8:e efter Tref.

Psalm 576

Psalm 565

Högmässa 8:de sönd. ef. Trefaldighet den 6:te augusti 2017 S:t Sigfrids kyrka kl. 1100

Skriftermål

Nåd och frid åt er i allt rikare mått genom kunskap om Gud och Jesus, vår Herre. Ty allt, som leder till liv och gudsfruktan, har Hans gudomliga makt skänkt oss genom kunskapen om Honom, som i Sin härlighet och kraft har kallat oss. Amen

Rena o Gud våra hjärtan och samveten, så att Din Son, när Han kommer till oss, finne i oss en beredd boning. Amen.

Denna söndag hade tidigare en text från Jak. 1: 22 Bli ordets görare,

inte bara dess hörare, annars tar ni miste. Tidigare: Eljest bedragen i eder själva.

Idag, när vi betraktar den smala vägen, helgelsens väg, är det nyttigt att stanna

upp inför dessa ord i skriftermålet och bekänna sina försyndelser mot denna uppmaning. Den, som lyssnar till Guds Ord får inte mena sig vara på den säkra sidan. Det vill mer till för att bli frälst än bara var Ordets hörare. Du har väl inte låtit dig luras av Själafienden till att tro, att allt är bra, bara Du går i kyrkan och gör så gott du kan?

Fil. 2 12 ff Därför, mina kära, ni som alltid har varit lydiga: arbeta med fruktan och bävan på er frälsning, inte bara så som när jag var hos er, utan ännu mer nu när jag är långt borta. Ty det är Gud, som verkar i er, så att ni både i vilja och gärning förverkligar hans syfte. Gör allting utan knot och utan förbehåll, så att ni blir oförvitliga och rena, Guds fläckfria barn mitt i ett ont och fördärvat släkte, där ni lyser som stjärnor på himlen.

Guds fläckfria barn, som i vilja och gärning förverkligar Hans syften – ja, detta är kravet. Vi skall arbeta på vår förbättring, att vinna själar för Gud, att göra goda gärningar, därför att Gud vill det och vår nästa behöver det.

Ja, så är då Herren i Sitt heliga tempel, Hans tron är i himmelen. Han är ock

när dem, som har en ödmjuk och förkrossad ande. Han hör de botfärdigas suckar och vänder Sig till deras bön.

Låt oss därför med förtröstan gå fram till Hans nådetron och bekänna vår synd

och skuld så sägande:

Sida 2 av 6 f Hans-Åkes postilla, 8 e T -17

Predikan

In nomine…

I denna predikan skall vi stanna inför begreppet väg. Hos profeten Jesaja 35:8 läser vi: Där skall gå en banad väg, den skall kallas den heliga vägen.

Ingen oren får beträda den. Profeten beskriver i profetian, hur det skall bli:

Öknen och ödemarken skall jubla, det förtorkade landet glädjas, och som en äng med liljor skall öknen blomma, den skall glädjas och fröjda sig. Libanons glans skall skänkas den, Karmels och Sharons härlighet, och folket får skåda Herrens glans, vår Guds härlighet. … Då skall De blinDas ögon öppnas och De Dövas öron höra. Då skall den lame hoppa som en hjort och den stumme brista ut i jubel. Vatten bryter fram i öknen, bäckar i öDemarken. … Där finns inga lejon, Där kommer inga rovdjur. Men de återlösta vandrar där, de, som Herren friköpt, vänder åter. De kommer till Sion med jubel, krönta med evig glädje. Fröjd och glädje följer dem, sorg och suckan flyr.

Är detta en profetia om den kommande Messias´ rike? Är det en profetia, som skall gå i uppfyllelse genom Kristi kyrka? Var ser vi något av dess fullbordan? Var är den heliga vägen, där ingen oren får gå? Var är med ett ord: Paradiset, som skulle komma åter med helighet, oskuld och salighet? Har profeten misstagit sig? Nej förvisso icke! Men det var bara början, när Herren Jesus dog på korset. Han hade dött för världens synder, men världen var trots det ej vunnen för Hans rike. Emellertid var livets frö utsått, men dess blomma hade inte slagit ut. Mänskligheten skulle bli lik Honom. Vi ber fortfarande: tillkomme Ditt rike! I Kyrkan verkar Herren genom släktleden hän mot fullkomningen. Här finns mycken synd och olydnad, och vi behöver lära oss om detta att vandra på den smala vägen. Det är inte lätt. Jesus har förklarat lagen. Hur? Månne Han gjort dess fordringar milda och lätta? Nej, Han talar om en rättfärdighet, som kräver allt, Han talar om kärlek utan gräns, Han sade: Var fullkomliga!

