjälparen, Sänd till oss från himmelen.

Predikan

Nåd vare med Er och frid ifrån Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus! Amen.

Gudstjänstfirande församling!

Dagens tre texter ger oss fräsningshistorien. I den Gt-liga texten berättar om Abrahams utväljande. De andra texterna berättar om frälsningsverket genom Jesus och kallelsen av lärjungar för att föra budskapet vidare. De tre första söndagarna efter Trefaldighet kan benämnas Kallelsens söndagar. Först kallelsen genom dopet, sedan kallelsen till Guds rike och vilka kallas: Publikaner, syndare, förlorade.

Vi börjar med att betänka, att alla människor genom syndafallet är förlo-rade och i avsaknad av frälsningen. Det är därför som Herren ständigt kallar människan att följa honom. Vårt hjärta är oroligt, till dess det funnit ro i Dig. Ge-nom Kyrkan kallar Gud oss, innan vi själva något förstår eller förmår, i det Heliga Do-pet.

I texten på Petri och Pauli dag läser vi i Matt. 16: Och Jag säger dig, att du är Petrus, Klippan, och på den klippan skall Jag bygga Min kyrka, och dödsrikets portar skall aldrig få makt över den. Jag skall ge dig nycklarna till himmelriket. Allt du binder på jorden, skall vara bundet i himlen, och allt du löser på jorden, skall vara löst i himlen. Då kan vi alltså säga, att Jesu lärjungar vet, att Kyrkan är instif-tad av Jesus till vår hjälp och vårt stöd. I Kyrkan får vi sätta oss vid Jesu fötter och lyssna till Honom. Vi får lägga allt i Hans händer och förlita oss på Hans löften. Där har Han insatt prästerna i det heliga prästämbetet för att leda och stödja hjorden. Detta för att där inte skall råda oordning. Därtill har prästen som sin särskilda uppgift att handha de heliga handlingarna och sakramenten. Här har vi Kyrkans viktiga botinstru-ment. En syndaförlåtelse skall föregås av hjärtats förkrosselse och munnens bekän-nelse samt efterföljas av gottgörelse. Bikten är alltså inte ett tvång men en gåva. In-tressant kan vara att konstatera, att i katolska länder är vissa psykiska besvär mindre. Människor har haft tillfälle att tala med någon, i dessa fall en präst, om sina problem och inte behövt bära på dem ensam.

Evangeliet handlar om kallelsen, då speciellt Petri kallelse. Som jag alltid brukar säga: Texterna i Bibeln har flera bottnar. Förmodligen kommer vi aldrig att kunna förstå och utforska allt. Här skall vi söka upptäcka vad som sker i det som synes ske. Det är alltså också i dagens Evangelium ett stycke profetiskt handlande av Jesus. Han visar med fiskafänget, att lärjungarna skall gå ut som människofiskare för att föra människor till Gudsriket. Sedan skall dessa gå ut och fånga in nya lärjungar o.s.v. till ti-dens slut.

Ibland är det så mycket man vill ha sagt som förkunnare. Kan åhörarna hänga med i tankegångarna? En svår fråga för prästen. I stället för att bli mångordig tänkte jag ta upp några punkter, som Ni kan meditera över.

Jesus befaller – Simon Petrus lyder. Det ger resultat.

Jesus utför ett profetiskt handlande – lärjungarna skall bli männi- skofis-kare.

När en människa möter den Helige eller det heliga, blir hon förskräckt. Hur hon handlar sedan är avgörande.

Att följa Jesus medför välsignelse, men också mycket arbete och ansvar.

Vi säger så: Jesu lärjungar vittnar om sin tro i ord och gärning. Om detta allas vårt uppdrag talar vi ofta. En sann lärjunge skall vara inspirerad av Guds kärlek till att leva ett kärleksfullt liv i förhållandet till nästan. Hon gör det, därför att Gud vill det och vår nästa behöver det. Jesu sanna lärjungar vet, att det kan krävas av dem att med döden vittna om sin tro. Så var det med apostlarna Petri och Pauli martyrium i Rom, vilkas minne vi firar idag. Att vara en sann Jesu lär-junge kan leda till martyrium. Detta är det allvarliga i lärjungaskapet. Trots Djävu-lens och världens motstånd måste det viktiga och glada budskapet om Jesus som Messias, den levande Gudens Son, föras vidare med alla medel till alla folkslag och alla människor.

