22:e sönd. efter Tref.

Psalm 245

Psalm 550

Nåd vare med Er och frid ifrån Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus! Amen.

Texten idag handlar i mycket om Tro, tecken och under. Nog sker det ändå

tecken även i denna tid för den som vill se. Jag läste härförleden i Katolskt

magasin bl.a. följande:

En kvinna ringde, förtvivlad. Väninnan hade opererats, och det stora såret ville på inga villkor läkas. Det var ständiga omläggningar och risk för infektioner. Kände jag möjligen någon i deras trakter, som kunde lägga händerna på henne och be om läkedom? Jodå: hon själv! Ja, men hon hade ju aldrig bett för någons helande. Inte var väl hon värdig? Inte hade väl hon gåvan? Inte var väl hon kallad? Etc.

Hon var både döpt och konfirmerad. Alltså var hon kallad. Hon skulle bara väldigt enkelt ta den sjukas hand och naturligt och barnsligt be Jesus läka såret. Det var hon, som var den sjukas ”nästa”, den som hade kärlek nog för uppgiften.

Hon gjorde det och såret läkte.

Ar det inte märkligt att en så enkel handling har kommit så i skymundan i kyrkan? Är vi verkligen Kristi efterföljare? Varför gör vi då inte, som Han har sagt? Varför söker vi inte efterlikna Honom? Guds rike är inte ord utan kraft, skriver S:t Paulus (1 Kor 4:20). Ofta verkar det vara mest ord utan kraft.

Som döpta och konfirmerade är vi kungar, präster och profeter. Vi ska förkunna Guds storverk – i både ord och handling (1 Petr 2:9). Dessa tecken skall följa dem som tror: i Mitt namn skall de… lägga sina händer på sjuka och göra dem friska, säger Jesus (Mk 16:17, 18). När jag skriver denna artikel, befinner jag mig i Jasna Gara i Czestochowa, Polens främsta vallfartsort. I Mariakapellet, som är stort som en ordinär kyrka i Sverige, är väggarna fullbehängda från golv till tak med tackgåvor för läkedom som människor tagit emot: avlagda kryckor, kors, krucifix, hjärtan, bilder, plaketter, bärnstenshalsband… I sakristian står en lång kö för att få olja att smörja sjuka med där hemma, ”i enlighet med vår tro”. Paulinmunken som finns där säger glatt: Och om ni gör underverk här inom området, så är vi glada, om ni taIar om det, så vi kan skriva in det i våra dag-böcker. Men gör ni underverk hemma så behöver ni inte höra av er. – Hur länge har ni hållit på så här? frågar någon. – I sexhundra år!

Människor går till sjukstugan och frågar efter små tomflaskor för sin olja. Doktorn skrattar roat och letar, tillsammans med två sjuksköterskor, i alla förråd tills de hittar några.

Är det vidskepelse? Nej, vittnesbörd. Det är i vår rationella miljö, där det kristna vittnesbördet saknas, som marknaden i stället översköljs av vidskepliga bruk. Där vimlar det av dyra, tvivelaktiga och beroendeframkallande healingme-toder med rötter i grumliga andliga källor. Jag hörde någon säga, att man borde hänga ett anslag på de flesta kyrkdörrar: ”Här tror vi på Jesus, men bara i princip. Vi tror inte, att Han verkar idag. Vid ev. behov av helande var god kontakta när-maste pingstförsamling!”

Jag skulle önska även kyrkan i Sverige ett glatt och trosstärkande centrum. Det behövs! Lillemor Hallin

Många människor begär tecken och under för att vilja tro. Men Jesus säger här: Detta onda och trolösa släkte begär ett tecken, men det skall inte få något annat tecken än Jonatecknet.

Vid första anblicken kan man tycka, att Jesus går hårt åt sina

åhörare. De vill ju få ett tecken, så de kan tro. Vi kan emellertid se, att de frågar för att sätta Honom på prov. De var fientligt inställda till Honom. Tålamodet tryter. Jesus har visat, vem Han är genom massor av tecken och under samt genom Sin undervisning, men de ville inte tro. Här finns en varning till människan: Gud är kärleken, och Han kallar och kallar och kallar och kallar, men till sist vänder Han den ohörsamme ryggen – med gränslös sorg.

Tron får alltså oftast inte några andra tecken än Jesu uppståndelse och förkunnelsen därom. Hebréerbrevets författare skriver i sitt elfte kapitel

om tron, i första versen: Tron är grunden för det vi hoppas på; den ger oss visshet om det vi inte kan se.

