3:e efter Tref.

Högmässa 3:je sönd. ef. Tref. den 2 juli 2017

S:t Sigfrids kyrka kl. 1100

Skriftermål

Nåd och frid åt er i allt rikare mått genom kunskap om Gud och Jesus, vår Herre. Ty allt, som leder till liv och gudsfruktan, har Hans gudomliga makt skänkt oss genom kunskapen om Honom, som i Sin härlighet och kraft har kallat oss. Amen

Oremus:

Rena o Gud våra hjärtan och samveten, så att Din Son, när Han kommer till oss, finne i oss en beredd boning. Amen.

Skriftermålet är en stund, då vi skall rannsaka vårt hjärta, tänka på våra fel och brister samt på vår bättring. Detta inför vårt möte med den Helige i gudstjänsten. Gamle kyrkoherde Grafström i S:ta Klara har skrivit en inledning till denna dag med rubriken Det hopp, som gives den fallne, att vad Herren lovat, det håller Han visserligen (= säkert, fast och visst ).

Vad skall vi då särskilt bekänna idag? Vi vet ju, att Gud vill ha hjärtats ånger, munnens bekännelse och gottgörelse som en rätt syndabekännelse. Först kan vi alltså bekänna, att vi ofta säger om synden: Ja, det kan väl inte vara så farligt. Jag är ju inte sämre än andra.

Vidare kan vi bekänna, att vi är lite senfärdiga med gottgörelsen, detta att ställa till rätta, det vi handlat fel. Det är så lätt att glömma bort, att be den om förlåtelse, som vi förorättat eller på annat sätt gjort illa.

En annan synd att bekänna: att vi så lite, särskilt i nödens tider, förlitar oss på Herrens ord. Men, ack så mänskligt. Det hör till vår mänskliga natur, tror jag. David sjunger i den33:dje psalmen: 4 Herrens ord är att lita på, Han handlar alltid trofast.

Konung David upptäckte ibland, att hans makt inte räckte till. Han kände, det han verkligen var en svag dödlig, en arm syndare ett hjälplöst stoft. I sin förtvivlan ropar han då i 27:de psalmen: Stöt inte bort mig, överge mig inte min Gud, Du som räddar mig.

Wallin skriver, att många kristna, ja kanske alla, har upplevt detta, att så bedja, men ändå för gäves. Vi har alla varit i situationer, där vi inte vetat något levandes råd, modet sjunker, kraften förminskas och hoppet dör. Då säger någon: Vänd dig till Gud! Lätt sagt, men svårt att lyfta sig från djupet uppåt på en gång. Det förutsätter lugn och fattning, något som man i den stunden saknar. Visst han man försökt, men upplevt det som om Gud icke svarar. Emellertid om så vore, att Gud icke lyssnar eller svarar, ja, då vore vi verkligen förlorade. Men vi skall icke sticka under stol med att det kan kännas så. Därför skall vi bekänna vår bristande tillförsikt och be Gud om hjälp att få en stark tro.

  Herrens ord är att lita på, Han handlar alltid trofast.

Stöt inte bort mig, överge mig inte min Gud, du som räddar mig.

Ja, så är då Herren i Sitt heliga tempel, Hans tron är i himmelen. Han är ock när dem, som har en ödmjuk och förkrossad ande. Han hör de botfärdigas

Låt oss därför med förtröstan gå fram till Hans nådetron och bekänna vår synd och skuld så sägande:

Predikan

In nomine …

Vi har lämnat den festrika delen av vårt kyrkoår, som tar upp de stora frälsningshistoriska händelserna. Nu är vi inne i Trefaldighetstiden, som behandlar vårt liv som kristna. De tre första söndagarna efter Trefaldighet kan benämnas Kallelsens söndagar. Först kallelsen genom dopet, sedan kallelsen till Guds rike och sedan vilka som kallas.

Gud söker oss allra först i dopet. Vi är alla Adams avfallna barn genom arvsynden. Vi är alla födda i synd, då vi genom våra fäder blivit delaktiga just av arvsynden. Det betyder, att vi föds utan fruktan för Gud, utan tillit till Gud och med ond begärelse. Den synden tas bort i dopet. Dopet är det kristna livets grund. Dopet har en oerhörd kraft och betydelse. Det kristna dopet äger ett verkligt frälsningsmoment, verkat genom den Helige Ande. Det är en ny födelse, som sätter den döpte i en helt ny situation. Hon ikläder sig en ny människa och inlemmas i Kristi kropp, Kyrkan. För den döpte öppnar sig möjligheten att få tillhöra den nya mänskligheten, som äger livets förtecken, och att få lämna den adamitiska, vars förtecken är döden.

