16:e sön. efter Tref.

Predikan vid Högmässa 16 e. Tref.  (I)

i S:t Sigfrids kyrka för S:t Stefanus Koinonia

16 September 2018, av Kåre Strindberg

   över Jes 38:17-20. Heb 2:14-15. Joh 11:1-44.

Firningsämne: Döden och livet

Psalmer: 32:5-9. 669. 67. 153. 240. 1:5-9.

I Faderns och Sonens och Den Helige Andes namn:

Innan Mose förberedde gudsfolket för sin bortgång

gav han dem ord från Herren inför framtiden:

”Jag tar i dag himmel och jord till vittnen på

att jag har ställt dig inför liv och död,

välsignelse och förbannelse.

Du skall välja livet,

så att du och dina efterkommande får leva” (5 Mos 30:19).

Läkaren och specialisten i psykiatri Bengt Malmberg

skriver om dödens eller livets kultur

(Teologi & ledarskap 4/ 2011):

”Johannes Paulus II myntade i encyklikan Evangelium vitae [livets evangelium]

från 1995 begreppet »dödens kultur«

och lyfte fram de kristnas viktiga uppgift att främja äkta och sanna värden.

Han skriver: »I vår tids sociala situation,

präglad av en allvarlig kamp mellan en ›livets kultur‹ och en ›dödens kultur‹,

behöver vi utveckla ett skarpt kritiskt sinne

som förmår urskilja sanna värden och äkta behov«.

”Tron kännetecknas också av integration mellan ande och kropp.

I Jesus Kristus blev Gud människa, Gud inkarnerades i skapelsen,

delade vår mänskliga natur. Därmed helgades skapelsen,

och människonaturen blev gudomliggjord.

Därför är människovärdet oersättligt,

och ett av de tio budord Mose fick motta av Gud

på Sinai berg var förbudet att döda. ”

”abort, isoleringen av sexualiteten från dess reproduktiva innebörd

och eutanasi underminerar dessa värderingar”.

Så långt Bengt Malmberg.

Redan i det Gamla Testamentet framkommer,

fast oftast fördolt, ett hopp om evigt liv.

Vi kan inte välja bort den jordiska döden, men, i Jesu sällskap,

kan vi välja bort den eviga döden.

Detta är helgdagens stora ärende.

Om vi läser hela stycket i Johannes 11:e kapitel,

även de verser som nuvarande Evangelieboken

besynnerligt nog har utelämnat,

så får vi en rikare bild av dramat i Betania.

Jesus hade aldrig ett eget hem som vuxen:

”Rävarna har lyor och himlens fåglar har bon,

men Människosonen har inget ställe

där Han kan vila Sitt huvud” (Matt 8:20. Luk 9:58).

Vi vet att Han var gäst hos Sina troende i Kafarnaom

och hos de 3 syskonen i Betania.

Före  den skildrade ankomsten till Betania sade Jesus:

”Lasaros sover”.

I Mark 5:39  säger Jesus ”Flickan är inte död, hon sover”,

om synagogföreståndaren Jairos´ dotter.

Jesus uppväckte även änkans son i Nain  (Luk 7:12-15).

Det är så Herren ser på saken, för Honom är de döda bara sovande.

Eftersom lärjungarna inte förstod att Lasaros hade dött

sade Jesus rent ut till dem:

”Lasaros är död. Och för er skull, för att ni ska tro,

är Jag glad att Jag inte var där,

men låt oss nu gå till honom.”

Lasaros´ systrar Marta och Maria var i Betania

Marta sade till Jesus:

”Herre, om Du hade varit här hade min bror inte dött.”

Maria kastar sig för Jesus fötter och upprepar systerns ord.

Innan Jesus uppväckte Lasaros kan vi se 2 saker:

1.För det första: Jesus sade ”Jag är uppståndelsen och livet.

Den som tror på Mig skall leva om han än dör,

och den som lever och tror på Mig

skall aldrig någonsin  dö.”

   Alltså: Många hinner dö innan Jesus återkommer i härlighet

på Den yttersta dagen, men de skall uppväckas då.

Och många som lever när Jesus kommer åter

skall inte dö den jordiska döden,

utan föras upp till himmelen levande

likt Hanok i 1 Mos 5:24   och Elias i 2 kung 2:11.

2. För det andra: När Jesus såg att Maria och judarna grät av sorg

över Lasaros, så föll även Jesus Själv i gråt.

Senare skall Jesus gråta utanför Jerusalem

när Han ser in i framtiden hur det skall gå för staden (Luk 19:41-44).

Vår Frälsare räddar oss inte från alla sorger och bedrövelser,

men Han är med oss alla dagar efter Sitt löfte (Matt 28:20).

Kung Hiskia av sydriket Juda

talar till oss på 700-talet f.Kr. i dagens GT:liga läsning.

Han hade varit dödssjuk, men blivit frisk,

efter att ha bett till Herren och gråtit.

Hiskia fick, av nåd, 15 år till att leva.

Som levande kunde han tacka Gud,

som död hade det varit för sent.

Tyvärr är det ofta så att man först fattar faran

sedan man blivit räddad.

Alla de som inte har någon tro alls förstår inte

att de kan missa Det eviga livet.

Det är först när man gjort Jesu uppenbarade tro till sin egen

som man inser att man själv kunnat dö den eviga döden

vid sin jordiska död.

En förutsättning för att Gud skulle kunna rädda den syndiga människan

var att Han lät Sig födas som människa

och till Sin gudomliga natur

även fogade Sin mänskliga natur.

Det är vad dagens epistel påminner oss om.

Guds Son blir Människosonen. Gudamänniskan,

Den nya människan.

Vår Broder.

När det gäller dessa stora ting

som rör möjligheten till evigt liv och salighet,

så bör man inte chansa,

utan söka den kunskap som ändå finns

och har förvaltats av de troende i generation efter generation.

Det är fascinerande att läsa om de många vittnesbörd

som har samlats från människor som varit döda

men återkommit till livet.

Fenomenet kallas NDU – Nära-döden-upplevelser

och är samlade över hela världen.

De följer ett gemensamt mönster

av att man färdas fort genom en mörk tunnel,

för att sedan komma fram till en härlig plats.

Där möter nära och kära som ”gått före”.

Många har där sett Jesus Själv.

Vi låter lärjungen Petrus avsluta dagens predikan:

”Ni har inte sett Honom men älskar Honom ändå;

ni ser Honom ännu inte men tror på Honom och kan jubla

i outsäglig, himmelsk glädje då ni nu står nära målet för er tro:

era själars räddning (1 Pet 1:8-9).   

AMEN

Ära vare Fadern och Sonen och Den Helige Ande,

såsom det var i begynnelsen,

nu är, och skall vara,

från evighet till evighet.  Amen.

Psalm 240

Psalm 1