19:e sön. efter Tref.

Predikan vid Högmässa i S:t Sigfrids kyrka för S:t Stefanus Koinonia

19 e. Tref (I) 1983 års Ev.bok, den 7 Oktober  2018 av Kåre Strindberg

över 1 Mos 15:1-6.  Ef 6:10-18.  Mark 2:1-12.

Firningsämne: Trons kraft

Beredelseord: 1 Kor 2:1-5

Psalmer: 260:1-3.  663.  353:1-3.  395:1-3.  20.  31A:1-3.

I Faderns och     Sonens och Den Helige Andes namn:    

Helgens firningsämne är Trons kraft.

   Kyrkans envisa och uthålliga tro

är livsfarlig för denna världens härskare,

med sina kontrollbehov,

men den är nödvändig för den pånyttfödda världen

som vill växa och leva.

En sådan tro är både lätt och svår:

1. Det borde vara lätt att låta Gud ta ansvaret.

2. Det är dock ofta svårt att veta när man skall släppa taget och avvakta.

Vi måste lära oss att lyssna och invänta Guds tid.

Så kan vi verka i förberedda gärningar.

Då är det Gud Själv som leder, och Han misslyckas inte.

   Vi har hört den sublima berättelsen om Abraham,

som otåligt väntade på uppfyllelsen av Herrens löften.

I det underbara ordskiftet mellan Abraham och Herren

säger Herren: ”Se upp mot himmelen, och räkna stjärnorna

… Så skall din säd bli.”

Abraham trodde på Herren

och Herren räknade honom det till rättfärdighet.

Detta har vår kyrka gjort till Reformationens Materialprincip:

”Att vi genom tron räknas som rättfärdiga”

(Confessio Augustanas Apologi, kapitel IV).

Evangelisten Markus för oss med till det livaktiga Kafarnaum

där Jesus förkunnar ordet för folket.

Fyra män bär fram en lam till Jesus, men trängseln kring Honom är så stor

att de bryter upp taket och firar ner den lame, framför Mästaren.

Före någonting annat ger Jesus honom syndernas förlåtelse.

Hans synder hade förhindrat ett tillfrisknande.

Så är det ibland.

Jesus gör olika saker vid olika helanden.

Allting har sin tid.

”Var sak på rätt plats och tid vid rätt tillfälle”,

för avlösning likaväl som för helande.

Alla sjukdomar och handikapp beror inte på synder, verkligen inte,

men den här gången verkade det hänga samman.

Aposteln Paulus ger oss ett levande exempel på ödmjukhetens betydelse

för att kunna motta trons kraft och bruka den:

Jag tackar honom som har gett mig kraft, Kristus Jesus, vår Herre,

för att Han fann mig värd förtroende och tog mig i Sin tjänst,

mig som förut var en hädare och hänsynslös förföljare.

Men jag mötte förbarmande därför att jag handlade i okunnighet, i min otro”

(1Tim 1:12-13).

   Bland det viktigaste jag kan göra som präst

är att hjälpa till att ta bort onödiga hinder för att kunna tro

och ha gemenskap med Gud. Två hinder är vanliga:

1. T.ex tanken att tron är ovetenskaplig.

Jag tänker ofta på vad som står i Lilla boken om kristen tro (Verbum 1992):

”Den tid är långt borta då man menade

att vetenskapen gjorde Gud överflödig.

Tanken att blinda naturkrafter skulle kunna koppla samman

de 2000 enzymer som livet är beroende av

är lika sannolik som att slå 50 000 sexor i följd med en tärning.

Eller att en tornado som blåser genom ett skrotupplag

slumpmässigt skulle åstadkomma en Boeing 767”,

en jumbojet färdigtankad och startklar.

Chansen att allting har blivit till av en slump,

utan någon plan är försumbart liten.

Sannolikheten att de första cellerna skulle komma igång är 1 på 10

miljarder miljarder miljarder miljarder (37 nollor).

Skälen för att tro på en planerare, en Skapare,

vilar faktiskt på en stadig grund.

2. Det andra stora hindret för att kunna tro, brukar vara en osäkerhet

vid tanken på att vara beroende av en Gud som man inte känner särskilt väl.

Som människa känner man sig ofta ensam och utelämnad

i en otrygg värld med sjukdom, fattigdom och nöd.

Så är det för oss alla. Men mycket hamnar rätt

när man låter Gud få leva upp till sina egna löften.

Om det finns en plan bakom skapelsen

måste det också finnas en plan för mitt liv. Den vill jag veta!

