8:e söndagen e. Tref.

Predikan

Texterna idag kan ge anledning till flera funderingar. Först: Profetismen. Vi påminner oss åter, att profeterna hade sin givna plats i det gamla förbundet. Där fanns de alltså som en speciell grupp av Guds tjänare. De förmedlade Guds budskap till folket. De uppträdde vanligen vid de stora högtiderna, då folket var samlat, men de kunde också träda fram och tala när som helst.  Man rådfrågade ofta dessa heliga män. I 1Kon. 22 berättas om hur konungen i Juda, Josafat, for ner till Israels konung Ahab för att förmå honom att gå med i ett krig mot Aram. Israels konung rådfrågade mer än 400 profeter om Herrens vilja, hur han skulle göra. Profeterna svarade: ”Angrip staden! Herren skall låta den falla i kungens händer.”  På Josafats inrådan frågade man även en profet vid namn Mika ben Jimla, Mika Jimlas son. Han var verkligen en Herrens profet. Han ansågs av Israels konung för en olycksprofet. Han svarade nu och uttalade en olycksprofetia. Då man nu drog ut i strid uppfylldes denna olycksprofetia. Ahab ville inte lyssna till Herrens profet, då denne kom med obehagliga profetior.

På samma sätt är det med oss, som nu lever. Vi vill inte höra på sådana, som talar om dom och olycka.  Människor vill höra talas om Guds kärlek. Guds krav, Guds rättfärdighet, som kräver syndens straff, och Guds vrede vill man inte höra talas om. Så har Gud för många människor blivit en snäll gammal gubbe, vars bild ej stämmer överens med den bild, som ges i Bibeln. Så säger Herren om profeterna, som leder mitt folk vilse: De lovar fred och lycka bara de får något att tugga men förklarar krig mot alla, som inte stoppar något i gapet på dem. Därför:  Natt över er – och inga syner! Mörker – och inga spådomar! Solen skall gå ner för profeterna, dagen bli svart omkring dem.  Siarna får stå med skam, spåmännen blygas, alla måste dölja skägget, ty Gud svarar inte.

Det andra: Kyrkans och den kristnes ansvar. Jesus omtalas såsom Konung, Präst och Profet. Han hade alltså ett profetiskt uppdrag. Detta uppdrag är nu överfört till Kyrkan. Kyrkan får därför inte bara lova fred och lycka. Jag vill åter påminna oss om orden hos Profeten Hesekiel: (Kap. 3) Efter sju dagar kom Herrens ord till mig: Människa! Jag gör dig till en väktare för israeliterna. När du hör ett ord från mig, skall du framföra min varning. Om jag säger till den gudlöse: ”Ditt straff är döden” och du inte har varnat honom eller avrått honom från onda gärningar för att rädda hans liv, skall den gudlöse dö därför att han syndat, och av dig skall jag utkräva vedergällning för hans blod. Men om du varnat den gudlöse och han ändå inte upphör med sin ondska och sina onda gärningar, skall han dö därför att han syndat, men du har räddat ditt liv. Detta är väl i första hand riktat till prästerna, men alla är satta att vittna.

När vill Du då börja att söka den Gud,

Som snart skall Din Domare bliva?

När vill Du begynna att akta hans bud

Och rätt i Hans Ord Honom giva?

Nu är den behagliga tiden!

Så för det tredje: Textens djupare och övergripande innehåll. Hans Högvördighet Biskop Gärtner går i sin textutläggning till Uppenbarelseboken. Där talas om en trio, som samarbetar och utför det ondas verk.  Det är Satan, Antikrist och den falske profeten. Upp 16:13 Och jag såg, att ur drakens mun och ur odjurets mun och ur den falske profetens mun kom det tre orena andar som var som paddor. De är demonandar och kan göra tecken. Mot denna trio står Kristus och de två vittnena, Upp 11:3 Och jag skall låta mina två vittnen profetera under tolvhundrasextio dagar, klädda i säckväv.”  De två vittnena uppträder senare som en ny Mose och en ny Elias. De onda verkar hängivet för att locka människor att dyrka Antikrist. Jesus varnar för alla, som kommer med lögner, väcker falska förhoppningar, predikar falska läror eller vantolkar Jesu ord. Jesus visar nu, hur dessa falska budbärare lättast avslöjas: På deras frukt skall ni känna igen dem. Den, som menar sig tala i Guds Ande utan att äga den, den kan icke härma den lydnad, som bara den äger, som verkligen drives av den Helige Ande. Hyckleri, ulvar i fårakläder avslöjas. Livet, frukten avslöjar dem. Träd kan inte ljuga. När man smakar på frukten, känner man dess kvalitét. En sann profet, en sann lärjunge är den, som förverkligar Guds Ord. Den livshållningen är också avslöjande. På deras frukt skall ni känna igen dem. Här är det i positiv bemärkelse. Förutsättningen för att få vara kvar i Guds rike är en bestämd hållning: ett liv välbehagligt inför Herren, ett gott träd med god frukt. Rikets barn skall lyssna till Faderns vilja och följa den. Domen träffar till slut den, som inte bär god frukt.

