6:e söndagen e. Tref.

Psalm 534

Psalm 670

Psalm 576

Högmässa 6:e söndagen efter Trefaldighet 8 juli 2018

S:t Sigfrids kyrka kl. 1100

1:a årgången GT Jes. 50: 4 – 5, Ep. Rom. 12: 16 – 21, Ev. Matt. 5: 20 – 26

Liturgisk färg: Grön

Skriftermål

Oremus:

Rena o Gud våra hjärtan och samveten, så att Din Son, när Han kommer till oss, finne i oss en beredd boning. Amen.

Denna dag har som överskrift: Efterföljelse, tidigare Kärlekens lag. Därför blir vårt ingångs- och skriftermåls ord: Men vi vet, att lagen är något gott, om man brukar den rätt. 1 Tim. 1: 8. S:t Paulus uppmanar här Timoteus att tillrättavisa lärare, som ville vara lagkloka, men inte riktigt förstod, vad de förfäktade. Aposteln skriver en hel del om lagen i Rom. 7. Vi ser synden, när vi omvänds och betraktar lagen. Lagen är god, då den driver oss till Jesus. I detta brev har S:t Paulus att göra med andra laggärningar: omskärelse, matförbud och reningslagar. Men dessa har Jesus befriat oss ifrån. Lagen är god, då den brukas rätt. Det är ju nu så, att inget är så gott, att inte människor kan fördärva det. Det är lätt att skriva syndakataloger och lägga bördor på människor. Kristus har befriat oss från lagens krav. Jag skulle vilja gå så långt – rätta mig om jag har fel- att nästan ingenting, bortsett från buden, är synd. Men allt kan bli till synd. Jag sade till mina konfirmander, att spela kort om pengar är inte synd, det kan förhöja spänningen; men om man spelar bort de pengar, som man behöver till familj, hyra och annat, då är det synd. Att dansa är inte synd; men går man ut för att få en träff för natten, då är det synd. Exemplen kan göras många.

Jesus har gett oss en ny lag: att älska våra medmänniskor. Ja, även den kan missbrukas för att framhäva hur from jag är. Därföre måste vi överlämna oss helt i Jesu frälsarehänder och ge Honom vårt hjärta. Annars kan vi inte följa Honom efter och leva efter Kärlekens lag. Vi bekänner då idag särskilt,

att vi inte alltid lever kärleksfullt,

att vi så gärna vill gradera synden,

att vi därför så gärna ser oss själva som så mycket bättre än andra.

Ja,så är då Herren är i Sitt heliga tempel, Hans tron är i himmelen. Han är ock när dem, som har en ödmjuk och förkrossad ande. Han hör de botfärdigas suckar och vänder Sig till deras bön. Låt oss därför med förtröstan gå fram till Hans nådetron och bekänna vår synd och skuld så sägande:

  

Predikan

In nomine …

Jag säger er, att om inte er rättfärdighet överträffar de skriftlärdas och fariséernas, så kommer ni inte in i himmelriket.

Rättfärdigheten skall synas utanpå. Stil och leverne. Vi människor bländas av sådant. 1 Sam. 16: 6 När de kom dit, och Samuel såg Eliav, tänkte han: ”Här inför Herren står nu Hans smorde.” Till och med profeten Samuel bländades av utvärtes prakt, storhet och utseende. Även idag finner man, att den världsliga människan har en överdriven uppfattning av allt utvärtes. Ofta även vi. Men Herren ser till hjärtat. Vi fortsätter i texten: Men Herren sade till Samuel: ”Fäst dig inte vid hans utseende och hans resliga gestalt – honom har Jag förkastat. Herren ser med andra ögon än människor: människor ser till det yttre, men Herren ser till hjärtat.”

Vi säger då först, att det finns en rättfärdighet inför människor.

Detta är en rättfärdighet inför människor. Funnes den hos alla, skulle brottsligheten och mycket annat ont försvinna. Vi kan dock säga, att, eftersom den i stort fungerar, att umgänget mellan människor löper friktionsfritt. Det är ju ett iakttagande av den borgerliga lagen, som är till för människors bästa. Tyvärr finns även bland människor ett slags fariséisk, förlåt uttrycket, rättfärdighet inför människor föranledd av strängt iakttagande av gruppens föreskrifter för att få kallas kristen. Sådan lagiskhet kan skapa mycket olyckliga människor.

Det här med ordval är invecklat. Om jag säger fariseisk, så vet de flesta, vad jag menar. Jag behöver inte förklara med många ord. Samtidigt är ordet missvisande, då fariséerna var mycket fromma män, även om de tolkat en del av läran fel. Någon har sagt: Vi får icke glömma, att ordet farisé vid den tiden hade en god klang, ungefär som rättsinnig, troende och fosterländsk i våra dagar.

Rättfärdigheten inför människor skapar nöjda och egenrättfärdiga människor. Det blir också människor, som är lyhörda för den allmänna opinionen – vilka åsikter gäller idag? Det blir en slags självgodhet för att bli sedd och omtyckt av så många som möjligt. Man tror sig leva ett rättskaffens liv.

Sedan säger vi, att det finns en rättfärdighet inför Gud.  Den rättfärdigheten är av nåd. Det är en gåva från Gud, men den kan inte mottagas av vem som helst. Den kan bara tas emot av den, som genom den Helige Ande kommit in i andens fattigdom och lärt känna sin andliga vanmakt. Den människan hungrar och törstar efter rättfärdighet, och den är inte en rättfärdighet inför människor. Den världsliga människan kan varken uppskatta eller förstå önskan om syndernas förlåtelse, ett nytt sinnelag eller ett nådeshungrande hjärta.