Jesus lovade att vara med oss alla dagar till tidens slut.

Orden finner vi i Matteusevangeliets sista rader.

När vi låter Herren leva upp till detta,

kommer vi ännu ett stycke på väg.

Och vad har vi egentligen att förlora?

Hur finner man en frälsande och segerrik tro?

Man måste vända sig till den tro som Herren själv har uppenbarat

och göra den till sin.

Kyrkans kunskap om Gud bygger på uppenbarelsen,

dvs. på vad Gud har uppenbarat om Sig Själv.

Han har Själv framträtt och visat vem Han är och vad Han vill.

Vi hade aldrig kunnat veta någonting särskilt om Gud,

om vårt ursprung och mål och meningen med skapelsen

om inte Gud hade uppenbarat det för mänskligheten.

Där hjälper oss inte naturvetenskapen.

Den söker svar på frågorna när och hur Världen skapades,

hur den hålls samman.

Den uppenbarade tron svarar på frågan varför Världen skapades.

Denna för några uppenbarade tro är samlad i Bibeln, Den Heliga Skrift.

På den bygger Kyrkan. Denna tro kan vara din.

Du förfogar då över ytterligare en dimension.

Till Guds egenskaper hör också Hans förmåga

att uppenbara Sig för människor, på ett begripligt sätt.

Bibeln är själv en del av uppenbarelsen.

Den är levande ord som hjälper oss att ta emot evigheten.

I Guds sällskap kan vi färdas genom tid och rum

när den Helige Ande hjälper oss och vi får vara med om uppenbarelsen

för Abraham, som en röst, 1 Mos 12:1-17, för att nämna ett exempel

   Allra främst och allra mest har Gud framträtt och uppenbarat Sig

i Sin Son  Jesus Kristus.

Nu kan någon säga;

”Roligt för dem, men det där är inte min erfarenhet.”

Det är dock mycket som vi inte kan ha personlig erfarenhet av,

men behagar finnas ändå.

Mänskligheten är ett kollektiv, kyrkan likaså.

Du säger inte: Jag har inte sett några bakteriehärdar,

så jag tänker inte inta penicillin.

   När det gäller att förmedla en ursprunglig kunskap, färdighet och synsätt,

så handlar det om ett bevarande i trohet med originalets eget väsen.

Är man traditionsbärare i exv. folkmusik, kurbitsmåleri, sameslöjd,

taktäckning av gotländska agtak, eller träskeppsbygge på Västkusten,

så måste man tillägna sig den gamla kunskapen utan egna tillägg,

strykningar eller förändringar.

Där handlar det inte, för en gångs skull, om en förändring

från det lägre till det högre.

Nej, just där handlar det faktiskt om ett bevarande av det ursprungliga

för att det ska kunna klassas som äkta i st.f. falsarium.

   I dagens epistel från Efesierbrevets sjätte kapital

lär oss Herrens apostel vad vi bör beväpna oss med för den andliga kampen.

Den rustning vi behöver i kampen mot ondskans andemakter

är annorlunda än för denna världens militära soldater:

A.  Bälte = sanningen; vad som är uppenbart och vad Gud har lärt ut

B.  Pansar = kravet på rätt för alla

C.  Skor = villigheten att gå ut med budskapet om fred

D.  Trons sköld = vetskapen att Gud är starkare än ondskan

E.  Hjälm = kraften i tron att Jesus uppstod till nytt liv och att vi kan uppstå

F.  Svärdet = Bibeln: Guds ord och löften.

   Denna värld är fångad av sjukdomar, nöd, övergrepp, orättfärdighet,

fattigdom och döende.

Det finns en ond kraft som har försatt hela världen i obalans,

för att han vill ta Guds plats.

Han är en förlorare och lever för nuet.

Jesus är det levande Ordet genom vilket allting, också du och jag,

har blivit till och är beroende.

Det finns kraft hos Honom. I längden kan ingenting stå emot Honom.

Sök Frälsarens sällskap och stå för det,

för bara hos Honom finns det eviga livet,

med bestående skönhet och glädje, rikedom och hälsa.

   ”Hans är härligheten genom kyrkan” (Ef. 3:21).

Ge någonting tillbaka till Herren Jesus, 

som har gett dig allt, genom att du, i kyrkans liv, är händer,

fötter och mun för Honom. 

Han  utrustar dig genom Den Helige Ande. Det är Han värd. Det är du värd.

Amen

Ära vare Fadern och Sonen och Den Helige Ande

såsom det var av begynnelsen, nu är, och skall vara,

från evighet till evighet.

AMEN