3:e sön e epifania

Psalm 323

Predikan  på 3:e efter Trettondedagen (I)

i S:t Stefanus Koinonia, S:t Sigfrids kyrka  21 Januari 2018

över 1 Kon 8:41-46.  Rom 1:16-17.  Matt 8: 5-13

1983 års Evangeliebok

Firningsämne: Jesus skapar tro

Beredelseord: 1 Kor 2:1-5

Psalmer:

323:1-3

672

253

228

432

478:4-6

Bön: Herre, helga oss i sanningen, Ditt ord är sanning.   Amen.

        I Faderns och     Sonens och Den Helige Andes namn:    

Alla tre bibelläsningarna idag handlar om mission;

Hur Guds ord som sänds ut till alla folk.

Sveriges Kristnas Råds Bönevecka för kristen enhet avslutas i år 25 Januari.

Detta ger oss, sammantaget, en tvåstegs raket:

1. Jesus Kristus, Guds Ord, skapar tro,

2. Hans ord sänds ut till hela skapelsen för att omforma den,

efter Hans vilja.

I den gt-liga läsningen möter vi främlingen som kommer

till Salomos tempel i Jerusalem.

Främlingarna som hört talas om Herren, Israels Gud,

söker Honom, Han som har omsorg om alla folk;

de har bönesvar och välsignelse att förvänta.

Vi möter aposteln Paulus i brevet till de kristna i Rom:

”Den rättfärdige skall leva av tro”.

Vilken var hemligheten bakom Paulus storslagna framgångar?

En liten förskrämd grupp i Jerusalem 

blev till världens största religion.

De lärde, vältalige och driftige Paulus

bygger inte på egen förmåga, utan på Guds ord,

här hämtat från profeten Habackuk (2:4):

”Troheten räddar den rättfärdige.”

Habackuk verkade under kung Manasse av Juda,

kungen som offrade sin son till Molok, i slutet av 600-talet f.Kr.

Profeten sammanfattade Bibelns 613 påbud och förbud

och gav oss detta gudomliga löftesord: ”Troheten räddar den rättfärdige.”

Med Matteus möter vi en officer som ber Jesus om hjälp,

när Jesus är på väg hem till Kafarnaom.

       Officeren kommer till Herren Jesus.

       Han förstår  att Jesus har särskild makt.

Herren frågar: ”skall då Jag komma och bota honom”, tjänaren?

Den romerske ockupationssoldaten känner sig ovärdig

inför den obeväpnade gudsmannen Jesus och säger ödmjukt:

”Herre, jag är inte värd att Du går in under mitt tak,

men säg bara ett ord…”.

Denne man, som faktiskt är en fiende till Israel,

uppträder föredömligt, paradoxalt nog.

Han klampar inte bara in och rekvirerar än det ena och det andra,

nej, han ber ödmjukt.

Människor söker Gud, medvetet eller omedvetet.

Hos Matteus finns inget som tyder på att officeren redan visste

att Jesus är Guds Son, Gud av Gud,

men det är klart att han söker någonting som världsliga makter inte förmår att ge.

Så ger oss officeren exempel på tillämpad tro:

”Säg bara ett ord så blir pojken frisk!”

Likasom officerens ord går i uppfyllelse omedelbart

genom hans underordnade soldaters lydnad,

när han beordrar dem,

så räknar han med att Herrens Jesu ord går i uppfyllelse

när Denne uttalar dem. Detta är tro!

Vi påminns här om att Guds ord och Guds vilja är synonymer, likhetsord,

något som behöver ropas ut numera när mycken förkunnelse

uttryckligen förnekar detta!

Jesus visar förvåning över soldatens starka tro,

som är starkare än många israeliters, och ger honom evangelium:

”Du trodde och det skall ske.”

Slutnotisen är historiskt viktig:

”i det ögonblicket blev pojken frisk.”

Hur ofta glömmer inte människor att berätta att de

blivit bönhörda, efter att de i sin nöd har riktat böner till ovan!

Jesus säger om officeren att han hade stark tro.

Vad är tro?

Martin Luther skriver i sitt företal till Paulus brev till romarna:

”Tron är en levande och dristig förtröstan på Guds nåd.”

Vidare ”tron är ett Guds verk i oss, vilket förvandlar oss

och föder oss på nytt.”

Tro är att lita på Gud, och den tron är någonting som Gud har visat oss

och lärt oss.

/Trettondedagstiden – Epifania/ uppenbarelse.

Gud uppenbarar sin härlighet/

Se Jordens människor stå på marken, i alla tider,

och se upp mot himlen en stjärnklar natt.

De oräkneliga stjärnorna, solar och månar,

som fanns före våra förfäder och anmödrar,

och skall finnas liknande när vi har lämnat in:

Det måste finnas en Gud i evigheten.

Men människor tänker olika.

Om vi summerar alla människotankar om skapelsen,

så får vi lika många religioner eller teologier

som det har funnits människor.

Religionen blir då något som skiljer människor från varandra.

/Naturlig uppenbarelse. Vi kan ana Gud i naturen, samvetet, historien, kulturen/

så finns där en Särskild Uppenbarelse – Guds framträdande omvittnat i Bibeln

Guds uppenbarelse i Jesus Kristus/

Herren har visat Sig Själv och förkunnat Sin vilja.

Herren Gud visade sig för Mose med ryggen (2 Mos 33:23).

Det måste ha varit en mycket vacker rygg!

Herren har givit Sitt ord genom profeter och profetissor,

apostlar och evangelister, främst genom Jesus Kristus,

och senare genom helgade personer.