Vi ser i texten från fredagen, att Petrus genom Anden fått insikt i den sanningen, att Jesus är Messias, den levande Gudens Son. Jesus säger: ”Salig är du, Simon Barjona, ty ingen av kött och blod har uppenba-rat detta för dig, utan Min Fader i himlen.” Det betyder, att den män-niska, som av hjärtat tror och bekänner den stora Sanningen, att Jesus är den le-vande Guden Son, är salig redan här. Vilket härligt budskap till oss! En diktare skri-ver om den troende:

Ej världens stormar honom bry;

Han har en hamn, dit han kan fly,

Som evig trygghet skänker.

Vi skall vittna!. Liksom fiskarena kastar ut sina nät för att fånga fiskar, så skall vi denna tids lärjungar kasta ut nät för att fånga in människor till Guds rike. Vilket nät skall då användas? Jo, evangeliet i all dess enkelhet och kraft. Somliga lägger ut det, men håller inte fast det. Det betyder, att de anstränger sig för att fånga så många som möjligt, men släpper därvid nätet. Man förlorar evangeliet. Kyrkan – församlingen växer sig stor, men hon växer inte inåt. Andra håller för hårt i nätet. I sin omtanke om evangelii sanna lära blir evangeliet liksom en inlåst skatt, när man inte vill finna nya vägar att nå ut med budskapet.

Vi får inte glömma, att det finna en annan människofiskare. Själafienden som på alla sätt söker fånga människor. Ett sätt kan vara genom nya idéer eller rörel-ser, som växer fram. Genast är Själafienden där för att försöka förföra. Var är de kristna? Någon har sagt, att de är lata och tröga och har kommit först då det är för sent. Samme författare vill i sammanhanget påminna om en finsk vredgad officer, som sade till sina mannar: Nu haven I gått som paddor, nu bleven I efter igen!

Att vara människofiskare fordrar mycket av oss. Det kräver tro och gemen-skap med Jesus. När man arbetat länge utan resultat, kan man bli missmodig. Det kan vara ett sätt att göra människan ödmjuk. Hes 16

Slutligen måste en lärjunge och människofiskare lära sig att försaka. Ordet försaka tolkas i världen oftast som något ont. Man måste offra lite av

sin egen bekvämlighet, lust eller pengar. Vår värld idag präglas alltmer av tanken på egennyttan. Allt jag gör, gör jag för min egen skull. Psalmisten utbrister i 73:dje psalmen: 25 Äger jag Dig i himlen önskar jag ingenting på jorden. Min kropp och mitt mod må svika, men jag har Gud, Han är min klippa för evigt. Vi skall leva det för-dolda livet i Kristus i den mystiska föreningen med Honom. Då behöver vi inte rädas någon försakelse eller något offer. Den naturliga människan räds detta och söker undvika alla former av offer. Hon lever bara i nuet. Alla hennes tankar är fästade vid jorden. Där vill hon äga, förlusta sig och mät-tas av glädje. Hon kan inte tänka sig mista något eller inskränka på något. Hon väntar bara på att få skörda. Om så missväxt inträffar, blir hon förtviv-lad eller upprorisk. Men vi kan ingenting ta med oss, dit vi går. Allt skördas av förgängelsen. Det han inte får, det tar han.

En kristen försakelse äger inget val. Världsmänniskan försöker välja och vraka. Den kristne försöker förlita sig på Herren och följa Hans vilja. En kristen frågar inte så ofta eller borde kanske inte fråga så ofta: Varför? I stället borde vi tänka: Här vill Gud ha mig, här måste jag vara och försöka göra det, som blir mig ålagt och tåla det, som blir mig pålagt. En kristen för-sakelse fordrar heller ingen lön. Här finns inte egennyttan. Här finns bara kärleken till Gud och medmänniskan.

A M E N.

Psalm 79

Psalm 71

Slutpsalm 1

Postludium