Rättfärdigheten inför Gud är en invärtes rättfärdighet. Den börjar med en förändrad inställning till Gud, det vi kallar tro. När denna tro visar sig i goda gärningar, uppskattas den av världsmänniskan, som sporrad därav, dock utan tro, försöker göra än fler goda gärningar. Tron är viktig, eftersom den omskapar och föder oss på nytt genom Guds Ande, dödar den gamle Adam i oss och gör oss till helt nya människor i hjärta, håg, sinne och alla gärningar, till vilka vi drivs av den Helige Ande. Tron skall vara en tillförsikt och kännedom om Guds nåd, som gör oss glada, frimodiga och väl till mods. Tron är något levande, verksamt och mäktigt. Därför är det möjligt för den omvända människan att göra goda gärningar utan tvång, allt framsprunget ur vissheten om Guds kärleksrika nåd. Gärningarna görs av kärlek som ett slags tack till Gud för Hans nåd. Därför skulle man kunna säga, att det är omöjligt att skilja gärningarna från tron, lika omöjligt, har någon sagt, som att skilja ljus och värme från elden. När vi söker oss till Gud och försöker leva i tro, ger Han oss rättfärdigheten. Den tillräknas oss i kraft av Jesu frälsaregärning.

Rättfärdigheten inför Gud skall göra oss tacksamma och ödmjuka samt ger oss evig salighet. Denna gåva gör oss fria från lagiskheten. Bergspredikan, från vilken vår text är hämtad, har ibland tolkats som en ny lag gällande de kristna. Men den kristna människan är fri, fri från lagen. S:t Paulus säger i Rom. 7: 6 Men nu har vi blivit fria från lagen, sedan vi dött bort från det, som höll oss bundna, och kan tjäna på ett nytt sätt, med vår ande, och inte på det gamla, efter bokstaven. samt i

Gal 2:19

Jag har ju genom lagen dött bort från lagen för att leva för Gud.

Det här är invecklat. Vi är inte längre bundna av lagens bud, men vi har föreskrifterna i Bergspredikan. Biskop Görans pappa varnar för att komma in i en ny lagiskhet. Bergspredikan hänger ihop med Jesu hela verksamhet. Jesus vill visa på hur det blir, när Gudsriket stormar fram. Då blir Guds vilja normerande och omfattar hela människan. Bergspredikans bud blir exempel på hur den människa lever, som dragits in i Gudsrikets sfär. Han menar, att här skall Gudsviljans väldiga dynamik visa sig, något som inte kan fångas i regler. Det är inte fråga om skärpning av gamla bud utan om en helt ny livsstil. I denna livsstil är huvudordet: Kärlek.

Går vi till slutet av dagens text, ser vi exempel på denna nya livsstil. Det inre blir viktigare än det yttre. Det skall finnas ett bevis för den inneboende kärleken. Så de tre orden, som verkar som en stegring: blir vred – okvädar – förbannar. Men vi konstaterar ju, att vi inte kan gradera synden. Om någon håller hela lagen i övrigt, men felar i ett, så är han skyldig till allt. Vi har i texten ett orientaliskt uttryckssätt från den här tiden, användandet av tre olika uttryck för samma sak. Vad Jesus vill ha sagt är en enda sak: Den, som vredgas på sin nästa, är en mördare och får mördarens dom. Prosten Erik Beijer skriver: Vi står inför den absoluta kärleken. … Det är inte fråga om en lagparagraf men om en slagruta för livet. Lever jag så?

Wallin säger inför denna text, att vi skall möta vår medmänniska så, som om det vore sista gången, som vi såge henne. Och det innebär ju, att vi måste ha allt klart med varandra.

Huvudinnehållet i allt detta blir, att vi skall ge vårt hjärta i efterföljelsen. Gör vi så, tar Herren sig an vårt hjärta, hjälper oss att omforma det i vandringen på helgelsens väg. Han hjälper oss till en sinnes- och livsförändring, till Guds ära och medmänniskans väl. Han rättfärdiggör oss, så att vi får den förtjänst, som vi behöver inför Gud. Men det är inte en förtjänst, som vi skaffat oss själva. Det är Jesu förtjänst, som ges oss. Låt oss alltid leva i tro, så att vi efter ett liv i Jesu efterföljd får del av Hans förtjänst – ett evigt liv i salighet.

AMEN        

Bön efter predikan: 

Lovad vare Gud och välsignad i evighet, som med Sitt Ord tröstar, lär, förmanar och varnar oss. Hans Helige Ande stadfäste Ordet i våra hjärtan, att vi icke må varda glömske hörare, utan dagligen tillväxa i tro, hopp, kärlek och tålamod intill änden och så varda salige, genom Jesus Kristus, vår Herre. Amen

Pålysningar:

Kollekten till Kanneljärvi förra söndagen blev            i måndags till Frälsningsarméns Skogsbo 155:- samt i onsdags till koinonian 160:- Den kollekt, som insamlas idag, tillfaller också den vår egen församling. På onsdag firas veckomässa i 6:te veckan efter Trefaldighet. Den och nästa söndags högmässa leds av +Göran.

Välönskan över församlingen:

Gud, som förmår göra mer, ja, långt mer än allt vad vi ber eller tänker, efter den kraft, som är verksam i oss, Honom tillhör äran i församlingen och i Kristus Jesus, alla släkten igenom, i evigheternas evighet! Amen

Trosbekännelsen

Psalmer 534: 1 – 2

670:-

576:-

258: 4

258: 5 – 7

  71:-

261:-

Psalm 258

Psalm 71

Psalm 261

Postludium