Kom! Här är ännu rum. Så kallar Herren. J. O. Wallin säger härom: O J alle, som så arbeten och ären betungade! Hvi hören J ej eder Frälsares rop? Hvi kommen J ej till delaktighet af Hans kärleks härliga, upplåtna gåfvor? En stor nattvard hafver Han tillredt, och bjudit många, bjudit eder. Både i naturens och nådens rike har Han åt eder förvaradt hvad J behöfven både för detta lifvet och det tillkommande. Och ingen kan så vederqvicka, ingen kan så gifva ro. Han har kallat, och Han kallar, och förskjuter ingen, som till Honom kommer, medan tid är. Nu är den behaglige tiden; derföre, christne, må af eder i dag med glädje höras och hörsammas den evigt Mildes utgångna kallelse: Kommer! Här är ännu rum.

Texten idag handlar om hur Jesus kallade lärjungar då. Kallelsen är typisk för den messianska tiden. Det finns inte tid att fundera. Det gäller att följa kallelsen genast. Så gör Matteus. Det berättas sedan om honom, att han varit verksam i den arameisktalande urkyrkan. Han ligger på ett eller annat sätt bakom Matteusevangeliet.

Vi vet, att messiasförväntningarna var stora vid den här tiden. Det kunde alltså ske, att människoöden tog en blixtsnabb ändring vid ett ord eller i en speciell situation. I Jesu närhet, kunde stunden bli något, som genast ledde till något nytt. De, som tvekade, förstod inte stundens allvar. Vi minns texten i Luk. 9: 59 Till en annan sade Han: ”Följ mig!” Men mannen svarade: ”Herre, låt mig först gå och begrava min far.” 60 Då sade Jesus: ”Låt de döda begrava sina döda, men gå själv och förkunna Guds rike.” 61 En annan man sade: ”Jag skall följa Dig, Herre, men låt mig först ta farväl av dem där hemma.” 62 Jesus svarade: ”Den, som ser sig om, när han har satt sin hand till plogen, han passar inte för Guds rike.”

Berättelsen om den efterföljande måltiden får texten att passa på den söndag, som handlar om vilka, som kallas till Guds rike. Att Jesus deltog i måltid hos Sin nyvunne vän, det är inget märkvärdigt. Det var bara ett tecken på den ingångna gemenskapen. Men vid måltiden deltog andra tullindrivare och syndare. Detta irriterade, ty genom att vara med orena, blev man själv oren. Här ser vi den djupa klyftan mellan Jesus och de lagfromma. Han har ett annat renhets- och helighetsbegrepp än de. Det judiska helighetsbegreppet var, vad som kallas, negativt opersonligt. Det gäller att undvika all orenhet, rituell och moralisk, att strängt isolera sig i sin renhet. Jesus, full av Gudsrikets nåd, barmhärtighet och liv, helgar och renar Sin omgivning. Hans helighet är positiv. Han uppsöker dem, som behöver helgelse och rening. Det är en positiv helighet, och det positiva, som skiljer Jesus från lagiskheten, är kärleken; barmhärtighet, som är personligt, inte offer, som är opersonligt. Kärleken söker den sjuke och förlorade, inte den friske och självhulpne. Jag fann detta härliga gamla ord självhulpne – av ordet hjälpa – i en av kommentarerna till texten. Jag har kommit för att kalla syndare. Sjuka behöver läkare inte friska.

Jesu uppgift är att kalla med Guds egen frälsande kärleks makt och myndighet. Jesus har kärlekens obegränsade fullmakt. Därför upptar Han publikaner och syndare i Sin gemenskap genom att äta tillsammans med dem.

Här kan vi fundera på hur fel det tycks vara, att helt isolera sig från syndare och den syndiga världen, som vissa samfund gör. Det är tydligt, att våra liv skall vara vittnesbörd om tro och kristet liv. Hur skulle det gå, om alla kristna drog sig undan från världen?

Hur skall då den kristne leva i sin kallelse? Vi läser i Hos. 6: 6 Ty Jag vill se kärlek, inte slaktoffer, kunskap om Gud hellre än brännoffer. Detta ord anser tydligen Matteus vara ett Jesu favoritord. Vi läser exempelvis i Matt. 12: 7 Om ni förstod vad som menas med Barmhärtighet vill jag se och inte offer, så skulle ni inte döma oskyldiga.

Publikaner och syndare, tullindrivare och syndare är ett slags fasta begrepp i NT. Publikanerna, tullindrivarna uppträder alltid i dåligt sällskap som hedningar och skökor. De arbetade för romarna. De sågs som fritänkare, bohemer, frossare, levande i utsvävningar. Det var folk med gott om pengar i det fattiga Palestina. När vi hör talas om ”syndare”, får vi inte tro, att alla dessa var rena slumtyper som drinkare, tjuvar, skojare. Det var människor, som satte sig över Mose lag och levde efter sitt eget huvud och sin egen drift i publikanstil. I dessa kretsa fanns än mer av det, som Jesus kallar sjukdom. Deras livsstil var en sjukdom, men därunder fanns en annan sjukdom, en som finns rikligen även i våra dagar, innefattande hjärtats ångest bakom den glättade masken, ett kämpande liv, som inte fanns hos de rättfärdiga.