Jag läste en gång om en prost Janzon på Wärmdö, som medverkade

till en hemmansägares vid namn Fogelström omvändelse. Som rubrik över berättelsen skrevs: Trons räknekonst. – Vid sin omvändelse uppfylldes Fogelström med stor fröjd och tröst i tron, så att han med mycken frimodighet genast började vittna om den Frälsare, som igenlöst honom åt Gud med Sitt

blod. Under många år stod han som ett klart skinande ljus på den plats, där Gud ställt honom, lycklig och viss i tron. En tid före sin död blev han blind. Vänner beklagade sig

och undrade, hur han hade det. Fanns den starka tron kvar? Han sade: Nu är jag lyckligare än någonsin. Nu, då jag icke kan få något intryck av de synliga tingen, är det alldeles ingenting emellan mig och Gud. Där är icke mer något för ögat, som kan fresta. – Det är endast den levande tron, som kan räkna så. Den levande tron, räknar icke som den jordiska människan. Prövningar kan föra oss närmare Gud. Vi tror, Att Gud icke prövar oss över vår förmåga. Men i detta sammanhang får vi naturligtvis inte glömma Själafiendens kraft, som gör allt för att förstöra Guds verk och vår tro.

Dagens överskrift lyder: Frälsningen. Detta är ett stort tema. Vad blir vi räddade, befriade, förlossade, försonade ifrån?

Begreppet frälsning har i GT vid betydelse. Det omspänner hela människolivet med alla dess aspekter, räddning från allt som hotar och fördärvar. Guds frälsningsverk med Israel, det gammaltestamentliga gudsfolket, är en förebild till hans eskatologiska räddning av församlingen, det 

nytestamentliga gudsfolket. 1 Kor. 10:11 Allt det som hände dem är exempel, och det skrevs ner för att vägleda oss, som har tidsåldrarnas slut inpå oss.

Frälsningen har en nationell och kollektiv aspekt. Herren frälsar Sitt folk från Egyptens träldom, tillintetgör fienderna och för folket in i det förlovade landet. Genom Domarna frälsar Gud Israel från fiender och ger landet ro och välstånd. Så berättas vidare i GT om folkets räddning undan fiender genom Herrens ingripande.

Så har frälsningen även en individuell aspekt. Gud frälsar från onda människor, personliga fiender. Ps. 18:4 Till Herren, den högtlovade, ropade jag, och jag blev räddad från mina fiender. Gud frälsar i sjukdomsnöd. Job 33: 19 ff. Eller när en man tuktas av plågor på sin bädd, med ständiga smärtor i kroppen ….om då en ängel kommer till honom, ett av de tusende sändebuden, och förklarar honom rättrådig, då har Gud förbarmat sig och sagt: ”rädda honom från att sänkas i graven, lösen är erlagd.” hans kropp blir smidig som ynglingens, han återfår sin ungdoms kraft. När han ber till Gud blir han bönhörd, han får träda fram inför honom med jubel. Men frälsning är först och främst gudomlig hjälp i andlig och själslig nöd; Gud förlåter synder och 

befriar från syndens makt. Ur Ps. 40 Du, Herre, håller inte tillbaka din barmhärtighet mot mig … jag hotas från alla håll av olyckor utan tal. Mina synder har hunnit upp mig, jag förmår inte se dem. De är fler än håren på mitt huvud, och modet sviker mig. Jag ber dig, Herre, befria mig! … De som längtar efter din hjälp skall alltid säga: ”herren är stor.” jag är betryckt och fattig. herre skynda till mig! min hjälp och min räddare är du. Min Gud, dröj inte!

Guds frälsning har även eskatologiska aspekter. Efter förskingringen skall Israel få uppleva Herrens frälsning med nationell, social och religiös

återupprättelse som följd. Amos 9:11 Den dagen skall jag resa upp Davids förfallna hydda, mura igen rämnorna och resa upp det som rasat, bygga upp den som i forna dagar. Frälsningen blir till slut universell, alla jordens ändar skall få se Guds frälsning, Jes. 52:10 Hela

jorden skall se, hur vår Gud räddar oss. Guds frälsning skall bringa nya himlar och en ny jord med ett uppståndelseliv, som aldrig dör. Jes.

26:19 Dina döda skall få liv igen, deras kroppar skall uppstå. Vakna och jubla ni som vilar i mullen! GT:s rikaste och

djupaste uttryck för frälsningsbegreppet finns i profetens Jesajas trösteord i kap. 40 – 66.

