1:a söndagen e. Tref.

Psalm 386

Psalm 658

Psalm 246

Predikan på 1 efter Trefaldighet (I)       1983 års Evangeliebok

i S:t Sigfrids kyrka för S:t Stefanus Koinonia  av Kåre Strindberg

över Jes 43:1-3.  Rom 6:311.  Joh 3:1-8

Firningsämne: Vårt dop

Beredelseord: Rom 10:9-10

Psalmer: 386, 658, 246, 370, 54, 5.

I Faderns och Sonens och Den Helige Andes namn:

   Evangelisten Johannes tar oss med till Jerusalem, en natt,

när det är lugnt och stilla.

   Där kommer en högt uppsatt förnäm men, medlem av Stora Rådet,

tillhörande fariséernas parti.

”Alla överväldigades av [Jesus´] undervisning,

för Han undervisade med makt och inte som de skriftlärda” (Mk 1:22)

Nikodemos vill samtala med rabbinen Jesus från Nasaret,

men vill inte bli sedd tillsammans med Honom,

därför kommer han om natten, i mörkret.

   Nikodemos är imponerad av Jesu vältalighet och undergörande förmåga,

och han säger att Jesus har kommit från Gud,

och att Gud är med Honom.

Nikodemos vet att människans liv börjar i mörkret i moderlivet.

Han känner Guds lag, som säger ”Du skall…” och ”Du skall icke…”.

Nikodemos är en människa som ser Människosonen Jesus,

men han ser inte Guds Son, Gud av Gud,

född av Fadern före all tid.

”Det som har fötts av kött är kött, och det som har fötts av Ande är ande.”

Lagen – normerna – moralen gör det lättare att leva,

men de leder inte till Gud, till Guds rike.

Lagen lär oss att vi är syndare och inte gudar.

Nikodemos är, som alla laglärda, strängt sysselsatt av frågor

om hur man med uppfyllandet av laggärningar – plikter

skall kunna förtjäna en hög rang hos Gud.

Tempelkulten hade urartat, de som sålde offerdjur

och växlade pengar dominerade scenen.

Bisak hade blivit huvudsak.

Verksamhet gick före gudshängivenhet.

Jesus driver ut dem ur Templets förgård.

Vi får höra evangelium även genom Jesaja i dagens GT-liga läsning.

Herren säger: ”Jag är Israels helige – Jag är med dig”.

Till samtidens andliga mörker nedstiger Guds Son,

genom människobarnet Maria;

Gud blir människa genom Jungfru Maria,

för att en ny underbar väg skall uppenbaras till Gud.

Jesus säger, för det första:
”Den som inte blir född på nytt kan inte se Guds rike.”

och för det andra: ”Var och en som tror på [Människosonen]

skall ha evigt liv.”

Nikodemos får för sig att han och de fromma

skall försöka lyfta sig själva i håret.

Men Jesus visar på en ny väg till Gud,

den nådefulla frälsningens väg.

Vi får höra om det stora motsatsparet Ande och kött:

”Köttet” betyder det mänskliga, det naturliga,

det kroppsliga och jordiskt tidsbundna.

”Allt kött är hö. Allt flyktar här och snart förvissnar gräsen”

står det i den älskade sommarpsalm 201.

Gud är ande, fri som vinden, ett absolut fullkomligt väsen,

självständig – oberoende, oändlig och evig.

Den naturliga människan kan inte komma ur sin bundenhet till och av sig själv.

Den naturliga, hedniska, människan kan förnimma en saknad av helighet,

höghet och briljans inom sig,

men kan aldrig av egen kraft tänka ut vem Gud är, vad Gud är

och vad som är meningen med livet.

Nu exploderar nyandligheten omkring oss ”New Age”, med sina frestande smörgåsbord

av allsköns religionsblandningar.

Här i trakten är det fullt på alla föreningsmeddelanden

om Yoga för gravida och kostnadskrävande metoder.

1 del reinkarnation, 2 delar gärnings-karma, skakas och förtäres

med dyra kryddor, innan man ger sig hän i shaman-dans,

gärna till trolltrumma.