Jesus talar i dagens text om den trånga porten och den smala vägen. Här kommer vi in på mystiken. Jesus säger, att det är få, som finner den. Svårigheten är alltså inte att försöka klämma sig igenom porten. Svårigheten är att finna den. Människorna skockar sig kring Jesus, ser Hans underverk och hör Hans ord, men de fattar ingenting. De

fattar inte, att de är nära Guds rike. Fattar vi det? Tar vi verkligen till oss Jesu ord? Förstår vi: Jag är vägen, sanningen och livet [Jh 14:16]? Orden som också kan

Sida 3 av 6 f Hans-Åkes postilla, 8 e T -17

översättas: Jag är vägen till det sanna livet eller Jag är den sanna vägen till livet. Vägen till det eviga livet går genom Jesus och med Jesus. Avgörelsen är att upptäcka det ohållbara i den egna situationen och lyssna till Jesu frälsningserbjudande. Det är att finna den trånga porten, vilket betyder, att man erkänner sitt tidigare liv vara meningslöst. Det är därför, som det är så svårt. Vi kan inte finna vägen utan den Helige Andes hjälp; men vi måste vilja ha Hans hjälp

Jag antar, att de flesta av er har hört talas om boken: De apostoliska fäderna, som innehåller skrifter från de två första århundradena. Jag har nämnt om den förut. Där finns en bok med namnet Didaché – De tolv apostlarnas lära, med underrubriken: Herrens lära till hedningarna genom de tolv apostlarna. Den är skriven något före år 100, en del menar redan på 70-talet e. Kr. Denna säger redan i första kapitlet, att det finns två vägar: den ena är livets och den andra är dödens, men det är en stor skillnad mellan de båda. Livets väg innefattar det dubbla kärleksbudet och den gyllene regeln. Så fortsättes med bibelord om bön för förföljarna, kärlek mot dem, som hatar dig, ge åt den, som ber.

Efter detta kommer i andra kapitlet från de tio budorden med tillägg: Du skall icke öva trolldom, du skall icke blanda gift, du skall inte vara långsint. Andra förmaningar:

Mitt barn, d en som talar Guds ord till dig, skall du komma ihåg natt och dag och ära

honom som Herren

. …

Du skall icke övergiva Herrens bud utan bevara, vad du mottagit

utan att lägga till eller draga ifrån.

En uppmaning som bland andra Svenska kyrkan

skulle ta till sig. Vidare: I församlingen skall du bekänna dina synder, och du skall icke gå till bön med ett dåligt samvete.

Kapitel fyra talar då om Dödens väg: Först av allt är den ond och full av förbannelse. Så tar man upp dödssynderna, vissa brott mot Tio Guds bud, vidare:

svek,

skamligt tal, övermod och skryt. Där går de godas förföljare

, de som älska fåfänglighet, de hämndlystna, de som inte förbarmar sig över den, som behöver hjälp, de som inte känner Den, som har skapat dem.

Slutkapitlet, det sextonde, kommer med förmaningar till den, som vandrar på Livets väg. Vi känner igen det från Skriften: Vaken över edra liv. Låten icke edra lampor utsläckas och edra länder lösas, utan varen redo, ty I veten icke den stund, då vår Herre kommer. Kommen ofta tillsammans för att forska efter det, som rör edra själar; ty hela eder tros tid hjälper eder till intet, om I icke stån fullkomnade i den yttersta tiden. Ty i de yttersta tiderna skola de falska profeterna och fördärvarna ökas, och fåren skola förvandlas till ulvar och kärleken till hat.

Så har vi här fått en tvåtusenårig syn på den smala vägen, helgelsens väg. Vi har på nytt påmints om vad som gäller den kristnes liv.

John Bunyan har i boken Kristens resa och sedan i efterföljaren Kristinnas resa beskrivit den kristnes farofyllda väg till himmelen. Intressant är att läsa om medvandrarna, som ju också är en del av oss själva: Evangelist följer honom och hjälper honom, när han förvillats av t.ex. Världsligt vis. Kristen kommer från staden Fördärv och får vidare hjälp av God vilje och Uttolkaren. Beskrivningen av människan hjärta är lysande. Kristen visas till ett rum, som ser ut att aldrig varit sopat. Så kommer en tjänare och börjar sopa. Resultatet blir

Sida 4 av 6 f Hans-Åkes postilla, 8 e T -17

att dammet virvlar omkring, så att Kristen nästan kvävs. Inte försvinner dammet heller. Så kommer en ung kvinna med vatten och stänker ned rummet och det kan lätt rengöras.

Uttolkaren förklarar: Mannen som sopade är Lagen, och han kan icke göra hjärtat rent. Kvinnan är Evangelium, som sopar rent med kraft.

Så talas det om Hugsvalaren, berget Svårighet, Misströstan, Misströstans träsk. Fåfänglighetens stad, Munkristen, Hoppfull och Okunnig. Detta är vad en kristen möter i sig själv eller i sin omgivning, som påverkar henne. Alltså måste vi vara vaksamma, när vi vandrar på den smala vägen. Att porten är trång och vägen smal beror alltså på att det är så mycket och så många, som vill hindra oss att vandra på den vägen.