Frälsningsbegreppet blir i NT mer begränsat till den religiösa betydelsen. Visserligen finns även den fysisk-materiella. Jesus frälsar de Sina från sjönöd, Han räddar den sjunkande Petrus. Paulus och hans sällskap räddas från döden vid skeppsbrott. I NT präglas begreppet av Skriftens grundsyn, att människans huvudfiende är synden, och att all nöd beror på syndens följd: Skilsmässa från Gud. Vi skall alltså räddas från Guds vrede, syndens skuld, mörkrets makt o.s.v. Positivt betyder frälsningen att gudsgemenskapen återupprättas, vi får barnaskap hos Gud, vi pånyttföds. Här finns redan från början det eskatologiska – redan här och nu tillhör vi det eviga Gudsriket. 1

Petri brev 1: 5,9 Ty Guds makt beskyddar er genom tron fram till den frälsning, som finns beredd att uppenbaras i den sista tiden. Ni ser honom ännu icke men tror på honom och kan jubla i outsäglig, himmelsk glädje, då ni nu står nära målet för er tro: Era själars räddning.

Frälsningen är helt och hållet Guds verk. Människan kan inte frälsa sig själv vare sig genom goda gärningar eller genom kunskap. Frälsningen sker i Jesu blod. Gud själv har anvisat vägen till frälsning – tron på evangelium. Denna tro leder sedan till frälsande handlingar: Dop, nattvarden och bikt.

Som avslutning kan vi inveckla oss vidare i frälsningens mysterium.

Frälsningen är trefaldig. Den är ett fullbordat faktum. Den troende är frälst Efesierbrevet 2:8 Ty av nåd är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det.

Frälsningen är också något, som ständigt pågår. Den troende frälses oavlåtligen. Filipperbrevet 2: 12-13 Därför, mina kära, ni som alltid har varit lydiga: Arbeta med fruktan och bävan på er frälsning, inte bara så, som när jag var hos er, utan ännu mer nu, när jag är långt borta. Ty det är Gud, som verkar i er, så att ni både i vilja och gärning förverkligar hans syfte.

Frälsningens slutfas hör framtiden till. Den troende skall frälsas vid Herrens tillkommelse Filipperbrevet 3: 20-21 Vårt hemland är himlen, och därifrån väntar vi också den, som skall rädda oss, Herren Jesus Kristus. Han skall förvandla den kropp vi har i ringhet, så att den blir lik den kropp han har i sin härlighet, ty han har kraft att lägga allt under sig.

Ja, detta var en liten genomgång av tro, tecken och frälsning. Trons mysterium är stort. Ibland blir allt så intellektuellt. De allra första kristna hade en kort bekännelse: Jesus är Herre. Så enkelt kan vi uttrycka vår tro. Jesus är Herre. Det innefattar allt, som vi säger om Honom: Herre över liv och död, Herre över våra liv, Herre med makt att förlåta synder, den Herre, som älskar oss.

A m e n

Bön efter predikan:

Lovad vare Gud och välsignad i evighet, som med Sitt Ord tröstar, lär, förmanar och varnar oss. Hans Helige Ande stadfäste Ordet i våra hjärtan, att vi icke må varda glömske hörare, utan dagligen tillväxa i tro, hopp, kärlek och tålamod intill änden och så varda salige, genom Jesus Kristus, vår Herre. Amen.

Pålysningar:

Kollekten förra söndagen till Missionsprovinsen blev Kr.

Kollekten till Koinonian på måndagens Gustaf Adolfshögtid blev 174:- Kr.

Kollekten idag tillfaller även den vår församling. På onsdag mässa 1830, som på

23:je ef. Tref., som ju faller bort i år; den leds av +Göran. Nästa söndag predikar undertecknad igen. Påminner om Kyrkostämman den 26 nov. efter högmässan.

Som postludium spelar Emil …

Välönskan över församlingen:

Fridens Gud själv helge Er till hela Er varelse, så att hela Er ande och Er själ och Er kropp finnes

bevarade ostraffliga vid vår Herres, Jesu Kristi, återkomst! Amen

Psalmer: 245: 1 – 3 Jag nu den säkra grunden funnit, Som håller hoppets ankar kvar. I Jesus Kristus jag den funnit

657:- Alla Dina ord är ande och liv. Herrens ord är att lita på, Han handlar alltid trofast 550:- På Dig jag hoppas, Herre kär, Ja, Du min säkra tillflykt är.

391: 7 – 8 Jag är beredd här i Ditt hus Och omvärvd av Din mildhets ljus: Jag går till Dina helga sår

391: 9 –10 Ja, när Du nattvard hålla vill, Ditt bröst jag då mig tryggar till, Som sig Johannes till Dig slöt

111:- Kristus kommer – Davids son, Konung utan like. Ondskans välde, mörkrets makt, Bävar

16:- Kom, låt oss nu förenas här Med änglarna i höjd Samt tusen, tusen helgon där Och sjunga med stor fröjd: Halleluja! O Guds Lamm Som har segrat på Golgata! Halleluja, halleluja halleluja! Amen.

Psalm 391

Psalm 111

Psalm 16

Postludium