Extrapris just nu.

”Allting går att sälja med mördande reklam: Kom och köp, kom och köp konserverad gröt.”

Att ingen källa förenar alla dessa motstridiga religioner, tycks inte bekymra dem.

Jesu budskap och gärning är på samma gång enkelt, som kostbart för fåfängan:

”Bara Jesus kan frälsa syndare!”

Episteln visar att den döpte är frikänt från synden,

från arvssyndens konsekvenser, som innebär andlig död.

”Judarna begär tecken och grekerna söker vishet,

men vi förkunnar en Kristus som blivit korsfäst,

en stötesten för judarna och en dårskap för hedningarna,

men för de kallade, judar och greker,

en Kristus som är Guds kraft och Guds vishet” (1 Kor 1:22-25).

Nu är det inne att vara ”sökare”.

Det är bra, men ännu bättre är att vara ”finnare”.

Herren Gud tog första steget till att förena den vilsna mänskligheten med Sig Själv.

Människan må söka något högre, men när hon funnit Gud Den Högste,

så finner hon att hon själv varit sökt hela tiden.

Gud överbrygger det åtskilda köttet och anden,

det profana och det heliga, genom att låta Sitt Ord födas som människa,

och i Sig förena det jordiska och det himmelska,

det kallas på teologiskt språk för  ”inkarnationen”;

Kristi ankomst ”i köttet”.

   Han lät Sig födas för att offras.

”Gud bevisar Sin kärlek till oss

genom att Kristus dog för oss medan vi ännu var syndare” (Rom 5:8).

Vid Sin himmelsfärd gav Han kyrkan, Sin synliga kropp på Jorden Sitt Testamente:

”Gå ut i hela Världen och gör alla folk till lärjungar.

Döp dem i Faderns och Sonens och Den Helige Andes namn,

och lär dem att hålla alla de bud Jag har gett er.

Och Jag är med er alla dagar till tidens ände”  (Matt 28:19-20).

Sammanfattning:

Jesus gav oss frälsningens väg som går från död till liv:

1. Man måste födas på nytt

2. Man måste tro på Honom – lita på Jesus

3. Att tro på Jesus innebär att man skall göra vad Han säger: döp er!

Men, undrar många moderna nikodemusar:

Får bara döpta komma till himmelen?

Mina vänner, bäst att inte chansa i en så viktig sak!

Här är ju löftesord!

Nikodemos fortsätter att träffa Jesus.

Han får veta mera; hur man blir född av vatten och Ande i dopet.

Nästa gång evangelisten nämner Nikodemos

är vid Lövhyddohögtiden i Jerusalems tempel, där Jesus säger:

”Är någon törstig, så kom till Mig och drick.

Den som tror på Mig – ur hans inre skall flyta strömmar

av levande vatten, som Skriften säger” (Joh 7:37-52).

Några säger hänfört: ”Han är Messias”,

medan andra vill gripa Honom utan hörande.

Så Nikodemos ingriper där, och tron växer till, steg för steg.

Sakta men säkert blir han själv en kristen.

Han har en naturlig, oförstörd nyfikenhet.

Han vill veta. Han vågar fråga och pröva.

Nikodemos kan vi lätt känna igen oss i.

De som inte vill förivra sig, och tro utan skäl,

men vill vara trogna till slutet,

för att löftena skall få sin fullbordan i Himmelen.

Nattvarden ger oss reskost på färden

till vårt himmelska ursprung.

Sista kapitlet får Nikodemos själv berätta för oss,

när vi träffar honom.

”Alla som är födda av Gud besegrar Världen,

och detta är den seger som har besegrat Världen: vår tro” (Joh 5:4)

Den uppenbarade tron, som Herren har danat, skall vi göra till vår,

då blir den vår tro.

Detta är vår världshistoriska mission.

AMEN

Ära vare Fadern och Sonen och Den Helige Ande,

såsom det var i begynnelsen, nu är, och skall vara,

från evighet till evighet.   Amen.

Psalm 370

Psalm 368

Psalm 5

Postludium