Om vi knyter av till allt detta som Herren har uppenbarat

genom Sin uppenbarade, utgivna tro,

och gör den till vår,

då blir religionen någonting som för människor samman

och förenar dem till en stor kraft; en gåva till hela mänskligheten.

Prästen Carl-Erik Sahlberg sa en gång:

Det finns många olika vägar till Kristus,

men Kristus är enda vägen till Gud.

De kristna ”äger” inte Kristus s.a.s. Kristus står över alla.

Vi tänker ofta att vi kristna ligger lite bättre till hos Gud än andra,

Men ibland måste Herren gå tillrätta med Sitt folk.

Därom kan vi läsa i både Gamla och Nya Testamentet.

Med trons ögon kan vi också läsa den kyrkohistoriska kartan.

Man kan leva utan tro, många människor gör det.

Men det livet blir aldrig helt,

där saknas alltid en hel dimension.

Fyll inte Guds plats i ditt inre med någonting annat än Gud.

Allt är inte guld som glimmar.

Eller som någon sa: ”Allt är inte Gud som glimmar.”

Känner du Honom inte – låt ingenting annat ta Hans plats.

Lämna en ruta tom!

Om undren måste sägas: finns inte den inledande tilliten,

så ger inte undren tro.

Det går alltid att rationalisera bort undren: slump etc.

   Den enda meningen med livet som en icketroende kan ha,

är den mening man skapar själv, förhoppningsvis i gemenskap med andra,

men den måste ständigt ändras, för livet ar så ofullkomligt

och sammansatt.

Den icketroende människans godhet är värd all respekt,

men den kan bara breddas och fördjupas av Gud Själv,

som är livets och godhetens källa.

”Jag skulle gärna vilja ha din tro”,

så har många släktingar och vänner sagt till oss.

Och så tittar de lite forskande på oss och tänker att vi

är så väldigt annorlunda än dem

Som om vi har ansträngt oss.

Som om vi hade någon särskilt religiös läggning.

Så är det inte. Många av oss var ateister eller agnostiker

såna är de ännu.

Den uppenbarade tron är lika mycket deras som vår,

när de vill ha den.

Gud har satt sitt avtryck på varje människa, när Han skapade oss.

Insikten, intuitionen, att Gud finns,

kan vi kalla  ex. på mänsklighetens kollektiva undermedvetna,

eller övermedvetna.

Om Guds plats i människan inte är fyllt av Gud Själv,

utan av någonting annat, eller ingenting alls, så finns där ett tomrum.

Människan är inte hel och livet blir aldrig

vad det var tänkt att vara.

Men tomheten kan fyllas.

I sitt avskedstal till lärjungarna sade Jesus:

”Vägen dit Jag går, den känner ni” (Joh 14:4).

Då svarade Tomas:
Herre, vi vet inte vart Du går.

Hur kan vi då känna vägen?”

Jag är Vägen, Sanningen och Livet.

Ingen kommer till Fadern utom genom Mig” (Joh 14:2-6).

Detta svar väckte väl ännu fler frågor hos Tomas,

som ville ha klara besked.

Efter Jesu uppståndelse från de döda säger Tomas:

”Om jag inte får se spikhålen

och sticka handen i Hans sida,

så tror jag det inte” (Joh 20:25).

När Tomas fått göra detta utbrister han:

”Min Herre och min Gud!”

Jesus svarade då:

”Du tror därför att du har sett Mig.

Saliga är de som inte har sett men ändå tror” (Joh 20:29).

Denna jakt på tydliga tecken, starka upplevelser

och kraftiga känslosvall är någonting som förenar

vitt skilda grupper.

Men det hör till sällsynta undantag

att troende får se några underverk utöver dem

som även icketroende får se varje dag.

De flesta kristna får leva långa fruktbärande trosliv

utan att hamna i extas eller se några häpnadsväckande händelser.

Saliga är de som inte har sett men ändå tror.”

Den kristna tron är en kollektiv tro.

Som medlemmar i den gemensamma kyrkan

är det meningen att vi skall dela med oss till varandra.

Gåvorna är olika fördelade.

Ingen har allt, men alla har något.

Därför är ”vittnesbörd” så viktiga.

Låt oss bjuda på det vi har!

Och vilja ta emot av andra!

Jesus skapar tro.

Det är avgörande för äktheten om tron på Gud Fader

och Gud, Den Helige Ande, och ges oss av Guds Son.

När du funnit den har du stött på själva guldådern.

Frilägg och tag för dig av guldådern!

Den troende behöver en församling, ett kyrkosamfund,

ett sammanhang där man får ta emot och ge ut själv

i en gemenskap med andra.

Församlingen är bästa stället där vi får lära oss att älska sin nästa

som oss själva.

Kyrkosamfunden behöver också varandra,

där man kan jämföra sin tro och sina erfarenheter.

Identiteten som kristen måste gå före den formella kyrkotillhörigheten,

när vi är bland klassiskt kristna.

Jesus bad och ber för Sina lärjungar genom alla tider:
”Jag ber att de alla skall bli ett… Då skall världen tro”

(Joh 17:21).

”Säg bara ett ord”, sa officeren.

Ett ord från Jesus, mottaget i tro, släpper in ljus

i samtidens mörker och en norm som inte rastlöst

måste ändras ständigt.

”Jesus Kristus är densamme, i går i dag och i evighet”    (Heb 13:8).

”Människobarn i alla länder, prisa Den som Herren sänder”   (SvPs 432:4).

Ära vare Fadern och  Sonen och Den Helige Ande,

såsom det var i begynnelsen, nu är och skall vara,

från evighet till evighet.   AMEN

Psalm 253

Psalm 478