Vi skall även påminna oss, att Gud kan dölja Sig för oss under vår vandring, antingen som en prövning eller ett straff. Vi läser i de GT-liga texterna: Mika 3: 5 ff. Så

säger Herren om profeterna, som leder mitt folk vilse: bara de får något att tugga men förklarar krig mot alla, som inte stoppar något i gapet på dem. Därför: Natt över er – och inga syner! Mörker – och inga spådomar. Ords. 7:1 Ta vara på Mina ord! Hos Jeremia talas om

bättring och rättvisa. Då skall Herren vara nådig. Om ni bättrar er och ert

väsenDe, … Då vill jag för evärDliga tider låta er bo på denna

plats… Låt oss också besinna detta idag, att Herren vill ha bot och bättring. Då lovar han oss ljuvlighet och frid.

Så lär vi oss idag, att vi har en väg att vandra: Den smala vägen. I Skriften talas redan i GT om de två vägarna: Ps. 1: 1 Lycklig den, som inte följer de gudlösa, inte går synDares väg… 6 Herren är med på de rättfärdigas väg, men

de gudlösas väg leder till intet. Om felaktig vandring talas i Jes. 53:6 Vi gick alla vilse som får, var och en tog sin egen väg, Vi har en bön i Ps. 86:11 Visa mig, Herre, Din väg, så att jag kan vandra i Din sanning. Lär mig att helhjärtat vörda Ditt namn.

Andlig klarsyn, som är dagens överskrift måste innebära, att vi ständigt skall studera den Heliga Skrift, så att vi kan ta emot Anden, som visar oss på att vi har söners rätt att ropa: Abba! Fader! Vi får så visshet om att vi är Guds barn.

En sångare sjunger:

På bröllop jag bjudits av utridens Gud

I himmelens sköna palats I dräkt o, så vit med blodtvagen svit Jag skyndar att taga min plats.

Min synd den var mycken, men allt Han förlät I blodet vars kraft jag nu känt.

Han viskade ömt: Jag aldrig dig glömt.

Se, gyllene porten på glänt.

Sida 5 av 6 f Hans-Åkes postilla, 8 e T -17

Det kommer från jorden en skara så stor, En skara som solen har bränt.

Snart helas vart sår, snart torkas var tår.

Håll gyllene porten på glänt.

O, tänk vilket jubel, o, tänk vilken sång Den brusar likt svallande flod.

Ty slut är all nöd ej mer någon död

För den, som Han köpt med Sitt blod

Ur stora bedrövelsen komma de då En skara, som världen ej känt.

O, tanke så skön till dess blir min bön:

Håll gyllene porten på glänt.

Kör: Håll gyllene porten på glänt,

Att den, som Dig älskat och känt, Må lyckligt nå fram o, dyra Guds Lamm, Håll gyllene porten på glänt.

Amen.

Bön efter predikan:

Lovad vare Gud och välsignad i evighet, som med Sitt Ord tröstar, lär, förmanar och varnar oss. Hans Helige Ande stadfäste Ordet i våra hjärtan, att vi icke må varda glömske hörare, utan dagligen tillväxa i tro, hopp, kärlek och tålamod intill änden och så varda salige, genom Jesus Kristus, vår Herre.

Amen

Pålysningar:

Kollekten förra söndagen till vår koinonia inbragte Kr, vilket härmed tacksamt erkännes. Kollekten idag tillfaller Open doors´ arbete bland förföljda kristna. På tisdag bibelstudium hos f Andreas kl. 1830. På onsdag firas mässa som på S:t Lars dag här i kyrkan kl. 1830, ledd av undertecknad. Nästa söndag predikar +Göran, då det också blir konfirmation. Som postludium spelas

Sida 6 av 6 f Hans-Åkes postilla, 8 e T -17

Välönskan över församlingen:

Gud, som förmår göra mer, ja, långt mer än allt vad vi ber eller tänker, efter den kraft, som är verksam i oss, Honom tillhör äran i församlingen och i Kristus Jesus, alla släkten igenom, i evigheternas evighet! Amen.

Psalmer

576:- Hjälp mig, Jesu, troget vandra På den väg Du anbefallt

656:- Visa mig, Herre, Din väg

565:- Gå varsamt, min kristen, ge akt på din gång

617: 1 Vi är ett folk på vandring, När vägen blir tröttsam och lång, Vi söker en äng och en källa 617:2 – 3 Vi är ett folk på vandring. I oro bekymmer och nöd… vi samlas kring vin och bröd.

303:- Det finns en väg till himmelen, En väg till Guds Jerusalem, Den vägen är den helga tron

På Jesus Krist, Guds egen Son.

Det finns en väg till Herrens bön, Som Jesus själv den strålar skön, Vad ingen sett, vad ingen hört, Det har Han in i tiden fört.

Och vill du själv den vägen gå, Så är Hans ord att lita på, men tvivla ej, allenast tro – Det går en bro från tro till ro.

Det finns en väg till himmelen, en väg till Guds Jerusalem, den börjar här, den börjar nu,