En av dagens texter är den om den förlorade sonen eller som man ibland säger de förlorade sönerna. Båda hade ju uppträtt fel. Och kanske vi i det sammanhanget skall påminna oss, att man inte kan gradera synden. Det är egentligen lika stor synd att stjäla en silverskål som att döda en människa. Båda gärningarna är brott mot Guds Heliga Lag, ett brott som måste straffas. För alla dessa brott gick Jesus i döden. Det är bara den borgerliga lagen, som av naturliga skäl måste gradera brotten. Vi måste nu alla lära oss att älska Honom, som först har älskat oss. Hur många förlorade söner och döttrar finns det inte omkring oss. Även vi, som kallar oss kristna och vill leva kristet i anda och sanning, har vi förstått till fullo, hurudan Guds kärlek är? Hur annorlunda skulle inte mycket blivit, om vi helt och odelat läte denna kärlek genomströmma oss? Men nu, även om vi såsom den äldre sonen tjänat vår Fader i många år, så finns och fanns hos oss samma hårdhet, ofördragsamhet och missunnsamhet. Så hjälp oss nu, käre Himmelske Fader! Lär oss finna Dig och likna Dig! Lär oss, att i tro och kärlek förenade med Herren Jesus ledas fram genom tiden till Fadershemmet i Himmelen. Vi får förtrösta på Herrens Ord, vi hörde tidigare: Herrens ord är att lita på.

Ur dagens text kan vi så dra många viktiga lärdomar:

Gud kallar oss alla till Sitt rike genom Sin Kyrka och församling. Vi kan falla ur dopnåden, men Han kallar oss ständigt på nytt. Genom Anden kan vi kallas till något och måste ta ett snabbt beslut liksom den Helige Matteus.

Barmhärtighet är viktigt. Vi är förpliktigade att sprida karlek i världen. Detta innefattar även barmhärtighetsgärningar. Gud kräver dem, och vår nästa behöver dem.

Måltidsgemenskapen har i många kulturer och i långliga tider varit nästan helig. Så bland judarna på Jesu tid. Vilka skall man ha måltidsgemenskap med? Jesus visar här vägen. Måltiden hemma, kyrkkaffet, bjudningen är viktiga tillställningar. De visar hän till den viktigaste måltiden av alla, den tillsammans med Herren Jesus. När man betänker, tillsammans med vilka Jesus åt, blir det lite svårt att förstå, hur tanken på rena nattvardsbord uppstod.

De sjuka behöver läkare. Vi måste hjälpa till att sprida budskapet. Vi måste även inse, att också vi är sjuka. Vi är inkrökta i oss själva, själviska, ställer oss själva i tillvarons mitt, eller vi är tyngda av sorg över våra synder, som ger oss oro, eller vi kan vara egenrättfärdiga – se så bra jag är!

Synd är synd och skall kallas vid sitt rätta namn. Inga undanflykter. Vad är då synd? En bra sammanfattning: Allt som skiljer oss från Gud. Det har gjorts syndakataloger genom tiderna. Brott mot Tio Guds bud är synd. Sedan är det inte så mycket mer – men allt kan bli till synd. Som jag brukade säga till konfirmanderna, att spela kort om lite pengar för att förhöja spänningen kan inte vara synd, men när man börjar spela bort alla sina pengar och lånar eller förskingrar för att kunna spela vidare, då blir det synd. Numer vet vi väl också att bakom kan ligga nedärvda orsaker, som leder till missbruk. Därför är det viktigt att se upp. Man brukar ju säga om synden, att först lockar den, och det verkar spännande och lustigt. Man kan hålla på och sluta, när man vill. Men sedan snärjs man in i syndens nät och fastnar.

Så säger vi till sist, att Jesus är Syndares Frälsare. Rom. 3: 23 Alla har syndat och gått miste om härligheten från Gud. Ja, detta är hela frälsningsbudskapet: Jesus är syndares Frälsare, då vi alla är syndare. Han kan frälsa oss alla, bara vi tar emot Honom. Amen.

Bön efter predikan:

Lovad vare Gud och välsignad i evighet, som med Sitt Ord tröstar, lär, förmanar och varnar oss. Hans Helige Ande stadfäste Ordet i våra hjärtan, att vi icke må varda glömske hörare, utan dagligen tillväxa i tro, hopp, kärlek och tålamod intill änden och så varda salige, genom Jesus Kristus, vår Herre.  Amen.

Pålysningar:

Kollekten igår till Frälsningsarméns Skogsbo blev 70:-, vilket härmed tacksamt erkännes. Kollekten idag tillfaller vår vänförsamling i Kanneljärvi. Jag har också blivit ombedd att påminna om det faktum, att vi inte kan hantera gamla mynt i kollekten. Även nästa söndag predikar undertecknad.

Välönskan över församlingen:

Gud, som förmår göra mer, ja, långt mer än allt vad vi ber eller tänker, efter den kraft, som är verksam i oss, Honom tillhör äran i församlingen och i Kristus Jesus, alla släkten igenom, i evigheternas evighet! Amen

Trosbekännelsen.

Psalmer: 321:-

659:-

241:2 – 5

258:4 – 5

258:6- 7

  71:-

346:8