För det fjärde och sista: risken med att leva – den dubbla utgången. Den dubbla utgången är en varning för varje dag. Det finns en risk i att leva: Man kan gå evigt förlorad. Herren öppnar inte Himmelrikets port för rop eller bekännelse med munnen. Man får visa och vilja sin tro. Bekännelsen till Jesus och arbetet för Honom kan dölja en vägran att göra den gudomliga viljan. Det kan vara stor skillnad mellan att höra och att göra. Det räcker inte att göra det lilla och sedan tro att allt är bra. Nej, Gud kräver allt.  I Bergspredikans slut kommer ett eko av detta: Matt 7:24 Den, som hör dessa mina ord och handlar efter dem, är som en klok man, som byggde sitt hus på berggrund. Hela livet måste vara inriktat på Faderns vilja, ty Hans fullkomlighet är den högsta förebilden för mänskligt handlande.

A M E N

Bön efter predikan:

Lovad vare Gud och välsignad i evighet, som med Sitt Ord tröstar, lär, förmanar och varnar oss. Hans Helige Ande stadfäste Ordet i våra hjärtan, att vi icke må varda glömske hörare, utan dagligen tillväxa i tro, hopp, kärlek och tålamod intill änden och så varda salige, genom Jesus Kristus, vår Herre.

Amen.

Pålysningar:

Kollekten förra söndagen till Open Doors blev              kr. Kollekten till   koinonian i onsdags blev 155:- Kollekten idag tillfaller också den vår koinonias kassa. På onsdag firar vi S:t Jakob vid mässan kl. 1830, ledd av mig. Nästa söndag predikar biskop Göran.

Välönskan över församlingen:

Gud, som förmår göra mer, ja, långt mer än allt vad vi bedja eller tänka, efter den kraft som är verksam i oss, Honom tillhör äran i församlingen och i Kristus Jesus, alla släkten igenom, i evigheternas evighet. Amen

Psalmer: 488: 2 – 3 Låt Din Andes morgonstrimma Skina i vår mörka själ

656:- Visa mig, Herre, Din väg ://:, Jag vill vandra i Din sanning ://:

576:- Hjälp mig, Herre, troget vandra På den väg Du anbefallt. Att som mig jag älskar andra, Älskar Dig utöver allt.

276: 1 – 2 Herre, med kraft ifrån höjden bekläd mig. Jag är så kraftlös och svag i mig själv…

Stilla min törst med det levande vatten Varav ej världen det ringaste vet.

276: 3 – 4 Var mig ett värn emot synden och flärden, Var mig ett fäste, där trygg jag kan bo. …

Du är den flödande salighetsbrunnen, Du är den levande källan för mig. Du är min glädje – av Dig blev jag funnen. Allt jag behöver, det har jag i Dig.

  71:- Som spridda sädeskornen

403: 4 – 5 Giv oss, o Gud, Din Ande god, Som oss på vägen leder, Upplyser, styrker håg och mod Och så vår själ bereder, Att vi Ditt Ord kan rätt förstå Och oss därefter ställa så,

Att Ditt namn alltid helgas.

Vi prisar Dig, o Fader kär, Vi Dig, o Jesu, ärar, Och Dig, Guds Ande, Du som ger Oss tröst och är oss nära, Som det i varje tid har skett, Nu sker och i all evighet.

Vi sjunger därtill: Amen.

Ur förbönen:

Vi ber, Herre, för vårt land! Tillräkna oss inte våra synder! Hjälp dem, som kämpar mot eldens härjningar! Sänd oss regn till hjälp mot bränderna! Om detta ber vi till dig, Gud.

Herre, hör vår bön.